Prepping, att förbereda sig inför kriser, är en växande rörelse i Sverige. Coronafebern har fått fler att tänka på att samhället faktiskt är ganska skört.

Det handlar i grunden om sunt förnuft. En prepper, av engelskans prepared, vill vara förberedd. När man har det bra ska man lägga undan, så att man har när tiderna blir sämre. En Bibelns mest kända gestalter, Josef, förespråkade prepping.

Josef är huvudpersonen i den sista berättelsen i Första Mosebok. Han är pappas favorit, vilket gör bröderna avundsjuka. De slänger honom i en brunn för att göra sig av med honom. Till pappa säger de att vargen tog honom.

Han hittas av en karavan som för honom till Egypten där han blir såld som slav. Han är snygg och smart och gör karriär i det nya landet. Han börjar hos hovmannen Potifar och slutar som rådgivare åt farao och vicekonung.

Men innan han blev den enväldige kungens rådgivare gjorde han en sejour i fängelset. Potifars hustru ville ha honom, men han var inte intresserad. Hon blev sur och anklagade honom för våldtäkt.

I fängelset tolkade han sina medfångars drömmar. Ryktet gick om hans gåva. När så farao hade underliga drömmar som han ville förstå, kallade han på Josef.

Farao drömde om sju fula och magra kor som åt upp sju vackra och feta kor. I 1917 års Bibelöversättning beskrivs drömmen så här:

Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden. Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av floden. Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao.

Josef fattade budskapet direkt. Drömmen ville säga att efter sju goda år skulle det komma sju dåliga. Därför skulle överflödet sparas i förråd.

Farao blev så imponerad av Josefs visdom att han gjorde honom till sin högra hand. Han fick till och med ett fint egyptiskt namn.

Eftersom egyptierna preppade så klarade de sig genom krisen.

I Sverige har alltför många lyssnat till rådgivare som komikern Henrik Schyffert. Han var inte lika klok som Josef. Han sa att vi kan ta emot hur många så kallade ”flyktingar” som helst.

Mitt under asylkaoset 2015 postade han:

Det kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang att rädda livet på 80 000 människor i år. Det är inte dyrt.

Vi är rika, menade Schyffert. Låt oss spendera! Låt oss ha en mångkulturfestival varje dag!

Tyvärr verkar flera makthavare ha lyssnat på sådana råd.

Schyffert fick draghjälp av etablissemangsmedia att sprida sina ekonomiska kalkyler.

Självklart var kalkylerna helt uppåt väggarna. Han tog inte med decennier av kostnader för socialbidrag, kriminalitet och sjukvård med mera. Men även kostnader som inte går att räkna i pengar – till exempel att allt fler i den svenska ursprungsbefolkningen känner sig mindre hemma i sitt eget land och därför mår sämre.

Kloka rådgivare, sådana som tänkte mer som Josef, avfärdades som så kallade ”rasister”. Det viktigaste var att få känna sig god och betraktas som god av andra. För stunden. Man kan kalla det att söka godhetskickar.

Resultatet av den ansvarslösa invandringspolitiken är inte gott.

När tiderna är goda ska man förbereda sig för onda tider. Både individer och stater bör preppa. När tiderna är goda ska man inte slösa bort pengarna på godhetskickar, utan investera långsiktigt i att bygga upp landet.

Ett rikt och tryggt, och ett tekniskt och vetenskapligt framstående Sverige, kan göra mer för att hjälpa världen än ett stort Rinkeby-Sverige.

BILD: Josef utnämns till faraos vicekonung. Målning av italienaren Jacopo Amigoni (1748).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)