Den stora befolkningsförändringen, som särskilt har pågått sedan millennieskiftet, fortsätter i oförminskad takt. Nyligen kom SCB:s uppgifter om befolkningens sammansättning till och med förra året. Med hjälp av myndighetens statistik sedan år 2000, kan vi se att personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i riket har ökat med närmare en och en halv miljon, medan den svenskättade delen av vårt lands bofasta befolkning har minskat med drygt 23 000 personer.

Som framgår av fotnoten i diagrammet har jag och min statistiska medhjälpare valt att dela dem som är inrikes födda med en förälder född i utlandet och en i Sverige i hälften var, vad gäller svensk och utländsk bakgrund. Vi tycker att det ger den mest rättvisa bilden (en modell ursprungligen använd av ekonomen Jan Tullberg). Samtidigt undviker vi att gå in i den omskrivning av verkligheten som våra myndigheter ägnar sig åt. 2003 beslöt SCB och Migrationsverket att ändra beteckningen av dem med en utrikes född förälder till ”svensk bakgrund”. Tidigare hade de ansetts ha invandrarbakgrund. Över en natt fick vi en halv miljon fler ”svenskar” och lika många färre invandrare i vår folkbokföring.

Går vi in mer i detalj kan vi se att den absolut största ökningen inom den folkbokförda populationen under de senaste 20 åren består av individer som är utrikes födda. Deras ökning är en dryg miljon, medan de som har två svenskfödda föräldrar har minskat med 147 000 personer under samma tid.

Med tanke på att Migrationsverket och dess överinstanser har beviljat runt två miljoner uppehållstillstånd sedan år 2000, är siffrorna inte överraskande.

Hur sammansättningen ser ut av dem som har stannat här och som SCB statistikför vad gäller nationell bakgrund, kan vi se i diagrammet nedan, som visar på nettoinvandringen under samma tidsperiod. Visserligen finns det inte något sådant som en ”nettoinvandrare”, men vi har räknat på skillnaden mellan invandring och utvandring från respektive födelseland. Under hela perioden rör det sig om drygt 1,1 miljon personer från 211 länder. Hur folk har rört sig över gränserna stämmer i stort sett med uppgifterna i det första diagrammet som berörde folkbokföringen.

Vad vi här kan se är att invandringen från Syrien under 2000-talet är i en klass för sig, följd närmast av Irak. De polacker som är skrivna här är till överväldigande del rörlig arbetskraft inom EU. Somalia, Afghanistan och Eritrea är asyl- och anhöriginvandring, vilket till största del också gäller Iran, medan Thailand, Indien och Kina står för den utomeuropeiska arbetskraftinvandringen. Vad som också är värt att notera är att de som är födda i Sverige utgör den största utvandrargruppen med nästan 100 000 personer under 2000-talet. Detta i kontrast till de invandrare som har sina rötter i de mest dysfunktionella och våldsamma länderna. Det är de svenskfödda som lämnar landet samtidigt som det fylls på med syrier och somalier etc.

Med denna statistiska bakgrund är det inte svårt att se varför Sverige i coronavirusets spår brottas med betydligt större problem (jag undrar när ordet ”utmaning” ska fasas ut av verkligheten) än våra nordiska grannländer, när det gäller information och smittspridning. Jag brukar ofta understryka att vi över tid har beviljat uppehållstillstånd till cirka tre gånger så många asylsökande och deras anhöriga som vad övriga Norden har gjort tillsammans.

Att det kommer att finnas en överrepresentation vad gäller behov av sjukhusvård från de större utanförskapsområdena, där bristande språkkunskaper, kulturella skillnader i umgänge och många gånger en bristande lojalitet mot svenska myndigheter råder, är som vi nu vet, snarare en realitet än en vild gissning. Diagrammen i denna text svarar i grunden på frågan varför det har blivit så.

Till detta kan tilläggas att antalet asylsökande de tre första veckorna i mars endast är marginellt färre än för samma period föregående tre år. Skulle mars månads asylmottagning vara representativ för hela året, så skulle cirka 20 000 personer komma att söka asyl här.

Nu varnar också professionellt verksamma för att Migrationsverkets lokaler kan vara en mycket stor risk för allmän smittspridning i Stockholm. På asylmottagningen i Sundbyberg sitter det flera hundra personer tätt packade i väntrummet. Många har inte nåtts av myndigheternas information om corona. Vissa biträden vill inte gå dit längre, men verksamheten fortsätter ändå som vanligt. Den heliga asylrätten ska värnas in i det sista.

BILD: Demonstrationen på Medborgarplatsen i augusti 2017. Foto: Gunnar Sandelin.