OPINION Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare för den ideella organisationen Teskedsorden, skriver i en debattartikel i Göteborgsposten om vikten av att tala om den strukturella rasismen. Budskapet är att alla svenskar med vit hudfärg är rasister, trots att vi själva är inbilska nog att inte inse det.

”Få ser sig själva som rasister, men om vi erkänner att grupper av människor förtrycks och hålls tillbaka, betyder det också att det finns grupper som förtrycker. Medvetet eller ej. Därför är den strukturella rasismen så lömsk. För den som inte drabbas är det till synes små ‘oskyldiga’ handlingar där förklaringen alltid är något som inte har med rasism att göra.” skriver Fhager Havdelin och fortsätter:

”Detta har på senare tid exempelvis blivit kännbart för personer med sydöstasiatiskt utseende, i och med utbrottet av det nya coronaviruset. På flera håll vittnar människor om att de utsatts för kränkningar och undvikande beteende från omgivningen. Att på väldigt lösa grunder göra antaganden som stigmatiserar en grupp människor, vad är det om inte rasism?”

I ett land som Sverige, där alla etniska svenskar ska skuldbeläggas för att de är just etniska svenskar, är det givet att en vag oro för en sjukdom med ursprung i Kina ska klassas som rasism. Och Fhager Havdelin är inte ensam om att försöka skuldbelägga oss svenskar kollektivt med hjälp av coronaviruset – tidigare har vi sett Kinas ambassadör komma med samma anklagelse. Och även om de inte har samma agenda så är det uppenbart att båda ändå har just en agenda. För Kinas ambassadör är agendan att, via skuldbeläggande, få Sverige att vika sig i frågor som rör den kinesiska diktaturen – för Teskedsordens generalsekreterare är agendan att desperat försöka vinna tillbaka tolkningsföreträdet i frågor som rör rasism.

Anledningen till desperationen är att allt färre köper skitsnacket om svenskarnas strukturella rasism. För en organisation som Teskedsorden, vars hela existens bygger på att de får sälja utbildningar, workshops och kurser om ”mångfald, respekt och alla människors lika värde”, är det naturligtvis oerhört viktigt att så många som möjligt sväljer lögnen om svenskarnas (omedvetna eller medvetna) rasism och köper det som organisationen erbjuder – hur skulle Teskedsorden annars kunna dra in kosing?

Fhager Havdelins debattartikel är alltså ett försök att få så många som möjligt att känna skuld och skam, samtidigt som hon erbjuder en lösning för att avhjälpa skammen: ”Köp våra utbildningar, kosta vad det kosta vill, så att du slipper vara rasist!”

Det kommer dock inte att fungera. Den tid då självutnämnda do-gooders kunde få vanliga svennar att skämmas för en påstådd strukturell rasism är över och förbi. Och att Teskedsordens, och liknande organisationers, fula påhopp på svenskarna som folk överhuvudtaget fungerat hyfsat tidigare beror paradoxalt nog på att svenskar generellt är både öppna och toleranta. Vi ber inte så gärna folk dra åt helvete – inte ens när de, som Fhager Havdelin, anklagar oss för att vara rasister. Istället ger vi dem en chans – läser en broschyr, lyssnar på ett föredrag eller går på ett seminarium där vi utmålas som generellt onda – och sen rycker lite på axlarna eftersom vi vet att de pratar i nattmössan.

Att allt fler vänder ryggen åt tramset om den strukturella rasismen märks förstås i organisationernas ekonomi. Därför kan man egentligen inte klandra Fhager Havdelin för att hon försöker rida på coronaviruset för att säkerställa organisationens ekonomiska överlevnad. Det är visserligen ohederligt och lömskt – men förståeligt.

Det är dock, som alla förstår (utom möjligen Fhager Havdelin), upp till var och en att själv välja vem man vill sitta bredvid i kollektivtrafiken. Med tanke på den intensiva medierapporteringen om coronaviruset är det heller inte ett dugg märkligt om osäkra människor väljer att gå förbi passagerare med östasiatiskt utseende. Det finns dessutom sannolikt en massa icke-vita svenskar som gör exakt likadant.

Själv gick jag snabbt förbi två tjejer som såg iranska ut senast jag åkte tunnelbana. För att jag är rasist? Nix. Utan för att de satt och pratade om hur fantastiskt kul de hade haft på sportlovet när de besökte släkten i hemlandet. Jag är inte nämnvärt oroad över coronaviruset, men jag tar inga onödiga risker.

På samma sätt går jag snabbt förbi förskoleklasser med snörvlande, snoriga barn och människor som nyser och hostar. Dessutom undviker jag att sitta bredvid alla som kan tänkas komma från länder och regioner med utbredd tbc. Och jag känner verkligen ingen skam för den sakens skull.