OPINION Det här låter kanske för politiskt korrekt för att vara korrekt. Men sedan 2009 har de romersk-katolska biskoparna i Minnesota i USA bestämt att trettondag jul eller epifania ska kallas ”invandringssöndagen”. De vill att den gamla högtiden ska göras till en hyllning till invandringen.

Men inte alla präster är lika politiskt korrekta. På denna invandringssöndag i år hölls en icke-pk-predikan av fader Nick VanDenBroeke. Han sa att alla invandrare inte bör behandlas lika. Islam är ett hot mot Amerika och mot kristendomen, därför bör muslimsk invandring begränsas. Predikanten menade att den goda gärningen att ge skydd åt flyktingar måste vägas mot den kristnes plikt att skydda sitt samhälle mot islamisering:

More specifically, we should not be allowing large numbers of Muslims asylum or immigration into our country. Islam is the greatest threat in the world both to Christianity and to America.

Nick VanDenBroeke bedyrade att han inte ”hatade muslimer”, men varnade att islam måste motverkas för att bevara Amerikas friheter och nationens kristna karaktär.

En muslimsk rättighetsgrupp fick höra talas om predikan, stämplade den som ”hatisk”, och krävde att katolska kyrkans ledning tog avstånd. Och det gjorde den. Ärkebiskopen Bernard Hebda bad om ursäkt å kyrkans vägnar och försäkrade att den katolska kyrkan respekterar islam.

Och prästen, som ”hädat” mot invandringssöndagens heliga budskap om villkorslös muslimsk invandring till Amerika, bad om ursäkt:

My homily on immigration contained words that were hurtful to Muslims. I’m sorry for this. I realize now that my comments were not fully reflective of the Catholic Church’s teaching on Islam.

Händelsen visar dock att prästen hade rätt, en stor muslimsk invandring är ett hot mot Amerikas friheter och kristna karaktär. Redan med den lilla muslimska befolkning man har nu kan man inte uttrycka sig som han gjorde i sin predikan utan risk för repressalier. Muslimska fundamentalister har alltså redan stor makt, en makt som kommer att öka genom fortsatt invandring.

En katolsk präst kan inte längre predika självklarheter som att islam och kristendom är två olika religioner som står för olika saker och att man hellre lever i ett samhälle där kristna värderingar har mer inflytande än islamiska och därför vill begränsa muslimsk invandring. Det står dock muslimska imamer fritt att predika om sina drömmar att islam ska växa sig stort och dominera över kristendomen utan att råka ut för påtryckningar från kristna grupper eller avtvingas en ursäkt av det egna ledarskapet.

Rötan i den katolska kyrkan når ända upp till den högste ledaren, påven. När två jihadister i juli 2016 stormade en kyrka i Frankrike och slaktade prästen, Jacques Hamel, gjorde påven ett konstigt uttalande. Han uttryckte förstås sin sorg. Men han gjorde också påståenden.

Påven sa att det finns våldsamma katoliker och det finns våldsamma muslimer. Han nämnde en katolik i Italien som mördat sin flickvän och sin svärmor. Ja, det är sant att det finns våldsamma katoliker. Vem skulle förneka det? Sedan sade påven att det inte är rätt att ”identifiera islam med våld”.

Om man med islam menar en religion som bygger på den faktiskt existerande Koranen och de faktiskt existerande texterna om profeten Muhammeds liv och lära, så är det alltså fullt möjligt att ”identifiera” betydande delar av denna religion med våld.

Vad påven inte nämnde är att de två muslimska fanatiker som attackerade kyrkan och slaktade prästen gjorde det som en del av vad de uppfattade som jihad, det heliga kriget, sanktionerat av Koranen och profeten Muhammeds undervisning. Katoliken som mördade sin flickvän och sin svärmor gjorde det inte i den katolska trons namn och hänvisade inte till katolska läror. Jihadisterna var inga vanliga mördare.

Påven sade att både islam och katolicism har sina fundamentalister. Men mannen som mördade sin flickvän och sin svärmor var ingen katolsk fundamentalist. Fundamentalism betyder att gå tillbaka till religionens fundament, till de centrala skrifterna, och tolka dem bokstavligt. Jihadisterna var dock islamiska fundamentalister. Jihad är fundamentalt i den islamiska traditionen.

Man ser här att påven är beredd att trixa för att skydda islams goda rykte. Detta trixande har spridit sig till biskopar och präster och lekmän inom kyrkan. Detta är visar vilken stark kraft islam redan är och ett fortsatt trixande kommer bara göra den starkare. Kyrkans män är fredliga och vill förstås inte jaga upp muslimska fanatiker, därför behöver de anpassa sitt språk. Men jag tror man kan göra detta utan att trixa.

Rötan finns även i den romersk-katolska kyrkan i Sverige. Efter att fader Jacques Hamel slaktats av jihadister undertecknade svenskkyrkliga, katolska och muslimska religiösa företrädare en debattartikel i Dagens Nyheter den 8 augusti 2016 under rubriken ”Ödesdigert möta terrorhot med upprop till kulturkamp”.

När man läste artikeln fick man intrycket att det stora hotet väst behövde bemöta var ”islamofobi” och ”hat” mot muslimer, inte islamism och jihadism. Artikeln är undertecknad av Antje Jackelén, Svenska kyrkans ärkebiskop, Anders Arborelius, biskop, Stockholms katolska stift, Ute Steyer, rabbin, Stockholms judiska församling, Mahmoud Khalfi, ordförande, Sveriges imamråd och Nadia Marhri Lodin, vice ordförande, Sveriges muslimska råd.

En av de muslimska undertecknarna, Mahmoud Khalfi, ordförande i Sveriges imamråd, är enligt uppgift är en av de högsta ledarna för Muslimska brödraskapet i Sverige, en organisation som knappast är känd för att verka för sämja mellan religioner.

Anders Arborelius, numer kardinal, undertecknade alltså en artikel tillsammans med en företrädare för Muslimska Brödraskapet för att varna för så kallad ”islamofobi”. Tyvärr bidrar den katolska kyrkans ledare till att grumla tänkandet, minska vaksamheten och underlätta den fortsätta islamiseringen i västvärlden. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)