KULTUR Idag på juldagen firar de kristna Guds födelse i mänsklig gestalt. Förr var gudstjänsten denna morgon, julottan, mycket välbesökt. Men allt färre går i kyrkan.

Jag som ateist skulle kunna tänka mig att gå bara för att sjunga psalmer. Men tyvärr har jag dåliga erfarenheter av predikningar som förstör upplevelsen. Det krävs mycket tålamod att uthärda en dålig, ofta politiskt korrekt, och ofta korkad, föreläsning.

Även jag som icke-troende känner sorg över kyrkans förfall.

Ingen hindrar dig från sjunga psalmer med din familj i ditt eget hem. Om man är ett mer ambitiöst lag kanske man kan arrangera en egen julotta på sitt eget sätt i en värdig lokal. Hur man än gör, så är man inte beroende av kyrkan. Man skulle kunna ha en helt sekulär julotta med sång och poesi.

Jag skrev tidigare i år om den svenska psalmboken. Den innehåller många vackra melodier och fin poesi. Julottepsalmen ”Var hälsad, sköna morgonstund” av Johan Olof Wallin hör till den första rangens psalmer. Wallin blev av Tegnér kallad ”Davidsharpan i Norden”.

Var hälsad, sköna morgonstund
som av profeters helga mund
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden.
Unga sjunga med de gamla,
sig församla jordens böner
kring den störste av dess söner.

Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma, närma till varandra
dem som vandra kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin anda,
förkunna oss sin faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida, lida dödens smärta,
att vårt hjärta frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda, höjda över tiden,
och i friden av hans rike
en gång varda honom like.

Kristus har genom sin födelse tänt nådens sol. Nåden liknas vid en sol som ger värme och ljus och liv. Kristus har tänt denna sol, men han är också solen eftersom han är nådens källa.

Julotta 1937 med psalmen ”Var hälsad, sköna morgonstund”:

https://www.youtube.com/watch?v=5ZCmh8wYbsU

Det här är långt ifrån den enda psalmen som associerar Kristus till solen. I sommarpsalmen ”Den blomstertid nu kommer” heter det: ”Du milde Jesu Kriste, Vår glädjesol och sköld”. Och i barnpsalmen ”I öster stiger solen opp” åkallas Jesus så här: ”Du solars sol från Betlehem”.

Den som inte delar den kristna tron, men vill kvar psalmerna, kan i Kristus se en bild för solen. De kristna har själva genom sin historia alltid liknat sin gud vid solen.

Vad firar man till exempel vårfrudagen den 25 mars? Det är Marie bebådelses dag, alltså dagen då ängeln Gabriel gav hennes nyheterna om att hon skulle bli havande. Men dagen var i äldre dag också dagen för vårdagjämningen, då natt och dag är lika långa och solen går upp rakt i öster. Världen måste ha skapats vid vårdagjämningen då livet vaknar, tänkte kyrkans lärde, och i analogi med detta avlas Kristus, som också kallas ”världens ljus”, just då. På Vårfrudagen är det nio månader till juldagen vid vintersolståndet då Kristus föds. Och samma dag, den 25 december, brukade romarna i hednisk tid fira ”den oövervinnliga solens dag”.

Ända sedan sommarsolståndet har dagarna blivit kortare och nätterna längre, men nu vänder ”solhjulet” om. Dagarna blir åter längre. Solen har segrat. Solen är oövervinnlig. År 273 lät Roms kejsare bygga ett nytt tempel åt solen, som invigdes den 25 december. De kristna menade att Jesus var den som verkligen förtjänade att dyrkas under denna tid eftersom han var ”Christus verus Sol” eller ”Kristus den sanna Solen”. Som det heter hos evangelisten Johannes: ”Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen” (1:9). Kyrkorna hade sina altare vända mot öster eftersom öster är soluppgångens väderstreck och Kristi återkomst tänktes i öster.

När jag tänder ett ljus i advent kan jag tänka på Kristus ankomst. Advent betyder ankomst. Men jag kan också tänka på solens ankomst. När vintermörkret är som djupast vid vintersolståndet vänder solen, himlens brinnande hjul, och kommer tillbaka. Dagarna börjar bli längre igen. Därför tänkte sig vissa att ordet jul var en biform till ordet hjul. Så här beskrivs solhjulets vändning i en vers i Karlfeldts dikt ”Dryckesåret”:

Nu välver sig långsamt solens hjul
i molnens mörker och modd mot jul,
tills Stenbocken står i den trånga gränd
och skakar med hornen och bräker: Vänd!

Nu kommer mitt förslag till en naturlig tolkning av de fyra adventssöndagarna: som bekant är veckans första dag uppkallad efter solen och förr talade man om ”söndagsbarn” såsom särskilt lyckligt lottade. Ett ljus för varje soldag. Fyra soldagar fram till ”solhjulets högtid”. De fyra soldagarna kan man se som fyra ekrar i detta hjul. Denna symbol, hjulkorset, förekom förr på julstänger. Julstången var en kvistad, mindre gran, som förr restes framför gården. De sattes vanligen upp vid Tomasdagen den 21 december som ett tecken på julfridens inträde.

Redan på bronsålderns hällristningar förekommer hjulkorset, det fyrekriga hjulet, sannolikt som en symbol för solen. Hjulkorset finns också på hängprydnader. Ibland framställs solhjulet draget av en häst, som på solvagnsbilden av brons med förgylld skiva, som hittades på Själland 1902.

Från 200-talet finns en romersk mosaik som framställer hur Kristus, med en krans av strålar om huvudet, i triumf åker på sin vagn över himlen. Han är världens ljus, den oövervinnliga solen som dör bara för att uppstå igen. De gamla grekerna berättade att Helios, solens gud, varje morgon lämnar sitt palats i öster. Han åker på en vagn dragen av  fyra vita hästar över himlavalvet för att sprida värme och ljus över jorden. På kvällen försvinner han i det västliga mörkret.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)