KULTUR När man skriver om det svenska Luciafirandet och förbinder det med den kristna flickan Lucia från Syrkusa som ska ha blivit martyr den 13 december år 304 så finns det alltid folk som påpekar att vår svenska luciafest har ett hedniskt ursprung. Det har fått mig att fundera på om inte den kristna Luciakulten själv delvis kan ha äldre förlagor.

Den kristna flickan Lucia föddes i Syrakusa, en hamnstad på Siciliens östkust. Sicilien var då en del av det romerska riket. Syrakusa var redan på hennes tid en gammal stad. Den grundades år 734 f. Kr. av grekiska kolonisatörer för Korint.

I Syrakusa finns ett berömt Athenatempel som omvandlats till katedral. När Europa kristnades byggde man ofta kyrkor där gamla tempel stått. Athenatemplets kolonner finns fortfarande kvar. I katedralen finns ett kapell vigt åt Sankta Lucia. Där förvaras hennes reliker. Hennes far ska ha varit en romersk aristokrat och hennes mor, Eutychia, grekinna.

I Agrigento på Siciliens sydkust finns ett stort tempel helgat åt Juno Lacina. Det är det latinska namnet på grekernas Hera, Zeus hustru. Grekerna byggde templet på 500-talet f.Kr. Hera var äktenskapets och fruktbarhetens gudinna. När hon åkallades under namnet Juno Lacina, ”ljusbringerskan”, var hon barnafödandets hjälpare eftersom hon öppnade barnens ögon så att de kunde se dagens ljus.

Juno Lacinas tempel i Agrigento, Sicilien:

I Apostlagärningarna (28:11-12) kan man läsa om hur aposteln Paulus lade till i Syrakusa och blev kvar där i tre dagar. Han var på väg till Rom. Vi vet inte om han steg i land. Kristnandet av Sicilien började på 200-talet. Vi vet att de kristna döpte gamla högtider och gamla gudar i länderna dit de kom och gjorde dem till sina. På samma sätt som kyrkor byggdes över gamla hednatempel och införlivade dess kolonner, så byggde man de kristna högtiderna på de gamla hedniska. Nytt vin i gamla läglar.

De kristna helgonen antog drag av tidigare gudar och gudinnor. De gamla gudarna fortsatte att dyrkas men i ny, döpt gestalt. Ibland fick de nya namn, men ibland blev deras namn bara ändrade lite smått. Ett känt exempel är den keltiska gudinnan Brigid som fortsatte att dyrkas efter Irlands kristnande, men nu i en nunnas gestalt, Sankta Brigid av Kildare, som ska ha levt 452-525.

I det hedniska Rom hade man olika gudar som rådde som ”patroner” över alla aspekter av livet som mat, hus, liv, död, hälsa, äktenskap, handel och jordbruk med mera. De kristna avskaffade gudarna och satte kristna helgon som patroner i deras ställe. Dessa var människor som efter sin död upphöjdes till himmelska väsen som kunde höra bön och utföra mirakel. På samma sätt som varje gud i den grekisk-romerska religionen hade sina festdagar, hade helgonen sina. På samma sätt som varje skrå på hednatiden hade sin gudomliga beskyddare, fick de nu varsitt skyddshelgon. Det fanns himmelska patroner som vakade över slaktare, snickare, bönder, skomakare med mera. Det fanns också en patron för varje åkomma.

Sankta Lucia av Syrakusa är till exempel patronessa för författare, smeder, böner, sadelmakare, köpmän och glasmästare. Hon åkallas också till hjälp mot hemorrojder, diarré, ögonsjukdomar och halsont.

Katoliker tycker inte om ordet ”helgondyrkan” utan vill skilja på ”latria”, dyrkan, som de ägnar gudamänniskan Jesus, och ”dulia”, tjänst, som de ägnar helgonen. För oss svensktalande som befinner sig utanför dessa teologiska debatter, går det bra med ordet dyrkan i båda fallen. När vi ser någon falla ner inför en bild, kyssa den och åkalla den avbildade kallar vi det dyrkan.

I Nordisk familjebok under ”helgon” kan man läsa om hur helgondyrkan utvecklades när kristendomen blev en gynnad religion i romarriket under Konstantin och hedningar strömmade i massor till kyrkan. Dessa nyomvända fann, står det, i helgondyrkan ”ett surrogat för sin man-kult och polyteism”:

Deras gudar och heroer höllo i stora skaror intåg i kristendomen som helgon (Dionysos som den helige Dionysius, Poseidon som den helige Nikolaus, Herakles som Kristoforos, etc.). De förde med sig hedniska seder och bruk; offermåltiderna blefvo måltider på helgonens grafvar, mat och dryck framsattes åt de döde (så t. ex. Augustinus’ moder Monnica) etc. Kapell byggdes öfver deras grafvar, och sägnerna om dem utsmyckades ständigt vidare med drag lånade från hednisk mytologi; så uppblomstrade redan från 360-talet helgonlegendernas stora litteratur. Från en sådan uppfattning af helgonen var steget icke långt till en verklig tillbedjan af dem. De tre store kappadocierna (se Basileios och Gregorius af Nazians och Gregorius af Nyssa) utbildade fullt läran om helgonen som himmelska väsen, delaktiga i Guds makt, och öppnade därmed slussarna för den halfhedniska helgontillbedjan, hvars färd genom kristendomen sedan ej kunde hejdas…

Enligt legenderna fick Lucia sina ögon utstuckna, det är därför hon rår över ögonåkommor. Ögon är syn och syn är ljus. För den som inte har syn är allting mörkt. Lucia är ljusbringerska, därför kan hon bringa ögonens ljus åter. Som jag nämnt hade gudinnan Juno Lacina, ljusbringerskan, ett stort tempel på Sicilien. Hon åkallades av mödrar i födslovåndor i hopp om att deras barn skulle födas friska, öppna sina ögon och se dagen.

Lucia med ett par ögon på en bricka. Målning av Domenico Beccafumi 1521:

Grekerna kallade Juno för Hera och Hera hade en dotter, Eileithyia, som var barnafödandets gudinna. Hon ses ofta avbildad med en fackla i handen eftersom hon leder barnen ut ur mörkret och till ljuset, ut ur skötets natt och in i livets dag. Det har föreslagits att hennes namn kommer från det grekiska ordet ”eleutho” som betyder att bringa, eftersom hon är Bringerskan. Hennes mor, Juno Lacina, åkallades av romarna vid vintersolståndet. Då ”föddes” så att säga det nya året och dagökningen inträdde. Athena, vars tempel stod i Syrakusa, var även hon dotter till Hera och således syster till Eileithyia.

I Lucias hemstad Syrakusa stod också ett tempel helgat åt Apollo. Dennes tvillingsyster Artemis kallades av romarna Diana. I Cefalù på Siciliens nordkust finns ett berömt tempel helgat åt Artemis/Diana, uppfört på 800-talet f.Kr. Diana åkallades liksom Juno under namnet Lucina, ljusbringerskan, och även Diana rådde över barnsbörden. Liksom Eileithyia, Heras/Junos dotter, avbildas hon ibland hållandes en fackla. Diana betraktades också som en mångudinna och hennes namn ska vara besläktat med ordet ”dies” eftersom hon liksom månskenet är dagsljus i mörkret. Det var också i hennes roll som mångudinna som hon tillbads vid barnsbörd eftersom månen, med dess cykler som var knutna till kvinnans menstruationscykler, ansågs råda över havandeskapet.

Det fanns också en mindre gudinna som åkallades vid barnsbörden. Hon kallades Candelifera eftersom hon höll i ett ljus, av latinets ”candela”, och bistod i ett leda barnet till ut ur skötets natt och in i livets ljus. Man åkallade ljusbärarinnan genom att tända ett ljus vid barnsängen. Hon för  tanken till en rad i sången ”Strålande helgonfé”: ”Ädla välsignade ljusbärarinna”. När Lucia bar ner mat till fängelsehålorna så satte hon en oljelampa på sitt huvud för att lysa upp vägen. I hennes kapell i domkyrkan i Syrakusa står en krönt silverstaty som föreställer helgonet med palmkvist och oljelampa.

Mot denna bakgrund är det inte orimligt att förmoda att Sankta Lucia, helgonet från Syrakusa, har antagit drag av dessa hedniska gudinnor. Hon levde i brytningsskedet mellan hedendom och kristendom och dessa gudinnor dyrkades ännu när hon ska ha ljutit martyrdöden den 13 december år 304. En hednisk kejsare, Diocletianus, härskade över romarnas rike och han förföljde de kristna. Enligt legenden skulle Lucia giftas bort med en hednisk man, men vägrade.

Man förstår hur denna gestalt sedan kunde utvecklas till vintersolståndets, eller julens förelöpare, som så att säga leder det nya årets ”födelse” ut ur mörkret. Hon är de blindas skyddshelgon eftersom de blinda är i mörker, liksom världen under årets längsta natt, och hon ger dem synen åter, liksom världen får ljus när dagarna blir längre. Sankta Lucia är liksom Diana/Artemis att likna vid månskenet, en strimma av det utlovade dagsljuset i vinterns mörkaste natt.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag skriver kan du donera via swish till 0760078008 (Eddie)