Just nu cirkulerar några bilder på Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i färd med att checka in sig och sin familj på flygplatsen för att påbörja semestern. Bilderna väcker stor uppmärksamhet och det är kanske inte så konstigt. Det är inte så förfärligt längesen som han konstaterade att ”folk som flyger borde skämmas” på Twitter.

Den tweeten var förvisso en push för en artikel i tidningen, skriven av någon annan, men det framgår inte förrän man faktiskt följer länken. Därför förknippas citatet starkt med Anders Lindberg, och det inte omöjligt att han – i alla fall fram tills nu, när han ertappats med att göra sådant som andra borde skämmas över – tyckte att det kändes ganska schysst. Flygskam är ju ändå det trendigaste av allt just nu.

För någon månad sedan pushade han lika entusiastiskt för en annan skribents text, denna gång om vådan av att grilla. Anders Lindberg menade då att kött borde beskattas rejält. Den uppfattningen hindrade honom inte från att parallellt med sitt klimatmedvetna twittrande lägga upp mängder med grillbilder på saftiga köttstycken från sin egen grill på Instagram, något som uppmärksammades av en privat grupp på Facebook som kallar sig Mediagranskarna.

Men varför blir då folk så förbannade på Anders Lindberg? Få av oss förmår att alltid leva som vi lär – någon gång har de flesta av oss hycklat eller gett uttryck för dubbelmoral – så varför retar sig så många på att just han gör det?

Det beror sannolikt på att Anders Lindberg tillhör den medieelit som alltid kommer undan med allt. Som har alla de stora medieplattformarna till sitt förfogande, och som därför kan yttra i stort sett vad som helst om vem som helst utan att det någonsin blir några konsekvenser av det.

Det här är alls ingen demokratiälskande elit, som den ständigt utger sig för att vara. De är tvärtom fullkomligt ointresserade av demokrati. För dem är det enbart de egna åsikterna som har något existensberättigande, och därmed tar de sig också rätten att med varje medel försöka krossa dem som inte håller med. De som har ”fel” åsikter ska gärna hängas ut till allmän beskådan, och skällsorden haglar. Folk beskrivs som ”kräk”, ”nazister”, ”rasister”, ”blåbruna” och så vidare – men inte för att de faktiskt är det utan för att Anders Lindberg och hans likar tycker så.

När någon dristar sig att påpeka att det finns en viss diskrepans mellan deras förmaningar till icke-eliten och deras eget leverne beskrivs det närmast undantagslöst som ”hat”. Men så är det ju inte. De blir helt enkelt ställda mot väggen, så som de själva ställer människor mot väggen. Att de inte kan hantera det kan bara bero på att de på fullt allvar tror sig stå över vanligt folk och det som vanligt folk förväntas acceptera.

Därför ligger det nära till hands att tro att Anders Lindberg också anser sig stå över den påbjudna flygskammen. En utsliten undersköterska, som efter ett års slit i vården sparat ihop till en lågprissemester på Mallorca – en pensionerad fabriksarbetare som tillbringar några veckor i Thailand – det är sånt folk som borde skämmas. En ledarskribent på Aftonbladet, som tar med sig familjen till Kina, behöver inte skämmas. Han står över folket han förmanar.

Debatten om Anders Lindbergs flygande handlar alltså egentligen inte alls om Anders Lindbergs flygande. Den handlar inte heller om att de, som nu skadeglatt påminner Anders Lindberg om hans klimatuppmaningar, är högerextrema. Den handlar helt enkelt om Anders Lindbergs elitistiska förhållningssätt till vanligt folk. För om det finns något som vanligt folk i det här landet avskyr så är det malliga människor som sätter sig själva på höga hästar och agerar moralpoliser.