1967

”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.

I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället, som mor nu befriat från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi utan lov klämt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.

Både jag och min syster var engagerade i vänsterns studentrörelse under ungdomsåren. Min syster planerade för en resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet som blivet befriat från det kapitalistiska oket. Något krångel uppstod dock med visum, så hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.

Jag gick på utbildning i Göteborg, men ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller till nästa demonstration och till den amerikanske ambassadören Hollands besök.

”Känner Ni stanken från Enskilda banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när vi hade värmt upp våra röstresurser tillräckligt, klämde vi i med ”Nicoläng ska ha däng.”

Vi tågade glatt genom avenyn upp till Götaplatsen och var bergfast övertygade om att endast vi förfogade över lösningen till världens orättvisor.

Minns att jag fick bannor, när jag uteblev från tomatkastningen vid ambassadör Hollands besök, men med tio år i söndagsskola, sitter förbudet mot att kasta mat på någon, inbränt i ryggmärgen.

1975

Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått i komplicerade mönster som påverkar varandra. Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i minipacemaker, vilket räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter, som föddes med ett totalt hjärtblock. Jag älskade mitt arbete på sjukhusets rehabiliteringsklinik med ryggmärgskadade patienter. Konstigt att jag inte kände av något tungt livspussel, trots endast sex månaders föräldraledighet, inga VAB-dagar, skral ekonomi, heltidsarbete som ensamstående mor till två, ofta svårt sjuka flickor.

Senare under åren som distrikts- och företagsgymnast kunde jag konstatera att en spänd rygg hade mer fallenhet för gnäll, än en avbruten som kämpade för att komma åter till livet. Kulmen var under 90-talets rekord i ohälsotal. Arbetsgivarens alla olämpliga arbetsplatser, var regeringens enda förklaring. Olämpligheter som jag såg hos alltför många patienter talades det tyst om. Det kunde vara olämpligt missbruk, olämplig make/maka/tonåringar, ekonomi, olämplig skräpmat med övervikt och även olämplig lathet och smarthet som var onämnbart. Till slut tvingades politikerna att vända på skutan. Det gick inte längre att låta de riktigt sjuka få betala för att friska skulle sjukskriva sig.

I dag råder samma falska projektion, nu är det vi pensionärer som anses orsaka krisen i sjukvården varför skatten måste höjas med 90 miljarder under kommande år. Inte ett pip om alla nysvenskars stora behov av vård. Skulle någon våga nämna vad deras religion orsakat för olämpligheter i samhället, då är man illa ute. Påföljden kan bli sparken eller karriäravslut och är man pensionär så kan några obetänksamma ord på nätet rendera kraftiga böter.

I dag fylls många platser på landets rehabiliteringskliniker av skott- och knivskadade patienter. Nya kollegor kan känna ångest i stället för glädje, när de trampar till jobbet. Dagens ohemula krav från skadade patienter i gänguppgörelser och anhöriga, gör att andra patienter kan komma i kläm, men om detta berättas det sällan, för korrektheten har hela offentliga sektorn i sitt grepp.

Hur gick det för ledande gossar från mina ungdomsår?

Vänsterns självsäkra gossar oftast från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala marxister och få dem att upptäcka hur deras moral med Luther och Jantelag satte dem i klistret. Om allt detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!

Framgången uteblev dock för mor hade fullt engagemang i kyrkan, Röda Korset och höll på med bullbaket till midsommarfesten och far strök näven på blåblusen, suckade och sa: ”de nyktrar nog till vad det lider”. Det gjorde gossarna mycket snabbt, efter avslutade studier var dock steget mycket kort till fiendesidan och banken luktade nu riktigt gott.

Personlig vinning kom oftast före moralen hos dessa egenkära globetrottrar. Att bli politiker blev också en arena för berikning, för makt handlar om pengar och mest av den varan har den finansiella världseliten, som får dirigera fram den nya världsordningen, genom nyliberalismens orättvisor där postmodern relativism och identitetspolitik blivit goda hjälpredor.

Almedalens selektiva budskap

Arbetare, som mina saliga föräldrar, har nu från Almedalen fått höra om invandrares strävsamhet och hur invandrarna utsätts av främlingsfientliga i Sverige. Sådana svenskar placerades i skamvrån av Annie Lööf också för att de gillar köttbullar. Lööfs tal var mycket selektivt i sin framtoning. Invandraren framställdes som en välintegrerad och hårt arbetande medborgare. Dubbla identiteter med bidragsfusk, rån, mord, dagliga skjutningar och våldtäkter tycks komma från planeten Mars. Symptomen skall botas med fler poliser och ännu högre skatt, men grundorsaken får aldrig komma fram.

Grundorsaken är en alltför stor invandring för vad landet klarar av, där en stor del utgörs av välfärdsmigranter som inte är integreringsvilliga varken kulturellt, socialt eller ekonomiskt. Landets kravlösa, skattesubventionerade och bidragsgivna politik har förutom starka pull-faktorer skapat segregation, parallellsamhällen, trångboddhet, hedersförtryck, klanstrukturer och kriminella nätverk. Detta är priset för politikers narrativ om världsmästerskap i humanitet. Det är ett narrativ som kan bana väg till internationell karriär med ekonomiskt oberoende. Denna medmänsklighet med världens alla migranter har inneburit omänsklighet för medborgare i hela Europa som tvingats finansiera den. Denna politik har skapat en bumerangeffekt, som nu måste kallas för högerextrem nationalism och till och med nazism.

Därför riktar makthavarna blåslampan mot landsmän, som vågar avslöja hyckleriet. Många får betala böter för gummiparagrafen hetsmotfolkgrupp och till och med fängelse, medan våldtäktsmän går fria om de ens fångas in. Utvisning verkställs sällan och ibland kan nya stanna kvar-skäl som konvertering till kristendom snabbt komma fram utöver risk för förföljelse i hemlandet. Förföljda kvinnor i värdlandet verkar vara utan intresse för rättsväsendet.

Om mina föräldrar levt i dag skulle de vara förtvivlade över att deras svett och vedermödor under ett hårt liv slösas bort på andra, som inte har rätt att vara här och där många visar mer förakt än tacksamhet över landets generositet.

Harriet Larsson är pensionär efter ett långt yrkesliv som sjukgymnast. Intresserad av samhällsfrågor, skriver samhällskritiska blogginlägg, har fått debattinlägg publicerade under åren. Hon menar att det har blivit allt svårare att få kritiska inlägg publicerade som avviker från de etablerade opinionsbildarnas uppfattning. Faran med att enbart politiskt korrekta åsikter publiceras är att vanligt förekommande uppfattningar förblir osynliga. Detta orsakar ett demokratiunderskott. Tack vare nätet kan maktutjämning äga rum. Men då befinner man sig utanför åsiktskorridoren. word.harrietsblogg.se