Richard Sörman: När vi läser får vi vila från vår egen frenesi

Richard Sörman

Kanske är det själva berättandet som ger läsningen en stor del av dess läkande kraft. Att sjunka in i en bok, i ett berättande är också att befrias från sitt eget tänkande. Att läsa blir som att meditera. Man slipper ifrån sin egen frenesi, sitt eget kaos.

Många kopplar av med att läsa romaner under sommaren och jag har skrivit några artiklar där jag funderar lite kring detta. Jag skrev först en text om orsakerna kring betraktandets stillande effekter på sinnet och sedan en om hur tiden blir mindre plågsam i litterära texter och istället en källa till vila. Jag skulle sedan skriva en om rummets funktion i litteraturen. Men efter att idag ha avnjutit några vilsamma vildmarksskildringar av Albert Viksten insåg jag att viktigast av allt ändå kanske är själva berättandet i sig.

När jag tänker efter framstår det som självklart. Det är framför allt berättarrösten och det metodiska berättandet som får oss att varva ned.

Vi föreställer oss gärna att vårt vanliga tänkande är systematiskt och linjärt som i en skriven text. Så är det knappast. Sinnet, eller kanske intellektet, går ofta på tomgång. Tankar upprepas, minnen ältas, musik kanske ekar i bakhuvudet. Samtidigt har hjärnan att sortera och bearbeta intryck utifrån. Har någon författare lyckats återge hur det ”låter” i våra huvuden når vårt sinne arbetar på normalnivå? James Joyce försökte kanske, men lyckades han? Hur som helst är det knappast fråga om något metodiskt resonerande likt det som brukar framställas i romaner.

Man kan till och med läsa en bok med ganska låg uppmärksamhetsgrad. Man kan komma på sig själv med att ha läst en hel sida och samtidigt tänkt på något annat. Men ändå. Den märkliga stimulans som ett uppmärksamt och ihållande läsande ger handlar kanske till stor del om det faktum att vi får vila från hjärnans vanliga frenesi. Istället för att dras med i ett planlöst och ofta kaotiskt tänkande får vi möjlighet att ledas framåt av en berättarröst som förmedlar lugn och överblick.

Någon sa efter min första text om läsandets helande funktion att det finns forskning som visar att lättläst litteratur bidrar till att läka utbrändhet. Och som jag själv skrev har jag märkt att jag blir lugnare, tryggare och att jag känner mig mer rationell av att läsa. Jag till och med sover bättre om jag ägnar tid åt en roman som verkligen fångar mitt intresse.

Jag minns speciellt en sommar då jag precis före semestern hade suttit i två veckor med en som jag då tyckte livsavgörande jobbansökan. I flera veckor efteråt gick hjärnan på högvarv. Jag låg vaken nätterna igenom och sov några timmar först framåt morgonen. Men efter att ha börjat läsa skönlitteratur flera timmar i streck varje dag var det plötsligt som om hjärnan kunde varva ned. Bara efter någon dag kände jag hur sinnet fick ro och snart kunde jag återigen sova om nätterna.

Jag tror många skulle må bra av att läsa mer. Den hysteriska frenesi som finns på sociala medier behöver i alla fall jag vila från emellanåt. Jag har inget behov av att försöka göra mig märkvärdig här genom att antyda att jag alltid hellre läser en bok än öppnar Facebook eller Twitter. Men jag ser de risker som finns för den mentala hälsan med att tillbringa för mycket tid på sociala medieplattformar.

Det uppstår lätt en hätskhet på Internet, en hysteri, en brådska som är allt annat än välgörande. Visst finns det saker att vara ilsken över. Politikerna missköter vårt land och main stream-media gör inte sitt jobb. Vi behöver reagera, vi behöver agera. Men det är inte säkert att det är så bra för sinnet, för hälsan att befinna sig för länge i en frenetisk ilska som hela tiden verkar söka mer näring. Man kan vara principfast och orädd fast man tar det lugnt. Man kanske rent av får ett större genomslag om man inte talar i affekt. Och jag vill understryka att brist på affekt inte är detsamma som brist på klarspråk. Långt därifrån.

För min egen del är det i alla fall så att jag tycker mig se världen med något lugnare och nyktrare blick om jag läser skönlitteratur. Det lugnar sinnet. Det ger mig ro. Och en viktig del av det kanske är att litteraturen låter mig vila från frenesin, från det självspelande pianot i hjärnan. Att läsa blir som att meditera. Jag behöver inte tänka, jag får tankarna serverade. Det är ganska skönt. Jag kan vila i någon annans berättande.

31 reaktioner på ”Richard Sörman: När vi läser får vi vila från vår egen frenesi

    • Belinda B skriver:

      Vore kul med en intervju i Det goda Samhället med medarbetaren Katerina Janouch – i egenskap av romanförfattare. Hur fungerar det skriva en romanserie? Tänker hon på presumtiva läsare i själva skrivprocessen?
      Är nyfiken!

      Gilla

  1. Fredrik Östman skriver:

    James Joyce skrev förstås i dödskultens tjänst och anda, liksom Friedensreich Hundertwasser var dödskultens arkitekt. Som du påpekar är det arbete — liv, agens — att skriva en text (eller rita ett hus). Gymnasisterna måste öva disciplinerat för att lära sig detta. Dödskultens väg är att låta bli, att släppa loss, att inte bry sig. Dagens konst präglas delvis av öppen dödskult, framför allt inom teater och bildkonst, delvis av ett skärande hyckleri, där produkterna trots, och genom, hårt arbete måste framstå som lätt upprapade och spontana. Till denna kategori kan vi räkna popmusiken, kiosklitteraturen à la mode Lars Kepler och Liza Markberg och inte minst Fake News propagandamedia/infotainment som statsteve och statspress.

    Gillad av 7 personer

    • Tina skriver:

      Vill du ha kollektivism? Några obskyra trossatser om rätt och fel biologiskt (välj valfritt mellan primaterna bonobo och schimpanser), och resterande trossatser från auktoriteter som folket ska följa (Lenin, Mao, Hitler)? Det är väl dödskult? Vänder mig framför allt mot din nedgradering av Hundertwasser, som jag anser vara briljant arkitekt. Gillar hans skapelser i Wien. Han levde sina sista år i en småstad i norra Nya Zeeland, och designade stadens offentliga toaletter. Helt fantastiskt vackra, och en turistattraktion idag! Wien är för övrigt en märklig satellit till resten av Europa. Dess konstnärer är ofta genialiska, men hänger sig åt den specifika dödskulten i att supa ihjäl sig.

      Föreslår också, likt andra läsare, att du Fredrik Östman, skriver färre och mer genomtänkta kommentarer. Ditt bludder i enstaviga meningar är tröttsamt.

      Gilla

  2. Göran Holmström skriver:

    Älskar att läsa, men av andra skäl. Nej det mesta jag läser skänker sällan ro numer,
    Minns Simon Singh Kodboken eller salvekvick, den ena handlade om kodernas utveckling genom historien, från det enkla Caesar kryptot till kvantkryptering.
    Det satte myror i skallen på mig i månader, som en god vän till mig säger om sin hobby,” Jag blir lätt manisk av den”.
    Ja så funkar böcker med nya tankar för mig med, jag vill grotta ner mig i minsta detalj.
    Svetsa TIG skänker lugn, eller bygga en möbel alternativt på en mc.
    Det världsliga stressar inte, det är fucked up och vem är jag att ensam rätta till det, svårare än så är det inte.
    Ps Voyneich manuskriptet är en olöst gåta, Stephen Bax påstår sig löst något ord, men det verkar inte hålla hans teorier. En annan är skulpturen ”Kryptos” utanför CIA högkvarter, där har konstnären lagt in ett dolt budskap med belöning till den som löser det.

    Gillad av 3 personer

  3. Min strand skriver:

    Visst är det så, mobil och iPad och internet och dataspel och sociala media har gjort det till en mycket större utmaning att läsa, kanske detta är det farligaste av allt i samtiden, vårt tänkande huggs upp i småbitar och likriktas på sociala media, de flesta som skriver här verkar ha läst ett större antal böcker, för unga är det inte så, jag kämpar med balansen med mina barn.

    Sedan, om man lägger taktiska hänsyn till sidan, så KAN det ju vara så att frenesi och desperation är det naturliga sinnesläget idag, kanske det är en del av indoktrineringen att invagga oss i lugn, det är ingen fara, skolor brinner, våldtäktsepidemi, förtryckande totalitära kulturer sprider sig och statsmakten blir allt mer öppet totalitär med mediajättarnas hjälp, även facebook, youtube och patreon osv. Kanske det verkligen är fara å färde, kanske man måste offra sin mentala hälsa i denna kamp, för roligt är det inte. Man KAN läsa ovanstående som motsvarigheten till hur många i min omgivning hanterar utvecklingen, och jag tror de är representativa, man hänger sig åt eskapism, det kan vara jobbet, husdrömmar, resor, sport, eller lära sig allt om vin och kaffebönor. Helt plötsligt, exempelvis, så vet alla allt om gin.., det gick mig förbi men det är tydligen det som gäller nu. Min inre alarmklocka som visat sig riktig vid flera tillfällen i att bedöma risk började ringa när jag kom hem för 13 år sedan, något var sjukt, svenskarna var sjuka, hela det offentliga samtalet var patologiskt. Så kanske är den korrekta naturliga reaktionen panik och ursinne? Kanske har det naturliga försvaret satts ut spel för svenskarna? Kanske är det som då jag för länge sedan klippklättrade, vi hade inga fina dyra ”friends” utan endast ”nötter” och ”häxor”, vid ett krux med ett överhäng så var det mycket dåligt säkrat, man var tvungen att krypa in i ett brant slätt hörn och där peta in en liten nöt, lossnade den så var det ett långt fall. Nå, när jag gav mig upp på överhänget så rycktes nöten ut, att gripas av panik är det normala, endast träning förhindrar detta. Jag lever, säkringar längre ner höll, jag kom att dingla upp och ner. Vilka säkringar har folk idag? Jag har intryck av att folk ägnar sig åt eskapism och helt enkelt inte förmår att ta in verkligheten och bara klättrar upp och upp utan säkringar. När dessa människor faller, en majoritet av svenskarna, så faller de långt, för de har inte säkrat genom att försöka förstå ondskan, inte sin egen, och inte andras, man lever i en vanföreställning om vad världen är och marken är hård.

    Gillad av 7 personer

    • Christer L skriver:

      Dina egna konkreta erfarenheter av bergsklättring är ett bra exempel på god berättarkonst. Vad kan man invända mot sådant? Låt mig ändå försöka. Nog kan det på många sätt vara värre i Sverige, men jag tror att det är samma problem internationellt. Om vi jämför svenskar negativt mot andra folk uppstår en kontrast som varken är riktig eller känns bra. De har förstås sina problem. Andra länder i Väst är på samma kurs som vi, hela Västvärlden är i allvarlig demokratisk kris, och detta just därför att folk inte bryr sig tillräckligt ännu, just därför att masskontrollen via MSM och annan propaganda samt adminstrativ och journalistisk förföljelse av oliktänkande fungerar, än så länge. Där kommer kommer även frågan om språkförstörelsen in. De stora länderna är så dominerande. America first. Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien osv. först. Och sedan: Sverige först. Vi behöver en förstärkt nationalistisk opposition i samverkan med andra nationer (ett sant och verkligt demokratiskt Förenade Nationer) mot Vänsterns förstörelse av demokratin i maskopi med Globalisterna och Islam. Jag tror att detta är på gång och det gläder mig ofantligt.

      Gillad av 1 person

      • Min strand skriver:

        Visst pågår det överallt men mina egna erfarenheter från andra länder och folk, från Asien till Europa och Danmark, samt det jag följer från exempelvis USA och England säger min ändå att Sverige faktiskt är unikt. Det är ju okontroversiellt att peka på att Sverige länge hölls fram som ett föredöme av jämlikhet, välstånd och social rättvisa och harmoni, det enda jag gör är att notera att det som producerade detta som för vissa framstod som ett föredöme hela tiden hade en baksida. Jag vet inget land utom kommunistländer och där islam drar fram som så medvetet suddat ut historien och religionen och kulturen, inget annat västland har gjort så, peka gärna ut ett enda. Visst finns denna vänstertrend i hela väst i stort sett och den växer sig allt starkare, men ingenstans är det så framträdande i Sverige. Det har ju helt saknats opposition, i USA så vaknar folk redan till vad man försöker göra där, hur vänster försöker påföra sin utopi på ALLA. I HongKong demonstrerar folk och så vidare. Så det finns en opposition mot vänstern som inte är förpassad, som i Sverige, till ett hörn med alternativmedia som helt ignoreras. I inget annat västland så är förräderiet mot det egna folket så totalt som i Sverige.

        Så jag tycker nog att mina observationer håller vatten.

        Gillad av 2 personer

      • Min strand skriver:

        Vidare så är det min erfarenhet att folk från andra länder har ett mycket starkare JAG än svensken, de har mycket högre integritet, och ett mycket större och djupare intellektuellt självförtroende, vilket är naturligt eftersom de bygger detta på sin egen historia och kultur. Svensken bygger hela sin begreppsvärld på grunda, oftast socialistiska sanningar, som vi idag kallar pk-istiska, dessa sanningar hänger inte ihop logiskt, och fungerar inte i verkligheten som noteras dagligen på DGS, så när svensken ifrågasätts så står han svarslös. Det gäller ju även den politiska och mediala ledningen, samt kultur och akademi, det är ju därför det inte sker något meningsutbyte, deras vanföreställningar är just det, och kan inte försvaras annat än med aggression eller att man ignorerar sanningen som andra känner den.

        Gillad av 2 personer

    • olle reimers skriver:

      Det man måhända inte inser är att lärande är en livslång process med många ingredienser, varav läsandet är en. Faran kan vara att man tror att om man har läst en bok som berör ett visst ämne som vet man allt man behöver veta, utan att förstå att det då bara handlar om en aspekt av ämnet.

      Det är dels blandningen av fakta och fiktion och dels kombinationen med egna livslevande upplevda erfarenheter som ger kunskap.

      Jag läste juridik i fem år men insåg genast efter examen att jag inte kunde någonting. Det var först efter det att jag började tillämpa de bokliga kunskaperna på verkliga situationer som verklig kunskap uppstod.

      Givetvis kan nätet användas på samma sätt som böcker, men faran är att det blir alltför fragmenterat och att den djupare meningen aldrig sjunker in. Dessutom är det mycket svårare att återvända till nätet om man plötsligt får ingivelsen att slå upp något man läste för länge sedan.

      Gilla

  4. uppstigersolen skriver:

    Själv läser jag nästan aldrig en roman eller fiktion av något slag. Hustrun läser minst två böcker i veckan medan jag ägnar mig åt verkligheten. Bilar, trädgård, nyheter m.m. Jag brukar kommentera filmer vi ser. Det där kan ju inte hända i verkligheten. Då säger hustrun, håll tyst, det är ju inte på riktigt. Men vi trivs ihop ändå.

    Gillad av 3 personer

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Kloka tankar men gäller inte all litteratur. En verkligt god bok är en där man känner saknad, kanske tomhet när den är utläst. Eller när man så lever in sig i huvudpersonernas liv att de nästan blir levande. I sina memoarer redogör Herbert Tingsten för sin reaktion när Vilhelm Moberg inför planerna för 3e delen av Utvandrarna säger att nu nog får ha ihjäl Kristina. Tingsten reser sig då upp rasande, slår näven i restaurangbordet med orden”Det gör Du fan i”

    Så kan det vara med riktiga böcker men som kanske inte Svenska Akademien håller högst.

    Gillad av 10 personer

    • Spiro skriver:

      Som gammal bokmal som redan som ung gosse plöjde igenom vuxenlitteraruren inserjag att Sörman är något viktigt på spåren.
      Det där med själslig frid.
      Numera blir det mest bloggar och alternativa nyhetsmedia. Och inte gör nyheterna där att humöret blir bättre.
      Trots vetskapen om detta är det svårt att avhålla sig…goda råd är till för att följas.

      Gillad av 2 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Jag vet inte det. Jag har ständigt 7-8 böcker pågående som parallell läsning. Det finns så mycket intressant som hamnar i radarn, så jag orkar inte vänta på att ge mig i kast med dessa genom sekventiell läsning. Läser en liten snutt ur vardera, roterar. Men endast en av dem bör vara en roman, resten är mer biografisk eller fackorienterad litteratur eller något kuriöst. Nästan alltid känns det skönt att ha blivit klar med dem, så att jag kan ge mig i kast med nästa. Sällan har jag känt saknad efter en bok och i princip aldrig läser jag samma bok mer än en gång. Dock händer det att jag återvänder för att söka reda på en detalj.

      Gilla

  6. UlfH skriver:

    Att läsa engagerat är att konsolidera hjärnan, skapa vila och frid i vår inre värld. Något som den digitala världen med sitt kaotiska innehåll aldrig kan göra. För övrigt bra tänkt och skrivet och framförallt ett hälsosamt budskap till den som söker vila för sin själ.

    Gilla

  7. Anders L. skriver:

    Den som aldrig läst en bok
    kommer att förbli en tok.
    Men om man läser allt som finns
    och aldrig glömmer det man minns,
    kan man lätt på jorden vandra
    för men är klokare än alla andra.

    Gillad av 1 person

  8. p kohlin skriver:

    Så sant Richard men läsande som avkoppling behöver inte bara omfatta skönlitteratur: historia, biografier, filosofi o s v kan ha samma funktion och även deckare (ovetande om deckare upptäckt de som fått t ex Barry Award o hittat flera engelska författare som är skönlitterära). Läser helst på svenska, sökte Scruton på bibl. i länet; bara en fanns på svenska, ingen på engelska så då är vi där igen: PK varit framme där.
    Kan inte sova om jag inte läst ca 2 t. varje dag men hade lite störande tankar igår kväll: var har jag lagt min nya blindnittång??

    Gilla

  9. lenam skriver:

    Jag brukar tänka ibland att ”nu ska vi öppna Samhälsnytt och se om det finns något nytt att bli arg på”, det finns det alltid. Håller med om att det nog är skönt att bara vila i någon annans tankar. Det förutsätter dock att det inte är en pladdertacka. En sån sär som fyller ut med ord. T ex han tog upp sin kulspetspenna för att skriva ner…..Vad spelar det för roll vilken djävla penna han skrev på? En modern författare som jag direkt la åt sidan.

    Gillad av 1 person

  10. M skriver:

    Jag känner Sverige och media är så fyllt av bludder, så för att hålla huvudet klart så måste jag läsa 10-20 sidor facklitteratur var dag, något som hjälper mig att skapa struktur och stringens. Skönlitteratur slukade jag i ungdomen, med idag känns värdet av skönlitteratur begränsat. Visst kan man leva sig in i böcker, de olika miljöerna, det stimulerar fantasin, men det är inte verklighet! Och i dagens mediavärld så är det ju tydligen gamla tiders serietidningar som är ideal för film och dramaturgi. Men de stora berättarna, en Dostojevski, en Selma Lagerlöf kan ju ge en bild av svunna tiden, av andra samhällen, men i dagens litteratur kan nog med fördel 90 % utrangeras! Camilla Läckberg tjänar många miljoner på nonsens.

    Gilla

  11. Rikard skriver:

    Hej.

    Den som har barn i skolåldern bör fråga hur många böcker de läser per månad.

    (Nu vet ju jag att svaret sannolikt varierar mellan en per termin och inga, men en del skolor och lärare håller läsningen högt.)

    Sist jag jobbade var det normala barn- och ungdomsböcker (alltså sanitära och tillrättalagda politiskt korrekta relationsdramer eller ‘äventyr’) som gällde: en per termin. Eleverna fick gärna läsa fler enligt deras ordinarie lärare, men varken själva prestationen eller kvantiteten påverkade betyget, endast om de avslutade boken (böckerna var mellan 50 och 200 sidor ung., pocket med .14 eller större text) och lämnade in en bokrapport (referat eller recension skulle man inte säga).

    Detta var elever ålder 15 till 16.

    En viss skillnad mot hur jag minns språkämnena, om man säger så, men så klarar folk under trettio inte längre sina högskole- och universitetsstudier vidare bra längre. Professor emerita (är hon väl?) Enkvist har under de senaste åren skrivit flera texter om hur läsförmågan (och därmed tankedito) kraftigt försämrats. Studenterna klarar inte av att läsa kurslitteraturen, vare sig innehållsmässigt eller kvantitativt.

    Personligen skyller jag på tanken att verksamheten skall vara sådan att alla klarar av det.

    Skall den principen råda emotser jag att man snarast ändrar på helikoptrars funktion så att jag kan bli pilot, något jag alltid velat men aldrig kunnat (nedsatt syn, under normal koordinationsförmåga, och numera även hörselskadad).

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

  12. Kronblom skriver:

    I think that I shall never see
    A poem lovely as a tree.

    A tree whose hungry mouth is prest
    Against the earth’s sweet flowing breast;

    A tree that looks at God all day,
    And lifts her leafy arms to pray;

    A tree that may in summer wear
    A nest of robins in her hair;

    Upon whose bosom snow has lain;
    Who intimately lives with rain.

    Poems are made by fools like me,
    But only God can make a tree.

    Joyce Kilmer skrev detta men Farrah Fawcett pratade ofta om den i filmen Cannonball Run utan att en enda rad fanns med i filmens dialog.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Rikard Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.