Patrik Engellau: Det här vet vi inte hur vi ska klara

Patrik Engellau

Under det senaste halvseklet – säger jag som obevisbar och troligen även icke falsifierbar hypotes – har ett nytt slags social varelse tagit över i de mest avancerade länderna, nämligen Individen. Individen är ett väsen som har sig själv och sin egen utveckling som uttalat främsta syfte. När jag googlar på ”utveckla sig själv” får jag nästan inga träffar före år 1975. (Det kan i någon bero på att Google själv startade år 1998. Men jag tror att Google har historikeralgoritmer som snokar i det förflutna. Jag drar försöksvis slutsatsen att Individen är en relativt ny företeelse).

Ett indicium på att folk tidigare inte var regelrätta Individer är att det faktiskt förekom krig. Generalerna kunde bevisligen få soldaterna att gå ut i strid med uppenbar fara för deras egna liv. Hur detta egentligen gick till är ett mysterium. En del soldater vägrade och blev för detta arkebuserade, men sådant var enstaka undantag.

I ett samhälle av Individer hade det nog inte gått att få mannarna att springa upp ur skyttegravarna. Gamla tiders kanonmat måste ha haft något mer i huvudet än lusten att förverkliga sig själva. Vi som har läst gamla böcker har ett hum om vad det handlade om. Det kallades för plikt, fosterlandskärlek, kamratsolidaritet, hjältemod, patetiska företeelser kan vi tycka idag, men likafullt effektiva incitament för den tidens folk.

De mentala incitamenten uppträdde naturligtvis inte bara vid krigsfara. De var en del av den Förindividuella människans föreställningsvärld. Hon var hårt uppfostrad till att inte bara tänka på sig själv utan även på andra. Det kunde heta plikt eller dygd, till exempel att man var skyldig att ta hand om sina barn och uppfostra dem till lydiga kopior av en själv för att dessa sedermera vid behov skulle offra sig för kollektivet på samma vis som tidigare generationer gjort. Om det var något som bestraffades hårt så var det om barnen i familjen visade tendenser att börja uppträda som Individer. Kollektivet hade inte råd med folk som satte sig själva i främsta rummet. Den enskilde existerade för familjen och familjen för den enskilde individen.

Mot slutet av 1800-talet inträffade en metamorfos i och med uppkomsten av en klass rika människor, framför allt i det viktorianska England, som hade djärvheten att tänka nytt, uppfinna saker och bryta sociala mönster. En sak som de förmögna viktorianerna upptäckte var att det här med barnuppfostran var ett tråkigt och enahanda göra. När barnen var ätna, snutna och vattenkammade kunde de visserligen tillåtas att visa upp sig vid föräldrarnas middagsbord, men dessemellan uppfostrades de av anställda barnsköterskor och guvernanter som skötte det trista grovjobbet. När gossarna blev sju år skickades de iväg på internatskola.

Jag skriver inte för att kritisera eller lovorda den barnomsorgsmodellen utan bara för att påpeka att när sociala skikt får möjligheter att ägna mindre tid åt barnuppfostran så tar de chansen. De fattiga, som inte hade råd att lämna bort barnen, fick naturligtvis fortsätta, som tidigare, att hantera uppgiften på egen hand.

I Sverige har vi under det senaste halvseklet varit först i världen med att utveckla en annan modell för barnuppfostran som går ut på att barnen ska tillbringa den mesta vakna tiden i kommunala institutioner. Möjligen hade det kunnat fungera om institutionspersonalen varit som ett slags auktoritära lägervakter som på de motsvarande dagis som inrättades i det antika Sparta. Men hos oss tenderar osäkerheten om vem som egentligen bestämmer att växa. Vem är det egentligen som har ansvaret för barnens uppfostran, är det föräldrarna eller är det staten och kommunen representerade av daghemspersonalen? Från början var föräldrarnas ansvar underförstått, men i takt med att staten utvecklat nya idéer om värdegrunder och människans sanna karaktär så har föräldrarna, inte utan tacksamhet, abdikerat från sin gamla föräldraroll.

Kommunerna flyttar fram positionerna utan möjlighet att ta ett helhetsansvar för alla barn och föräldrarna retirerar av bekvämlighet och oförmåga och för att de i vilket fall som helst anser sig har rätt till tid att utan att besväras av barnen kunna förverkliga sig själva.

Nu står vi inför en sorts dubbelkommando som för många barn måste vara plågsamt eller i varje fall besvärande. Det finns inte alltid, och framför allt inte i svåra frågor, ett rätt och ett fel som barnen kan behöva höra för att få styrsel i sin tillvaro. Det finns ofta ingen som spelar föräldrarollen och skapar stadga för barnen.

Vad händer då? Många barn får torgskräck av så mycket frihet. Frihet är en stark drog som inte utan faror kan förskrivas i stora doser till omogna människor. De reagerar med att bli utåtagerande, att utveckla bokstavsdiagnoser, att organisera kravaller i klassrummet, att bara tänka på sig själva utan ansvarskänsla för sina så kallade kamrater som de ägnar en hel del energi åt att mobba.

Jag tror att den svenska modellen att uppfostra barnen och ungdomen är en återvändsgränd. Naturligtvis klarar sig en stor mängd alldeles utmärkt men samhällets uppgift är att förbättra chanserna för dem med de största svårigheterna, inte att ge fritt spelrum till dem som klarar sig bra oavsett omständigheterna.

Vad vi ska göra i stället? Jag kan bara excercera min gamla käpphäst om behovet av beprövade småborgerliga och gråsossiga värderingar. Ja, det vore en själslig revolution.

71 reaktioner på ”Patrik Engellau: Det här vet vi inte hur vi ska klara

    • Gösta Johnsson skriver:

      Föräldraansvaret måste återupprättas som givet axiom. Att låta andra uppfostra ens barn är en på lång sikt återvändsgränd.
      Om föräldrarna har det fulla ansvaret för sina barn upp till myndighetsdagen skulle samhället fungera bättre. Nu blandas ansvaret och tillåts falla mellan stolarna. Det är som sagt en återvändsgränd och leder bara till anarki i större eller mindre omfattning. Åter till föräldraansvaret som norm. Bara när det inte fungerar skall staten ta vid under den tid som erfodras och längst fram till myndighetsdagen!

      Gillad av 6 personer

    • Tom Nässbjer skriver:

      En tidigare språkreglering att inte tala om far och mor. Sedan föräldrars, som alltid syftade på fadern och modern och så singularformen, ”förälder”, som ersatte den som obsoletgjorda mor och far,

      Gilla

  1. M skriver:

    Kul text, jag ska genast försöka falsifiera med Hegel som ca 1820 så andens framväxt som förnuftet i kulturen och den framspringande individualiteten som har en egen rationalitet!

    Annars tror jag som du, inte så särskilt på teser om dagis negativa verkan, men på att det sociala kittet i samhället vittrar sönder och jag stödjer mig på en amerikan, Robert D Putnam, Bowling alone, som, med sin forskargrupp, ser tydligt hur den tendensen utvecklas efter ca 1970 och avläser det med många variabler typ engagemang i partier, föreningar, kyrkor mm.mm Han ser det t.ex. i röstningsfrekvenser fördelat på åldersgrupper och ser hur de som var vuxna på 60-talet röstade till kanske 80 % medan idag det är nere på 50 % i snitt.

    Sannolikt är det den nyliberala politiken och kommersialismen som åstadkommit det tillsammans med ökade klyftor och släpande inkomster och ökat försörjningstryck och stress.

    Jag rekommenderar Putnam! Det är inte enbart ett svenskt fenomen. Som du brukar säga Patrik, så kommer det mesta från Amerika! (åtminstone under andra halvan av 1900-talet och framåt, knappast tidigare).

    Gilla

  2. Kjell Rehnström skriver:

    Jag känner mig lite tvivlande. Om jag har fattat saken rätt skickade de högre stånden i England alltid bort sina barn till public schools. Kanske en fortsättning på hur man gjorde på medeltiden. I det gamla bondesamhället skickades barnen bort för att arbeta som dräng eller piga. Föräldrarna hade helt enkelt inte råd att ha barn hemma som inte kunde bidra till familjens försörjning. Tydligen var det också så att man i början av den industriella revolutionen anställde dela familjer till fabrikerna. Det slutade man som bekant med.

    Det moderna samhället behöver inte klaner. Det är såvitt jag förstår bara de verkligt etablerade som anställs med hala familjen.

    Kan det allmännas påstådda övertagande av uppfostran rent av vara en fortsättning på de medeltida riddarnas tradition att skicka bort sina barn?

    Gilla

  3. Benjamin Dhover skriver:

    Att sätta sina småttingar i nutidens dagis och skola hade ansetts som vedervärdig barnmisshandel för hundra år sedan. Med rätta. Precis ALLT är politiserat, multikulti (utom svensk kultur förstås, som inte finns) och HQBTZDRAE&@?-certifierat. Lägg därtill plågoandar från MENA som roar sig med att förnedra lintottarna så mycket de vill utan att någon vuxen vågar lägga ett finger emellan.

    Hur fasen tror någon att ungarna ska kunna växa upp till trygga, frisinnade människor?

    Gillad av 16 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Bra att du fick med z som i zoofili. Tidelagarna och pedofilerna kommer att knäcka prideperversionernas popularitet. Det är inte rimligt att 1 promille av befolkningen får sådan uppmärksamhet bara för att den är pervers och dekadent och destruktiv och dödshyllande.

      Gillad av 9 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Inividers ”förverkligande” handlar mest om att få bekräftelse från andra. – Uppskattning från dem de respekterar och vill tillhöra. – Så individualismen är inte på tvärs mot flockvarelsen i oss.

      Skillnaden mot förr, är ens frihet att välja vem man vill tillhöra och vem man skall respektera.

      Gillad av 1 person

      • ulsansblogg skriver:

        I kollektivet blir ramarna ofta snäva och individen försvinner i massan
        Att i frihet få råda över sin individuella förmåga, då givetvis under ansvar ger stora möjligheter som kan vara positivt både privat och i det offentliga.
        Vad som är avgörande, är om men tvingas in i ett kollektiv eller har möjlighet till ett frivilligt val.

        Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Det är intressant att i detta perspektiv se KDS förfall. Länge förvarade KDS familjen och familjens roll. Det verkade för ett vårdnadsbidrag som skulle ersätta subventioneringen av barndaghemmen, så att familjerna själva finge möjlighet att välja var och en för sig om den hellre använder barndaghem eller uppfostran i hemmet. Men efter många år i maktens centrum har detta försvar av familjen, som man kunde tro var grundläggande och definierande, ersatts med ett försvar av partikansliets plsts i maktstrukturerna. Alla principiellt grundade ställningstaganden har ersatts med anpassningen till vänstetns problemformuleringsparadigm. Det är en skrämmande utveckling som påvisar högskattedemokratins omöjlighet. Det är inte troligt att ett högskattesamhälle som Sverige alls kan reformeras inom sitt eget system.

    Gillad av 14 personer

    • Erik2 skriver:

      Nej, ett högskattesystem som korrumperats så till den milda grad som här går ej att reformera. Ingen *peng som fördelas över detta system t ex kan fungera bra. Det hade kanske kunnat fungera för 40 år sedan när det fortfarande fanns aktiva personer i samhället med minne av ett solidariskt lågskattesamhälle. Sovjetunionens kollaps lär oss också att en övergång från högreglerat högskattesamhälle till motsatsen inte fungerar bra om även polis och våldsapparat monteras ner i samma veva. Ska man gå från högskattesamhälle till lågskattesamhålle måste polis och domstolsväsende först bli mycket mycket hårdare och effektivare än vad som finns idag. Annars kommer bara maffiastrukturer att träda in och stjäla allt. Dålig tendens på även detta i konungariket.

      Gillad av 7 personer

    • Min strand skriver:

      Jag konstaterar att också KD vill ha det så här, men jag tycker ändå att det är fascinerande hur KDs ”politik” på samma dag innehåller rena motsatser. Hur går diskussionerna?

      Gillad av 5 personer

    • TomNässbjer skriver:

      KDS hade från begynnelsen ett frikyrkoinslag, som vuxit sig starkare; religion privatsak! Sedan har tidsandan gjort sitt. I början på 1960-talet skrev mer än två miljoner svenskar på ett upprop för bevarandet
      av kristendom som skolämne, vilket den politiska klassen struntade i det. 4%:s spärren gjorde sitt och här erbjuds väljarna nu en variant för den enda politiken – med ett litet kristet ansikte – och en söt partiledare.

      Gilla

  5. Jan Andersson skriver:

    Man kan inte ålägga sig själv ansvar, pliktkänsla och arbetsmoral utan att se sig som en individ. Och vars insatser för samhället och familjen just nu är oumbärliga.

    Vänsterns åsikt är att man ska slippa att tänka och anstränga sig, det finns andra inom kollektivet som gör det lika bra. De som ändå måste hugga i fast de inte vill ser sig som offer för högerkrafter.

    Även i ett fågelbo inser de vuxna individerna att det inte finns någon annan som kommer att mata deras ungar. Ack, om det gällde även alla människor på svensk jord.

    Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Liknelsen med fågelboet stämmer inte helt. Göken lägger sina ägg i andra fåglars bo. För det mesta leder det till att Gökungen är den enda unge som överlever. Vissa fåglar är mer misstänksamma och petar ut gökägget. Svenskar låter Göken leva kvar och försörjer honom.

      Gillad av 8 personer

  6. Henric Ankarcrona skriver:

    En vinkling i anslutning till krönikans ämne: häromdagen samtalade jag med en person med djupa insikter i Kina. Han påpekade att kineser idag ofta är aggressiva, kompromisslösa och arroganta. Varför: politiken med ett barn per familj (i kraft ungefär 1970 – 2015) har gett ett uppväxande släkte som aldrig behövt ta hänsyn till något syskon.
    Nu försöker myndigheterna med ett poängsystem styra individer mot beteenden som fungerar bättre i samhället. Kommer du i tid och stretar på i skolan öppnas möjligheter till bättre utbildning och karriär. Det omvända gäller också.
    Politisk styrning kan få helt oförutsedda följder.

    Gillad av 5 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Hamnar du i kö med kineser så gäller det att använda armbågarna. Kineser vet att den med största armbågarna vinner.

      Gilla

  7. Ulrika Halvordsson skriver:

    När jag läste första stycket gick mina tankar direkt till när min äldsta dotter gick i lågstadiet -86/89. De fick en bok som hette typ ”Jag duger” och tanken var väl, i bästa fall, självförtroendestärkande?! Min reaktion på boken var temat JAG; JAG; JAG och ännu mer JAG!! Verkligen ett recept på egoism tänkte jag – och så blev det – JAG, JAG, JAG i stora delar av samhället. Tack och lov fick dottern ytterligare fyra syskon och i en stor familj handlar det om att inte bara tänka på sig själv, hjälpas åt och visa hänsyn. Det är nog mina barns ”vaccinering” mot skolans och samhällets värsta jag fixering.

    Gillad av 4 personer

    • Tom Nässbjer skriver:

      Jag, jag, jag! Att veta hut, inte bara jag!
      Älska din nästa som dig själv och Herren din Gud av hela ditt hjärta och allt ditt förstånd. Det var budet för avkristningen (stavningsprogrammet är också postkristet, föreslog ”avskrivningen”)
      Nu får barnen en (ekologisk) linssoppa och ska ledas av profetissan Greta.

      Hur går det när barnen lärs att nästan är alla, samtidigt som de skall kastas ut i en hård liberala ekonomi, allas kamp mot alla? Även de som inte ser dig som sin nästa?

      Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Det här är väl en långsiktig trend i västerlandet. Och kanske hela den moderniserande världen, med viss eftersläpning? Jag återfaller till Christopher Lasch och hans bok The Revolt of the Elites and the Betrayal of Democracy. Här citerar han Wendell Berry, en amerikansk essäist. Och detta är snart 30 år sen. Lasch resonerar här kring s k social rörlighet och samhällsklasserna.

      ‘Ambition no longer seeks a ”competence”. ”Moving up”, as Berry says, appears to be the only prize worth pursuing. ”One does not think to improve oneself by becoming better at what one is doing or by assuming some measure of public responsibility in order to improve local conditions; one thinks to improve oneself… by ‘moving up’ to a ‘place of higher consideration’.”‘

      Lasch hävdade, med stöd i forskningen, att den sociala rörligheten i USA förblivit mer eller mindre den samma alltsedan inbördeskriget, men under den tiden framväxten av en ekonomisk elit utan lojaliteter till lokalsamhället eller nationen, men med globala ambitioner. Än en gång med hänvisning till en essä av Berry:

      ‘The global industrialists will go anywhere and destroy anything, so long as there is a market for the result.’

      Kanske finns det likheter mellan ego-fixeringen bland individerna och det omnivora globalistmonstrets omättlighet. Självförverkligande, narcissism och hedonism bland individerna. Vinstmaximering, expansion och gränsöverskridanden bland globalistiska strävanden. Kan det vara så att institutioner / traditioner / dygder gått förlorade i det lokala, där livet levs? Ett barn har, eller borde ha, uppfostrande föräldrar. Har globalistföretagen något mothåll, motsvarigheter till föräldrar eller åtminstone väktare som gör gränserna klara när det behövs? Vilka skulle det i så fall vara? Politikerklassen som köpts av globalisterna? Överstatliga organ, FN, grundade och styrda av globalister?

      Gillad av 2 personer

  8. Eva Danielsson skriver:

    Förskolan ger föräldrar service med trygg tillsyn och barnen får tillgång till andra barn, vilket är det viktigaste för barnen. Barnen får anpassa sig till gruppen och  överordnade regler och får den stimulans som grupplek och vuxenstyrd struktur kan ge. Som komplement till hemmet. Så visst sker fostran både i hemmet och i förskolan,  men totalansvaret för barnet som individ är alltid föräldrars medan förskolans ansvar är begränsat till barnets vistelsetid och till barnet som en i gruppen.
    Moderna föräldrar blir slitna av missförståndet att barn alltid måste vara glada och nöjda. Barn ska bli tagna på allvar, det är bra, men föräldrar ska bestämma, måste kunna säga nej och ställa krav. Vilket kan vara krävande.
    Större valfrihet för familjer i hur man vill ta hand om barn och hem och förvärvsarbete, skulle kunna vara möjligt i ett lågskattesamhälle. Men vänstern är ju angelägna om att svenska kvinnor ska arbeta heltid och bidra till högskattesamhället och allt, inkl pensionssystemet, är inrättat efter det. Vänstern har aldrig värnat om familjen.
    Föräldrar och förskolepersonal och lärare behöver vara tydliga ledare för sina barn resp sina barngrupper och skulle behöva backas upp i detta av övriga samhället. Barn behöver möta mogna vuxna som lugnt och med auktoritet tar ansvar för varje situation.
    Förutsättningarna – med tidstressade svenska familjer och flumpedagogik i skolan och invandrarbarns särskilda behov och kulturkrockar som blir ohanterliga med chefer som är konflikträdda och därtill press från politiker till att låta ”kunden” ha rätt osv – är nog inte de bästa tyvärr. Och då räknar jag inte ens med hur övertygat indoktrinerade om ”allas lika värde” som just pedagoger antagligen är.
    Barn präglas självklart på alla sätt mest av sina föräldrar, även om de också går på dagis. Skolan behöver göra slut med den socialistiska ”värdegrunden” och ägna sig åt kvalificerad kunskapsförmedling. Fostran och positiv grupptillhörighet skulle då kunna bli en nyttig bieffekt.

    Gillad av 8 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Fredrik
        Om du läser min mening igen, så ser du att jag menar att dagiskompisarna är det viktiga med dagis för barnen. Vuxna kan ju aldrig ersätta barn för barn.. Självklart är föräldrar och syskon och övriga storfamiljen alltid annars viktigast vad gäller relationer. Men genom barnen (och även vuxna) på dagis och skola får man lära sig om sig själv, även om relationerna bara finns i några år och inte är lika känslomässigt starka som inom familjen.. De barn som inte har syskon eller som kommer från svagare familjer eller som har egna svårigheter/handikapp har troligtvis störst nytta av den omhändertagande miljön och lekmöjligheterna på dagis.
        Har du bara negativa erfarenheter av svenska dagis eller??

        Gilla

  9. Min strand skriver:

    Flera av mina barns kompisar blir närmast konfunderade när jag säger till dem att sätta in sin egen disk. Dessa barn ljuger också ofta har jag märkt, senast igår. Min sons kompis tuggade sönder sin glasspinne och bara slängde delarna i soffan och på golvet, nör jag påpekade det så hade han ”tappat” dem. På stranden var det för kallt i vattnet för honom, då var han plötsligt ”sjuk”.

    Off-topic men på en strand här så skall nu (den jävla) kommunen förstöra naturområdet och bygga en stor jordvall mot havet. Detta i ett område med Sveriges snabbaste landhöjning, där jag för 50 år sen såg exakt samma stenar. Har havet höjts eller sjunkit så har det sjunkit för man ser allt som oftast havsbotten som man aldrig såg i min ungdom. Så nu skall man för skattepengar förstöra natur för att förebygga vad? Att kanske kanske ett hus får fukt in, OM det kommer en värre storm än vi någonsin sett? Så man betalar 20-40miljoner för att spara kanske 500k för ett försäkringsbolag.

    Sverige finns inte mer, vi styrs av förrädare och en sekt, i min kommun så heter parasitsekten ”Moderaterna”.

    Gillad av 8 personer

    • Anders L. skriver:

      Landhöjningen är störst vid norrlandskusten och nästan noll i södra Skåne.Men det är ingen ursäkt för att förstöra naturen.

      Gilla

  10. Lennart Bengtsson skriver:

    Det svenska samhället, och inte minst dess syn på uppfostran och utbildning, befinner sig i en kaotisk och oförutsägbar fas. Situationen kan knappast betecknas med honnörsordet ”hållbar”. Få länder har så tagit sig vatten över huvudet som Sverige. Tyskland har sin Energiewende” medan Sverige har sin ”PK-wende” . PK-wende är inte konstant utan ändras ständigt och varje dag letar de rättrogna hur man bäst skall ordna sig i ledet utan att drabbas av personförföljelse. Vad skall man gilla och vad får man gilla.

    Kanske om några decennier, om vi fortfarande lever, kanske situationen har stabiliserats och förnuftet har återvänt.

    Mitt förslag är att flytta ut på landet med minimal kontakt med yttervärlden och utan radio och TV och med tillgång till goda böcker som skrevs innan galenskapen tog vid. Just nu hjälper det knappt vad man gör och säger eftersom det kollektiva vansinnet helt har tagit över. Många tror nu att världen går under i en klimatkatastrof om 10 år. Detta har ju Greta sagt och hon står i direktkontakt med Gud. Vem bryr sig om vad jag säger om jordens väder och klimat trots ett livs professionella studier i ämnet. Vem vet kanske står jag i kontakt med Djävulen?

    Gillad av 9 personer

    • Lars Bernhoff skriver:

      Det är lätt att bli besviken på mycket av det som händer idag i Sverige. De minsta partierna med de minst populära åsikterna ska ”mutas’ till ingå i en regeringskonstellation. När PK strömningar utan faktabas ska tas hänsyn till blir det lätt tokigt. Vad gäller Greta så tycker jag att mer krut måste läggas på att visa hur märkligt och faktiskt ovetenskapligt som slutsatserna hos IPCC har kommit till. Greta åberopar just IPCCs konklusioner och säger sig inte ha egna. Hon hänvisar till vetenskapsmännen , men det är uppenbart inte till dig. Däremot kan du LB förhoppningsvis bättre än de flesta berätta varför du anser att IPCC är en del av problemet och inte lösningen. Exempelvis har journalisten Donna LaFramboise är en av flera som tydligt skrivit att IPCC har en politisk agenda. Du vet troligen det mesta även om detta.

      Kopplingen till Patriks ämne kan vara svag i ditt inlägg men att flytta ut på landet är ingen självklar lösning för barnfamiljer. Vi behöver agera inom systemet om det ska bli någon positiv ändring. Att bara vänta ut en bättring är för mig alltför frustrerande.

      Gillad av 1 person

    • hl skriver:

      Det är nog inte direkt de klimatstörningar som vi talar om idag som är orsaken till civilisationens utsatthet, utan Apophis, fredagen den 13 april 2029……..(googla gärna)

      Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Vad skall man gilla och vad får man gilla.”

      Och kanske viktigare: Vad ska man avsky. Det är i avskyn överordningen manifesteras.

      Gilla

  11. Göran Holmström skriver:

    Ähum vill minnas att jag skrev om detta i kommentarsfältet flertalet gånger under senaste halvåret. Inte för att jag vill ha Cred, faktiskt inte.
    Men kanske så stämmer då även min fortsättning på resonemanget varför dom styrande fortsätter med galenskapen!
    För jag tror/vet att det finns en metod med idiotin, och den för inget gott med sig överhuvudtaget.
    Metoden är att få fotfolket i luven med varandra, förmodligen var det målet från början.
    Redan August palm hade planen klar, först försvagade man makten hos dom som drev utvecklingen patronerna och innovatörerna som skapade välstånd via sina företag. Sedan gav man lite mutor till folket barnbidrag och allehanda bidrag för att få mer makt. När folket väl låtit dom få total kontroll, så började indoktrineringen på allvar, via skolor och dagis, SVT hjälpte gladeligen till.
    Splittra familjen släpp banden bli den du önskar. Du har inget kön, du behöver inte ta ansvar. Religion är hämmande för ditt JAG, DU är ditt Varumärke!
    Till det så acceptans av kriminella, det är synd om dom, dom ska vårdas inte bestraffas.
    Nu Tror inte jag på satanism i form av att satan existerar. Men faktiskt så följer vår nutid dom mesta av budskapen i rörelsen som satanism står för.
    EGO och sexuella utsvävningar, till det noll intresse för andra människor, utom då det gäller att stärka sitt varumärke. Det hela har gått så långt att vissa unga inseminerar sig för att ta kontroll över sin avkomma.
    Även om jag inte är kristen, så tror jag på värderingarna, och livssynen.
    Socialdemokraterna har på lite över 100 år fullständig dödat allt det kristna står för.
    Frågan är hur länge ska dom få fortsätta?

    Gillad av 10 personer

  12. V for Vendetta skriver:

    Nu utvecklar man inte bokstavsdiagnoser p g a sin miljö utan p g a av att funktioner i hjärnan inte är medfödda. Det finns annars ett annat säkert sätt att utveckla dessa och det är att börja i skolan och tycka något som inte din lärare tycker eller tycka att undervisningen inte passar just dig. Skolan kommer då oavkortat att bistå dig med en bokstavsdiagnos så de slipper ta i skiten helt enkelt. Det finns ingen yrkesgrupp i samhället som är så bekväm och så rädd som lärarnas. Det finns heller ingen som det gått sådan inflation i som lärarnas. Alla kan bli lärare, alla kan sitta på universitetet och drömma om långa sommarsemestrar och julledighet, ett kanonjobb om bara inte de förbannade barnen varit i vägen. Kåren verkar dessutom tycka att det enda säkra sättet att fungera i livet är att bli ett lydigt paket i skolan som i alla stycken anpassar sig efter läroplanen och anammar de värderingar som skolan lär ut. Det ylas på kvartssamtal och föräldramöten om att eleverna alltid måste prestera bättre. Det märkliga är att de allra flesta elever, i alla fall med svensk bakgrund, klarar sig väldigt bra efter skolan. Socialt utsatta områden gör det inte, var och en får dra sin egna slutsats härav men min säger att det i många stycken beror på kultur. Lärarna klagar över hur lite föräldrarna hjälper till. Jag förstår inte klagan? Skulle polisen börja klaga på att brottslingen inte hjälper till, eller bagaren på att mjölet inte vill baka. Skolan är ansvarig för elevers undervisning och det är den funktion de skall fylla men de älskar att klaga över allt annat och när de inte fyller sina mål är det alltid hemmets fel, aldrig beror det på de lärare som satt och drömde på universitetet om låga sommardagar i hängmattan…..

    Gillad av 2 personer

    • Vax skriver:

      Mycket bra inlägg.
      Tilläggas kan att ingen yrkeskår är så värdegrundsindränkt som lärarkåren.
      Och de har makten över våra barn.
      Det är noga uträknat.

      Gillad av 3 personer

      • Lars Bernhoff skriver:

        Det kan inte vara avsiktligt som man gjort läraryrket oattraktivt och sedan betror dem med ett viktigt indoktrineringsuppdrag. Någonstans har det funnits ambitioner ambitioner hos S som gick snett. Ungefär som Peter Dalle i en Lorrydialog ”tänkte inte på det” när den självklara invändningen presenterades för honom.

        Gilla

    • Eva Danielsson skriver:

      Vendetta
      Träffsäker kommentar på många sätt, men en onödig släng mot lärare i allmänhet. De har sakta men säkert tagits som vänsteretablissemangets gisslan för att bistå i indoktrinering och förfall. De flesta ute på skolorna är nog så pass gamla att de en gång valde yrket för att få undervisa, inte för att bli aktivister, socialarbetare eller väktare. Långa lov och självständighet ingick förr, men inte så nu. Man kan säga många saker om läraryrket men socialt bekvämt är inte rätt beskrivning.

      Gillad av 1 person

  13. Elisabeth G skriver:

    Vuxenvärlden har abdikerat. Det ser vi många exempel på.

    Redan i början av 1990-talet såg jag ett debattprogram där en pappa var mycket upprörd eftersom kommunen försökte lägga över mer och mer av ansvaret för barnen på föräldrarna. Sic!

    För övrigt undrar jag varför man ska ha barn om man ändå bara vill tillbringa så lite tid med dem som möjligt. Det borde inte alls vara omöjligt att organisera samhället så att en av föräldrarna tog hand om barnen de tre första åren och att man därefter började lite försiktigt med förskola. Om bara viljan fanns skulle det gå. Tyvärr är dagens barnomsorg inte alls omsorg om barnen utan om de vuxna.

    Gillad av 3 personer

  14. Arne Groningsson skriver:

    Det är ju på kommunala ”dagis” man placerar kriminella Invandrare, som fått samhällstjänst några månader för nått misshandelsfall/våldtäkt, med chans att få lufta sina lustar. i skyddad miljö..

    Gillad av 2 personer

  15. C de Longueville skriver:

    Orsakerna till Svea rikes nedgång och fall, Patrik.
    Allt, komplett och heltäckande, nedan beskrivet med färre än tusen skrivtecken.

    Sveriges förfall befinner sig i ett klart mer framskridet stadium än det i övriga europeiska länder.
    Valresultatet visade med otäck tydlighet, att stora delar av invånarna befinner sig i ett nersövt tillstånd.
    Ett omtöcknat, avtrubbat och liknöjt folk, som tycks ha lämnat walkover.

    Det går inte att finna någon annan förklaring till det mentala tillstånd, som råder i landet än att det är en följd av det indoktrinerande missfoster till utbildningssystem, som skapats av postmodernisterna och 68-vänstern.

    Större delen av de falanger, som tagit de politiska posterna i besittning, som befolkar universiteten, som regerar på kultur- och ledarsidor och inte minst på rikets etermedia är ingenting annat än flumskoleoffer.

    Det är för sorgligt, men det är denna kärna av kunskapsföraktande och faktaresistenta åsiktsförtryckare, som på alla plan driver det plågade riket ned i fördärvet.

    Gillad av 7 personer

  16. Lars Bernhoff skriver:

    PE tar upp kärnan i vad som är viktigt och var om vi lyckas utveckla oss som individer så skapar vi en ny situation där målet sedan S lanserade en ny familjepolitik 1972. Målet var bla att kvinnan skulle inte vara oberoende av sin man vilket var verkligheten på den tiden. Sveriges satsning på dagis, skattereformer och nya ideal har skapat ett samhälle där du inte ens som åldring ska vara beroende av dina barns omsorg ska inte heller dina barn vara beroende av dig som förälder..

    Det säger sig själv att en sådan utveckling har många fördelar men nackdelarna med tex ensamhet. Egenförverkligande blir ett heltidsjobb varför barnen inte får tillräckligt med föräldratid. De vuxna har fullt upp med att hitta en egen lösning. Sverige har byggt upp system för att alla ska tas om hand via offentliga lösningar. Det offentliga har inget personligt ansvar men alla offentliga institutioner får klagomål på att de inte löser ännu fler problem. Ännu mer offentliga tjänstemän, högre skatter osv.

    Lösningen borde vara att du vågar avvika och inse vilka personliga relationer som är viktigast för dig. Bygga upp personliga lojaliteter. Kvinnans frigörelseprocess är i stort sett klar i Sverige. Vi måste lära oss en ny filosofi som bygger på att vi kan vara oberoende men det är inte målet utan medlet. Ekonomisk trygghet är inte en filosofi utan en bas. Levnadsvisdom och glädje hittar vi på andra håll och inte via ett socialistiskt samhälle som vill lösa allt skattevägen utan att ge livsglädje.

    Tips om TV program. A Swedish theory of love. Nu på SVT Play. Ett djärvt perspektiv på Sverige i jämförelse med andra länder. Vi har världens mest självständiga och oberoende personer. Blev vi lyckligast? Nej!. Vi har ännu inte hittat tillräcklig bra sätt att göra folk lyckliga eller nöjda och har flest ensamhushåll. Om vi inte vet vad som är ett bra liv hur ska vi kunna lära våra barn hur de ska agera för att få ett bra liv som är både utvecklande och hänsynstagande? Mycket återstår. S familjepolitik hade inte hela lösningen.

    Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Målet var bla att kvinnan skulle inte vara oberoende av sin man vilket var verkligheten på den tiden.”

      Antar att du menar att kvinnan inte skulle vara beroende.

      ”Kvinnans frigörelseprocess är i stort sett klar i Sverige.”

      Fast inte i stora delar av de invällande kollektiven och det s k permanenta utanförskapet.

      ”S familjepolitik hade inte hela lösningen.”

      Feltänket är antagandet att politik har ”hela lösningen”. Antingen låter man individer vara individer med ett eget ansvar och vilja, eller gör dem till utbytbara atomer som ska följa minsta vink. S är för det senare.

      Gillad av 2 personer

  17. Aha skriver:

    Jag när en lekmannamässig åsikt om dagens bokstavskombinationer bland barnen;
    De små hjärnorna går på högvarv hela dagen lång. Först dagis där väl möjligheterna till lugnare stunder är sällsynta, sedan högaktiva föräldrar som är plottriga i umgänget med barnen. Lägg därtill mer ”vanartiga” föräldrar med kraftiga humörsvängningar som stressar barnen och mixen för en lämplig bokstavskomnination är extra bra uppfyllt.
    Till skillnad från dagisgenerationerna och övriga barn födda under de sista halvseklet, fick barnen äldre än så lära sig att leva med tråkiga stunder. Föräldrarna curlade inte. När man har tråkigt går hjärnan ned i varv. Lägg därtill föräldrar som var ganska så konsekventa i uppfostran och de små hjärnorna fick mindre bry.

    Gårdagens barnhjärnor var inte lika stressade. Sådan är min lekmannsyn på barns bokstavskombinationer.

    Gillad av 3 personer

    • V for Vendetta skriver:

      Den är fel. Bokstavskombinationer får du för att delar av hjärnan inte har funktionen redan som nyfödd. Det har föga med stress att göra. Skolan drar nytta av detta dock och pekar gärna på ungar de inte kan hantera och säger bokstav fast ungarna sällsynt faller in i DSM-diagnosen. En diagnos från skolan innebär i alla för skolans del att de är ursäktade med det usla resultatet.

      Gillad av 1 person

      • Elisabeth G skriver:

        Du har säkert helt rätt, Vendetta. Det handlar om hjärnans biokemi. Men rimligtvis förvärras brister i hjärnan av brister i miljön, på så sätt att man inte utvecklas så väl som man skulle ha kunnat.

        Sedan tror jag också att det gått inflation i detta med bokstavskombinationer. Under hela min skoltid träffade jag på en (1) kille som nog hade ADHD eller liknande. I dag verkar sådant vara väldigt utbrett.

        Gillad av 3 personer

    • Eva Danielsson skriver:

      AHA
      Din teori kan säkert vara giltig för en hel del barn men annars fanns nog okoncentrerade barn även förr, men märktes inte så mycket, i a f inte utanför familjen. De behövde inte tampas med så komplexa miljöer de tidigaste åren, som nutida barn gör, på gott och ont faktiskt. Och föräldrar och andra vuxna satte dessutom ner foten och hejdade bråkiga pojkar när det gick för långt.

      Gillad av 3 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Fredrik
        Du tillför inget, tvärtom, med giftiga pikar, som du inte ens resonerar kring så att det kan bli besgripligt för andra. Eller har du bara ett väldigt stort behov av att spy etter omkring dig? Inte bara mot de saker som diskuteras hör på DGS utan även mot medkommentatorer? Eller kanske speciellt mot mig?
        Jag kan förklara orden komplexa miljöer i sammanhanget för dig, men jag tror inte det är värt min tid.

        Gillad av 1 person

  18. Linden skriver:

    Tuffa män gråter inte.
    Om man nu får lov att säga att man tillhört den kategorin så stämmer det inte längre.

    Jag gråter när jag ser utvecklingen i landet.

    Jag kan bli tårögd när jag tittar på gamla filmer från 60-70 talet.
    När landet var tryggt, när flickorna stod i korta kjolar vid vägkanten och liftade till dansen.

    Jag känner förtvivlan när jag funderar på vad för framtid som väntar barnbarnen
    alla flickor.

    Jag känner ett outsläckligt hat mot politikerväldet som fördärvar ett av de bästa riken på jorden.

    Gillad av 10 personer

  19. Magnus Rosensparr skriver:

    Tja, visst är väl småborgarnas eller gråsossarnas uppfostringsmodell att föredraga framför den form av postmodernistisk ickeuppfostran som härskat i Sverige de senaste 50 åren. Klart bäst, om man vill skapa ett gediget, tåligt, starkt och långsiktigt hållbart samhälle, tror jag tveklöst är Spartas homogena samhällsanda och genomtänkta uppfostringsideal.

    Ansvaret för förfallet i Sverige är ganska klart avgränsat till personer med inflytande som föddes under senare delen av 1920-talet (ex, Olof Palme f. 1927), hela 1930- och 1940-talet och första halvan av 1950-talet. De få som finns kvar bland oss – födda under senare delen av 1910-talet och första halvan av 1920-talet – har ingen del i förfallet. De tog sitt ansvar. Det var alltså generation 1925-55 som skapade förfallet, och sedan blev det generation 1955-85 som förvaltade och utvecklade förfallet till fulländning. Generation 1985-2015 (”snöflingor” och andra sorters ”millenials”) har ingen del i någonting. De vet inte om någonting annat än ett planlöst, strukturlöst och uppfostringslöst samhälle, eller vad som föregick detta. De har ingen som helst aning om 1925–55-generationens fundamentala skuld eller 1955–85-generationens stora svek, men en dag kommer de att inse att det samhälle de är satta att förvalta och vidareföra inte bara är dysfunktionellt konstruerat från grunden, utan också i förlängningen dödsdömt. Frågan är bara vad de ska göra åt det runt mitten av 2050-talet?

    Gillad av 2 personer

  20. Magnus Rosensparr skriver:

    Reblogga detta på Magni Värld och kommenterade:
    Tja, visst är väl småborgarnas eller gråsossarnas uppfostringsmodell att föredraga framför den form av postmodernistisk ickeuppfostran som härskat i Sverige de senaste 50 åren. Klart bäst, om man vill skapa ett gediget, tåligt, starkt och långsiktigt hållbart samhälle, tror jag tveklöst är Spartas homogena samhällsanda och genomtänkta uppfostringsideal.

    Ansvaret för förfallet i Sverige är ganska klart avgränsat till personer med inflytande som föddes under senare delen av 1920-talet (ex, Olof Palme f. 1927), hela 1930- och 1940-talet och första halvan av 1950-talet. De få som finns kvar bland oss – födda under senare delen av 1910-talet och första halvan av 1920-talet – har ingen del i förfallet. De tog sitt ansvar. Det var alltså generation 1925-55 som skapade förfallet, och sedan blev det generation 1955-85 som förvaltade och utvecklade förfallet till fulländning. Generation 1985-2015 (”snöflingor” och andra sorters ”millenials”) har ingen del i någonting. De vet inte om någonting annat än ett planlöst, strukturlöst och uppfostringslöst samhälle, eller vad som föregick detta. De har ingen som helst aning om 1925–55-generationens fundamentala skuld eller 1955–85-generationens stora svek, men en dag kommer de att inse att det samhälle de är satta att förvalta och vidareföra inte bara är dysfunktionellt konstruerat från grunden, utan också i förlängningen dödsdömt. Frågan är bara vad de ska göra åt det runt mitten av 2050-talet?

    Gillad av 1 person

  21. Östanskog skriver:

    Jag förstår LARS BERNHOFF’s poäng här lite högre upp.

    Socialdemokratiska höjdare är inte kända för nivån av sin bildning. Det har dock funnits en bra karl inom området: BENGT GÖRANSSON (S). Som en enkel tjänsteman inom skolförvaltningen mötte jag honom på en av Skolöverstyrelsens konferencer när han var statsråd. En bildad man med åsikter passande för sin tid.

    ”Time it was, what a time it was, it was … a time of innocence, a time of confidences … I have a photograph, to preserve your memories.”

    Gilla

  22. p2185 skriver:

    Och till sist togs den sista möjligheten för att skapa någon struktur och ordning och förståelse för gemensamt ansvar för såväl individ, grupp som samhället bort värnplikten!
    På samma gång försvann också det bästa instrumentet för integration av inte bara vilseledda och förvirrade svenska ungdomar utan också vilsekomna nyanlända.

    Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Var ”nyanlända” värnpliktiga, i Sverige? (Jag menar inte totalförsvarsplikten som tillkommer samtliga invånare i händelse av krig.)

      Gilla

  23. Christer E skriver:

    Det ligger antagligen något i (den förenklade) bilden av synen på livet; 1700-talets upplysta filosofer sa ”jag tänker, alltså finns jag”. Med romantiken på 1800-talet kom ”jag känner, alltså finns jag”. Sent 1900-tal med ego-centrerad livsfilosofi, ”jag syns, alltså finns jag”.

    Man kan resonera länge om begreppen plikt – ansvar, men ordet plikt verkar ha blivit lika sällsynt som ity, hurusom och emedan. Ansvar är numera ”någon annans”, statens eller myndigheternas, aldrig (sällan) individens.

    Är det för mycket svartsyn, eller finns ljusglimtar?

    Gillad av 2 personer

  24. kvellulvblog skriver:

    Benjamin Dhover, Det är just det som är avsikten, frisinnade människor är ” a pain in the ass” i länder som Sovietunionen, Nazityskland, Maos Kina, Alla andra Kina som vi känner till, DDR, Nordkorea, Venezuela , mm. mf.fl. socialist/fascist stater. De är inte heller populära i dagens mellanöstern. När en stat vill ta över barnuppfostran, via politik, eller religion, är det dags att dra, för den som har möjlighet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.