Ända sedan medeltiden har den 30 april varit en populär dag för firande. Traditionen är katolsk och har sitt ursprung i Tyskland och det är den heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som står i centrum.

Valborg föddes omkring 710 och dog 779. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Med henne följde hennes bröder Willibald och Winibald (både sedermera helgonförklarade).

Valborg hade undervisats av systrarna i nunneklostret Winborne Abbey i Dorset. Tack vare den gedigna utbildningen kunde hon senare också skriva sin bror Winibalds biografi, och även en redogörelse på latin för Willibalds resor i Jerusalem, något som gjort att hon ibland omnämnts som den första kvinnliga författaren i både England och Tyskland.

I Tyskland gick Valborg in i en nunneorden och bodde i klostret i Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt, som grundats av hennes bror Willibald. Efter hans död 751 blev hon abbedissa. Hon avled den 25 februari 779 och begravdes i Heidenheim.

Kort efter hennes död sades det började rinna en helande olja från klippskrevan där hennes reliker var begravda. Det lockade pilgrimer till hennes gravplats och 870 helgonförklarades hon av påve Hadrianus II.

På 870-talet flyttades hennes stoft till Eichstätt, för att där gravsättas den 1 maj. Därför firar man, bland annat i Sverige, hennes namnsdag just den 1 maj som ett minne av flytten av hennes reliker. Det är alltså på kvällen före hennes festdag, den 30 april, som man firar Valborgsmässoafton.

Valborg är skyddshelgon för Eichstätt, Antwerpen, Oudenaarde, Veurne, Groningen, Zutphen och andra städer i och kring Nederländerna. Hon är också skyddshelgon för människor som är smittade av rabies.