De ondskefulla judarna har slagit till igen. Först korsfäste de Jesus, sen lär de genom diverse manipulationer ha legat bakom digerdöden, marxismen, de bägge världskrigen, massinvandringen, finanskrisen och nu senast terrordåden på Nya Zeeland. I varje fall om man får tro Ahmed Bhamji som är ordförande i Nya Zeelands största moské.

Som ytterligare ett i raden av judarnas illdåd kan man räkna 2018 års seger i Melodifestivalen. Jag är medveten om att jag gör mig skyldig till viss generalisering när jag förknippar judarna med Israel, men hade inte Israel varit en judisk stat tror jag inte 171 svenska artister hade gått samman och krävt en bojkott av Eurovision Song Contest. Motiveringen känns nämligen lite tunn. Att värdlandet brukat militärt våld för att bekämpa terrorism. Tre andra kulturarbetare gick emot strömmen och skrev en mycket läsvärd replik här.

Senaste gången svenska artister ville bojkotta schlagerfestivalen var 1975 (några av de aktuella artisterna tror jag var med redan då). Den gången handlade det om att Stickan Andersson tjänade för mycket pengar, den här gången handlar det om att världens enda judiska stat vill försvara sig mot fientliga raketattacker.

Man kan fråga sig vad Mikael Wiehe och de andra 170 kulturpersonligheterna vill att Israel ska göra istället. Ska man öppna gränserna mot Gaza och släppa in Hamas – en organisation som lovat kasta alla judar i havet och utplåna staten Israel. Vilken stat skulle göra något sånt? Om Israel inte får bevaka sin gräns med de medel som krävs, kommer de att gå samma öde till mötes som övriga minoriteter i mellanöstern: yasidier, assyrier, armenier, kaldéer och en lång rad kristna minoriteter.

Västvärldens inställning till judar är något vankelmodig. Vi högaktar dem när de förlorar, men hatar dem när de vinner. Vi högtidlighåller minnet av Kristallnatten och hedrar de miljoner som dog i koncentrationsläger med konferenser, minnesmonument och på många andra sätt, vilket naturligtvis är helt riktigt. Men när de som överlevde, mot alla odds lyckas bygga Mellanösterns enda demokrati, då har de klivit ur offerrollen och sympatin vänds i sin motsats. Här är artistvänstern beredd att gå så långt att man gör gemensam sak med antisemitiska grupper, som i princip har samma inställning till judar som nazisterna.

Jag kan bara se två lösningar på Israel/Palestina-konflikten, som skulle leda till varaktig fred. Antingen går övriga arabstater med på att ge medborgerliga rättigheter även åt palestinier, så de kan bo på andra ställen än just Gazaremsan, eller måste staten Israel upphöra att existera. Både arabvärlden och den svenska artistvänstern verkar helt inställda på det senare alternativet.

Låt oss anta att palestinierna får som dom vill och staten Israel invaderas, kanske med support från iranska kärnvapen. Finns det någon anledning att tro att man skulle behandla judar mer humant än i övriga muslimska länder? I andra länder i regionen har den judiska befolkningen fördrivits eller utplånats, och får Hamas sin vilja igenom kommer samma sak att ske i Palestina.

Efter någon generation – när bara spillror återstår av den israeliska kulturen – kanske det är dags för européerna att börja gilla dem igen. Då kommer samma kulturelit att finnas på plats för att lägga en blomma på graven, och vi kan i lugn och ro uppföra ännu ett minnesmonument. Och högtidligt lova varandra att ”detta får aldrig hända igen”.