Nyligen korades Finland till världens mest framgångsrika land. Hur har landet lyckats inta denna position? En del av förklaringen är Urho Kalevala Kekkonen – UKK. New York Times har en insiktsfull summering av hans gärning.

Kekkonen kom från mycket enkla förhållanden, vilket väl delvis framgår av bilderna från UKK:s första hem. Han var tidigt mycket politiskt intresserad. Han deltog på den vita sidan i inbördeskriget. Han har påstått att han inte avlossat något skott mot de röda. Enda gången han skulle ha kommit inom skotthåll skrek han till den röda soldaten att ge sig av. Den som vill kan ju tro på påståendet. Mot bakgrund av hans senare hämningslösa uppträdande för att uppnå och bevara politisk makt finns det anledning att tvivla. Han försökte också i det längsta dölja sitt deltagande i en exekutionspluton efter de rödas nederlag.

Han återvände, tonårig, från kriget till skolan. Han var i början av sin karriär efter skolan nationalistisk, mot Finlandsvenskarna och utrikespolitiskt aktivistiskt för ett Storfinland. Han kritiserade freden efter vinterkriet. Han stödde entusiastiskt fortsättningskriget och såg dess möjligheter för realiserandet av den gamla drömmen om ett Storfinland.

Så, men ens gjorde han helt om och talade för en uppgörelse med Sovjet och en neutralisering av Finland. Dessa tankar yppade han första gången i Sverige 1943, då det ännu var förbjudet att göra det på hemmaplan.

I fortsättningen utformade han sin politiska bana och sitt kommande presidentskap i tät samverkan med Sovjets ledare.

But the trust that Mr. Kekkonen enjoyed in Moscow also led to a shattering of presidential elections in Finland during his quarter of a century in office. With Moscow making clear at the end of each of his six-year terms that it wanted to see him continue in office, normal elections proved impossible in Finland until January 1982, when the current President, Mauno Koivisto, won a landslide victory.

Läs fortsättningen det redan nämnda klippet från New York Times 1986.

Moskva hade givetvis haft full koll på Kekkonens tidigare anti-sovjetiska och aktivistiska åsikter. Han blev deras handgångne man. Naturligtvis fick han betala för det. Vad vet vi inte. Det är inte heller väsentligt. Han förmådde förvalta sina nära relationer med Sovjet väl. Finland utvecklades positivt både ekonomiskt och socialt. Om det hade varit möjligt att bevara större frihet gentemot Sovjet kan vi inte veta.

Det väsentliga är ändå att han skaffade sig och Finland manöverutrymme, stabilitet och någorlunda utrikespolitisk trygghet genom att i grunden svika sina ideal.

Tänk om vi ändå hade svenska politiker med ett uns av hans tåga! De har nu lett Sverige in på en ytterligt farlig utveckling. All infrastruktur är stressad intill sönderfall: transporter, elförsörjning, skolor, sjukhus- och annan vård, inre ordning och yttre försvar. Detta beror på ett extremt snabbt inflöde av invandrare som inte förmår bidraga till produktion och välfärd – utan istället utgör tung, extra belastning på alla de funktioner som håller på att krackelera.

Alltså: Skäms inte! Våga se verkligheten som den är! Visst, det finns inte någon likhet mellan denna och era tal och era uttalade heliga mål. Strunta i dem! Nu gäller det överlevnad. Ingen vet hur vårt redan mycket sköra och sårbara samhälle kommer att reagera på en kommande lågkonjunktur, kanske spetsad med ett sammanbrott på bostadsmarknaden och möjligtvis också på finansmarknaden.

Lev upp till Kekkonens ideal! Verkligheten trumfar allt – också de heligaste av löften. Och den som först vågar se, beskriva och ta hänsyn till verkligheten kan vinna mycket!