Subsidiaritet

Patrik Engellau

Wikipedia säger att ”subsidiaritetsprincipen är en princip som innebär att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån. Till detta bör också läggas högre nivåers skyldighet att stödja lägre nivåer. Principen är grundläggande för Europeiska unionens funktionssätt.”
Liksom de flesta andra har jag genom livet varit en stark anhängare av denna princip.

Omständigheterna har givit mig tillfälle att i flera olika organisationer medverka vid införandet av subsidiaritet eller, som företeelsen för det mesta kallas på svenska, decentralisering.
Subsidiaritetsprincipen låter ganska rättfram, men det är den inte. Förre ordföranden i Europeiska kommissionen Jacques Delors erbjöd 200 000 pund i ersättning till den som kunde komma på en klar definition av begreppet.

Men problemet är inte definitionen utan handlingen. Alla säger sig vilja decentralisera makten men i verkligheten går det åt andra hållet. Det beror på att de som sitter i toppen inte vill förlora makt. När det kommer till kritan bestämmer de sig för att man inte kan decentralisera makt till dem där nere eftersom dessa inte har förnuft så det räcker och därför bara kommer att förstöra allting (vilket ibland kan vara sant).

Jag vet inte hur många decentraliseringsövningar jag varit med om i livet. En gång var jag organisationskonsult och skulle hjälpa det svenska försvaret, som på den tiden existerade, att decentralisera sig. Det hade kommit någon impuls uppifrån att militärerna i alla fall skulle låtsas decentralisera sig ett tag. Att planera subsidiariteten krävde hur mycket arbete som helst på de högre nivåerna. Man var tvungen att skriva hylldecimetrar med reglementen om hur decentraliseringen skulle gå till så att de lägre nivåerna inte gjorde fel om de fick mer makt.

Projektet hette Deprol vilket uttyddes Decentraliserad projektledning. Till slut sammanfattades det hela i en pärm med etiketten Deprol. Det hölls kurser i hela försvarsmakten och alla officerare av betydelse fick en Deprol-pärm att sätta in i bokhyllan. Därmed ansågs decentraliseringen genomförd. Projektet kunde avslutas.

En annan gång var jag inblandad i ett decentraliseringsprojekt i ett säkerhetsbolag med vakter och hundar. Vakterna och hundarna skulle få mer att säga till om. Bolagets VD var mycket entusiastisk. Han ville göra schäfrarna till konsulter så att de kunde dra in mer pengar till företaget. När han tillfrågades av hundförarna vilket slags expertis han ansåg att schäfrarna skulle erbjuda marknaden fick hundförarna en utskällning eftersom de inte förstått att sådana detaljfrågor numera var deras ansvar, inte chefens. Några månader senare träffade jag chefen. Han var mycket missmodig. Hundarna hade inte lyckats sälja en enda konsulttimme.

Jag tror att det är en organisationssociologisk järnlag att makt alltid centraliseras och att det går särskilt fort om det görs uttalade försök att decentralisera (eftersom de högre nivåerna då anar oråd och förskansar sig ytterligare). När den centrala myndigheten Skolöverstyrelsen år 1991 lades ned i ett försök att flytta makt nedåt i skolhierarkin slutade det med att den enda centrala myndigheten ersattes av två centrala myndigheter, Skolverket och Skolinspektionen som båda arbetar varje dag för att utveckla och förnya styrningen av den svenska skolan.

Den som gjort sådana erfarenheter som jag gjort blir lätt övertygad om att den svenska skolans över tiden gradvis sjunkande resultat i olika internationella mätningar, till exempel Pisa, nog till stor del beror på invandringen men att denna inte kan mäta sig med de skadeverkningar som den överdrivna centraliseringen av skolan medfört.

Förut sa jag det halvt på skoj, men nu säger jag det med alltmer äkta övertygelse. Åtgärd ett för att få ordning på den svenska skolan är att lägga ned de två centrala myndigheterna. En del skolor kommer att gå åt pipan, men de allra flesta kommer att se utmaningen och klara den alldeles utmärkt enligt den filosofiska tanke som ligger bakom subsidiaritetsprincipen. Sedan kommer föräldrar och barn, enligt samma subsidiaritetsprincip, att välja bort de dåliga skolorna som får förintas enligt principen om de mest välanpassades överlevnad.

När jag säger lägga ned så menar jag lägga ned. Oerfarna ledare tror att det räcker med att ge de högre nivåerna nya instruktioner. Det gör det inte. De måste läggas ned.

37 reaktioner på ”Subsidiaritet

    • Jari Norvanto skriver:

      Och för det behöver *trumvirvel* skatter och avgifter höjas. Javisst! Vältra in pensionsräddare som kräver ständiga brandkårsutryckningar av välfärdsräddande reaktioner. Brandkårsutryckningar som dessutom blir stenkastade.

      Gillad av 2 personer

  1. Eva Danielsson skriver:

    Helt rätt. Vi har oerhört många myndigheter och verk som bör läggas ner. Arbetslöshetsunderstöd till dem som nu jobbar inom dessa, skulle vara ett loppspott i Mississippi jämfört med kostnaden i pengar och förlorad utveckling om de får vara kvar. Detsamma gäller bidragssverige – utlandsbistånd, bidrag till föreningar, trossamfund och studieförbund som också bör läggas ner. Alltihop. Bidrag som inte går till klarlagt fattiga, sjuka och handikappade svenskar, göder endast statens makt.
    Ändamålsenlig nivå för beslutsfattande låter tjusigt men motverkas av dem i toppen genom järnlagen för organisationer. (Mycket vill ha mer). Absolut är det så. Utom när det krisar och kritiseras, för då brukar lägre nivåer kunna få stå till svars. Vi kanske skulle behöva acceptera hierarkierna med öppna ögon i stället och utkräva ansvar av dem i toppen. På riktigt. Med åtal och böter, skadestånd och fängelse som möjliga följder vid missbruk och försumlighet. En riktig oberoende författningsdomstol och andra regler för regering och riksdag behövs. Liksom återinförande av tjänstemannaansvaret. Egentligen behöver grundlagarna från sjuttiotalet ses över. De verkar helt enkelt gynna staten på medborgarnas bekostnad och är inte ändamålsenliga för vår tid. T ex att man inte kan återkalla medborgarskap trots att det kan ges så lättvindigt i syfte att stärka dem som är generösast mot nyanlända.
    Ett sunt rikt samhälle låter folk bli vuxna och välja skolor och vårdinrättningar m m så att sämre verksamheter kan bli bortsållade. Allt förutsätter äkta demokrati där varje individ räknas med och får ta hand om sig själv, sin familj och sina egna pengar. De i toppen med makt över vårt land går öppet åt motsatt håll och minimerar på olika vägar medborgarnas inflytande. Man ökar skattetrycket ytterligare och använder skattepengarna till egna maktstrategiska projekt, däribland flera onödiga myndigheter och verk, i stället för till det som gagnar svenska skattebetalare. Vi väljare kan bara sucka och se på hur psykopaterna och fanatikerna inom småpartierna får hjälp av stasisossarna att öka invandringen och islamiseringen. Fast en klar majoritet av väljarna var emot detta. Så mycket var svensk demokrati värd. Lika mycket som EUs subsidiaritetsprincip eller decentraliseringen inom offentligsverige.
    Not so much alltså.

    Gillad av 14 personer

    • Dadlar av guld skriver:

      En klar majoritet var INTE mot detta. Jag kan inte acceptera detta mantra, det är helt enkelt barnsligt. Demokratiskt så verkar vi befinna oss på samma nivå som stammar som tror på trolldom. Ingen annan befolkning i västvärlden befinner sig på denna infantila nivå, ingen. ALLA vet att hela 7-klövern är för massinvandring, låt oss för Guds skull sluta att dela ut denna stimfiskursäkt till de 82% som inte röstade mot islamisering. Alla vet att Reinfeldt höll talet om öppna hjärtan, alla vet att Lövfen hatar SD och alla vet att Mp är migrationsextremister och alla vet att Lööf Lampskärm vill ha hit 40 miljoner och ALLA vet att Björklund lovat sina barn att hata SD, alla vet vem som stod och viftade med flaggor på Pride, även om Ebba gjorde det lite förstulet.

      Nej, tillhör man inte de 18% så kan man inte gömma sig bakom trädandar och trolldom, det finns bara en värld, de finns inte en önskevärld där 7-klövern egentligen är något annat. Jag är otroligt trött på denna ursäkt. Röstade man inte på SD eller AFS eller MED så finns ingen ursäkt, man prioriterade annat än att få stopp på massinvandring och islamisering, främst att simma med stimmet. Det var inte mannamodet hos brunskjortor som lyfte fram Hitler, det var stimfiskarna, sillen.

      Kan du inte utveckla precis hur du tänker när du skriver att en klar majoritet var emot detta?

      Gillad av 10 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Om man går på själva valresultatet där väljare antingen har trott på Ms och KDs prat om kraftigt begränsad invandring (det blir ju inte prövat) eller röstat som de brukar rösta bara, så är det riktigt att det bara är vi som ingår i de arton procenten som i så fall är för minskad invandring. (Helst noll i kombination med tuff återvandring om jag fick råda) Men SOM-institutets mätningar har visat ända sedan slutet av nittiotalet att mer än femtio procent av medborgarna vill ha minskad invandring. Antingen tolkar folk partiernas invandringspolitik felaktigt eller så tycker de att andra frågor är viktigare när de går och röstar.

        Gillad av 6 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        ”Det var inte mannamodet hos brunskjortor som lyfte fram Hitler, det var stimfiskarna, sillen.”

        Hear, hear! Vi har ett personligt ansvar för vår egen frälsning. När skall den socialistiska indoktrineringen förlora sin kraft och tillåta oss att återvända till vår egen kultur, till vår egen styrka, till våra egna kristna civilisatoriska principer?

        Gillad av 7 personer

      • pllay skriver:

        Majoriteten av befolkningen ÄR sillar, att vara sill är det naturliga tillståndet för oss.
        Att kräva att sillarna skall byta skepnad och bli rationellt tänkande individer i stället för flockdjur är att gå mot den naturliga ordningen.
        Vänsterns, PKs, religionernas och alla andra massrörelser har insett detta och utnyttjar detta faktum i sin kamp för makt.
        Lär av de som lyckats i maktspelet och sluta kräva egenskaper av folket som går emot vår flockinstinkt, vi är helt enkelt programmerade att simma mitt i strömfåran.
        Vill vi se en ändring av styrelsen av Sverige måste vi förstå och acceptera vår demokratis grund, en människa en röst.
        Människors bevekelsegrund är emotionellt flockbeteende och inte rationellt problemlösande ingenjörsbeteende.
        Vänstern vet detta, modeindustrin vet detta, alla massrörelser vet detta, vi har att acceptera vår natur och också skapa en massrörelse för landets och vår kulturs räddning.

        Gillad av 10 personer

      • Dadlar av guld skriver:

        Pplay, jag anser att du ger uttryck för en totalitär vänstertolkning av naturen, förståeligt, eftersom vi dragits med detta sjuka perspektiv hela vårt liv, det är inte lätt att vara fri i Sverige. Känner du dig själv som en sill? Jag tror inte det, allt börjar med att vi har ett jag, du är inte jag, jag är inte du. Vår natur är att vara fria, varför har väst dominerat? Varför vill alla ha vad vi har, utom de som så uppenbart är underkastade? Våra totalitära ledare vill få oss att tro att det är i vår natur att vara förslavade, men som vi ju ser, de måste, som alltid i historien, använda allt värre maktmedel för att betvinga folks fria vilja. Det mänskliga är just vårt jag, att vi är fria, att vi inte är sillar.

        Gillad av 3 personer

      • Bo Svensson skriver:

        Man väljer inte politik i en representativ demokrati, – man väljer BORT de partier som är ännu sämre än det usla som blir kvar som minst dåliga alternativ.

        Skulden har de som har makten, – det är två aspekter av samma sak.

        Gilla

  2. svenne skriver:

    ”Wikipedia säger att ”subsidiaritetsprincipen är en princip som innebär att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån.”

    Ett exempel på subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) är ju begreppet ”kommunalt självstyre” som beskrives i Wikipedia:

    ”Kommunalt självstyre är baserat på principen om att de lokala medborgarna vet vad som är bäst för dem själva. Historiskt är det kommunala självstyret ofta äldre än staten. I några länder som Sverige och Schweiz finns en tradition av kommunalt självstyre som går tillbaka till äldre medeltid om inte längre”.

    De politiker som representerar medborgarna i en kommun gör t.ex. i många fall bedömningen att det inte är möjligt att ta emot fler ”nyanlända”, och de lokala medborgarna håller med om detta och stödjer det utspel som försöker bromsa tillströmningen.

    Nu har ju den sedan medeltiden förankrade traditionen att ”de lokala medborgarna vet vad som är bäst för dem själva” skjutits i sank av de riksdagspolitiker som med nya tvingande lagar pådyvlar kommunerna en befolkningsökning som gör att de går på knäna.

    Moderaten Christian Sonesson i Staffanstorp försöker genom ett självständigt agerande i invandringsfrågor att återupprätta det kommunala självstyret, och han borde vara ett föredöme för andra kommuner att agera i samma anda. Han har till och med tagit ut SD ur giftskåpet genom att samarbeta med dem och även detta är ju ett föredömligt agerande.

    Gillad av 5 personer

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Alla rörelser som växer sig så stora att de behöver anställda kommer med tiden att tas över av dessa anställda som är de som naturligen tillägnar sig bättre kunskap om verksamheten än vad medlemmarna har när grundargenerationen har gått hädan.

    Nästa steg är att verka för att finansieringen av verksamheten kompletteras med annat än medlemsavgifter. Ett exempel är hyresgäströrelsen som har fått rätt att ta ut avgifter för att täcka sina kostnader av förhandlingsmotparten. De politiska partierna har själva beslutat att skattebetalarna skall finansiera dem. Många andra rörelser lever huvudsakligen på statsbidrag.

    Så småningom leder detta till att ledningen rikligen belönar sig själv på olika sätt. Det senaste exemplet som skrivits om är excesserna inom den fackliga organisationen Ledarna.

    Frågan är vad som kan göras för att förhindra förloppet?

    Gillad av 2 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    Förklaringen av subsidiaritetsprincipen är mycket enkel. De 200’000 är mina.

    Subsidiaritetsprincipen är felaktigt formulerad, eftersom den utgår från att maktens ursprung är i toppen eller i centrum. Men verkligheten befinner sig i botten eller pereferin. All central makt har skapats avsiktligt. Denna avsikt kan inte samtidigt hyllas och motarbetas i en och samma princip, som den gör i den s. k. subsidiaritetsprincipen. Det finns en oupplöst inre motsättning i denna princip, en motsättning som bara kan leda till total centralisering eller total decentralisering. Så är det med den saken.

    Vi behöver i stället en princip där varje centralisering och usurpation av makt måste motiveras och accepteras, men en sådan korrekt ”supersidiaritetsprincip” skulle ju inte alls passa ihop med de tankar som ligger bakom skapandet och upprätthållandet av den Européiska Unionen, som nämligen är icke-européiska, imperialistiska tankar. Den imperialistiska principen är precis raka motsatsen till en decentraliserande princip, det är principen, känd från Kina, Mittens rike, att den högste kejsaren bestämmer över allt, men att han i viss mån är oförmögen att hela tiden utöva all makt åt alla riktningar samtidigt, så att hans makt successivt avtager med avståndet från centrum. Likväl kan kejsaren när ha så finner för gott mycket väl blanda sig i vilken fråga som helst var som helst i hela imperiet, i hela världen, sända en här för att kväsa en underordnad o. s. v. Detta är det Delors hela tiden strävade efter.

    EU är ett imperialistiskt projekt och den s. k. subsidiaritetsprincipen en högst avsiktlig fint, en medvetet omöjligt formulering som skall leda till raka motsatsen till det den förefaller och påstås skola leda till. Sub-sidiaritetsprincpen är en underordningsprincip.

    Hittills har alla imperier i Europa fallerat. EU är redan på god väg. Låt oss påskynda denna process med alla medel.

    Gillad av 6 personer

    • olle reimers skriver:

      Håller med dig helt Fredrik!

      Jag har själv på dessa sidor flera gånger dragit en lans för att vi måste tänka om helt och hållet. Utgå från att staten ska vara så liten som möjligt och endast få finnas om det bevsligen inte kan organiseras på annat sätt.

      Har man en nation med gränser blir försvaret av dessa en naturlig sådan funktion (vilket givetvis inte utesluter lokal organisation men under dess domvärjo.

      Ett annat sådant område är infrastrukturen där grundplanen ligger på den överordnade nivån medan utförandet för det mesta kan organiseras lokalt.

      O.s.v., o.s.v.

      Det är fråga om en mental inställning; att ”wir schaffen das” betyder att vi kan ordna transporter skolor, sjukvård o.s.v. utan att staten är där med sina pekpinnar.

      Förresten är det inte pekinnarna det egentligen är fråga om utan effektiviteten. D. Northcote Parkinson visste detta redan på 1950-talet.

      Gillad av 1 person

  5. Dadlar av guld om hals i band, hade yetimadam, klädd i gyllene särk minsann, till festmåltid nu bjöds danske mand, mjöd, glima och yetirövkrok och mycket glam, guldfat många ibland, ett kungligt skrovmål på baktrisk kamel han fann skriver:

    Jag vill inte framstå som en okritisk fan av Östman för det är jag inte, han är nämligen inte Angus Young, men Östman försöker ofta förklara att det handlar om att navigera mellan ofta motstridiga principer och använda sitt omdöme i denna process. Detta är konsten, samt, vill jag tillägga, att hålla ögonen på ondskan, inte godheten som alla pratar om idag. Babblar man om godhet, även banal sådan, så kan man vara säker på att ondskan smugit sig på. I Sverige så är denna fina konst oftast helt bortglömd, eller destillerad till en oanvändbar soppa som heter, ”man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt”, djupare än så är inte grytan.

    Så Patrik vet ju detta men problemet i skolan är dels den vänsterfilosofi där allt dåligt uppmuntras för att skapa kaos och lättstyrda indoktrinerade slavar till staten, OCH att vi har så många invandrare från kulturer helt utan bildningsideal. Så i skolor med många invandrare så hjälper ingenting, skolverk, inget skolverk, bra lärare, eller dåliga, allt kvittar. Vad hjälper pedagogik när eleverna våldtar lärarna, eller är 35 år gamla mördare som inte åkt dit. Inte mycket. Sedan så är det säkert riktigt att Skolverket kan läggas ner, samtidigt så kan man bränna all ”pedagogisk forskning” från de senaste 40 åren. Det är inte svårt, barnen skall lära sig läsa och skriva och räkna, historia, religion och naturvetenskap, samt gärna att kunna argumentera och förklara. Så till att börja med så måste lärarna lära sig detta. Sen skall barnen hålla käften i klassrummet, gör de inte det så blir det OBS-klass, fungerar inte detta heller så blir de relegerade och får finna nån skitskola. På mina barns skola fungerar det någorlunda, man har mobilförbud och inte så många migranter, men det märks att lärarna, de bra, kämpar mellan sitt sunda förnuft och all skit de påförs ovanifrån.

    En reform skulle kunna vara att sparka alla rektorer och ersätta dem med den bästa läraren.

    Gillad av 12 personer

  6. Jari Norvanto skriver:

    Deprolering för de deplorabla? Fat chance. Det närmsta subsidiariteten kom var subsidier. Produktionsenheten slash skattesubjektet slash du betalar.

    Gilla

  7. Mest tomma skal skriver:

    Associationer lever sitt eget liv. Kom att tänka på Centern, när begreppet decentralisering nu nämns i texten. Har länge sett på politiska partier som skal. Där innehållet förändras över tid. Men skalen består.

    Vartefter samhället utvecklas förändras människors levnad. På gamla fotografier kan man se landsortsbefolkningen stå uppställd vid en arbetspaus. Flickor och pojkar. Vuxna män och kvinnor. Alla i arbetskläder. Äldre också. Och så barnen.

    I dag skulle motsvarande arbetspaus, med foto, innehålla en stor skördetröska med en man stående bredvid, med hörselskydden på.

    Centerpartiet hette förr Bondeförbundet. Och vi vet att skördetröskor inte kan rösta. Partier jagar därför röster på annat håll. Bondeförbundets röster tog slut.

    Ett tag jagades de röster som fanns kvar, med löften om decentralisering. Att kvarvarande själva skulle få bestämma mer.

    Det gick en tid. Tills Bondeförbundet förstod att ättlingarna till bönder nu bodde i städer. Varför inte då byta namn till Centerpartiet. Centralt och bra.

    Till saken hör att bonderörelsens egna organisationer var tidigt ute i centralisering. Slakteriförbundet, Mjölkcentralen och Riksost är namnskal som minner om centraliseringens tidevarv.

    Strukturomvandlingen drog fram över Sverige under 60-talet. Förorter befolkades med hjälp av inflyttning. Och landsbygden avfolkades.

    Nya tider, nya skal. Nu är forna Bondeförbundet det mest globalistiska partiet vi har i riksdagen.

    Minns ni uttrycket den globala byn? Nu är den idealbilden för Centerpartiet. De röstande på landsbygden försvann. Centerns partiledare återfinns nu i miljardernas knä. Långt från tidigare fattigdom ute på landet.

    Partier är som skal. De jaga röster för att fylla dem med. Nu fylls den gamla landsbygden med nya människor. Från främmande länder. En befolkning flyttade ut – en annan flyttade in.

    Subsidiaritetsprincipen säger att det nu blir dessa befolkningar som får bestämma – om decentralisering gäller. Politiskt sanktionerade folkomflyttningar har ritat om den svenska verkligheten.

    Tänk vad avlägset gamla Bondeförbundet känns. Gammelsvensken tynar nu bort på ålderdomshemmen – förlåt jag menar äldreboenden. Men mest inlåsta i sina hem.

    Världen ritas om. Dynamiken decentralisering, centralisering och subsidiaritetsprinciper lämnar lämnar tomma skal efter sig. Rösta på Annie Lööf.

    Gillad av 7 personer

  8. Per Eriksson skriver:

    Håller med! Beträffande skolan och återinföra bildning och kunskap som mål för verksamheten så räcker det mycket långt med att införa nationella centrala prov i alla akademiska ämnen samt återinföra OBS klasser – detta kommer aldrig skolverk & skolinspektion gå med på så därför ska de givetvis läggas ner.

    Gillad av 2 personer

  9. Bo Svensson skriver:

    Maktlöshet, ger modlöshet ger liknöjdhet.

    En okontroversiell metod för decentralisering består i individuellt ansvar för våra pengars fördelning över skattefinansierade ändamål. – Att vi då inte är tillräckligt välinformerade, engagerade eller omdömesgilla för att göra perfekta prioriteringar, blir inget problem eftersom dumheterna som spretar åt olika håll jämnar ut varandra.

    Att detta är den definitiva ordningen, ser man på hur många problem som upplöses:

    Den skattefinansierade sektorn kan få samma villkor som i resten av näringslivet, att intäktsflödet beror på vår bedömning av kvalité och angelägenhetsgrad i utbudet och man kan öppna för konkurrens mellan olika aktörer.

    Alla myndigheter med makt över den skattefinansierade verksamheten kan sparas in och all tid man där ägnat åt att underlätta myndigheters kontroll.

    I multietniska trakter (alltså nästan överallt) kan man tillåtas gynna dem och de ändamål man känner för och varje folk kan ha makten över sina egna angelägenheter.

    Ingen mera förbittring över att ens skattemedel förslösas på ändamål man ogillar. Vad andra gör med sina pengar, är deras ansvar.

    Enormt träffsäkrare förverkligande av den relevanta folkviljan än när den först skall tolkas av valda representanter.

    Och kanske tyngst vägande: Man drar undan mattan för det destruktiva spelet med att den slappare majoriteten i kraft av sitt flertal lägger beslag på oförtjänt andel av de flitigas och kompetentas produktionsresultat.

    Gilla

  10. Sixten Johansson skriver:

    Det behövliga vore undantagslag och bantning av staten till en krigsorganisation eller nattväktarstat. Men med härskarklassen och en del av allmänheten regredierad till fjortisfjollor är det en utopi.

    Partier utvecklas enligt ”Oligarkins (=fåtalsväldets) järnhårda lag” (Michels 1925). Även i organisationer med en demokratisk ideologi växr ledarskiktets makt i takt med tillväxten och konsolideringen. Ledarna kontrollerar kommunikationen och knyter karriärister till sig. Ett välorganiserat fåtal får till sist nästan absolut kontroll över organisationen. De är inte nödvändigtvis egoistiska och giriga, men vill inte förlora sin position och ledarskapets psykologiska vinster.

    V Pareto formulerade 1916 en teori om elitcirkulation. (Lexikon i sociologi, 1971): ”För att gripa makten i en stat krävs i första hand hos den nya eliten egenskaper som stark övertygelse och villighet att bruka våld, i andra hand egenskaper som intelligens och slughet. Så småningom under utövandet av makten kommer de senare egenskaperna att dominera över de förra. Detta beror delvis på att den ursprungliga eliten förändrar karaktär och delvis på att nya elitmedlemmar av ”rävkaraktär” rekryteras ur ickeeliten. Detta får till följd att ickeeliten utarmas på intelligent ledarskap, men också att eliten blir ovillig att bruka våld. Massans ledare blir av ”lejonlik” karaktär, dvs med de egenskaper som bäst behövs för att överta makten med våld. En revolution följer och efter den ett förlopp som det ovan beskrivna.”

    Gillad av 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Måste rätta ett årtal: Den tyske sociologen Robert Michels bok kom ut 1911. Flera klassiska sociologiska förklaringsmodeller anknyter även till Patriks text i går om högre utbildning. Läs gärna tre artiklar i Wikipedia: ”Oligarkins järnlag”, ”Elitteori” och ”Politisk klass”.

      Sociologins klassiska namn utvecklade olika förståelseteorier om samhället. Det mesta verkar ha blivit färdigtänkt och nedskrivet före andra världskriget. Under 1900-talets andra halva, babbelismens löftesrika tidevarv, producerades sedan oändliga mängder ord och siffror. Sådant ger inte mycket synskärpa och förståelse av en samtid i förändring och samhällsvetarna följde i allmänhet samma trender och levde i samma föreställningsvärld. Vi dissidenter, konservativa eller reaktionära, har nu större utbyte av att studera även de klassiska tänkarna för att häva vaneseendet och vässa blicken inför allt det nya som sker under ytan.

      Som tumregel kan man väl också ha att det mesta som skrivits före säg 1990 utgår från att människor trots allt agerar ganska rationellt, har normala psykosociala referensramar, erfarenhetsbaserat sunt förnuft och normala sexual- och överlevnadsinstinkter. Alltså måste vi fylla ut bilden med de sammanvägda effekter som kan härstamma bl a från övernationella intressen, mediakonformistiskt tryck, feminisering, infantilisering, konsumism, varsomhelstarnas rotlöshet, egoism och solipsism, hela den sjuka mobbkollektivistiska masshysteribubblan som tjänar den politiska klassens intressen.

      Gilla

  11. LB skriver:

    folket tror att de väljer politiker till direkt demokrati dvs att folket väljer en politiker som ska föra folkets talan och därmed ska lyssna på folkets vilja och presentera det.

    Politiker upplever att de har blivit valda för att få förtroendet att föra en 100% representativ demokrati dvs politiker tar egna beslut och förvaltar förtroendet den fått av folket hur den vill.
    Vilket leder till att det uppstår ett stort glapp mellan folkets vilja och politikerns vilja.

    Subsidiaritetsprincipen har omförhandlats ett flertal gånger inom eu och just nu är det som sagan ”det bidde en tumme”. En läskig läsning om hur detta området behandlas i EU: http://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/7/subsidiaritetsprincipen

    ”Enligt artikel 5.3 i EU-fördraget måste tre förutsättningar vara uppfyllda för att unionens institutioner ska få agera i kraft av subsidiaritetsprincipen: a) det handlar om ett område där unionen inte har exklusiv befogenhet (icke-exklusiv befogenhet), b) målen för den planerade åtgärden kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna (nödvändighet), c) den planerade åtgärden kan, på grund av sin omfattning eller sina verkningar, genomföras med bättre resultat på unionsnivå (mervärde).””

    Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Hur lurad får man vara? När en åtgärd på EU-nivå redan är planerad låtsas man titta efter om man inte kan tvinga länderna att genomföra den harmoniskt under täckmanteln att det rör sig om decentralisering? Det är ju precis det Patrik skriver om Deprol: ALLA får en LIKADAN pärm med INSTRUKTIONER. Resultatet av ”decentraliseringen” är ytterligare centralisering.

      Decentralisering betyder i stället att initiativet MÅSTE komma underifrån. Endast om delarna kan enas om att enas är det rimligt att centralisera det man enats om.

      Gillad av 2 personer

      • LB skriver:

        Subsidiaritetsprincipen är något länder kan försöka försvara sig med när EU bestämmer över huvudet på medlemsländerna.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Nej, LB, det kan de inte! Ge mig annars ett exempel på att så har skett! När nu t. ex. Ungern har angripits av EU, har det kunnat hänvisa till subsidiaritetsprincipen? Nej! Det har skyddats av Polen och kravet på enhällighet. Det är något helt annat.

        Gilla

      • LB skriver:

        E. Domstolsprövning

        Respekten för subsidiaritetsprincipen kan i efterhand (dvs. efter antagande av lagstiftningsakten) bli föremål för en rättslig prövning genom Europeiska unionens domstol. Detta framgår också av protokollet. Unionens institutioner åtnjuter dock omfattande handlingsfrihet när det gäller tillämpningen av denna princip. I domarna i målen C-84/94 och C-233/94 fastställde domstolen att iakttagande av subsidiaritetsprincipen hör till det som omfattas av den motiveringsskyldighet som anges i artikel 296 i EUF-fördraget. Denna skyldighet anses uppfylld om det framgår av skälen att subsidiaritetsprincipen har beaktats. I en nyare dom (mål C-547/14, Philipp Morris, EU:C:2016:325, punkt 218) bekräftade domstolen på nytt att den måste pröva ”om unionslagstiftaren – på grundval av närmare uppgifter – hade anledning att anta att syftet med den planerade åtgärden bättre kunde uppnås på unionsnivå”. När det gäller rättssäkerhetsgarantier, särskilt motiveringsskyldigheten i fråga om subsidiaritet, erinrade domstolen om att iakttagandet av denna skyldighet ”inte bara ska bedömas med hänsyn till den omtvistade rättsaktens lydelse utan också med hänsyn till det sammanhang som den ingår i och omständigheterna i det enskilda fallet ” (punkt 225).

        Medlemsstaterna får väcka talan om ogiltigförklaring inför domstolen mot en rättsakt på grund av åsidosättande av subsidiaritetsprincipen å deras nationella parlaments – eller en kammare i dettas – vägnar, i enlighet med deras rättssystem. Regionkommittén har också möjlighet att väcka sådan talan mot lagstiftningsakter, om det anges i EUF-fördraget att Regionkommittén ska höras.

        Gilla

  12. phnordin skriver:

    Jag är helt enig med denna slutsats av Engellau. I fall av nedläggning av skolmyndigheterna kommer nya krafter fram som kan tillföra ny kreativitet till debatten. Bravo!

    Gilla

  13. Biblio skriver:

    Stig-Björn Ljunggren om den där principen, från Örnsköldsviks allehanda 2008:

    ”Vad bör då göras?

    Det första är att hånfullt skratta åt alla som försöker lära sig uttala sub-si-dari-tet på rätt sätt.

    Vi bör istället uttala det som sabba-sari-tjositet eller något i den stilen. Det viktiga är att vi markerar att EU – oavsett vad som sägs – är ett annat sätt att utöva makt mellan olika kämpande grupper. Inga suggstolialitetsplinciper hindrar högre nivå från att sätta hälen i ögat på lägre nivåer om det passar de starka särintressena.

    Sådant som kommunalt självstyre och nationella angelägenheter kommer att krossas som ett måsägg under en stövelklack om det passar. Att någon soggligminalritetsprincip skulle skydda oss är struntprat av det slag som alla maktsträvande aktörer använder för att dupera de åsnor de tänker skicka till saltgruvorna.”

    Gillad av 1 person

  14. Gunnnar Strandell skriver:

    Patrik!
    I grund och botten är det ganska enkelt. Subsidiaritetsprincipen och decentralisering måste byggas nedifrån och upp mot strävansmål och inom acceptabla värderingar för att det ska fungera. Uppifrån och ned är dömt att misslyckas, som du erfarit.

    Jag har sett det ske i Scanias produktionssystem från 1996 under Leif Östlings ledarskap.
    Mål: Uthållig lönsamhet.
    Värderingsgrund: Kunden först, respekt för individen och eliminering av slöseri.

    Även om målet för en verksamhet kan vara annorlunda anser jag att värderingsgrunden fungerar för alla verksamheter.

    I praktiken och kom ihåg att det handlar om nedifrån och upp:
    Koncentrera på uppgifter som leder mot målet. Ta fram det som behövs och ta bort allt annat.

    Jag tror att det sista leder till din slutsats: ”Lägg ner”

    Gillad av 3 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.