Yttrandefriheten mår inte bra i islamiska länder. Det kan vara väldigt farligt att skoja om Koranen eller Muhammed. I många länder är det förbjudet i lag. Därför finns det inte en kritisk diskussion om Guds existens, himmel och helvete och andra religiösa frågor som vi blivit vana vid att kunna prata fritt om i väst. Vi har haft det bra under en tid.

Massinvandringen från islamvärlden till väst håller dock på att göra det svårare att prata fritt även här. För många invandrare tar med sig synen på islam som något heligt som man måste visa den allra största respekt för. Dels genom att så kallade ”kränkningar” mot islam, det som islamvärlden skulle betecknas hädelse, kan hamna under vår ”hets mot folkgrupp”-lag och bli ett brott. Och dels genom att fanatiska muslimer i väst kan hota, och till och med döda, dem som de uppfattar hädar mot islam.

Konstnären Lars Vilks lever till exempel gömd och har utsatts för mordförsök, trots att han bor i ett sekulärt land med kristen tradition, ett land med en kultur som har noll med islam att göra, som har en befolkning som inte tycker särskilt mycket om islam och som ligger i norra Europa långt ifrån den islamiska världen. Den islamiska fundamentalismen är global och dess långa arm når över allt. Något vi borde ha förstått redan 1989 då Khomeini utfärdade sin fatwa mot författaren Salman Rushdie.

De som missade att det är farligt att kritisera islam efter Khomeinis fatwa, måste ha fattat det efter att satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris massakrerades av jihadister i januari 2015.

Abo Raad är en salafistisk imam som är populär bland ungdomar i Uppsala. Han har hållit studiecirklar i moskén. Och även predikat för församlingen vid fredagsbönen. Ett uppdrag man inte ger till vem som helst. Han hyllade terrorgruppen Islamiska Statens offensiv i Irak sommaren 2014.

Salafismen går ut på att efterlikna Muhammed så mycket man kan, hålla sig till de tidigaste källorna och undvika alla mänskliga påfund. Det är också vad Koranen säger att man ska göra, lyda och efterlikna Muhammed, det bästa föredömet.

Profeten Muhammed dödade sin tids kritiker. Då var det poeter, inte journalister, som spred nyheter och åsikter. Därför är det egentligen inte så konstigt när man läser om hur salafisten Abo Raad, som ju anser att allt Muhammed gjorde var rätt, då och idag, hotat en journalist.

Tidningen Gefle Dagblad har i flera år granskat Gävle moské där Abo Raad är verksam. Nu har man funnit att moskén har kopplingar till friskolan Nya Kastet. När journalisten var där för att undersöka förhållandena dök imamen upp och tvingade journalisten att radera material.

”Imamen säger hotfulla saker och slår knytnäven i sin handflata. Där och då kände sig reportern tvingad att radera journalistiskt material. När en reporter under hot, förolämpningar och viftande knytnävar tvingas radera bilder, har man passerat en gräns där man hotar vår demokrati och pressfrihet”, säger chefredaktören Anders Ingvarsson.

Det är inte första gången Gefle Dagblad hotas för sin granskning av moskén. Tidningen har blivit bombhotad och den tidigare chefredaktören, Anna Gullberg, dödshotades av en släkting till imamen.

Jag tror inte att denna händelse kan få Abo Raads lärjungar och anhängare runtom i Sverige att ta avstånd från honom. De känner ju till hans stöd för Islamiska Staten, men ändå är han välkommen som ”ungdomspastor”, cirkelledare och predikant i många moskéer. Den här händelsen kommer inte ändra på det. En kristen ledare som uppträtt på samma gangsterliknande sätt hade förlorat sitt anseende. Ett sådant beteende strider så uppenbart mot vad man förväntar sig av en präst eller pastor. Men samma måttstock gäller inte inom den islamiska fundamentalismen. Islam är helt enkelt en annan religion med till stor del annorlunda värderingar. Den man kallar för profet och det bästa moraliska föredömet, hotade och dödade ju sina kritiker. Enligt islams egna förhärligande legender så drog han ut i krig, tog byte och slavar. Hur många imamer kan säga att Muhammed gjorde fel?

Hur är det ställt med yttrandefriheten i islamiska länder? I många av dessa länder hade polisen stått på den hotande imamens sida. Journalisten, inte imamen, hade setts som skurk. Polisen ser som sin uppgift att försvara islams ”heder”.

Hur hade man tänkt förena massinvandring från islamvärlden med västerländsk yttrandefrihet? Den senaste tidens händelser med hot och våld visar att det inte kommer att fungera. Om vi ska bevara vår yttrandefrihet och våra konstnärer, författare och journalister ska kunna känna sig trygga, måste vi ha en mer ansvarsfull invandringspolitik.

Kulturministern Amanda Lind säger i ett uttalande att imamens hot är ”fruktansvärt”, men samtidigt vill hennes parti ha fortsatt massinvandring från islamvärlden, vilket visar att hennes omsorg om yttrandefriheten inte är så seriös, eftersom den faktiska effekten av hennes politik kommer att bli mer hot och våld mot dem som granskar och kritiserar den islamiska fundamentalismen.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).