Nästan 300 skjutningar har inträffat i Sverige hittills i år, enligt polisen. 44 av dessa har haft dödlig utgång, rapporterar SVT Nyheter. Man måste vara blind för att inte se åt vilket håll det går. I min hemstad Uppsala har vi haft femton skjutningar i år.

Vilka är det som skjuter? Det är unga män som skjuter och blir skjutna. De allra flesta har invandrarbakgrund. Jag behöver ingen statistik eftersom jag bodde i utanförskapsområdet Gottsunda i tretton år. Så jag vad gängen består av för folk. Det är unga män som antingen har invandrat själva, eller är barn till invandrare, från Afrika och Mellanöstern. Låt mig säga så här: värstingarna heter inte Kalle och Johan, snarare Ali och Muhammed.

Till och med ängsliga Dagens Nyheter, den politiska korrekthetens väktare, vågade i en artikel den 20 maj 2017, ”Vanligt med utländsk bakgrund bland unga män som skjuter”, berätta att unga män från Mellanöstern och Nordafrika ligger bakom nästan alla mord och mordförsök med skjutvapen.

I nationalekonomen Tino Sanandajis bok Massutmaning (2017) hittar man viktiga siffror. Utrikes födda står för ungefär 17 procent av befolkningen och andra generationens invandrare för ytterligare 5 procent. Trots detta utgör utrikes födda 53 procent av de med långa fängelsestraff, 54 procent av de arbetslösa och mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen. Och 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund.

På SVT intervjuas en anhörig till en skjuten under rubriken ”Sverige är på väg till helvetet” (19/11 2018). Mannens röst är förvrängd, men jag hör tydligt att han pratar ”rinkebysvenska”. Han är kanske född i Sverige och skulle kunna tala riktig svenska, men det här språket är en identitetsmarkör. Han har skyddsväst på sig och säger att han känner sig rädd.

Regionpolischef Carin Götblad har uttryckt frustration:

”Vår lagstiftning och samhälle är inte byggd för den här komplexa situationen.”

Vad menar hon egentligen med ”komplex situation”? Hon menar förmodligen att vår lagstiftning och vårt samhälle inte är byggt för att klara massinvandring på kort tid från Afrika och Mellanöstern. För den yttersta orsaken till skjutningarna är massinvandringen. Det är så utanförskapsområdena kommit till. Och gängen med de unga männen med sin ”rinkebysvenska” som inte känner sig som en del av samhället.

I ett stort uppslag i Upsala Nya Tidning (19/12) intervjuas Obaida Alramahi. Han är född i Sverige till palestinska föräldrar och djupt religiös muslim. Artikeln illustreras med en bild av Obaida på den muslimska griftegården i Uppsala. Där vilar flera av offren för gängvåldet. Det säger oss att de var muslimer, åtminstone kulturella muslimer, sannolikt med invandrarbakgrund. Obaida berättar han varit med och gett islamiska begravningar åt offer för skjutningar. Han säger också:

”När jag var ung och en person dödades i Uppsala var det något som vi pratade om i flera år. När det händer idag blir det snabbt tyst, det har blivit vanligt att någon skjuts att folk verkar glömma det direkt.”

Jag och Obaida är ungefär lika gamla. Vi är faktiskt bekanta. Jag har träffat honom flera gånger i Uppsalamoskén på den tiden jag var muslim. Han hade rollen som ”ungdomsimam”, predikant och talare på Palestinademonstrationer. Obaidas beskrivning är helt riktig. När vi var unga så var invandringen mycket mindre. Ju mer invandringen har ökat från Mellanöstern och Afrika, desto mer gängvåld har vi fått. På den tiden var det lättare för invandrare och barn till invandrare att assimileras eftersom majoritetskulturen dominerade överallt. Problemet fann även då med en destruktiv ”blatteidentitet”, men det var mindre.

Obaida är uppvuxen i Gottsunda:

”Han har vuxit upp i Gottsunda och är i högsta grad medveten om att en del ungdomar i utsatta bostadsområden löper risk att hamna i kriminalitet. Han vill inte hymla med att flera har invandrarbakgrund och menar att det gör större skada att tysta ner saken.”

Jag tror dock inte på Obaidas metod, ett stävja gängvåldet genom att få in de unga männen i en islamisk gemenskap. Där fortsätter utanförskapet i en annan form – och där får de också religiösa anledningar att känna sig som främlingar i den svenska kulturen och underkänna svensk lag. Här finns också en risk att kriminaliteten och våldet fortsätter i ”ett gott syfte”, som jihad mot västvärlden och för att upprätta en islamisk stat.

En annan ung muslimsk predikant, Anas Khalifa, gjorde ett liknande medgivande. I en av hans föreläsningar på YouTube, ”Varför ger Allah oss inte seger?”, säger han: ”Vi har muslimer som skjuter varandra på grund av knark”, och att 90 procent av alla gängmedlemmar i Sverige har muslimska bakgrund. Han tycker också att de unga muslimska männen i stället för att skjuta varandra i det han kallar ”kaosliv” borde börja arbeta för att upprätta en islamisk stat.

Malmöimamen Salahuddin Barakat gjorde 2016 ett liknande uttalande. Han, liksom Obaida och Anas Khalifa, såg och erkände problemet. I ett inlägg på sociala medier skrev Barakat:

”Tyvärr är det muslimska ungdomar som både står för våldet och de som drabbas främst av det. En efter en faller de!”

Barakat berättar att han själv uppväxt i ett av de utsatta områdena i Malmö och känner många av de inblandade i gängvåldet. I en intervju med SVT Nyheter Skåne berättar han varför han uppmanar unga muslimer att sluta döda varandra.

”De är muslimer och känner sig som muslimer. De har en respekt för religionen i grund och botten, även om de inte följer den. För många är religionen en väg ut ur kriminaliteten.”

De här tre är ärligare och rakare än många politiker och journalister. Men frågan som de inte vill vidröra är invandringen. Och den är avgörande.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).