Västerlandets vånda

Patrik Engellau

David Brooks, som normalt skriver krönikor i New York Times (varav några kan återfinnas i Dagens Nyheter) är, enligt mina spridda stickprov i amerikanska tidningar, den kanske skarpaste samhällsdebattören i USA. Som en fascinerad insekt irrar han sökande och vetgirigt kring kvällslampan där kvällslampan betyder västerlandets nuvarande vånda och brist på självförståelse. ”Alla är överens om att samhället är i dåligt skick”, skriver han här, ”men precis vad är orsaken till det dåliga skicket?”

Brooks verkar ha ungefär samma grunduppfattning som andra liberaler och konservativa numera har om vad som ligger bakom västerlandets framgångar, en uppfattning som jag tror ursprungligen formulerades av de Tocqueville och som går ut på att de liberala, kapitalistiska och demokratiska institutionerna – äganderätt, fri marknad, folkval, författningsdomstol och sådant där som brukar närmare beskrivas i ländernas grundlagar – för att göra sitt välsignelsebringande jobb måste bygga på diffusare, förliberala mentala konstruktioner såsom värderingar, lojaliteter, solidaritet, i religionen grundade sociala skyldigheter och så vidare. Om vi kallar institutionerna för hårdvara så kan vi kalla värderingarna för mjukvara.

Min uppfattning är att västerlandet sedan de Tocqueville och fram till nyligen på det hela taget glömt bort det där med mjukvaran. Det tror jag eftersom jag i tio år har jobbat i en bransch som efter bästa förmåga försökt förvandla u-länder till utvecklade västländer, nämligen biståndsbranschen. Det är klart att man inom den branschen funderat en hel del över precis vad u-länderna behövde för att bli i-länder. Svaret blev alltid hårdvaran plus vägar och sjukhus. Om man i det sammanhanget hade börjat prata om mjukvaran, till exempel solidaritet, arbetsdisciplin och kärnfamiljens betydelse så hade man blivit avfärdad direkt som en relikt från hednamissionens tid.

Men sedan några år tillbaka, känns det som, har mjukvarans fundamentala betydelse börjat återupptäckas i takt med att västerlandets vånda och självtvivel förvärras. Som Brooks uttrycker det: ”Dagens viktigaste debatter handlar inte om politik. De handlar om vår samhällsordnings grundläggande värderingar”.

Nu ska jag jämföra Brooks uppfattning i två avgörande frågor (och jag hoppas jag förstått honom rätt) med min egen. Vi tror båda att felet i grunden är att västerlandet av något skäl slarvar med eller rentav negligerar mjukvaran.

Den första avgörande frågan är varför. Brooks menar att det beror på att samhället på olika sätt pumpar ut ett annat slags värderingar som är motsatsen till det som gjorde västerlandet framgångsrikt, typ egoism i stället för solidaritet, slösa i stället för spara, njuta i stället för arbeta. ”Om du under sextio år satsar på radikal individualism och hänsynslös meritokrati så kommer du till slut att få ett samhälle som är sönderdelat i sina minsta beståndsdelar och som saknar tillit”, säger han. ”Svårigheterna beror inte på något som ligger inbyggt i liberalismen [alltså hårdvaran; PEs anmärkning] utan på att vi struntat i den moraliska ordning och den vision av mänsklig värdighet som ligger inbäddad i själva liberalismen.”

Jag håller med om att mjukvaran fallit i vanhävd. Men det beror inte på att någon pumpat ut det ena eller det andra, utan på att de dygder varav mjukvaran består egentligen är svåra prövningar som människorna helst vill slippa. Att alltid slita, utstå och ta ansvar är inte nödvändigtvis behagligt. Det som har hänt under de senaste femtio åren är att välståndet drabbat oss och gjort det möjligt för oss att spänna av. Vi har helt enkelt skämt bort oss. Livet är inte längre en kamp, utan något att chilla med. Vi har målmedvetet slängt mjukvaran på sophögen och därför kan det inte gå på annat sätt än det går. Och som lök på laxen har vi gjort det till en huvuduppgift för staten att möjliggöra vidare upplösning av mjukvaran genom att uppmuntra folk att definiera sig som offer.

Den andra avgörande frågan är vad som kan göras åt saken. ”Ja”, säger Brooks, ”det råder ibland spänningar mellan å ena sidan liberalismen [dito] och å den andra tro, traditioner, familj och gemenskap… Men det är inte liberalismen som mördat dem. I detta nu finns folk som läker samhället [’community healers’] i stad och land som i sina liv förverkligar den liberala demokratiska visionen om det goda livet och är djupt förankrade i sina gemenskaper och lever dess ideal samtidigt som de söker andra gemenskaper och växer gemensamt med dem i frihet.”

Det betyder nog att räddningen blir att det pumpas åt andra hållet. Jag tycker att det låter rörande naivt vilket kanske bara beror på att jag saknar den barnatro på liberalismens krafter som Brooks tycks ha.

Själv tror jag att vi måste se fakta i ögonen och inse att vi är bortskämda. Till exempel förhåller vi oss till arbetslivet som till den klubb om vilken Groucho Marx förklarade ”Jag vägrar att gå med i en klubb som accepterar en sådan som jag som medlem”. Alldeles för många vägrar att acceptera det liv som står att få. De kräver att livet ska vara rikare än det är. Och om livet inte är rikare än det är så hävdar det att felet är någon annans och att denne någon annan i så fall ska betala för det som fattas i deras liv. Vem som helst kan fatta att ett samhälle där en sådan mentalitet griper omkring sig måste få problem.

33 reaktioner på ”Västerlandets vånda

  1. Bo Svensson skriver:

    Om alla som hör hemma här, är flitiga, ansvarsmedvetna, plikttrogna och gör allting rätt, blir det ändå skit av alltihop, om massmedia och politisk ledning har gett sig fan på att så skall bli.

    Ett villkor för att utvecklingen skall gå framlänges, är att man vinner terräng i kraft av sina förtjänster. – Skall det förekomma folkomflyttningar, är det de avancerade som skall vinna terräng på de retarderades bekostnad.

    Liked by 2 people

  2. Bo Svensson skriver:

    Den liberala ordningen är en där man gör det man vill och vad man vill, beror på vad det kostar.

    Pliktordningen är en där man gör vad men tror förväntas av en i en strävan att vara till lags.

    Gilla

  3. Bo Svensson skriver:

    Psykopatliberalism är rätt benämning på en som förnekar vårt behov av tillhörighet till en gemenskap. – Den har alltså psykopaten som norm, – den solitära vinstmaximerande individen och angriper nu planmässigt de traditionella solidariska gemenskaper som utgjort varpen i den väv som håller samman mänskligheten.

    Liked by 2 people

  4. Gunnar skriver:

    Jag värjer mig för att hänga upp samhälleliga fenomen på redan färdiga krokar uttänkta på 1800-talet. Av exempelvis tänkare som John Stuart Mill.
    För mig låser det in tänkandet i en trång mall. Tänk om mallen inte kan fånga in all senare tillkommen kunskapsutveckling om människan – och därmed även henne som social varelse?

    Länge utgick nationalekonomer från en ytterst förenklad bild av människan som en ständigt vinstmaximerande varelse. Praktiska experiment har dock uppvisat en mer komplex bild.

    Vi väljer i ett landskap av mänsklig ömsesidighet. Där olika typer av beroenden uppstått. Och man tar då hellre en ekonomisk förlust än äventyrar en redan gjord social investering. Eller dess potential in i framtiden. Människor gör skillnad på det intimt nära och det mer anonyma. Vare sig vi tycker om det eller inte.

    Klanstrukturer utgår i hög grad från dessa fakta. Om än i mer överförd bemärkelse. Att närhet i släktskap och etnicitet slår mer allmänt hållna principer, som omfattar hela mänskligheten.

    Idag kan man sätta upp experimentsituationer, och i realtid se in i den mänskliga hjärnan – vilka delar som aktiveras och i vilken grad. Vi kan se och betrakta faktiska reaktioner och inte hur vi väljer att signalera kontrollerat ut till en omgivning.

    För det föreligger ofta en diskrepans mellan hur vi faktiskt känner och reagerar och den självbild vi vill förmedla och upprätthålla. Mellan praktisk vetenskap – och våra idéer om oss själva. Därav min skeptiska hållning till allt som andas ideologisk överbyggnad.

    Skorna blir lätt för trånga om vi låser tankar i något redan färdiggjutet. Det uppstår lätt skillnader i hur vi önskar att betrakta – och hur något faktiskt är och uppträder. Mellan högt hållna principer och en praktik. Just den åkomma PK-samhället lider så hårt utav.

    Liked by 1 person

  5. Crister L skriver:

    P E: ”Alldeles för många vägrar att acceptera det liv som står att få. De kräver att livet ska vara rikare än det är.”

    ”Is that all there is?”, sjön Peggy Lee: ”Then let’s keep dancing. Let’s break out the booze and have a ball…”

    Vem kan ge mig ett bättre liv, annan än jag själv? Och om det inte blir bättre, så kan man ändå berusa sig – också något man helst avgör själv.

    Det aktuella problemet är invandringspolitiken, ett problem som orsakats av problemlösarna. Det socialdemokratiska stridsropet/problemformuleringen har under mycket lång tid varit: vi är offer! För vad? Jo, för Högern (vita män). Nu när M blivit Nya M och sedan vet jag inte längre vad, är det inte längre Högern, dock. Nu är det SD som hotar: ”Extremhögern”.

    Nu tillkommer en dimension, nämligen: Varför får dom vara offer när inte vi får? Värst illa av invandrings/offer-politiken far invandrarna. Att ha lurats hit för att offras på medömkans altare. Människovärdet (-värdigheten) försvinner som en rök. För att återupprätta detta: vägra integrera! Därnäst kommer alla våra svenska offer, våra bidragsberoende, fattigpensionärer, sjuka, äldreboende, skolbarn osv. Vilka mer är det synd om?

    Ingen gillar arbete, som är ett annat ord för slaveri. Arbetsmoral är trams, det är självbevarelsedriften som får människor att anpassa sig och att tjäna andra. Alternativet kan alltså vara identitet som offer. Och moral är något (konkret) i den situation där den gör verkan.

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Crister L — Väldigt vad du ömkar dig över de stackars invandrarna, som ”lurats hit!”
      Menar du migrant-smugglarna, som lovar att varje asylant ska få eget hus, en bil och en blond flickvän — tilldelat sig av myndigheterna?!

      Och så får man ett rum i en barack, och maten är dessutom tråkig! Ja det är verkligen synd om dessa människor…

      Å andra sidan har man gratis sjukvård, tak över huvudet, och slipper svälta — utan motprestation.

      Men visst, varför får inte alla invandrare en villa i en av Stockholms mest attraktiva förorter — som en familj faktiskt fick? Svennarna får väl för farao se till att flytta på sig. För nu är det nya tider, svennarnas tid är ute. Förstår du. Det är bara att gilla läget.

      Gillar du läget, eller…?

      Liked by 2 people

      • Crister L skriver:

        HofsHällar:
        Jag uppskattar att du läser min kommentar. Men jag ska försöka bli tydligare fortsättningsvis. Det här inlägget försöker uttrycka vad jag har emot den kollektiva hysteri som abstrakt, ideologisk medömkan innebär. Och det menar jag ”rent vetenskapligt”. Det är en enorm samhällsfara. Mina sympatier är med SD.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Det är inte bara en familj som har fått detta. Det förefaller snarare har systematiserats. Möjligtvis är det en typiskt svensk passiv-aggressiv reaktion på tvånget från statsmakten på kommunerna att ”ordna bostad” bara åt utländska okända lycksökare. Man tänker sig möjligtvis att kunna vinna röster i nästa val på att tydliggöra det absurda i regeringens ukaser. Det kan i viss mån rent av fungera, du drar ju upp detta exempel, men skadan kan vara oreparabel. Det är bara ytterligare en aspekt på samma självskadebeteende som har orsakat det hela.

        Gilla

  6. Moab skriver:

    Jag har inte läst denne Brooks så jag får inget grepp om hans problemanalys, på mig verkar det som vänstertankar i förklädnad. Skulle felet vara individualism och meritokrati? Jag ser problemet som varande precis tvärt om, en stark individ ser om sitt hus, och sin familj och sitt grannskap och en sund meritokrati ser till att den bästa ingenjören bygger bron istället för den som är högst på vänsterns maktskala (svart muslimsk lesbisk kvinna som hatar vita män kanske). Jag förstår inte hans resonemang det var och är ju just tron, traditionen, familjen och gemenskapen som byggde väst, individer, inte staten. Det började gå galet när detta bygge lyckades på allvar och staten började parasitera på det men jag tror faktiskt inte att vi med nödvändighet skulle hamna där vi hamnat, det är socialismen, vänstern, postmodernismen och statens gift som fört oss hit, de som inte var så dugliga fann ett nytt sätt att ta sig till toppen och parasitera på samhällets stöttepelare, de har varit så framgångsrika att hela bygget nu är på väg att rasa. På mig verkar Brooks bara vara ett steg från blodröd kommunist, och genom att han är en ulv i fårakläder, som alla pk-ister, så är han desto farligare.

    På mig verkar det som den enda politiska innovationen i vår generation är den i postmodernism djupt inbäddade lögnen och hyckleriet. Gamla tiders kommunister och fascister var ärliga, som Mussolini sade: jag vill bestämma. Klart och tydligt, eller under Stalin, buga för makten eller bli skickad till Gulag. Det sluga med dagens politiska konstruktion är att allt bygger på hyckleri och ljug, det är därför vi som söker sanningen är så hatade och det är därför den konversation som Jordan Peterson är härförare för är så signifikant.

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Liberalismen måste betraktas som en ossifierande rörelse, ett upphöjande av allt vi har uppnått till universell norm, ex post facto. Den förefaller därför välvillig eller ofarlig, det är ju bara det vi ändå är överens om. Men det har två mycket allvarliga svagheter som nu kommer fram mycket tydligt: För det första har den inget att säga oss om hur vi skall gå vidare, hur vi skall förbättra samhället och reagera på de störningar som driver oss framför sig. För det andra har den inget som helst filosofiskt försvar gentemot postmodernismen. Det finns inte en enda liberal princip eller metaprincip som kan ställas upp emot den postmoderna epistemologin. Det är därför en liberal som Stephen J. Hicks kan bena upp postmodernismen i alla dess osköna delar utan att kunna sätta ner foten och säga: ”Nuts!”.

      Liberalismen är medskyldig till vår nedgång och vårt förestående fall.

      Gilla

  7. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Aftonbladet hade förvånande nog en lång artikel om gängkriminalitet och som dessutom inte var osann. En ung man utan andra meriter än kriminalitet som knarkhandel fick frågan om han kan tänka sig bli laglig. Jodå om han kan få ett jobb som ger minst 50 000 i månaden efter skatt.

    Att det är som det beskrivs av PE beror på saker som:

    • Avkristningen
    • Kändisvärldens förakt för vanliga människor
    • Politikervärldens förakt för vanliga människor
    • Den invandrade kriminaliteten

    Liked by 3 people

    • uppstigersolen skriver:

      Vilket innebär att om inte samhället ser efter ett halvår att han har ett jobb som ger minst 50 000 kr efter skatt så drar vi slutsatsen att han fortfarande är kriminell. Och syr in honom på vatten och bröd i några år. Gärna i ett trivsamt fängelse i norra Sibirien. Han kanske kommer på andra tankar efter ett tag i dessa trakter.

      Liked by 2 people

  8. Aha skriver:

    Vilka är det som driver den defensiva utveckling som pågår i västerlandet och som artikeln handlar om? Vilka är de skyldiga?
    Jag får det till vänsterliberalerna, alla dessa vänsterpolitiker, tyckare i tidningar och radio och tv. Deras dominans är i stort sett komplett. Just nu pågår t.ex. utsuddning av könsidentiterna innebärande att ungdomar plötsligt söker hjälp för att få sin könsidentitet fastlagd. Ett antal tyckare anser också plötsligt att det är ok att onanera på ett gym. Ett exempel på åsiktsförtryck är att aldrig har någon fått utveckla att apart mångkultur är en farlig brygd. Det är ju trots allt så att ingenstans har apart mångkultur varit en framgångsfaktor. Däremot är mångkulturens förmåga att få länder att splittras och falla samman väl dokumenterad.

    Alternativmedia står för motelden och det innehåller också ett uppenbart botemedel; att få in alternativmediafolk i salongerna. Ett mer fokuserat botemedel blir då att komma in på public service eftersom de torde ha störst genomslagskraft.
    I väntan på att det kommer att hända kommer alternativmedia att fortsätta växa till sig. De har trots allt lösningarna och verkligheten på sin sida. Kanske växer de om gammelmedia.
    Det beror på hur verklighetsförnekande gammelmedia kommer att bli.

    Liked by 2 people

    • Bo Svensson skriver:

      De vänsterliberala hade inte varit något problem, om vi haft en fungerande samhällsdebatt där man fick ta del av alla perspektiv. – Problemet är bortsållningen och den dolda agendan.

      Gilla

    • olle holmqvist skriver:

      AHA >
      ”Det är ju trots allt så att ingenstans har apart mångkultur varit en framgångsfaktor.”
      Nu vet jag inte riktigt vad ”apart” betyder här. Men Schweiz är paradexemplet på
      flera tre (eller fyra om man räknar räto-romanska) kulturer i ett land.
      Ingen i Tessin (Ticino) vill till Italien. Korsikanerna har aldrig velat dit.

      Det som håller länder samman är välstånd. En stor och välmående medelklass som upplever, – det blir faktiskt lite bättre år från år.Det höll i DDR till början på 80-talet.Det höll Sverige samman från ca 1870 till in i nutid.

      Leverera – det är vad folket kräver av politiker.(Därav t ex den komiska algoritmen: Alla problem som vi som regerar just nu upplever, dom beror på förra regeringen.),

      Gilla

  9. Christer Carlstedt skriver:

    Egentligen tror jag att det hela kokar ner till något så grundläggande som att den som inte arbetar skall inte heller äta.
    Visst är jag medveten om att alla inte kan arbeta, t.ex. på grund av sjukdom eller ålder.
    I det gamla samhället fanns ändå en plats för gammelfarmor även om hon var oduglig på åkern eller i potatislandet. Familjens solidaritet såg till att de andra fixade hennes mat också.

    När bondesamhället förändrades och de gamla strukturerna upplöstes genom industrialiseringen och ändrade boendeförhållanden skapades i stället de trygghetssystem vi i dag har. Vi brukar säga att ”Samhället tar hand om”.
    I själva verket handlar det bara om en utökad storfamiljs solidaritet med de som av olika skäl inte kan. I stället för att ta hand om gammelfarmor hemma på gården, köper jag nu deras omvårdnad med mina skattemedel. Vi som jobbar har valt att lägga våra pengar i en gemensam pott för ändamålet
    Vi har till och med gått så långt att vi inte tycker att någon i den utökade storfamiljen som inte är arbetsför skall behöva svälta eller tigga sig fram.

    Vår utökade storfamilj med vilken vi känner den här solidariteten och där vi också själva anser oss kunna förvänta motsvarande, då vårt behov påkallar det, har naturligen varit begränsad av rikets gränser. Andra länder runt omkring oss har gjort motsvarande i större eller mindre omfattning.
    Då uppstår ju frågan hur vi skall ställa oss när människor från andra länder tycker att kosthållet i vår solidariska storfamilj är bättre än hemmavid, eftersom man där aldrig ens funderat i dessa banor? Än mindre gjort minsta ansats i den vägen.
    Hur skall vi ställa oss när det kommer normalt arbetsföra personer som aldrig kommer att att bidra till den gemensamma potten för solidaritet utan bara kommer att utnyttja den?
    Hur skall vi ställa oss till personer som inte ens är villiga att själva göra minsta tänkbara som att lära sig kommunicera på landets språk?
    Frågorna pockar på sina svar.
    För om man tömmer ladorna nu – med vad skall man då försörja de verkligt behövande när det kommer oår?

    Liked by 2 people

  10. uppstigersolen skriver:

    Inget jobb – inga pengar är mitt motto. Borde gälla överallt men framför allt i Sverige. Är du frisk i arbetsför ålder måste du jobba för brödfödan. Fåfäng gå lärer mycket ont fick jag höra som barn. Verkar gälla i hög grad idag.

    Gilla

  11. A skriver:

    Som jag ser det PE, så kokar det ned till personligt ansvar. Vänstermänniskor kan inte acceptera den verkligheten, utan vill skapa en egen. De säljer lättja, och den är lättsåld. De uppfinner nyord för att dölja det.

    Mvh A

    Liked by 3 people

  12. Bo Svensson skriver:

    Somliga jobbar för mycket och andra för lite. – Med marknadslöner skulle jobben gå till de angelägnaste.

    Får arbetsgivarna inte anpassa lönen efter prestationen, kommer jobben med nödvändighet att reserveras för en pålitlig, energisk och ambitiös elit medan allt fler blir utestängda från deltagande.

    Somliga jobbar sig fördärvade och andra leds ihjäl av sysslolösheten.

    Det blir ett galet slöseri med resurser. – Deras jobb som tar längre tid på sig, är lika myclet värt.

    Gilla

  13. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för intressanta tankar. Månne har (den till mjuka, lilla Sverige skändligen massimporterade) hårdföra och hänsynslöst egoistiska nånannanismen snart gjort sitt i den civiliserade världen?

    Gilla

  14. Sorgesamt skriver:

    Läst på GP
    Isabella Lövin (MP) tar varje tillfälle i akt att dividera om det pågår en svartmålning av ”verklighetsbilden” eller ej.
    Lövins relativiserande av en avskyvärd samhällsutveckling är ett hån mot alla de människor, gamla som unga, som dagligen faller offer för decennier av politiska misslyckanden. Det finns ingen ekonomisk högkonjunktur eller några startups i Stockholm som hjälper det barn, den kvinna eller den åldring som inte längre vågar gå ut ensam i sitt eget bostadsområde. 
    Och eftersom det råder en nästan fanatisk ovilja att angripa samhällsproblem när de är i sin linda står vi nu med monumentala utmaningar, som det heter på politiska. Samhällsproblem som paradoxalt nog skapar den segregation som politikerna trott sig kunna undvika bara genom att titta åt ett annat håll. I verkligheten förhåller det sig precis tvärtom.

    Hänsynslösheten har blivit större, så att man tar mindre hänsyn till om tredje man kommer till skada”, påpekar Linda H Staaf vid Polisens nationella operativa avdelning med hänvisning till de 320 skjutningar som ägde rum i Sverige i fjol (Svt 19/1). Just hänsynslösheten, men också bristen på empati, går igen på område efter område, oavsett om det handlar om gruppvåldtäkter, knivrån eller simpelt härjande på gator och torg.

    Liked by 2 people

  15. Jaxel skriver:

    Från krönikan: ” Och som lök på laxen har vi gjort det till en huvuduppgift för staten ……. att uppmuntra folk att definiera sig som offer.”

    När det begav sig för ett par år sedan såg jag en intervju med mannen från flyktingförläggningen i Boliden som misstänktes av SÄPO för att var terrorist – Moder Magid.

    Han hade då just blivit släppt och misstankarna hade avskrivits. Jag minns inte hans exakta ord, men den bild jag har kvar var ungefär att: Det var väl inte så farligt. Inte så mycket att gnälla över.

    Nu tycks han ha förvandlats till ett offer som förärades ett TV-program häromdagen. Jag såg i och för sig inte programmet, bara en påannonsering. Jag kan alltså ha missuppfattat.

    Fast om han nu förvandlats till ett offer så misstänker jag att det snarare är civilsamhället som ligger bakom. Diverse aktivister och advokater som utnyttjar honom för sina syften.

    Brasklapp: Kan ha missuppfattat att han numer iklätt sig offerrollen.

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Offer vet jag inte, Jaxel, men fullfjädrad lycksökare tycks han vara:

      ”Moder Mothanna Magid får 12 000 kronor i skadestånd och 3 308 kronor för advokatkostnader. Det har Justitiekanslern (JK) beslutat. Det är långt i från den miljon han har krävt av staten.”

      https://www.svd.se/magid-om-skadestandet-jag-ar-chockad

      ”Magid hölls frihetsberövad **19-22 november förra året efter att ha varit efterlyst i två dagar. Efter det släpptes han och alla misstankar avskrevs.”

      Gilla

  16. Lars skriver:

    Jag tror nog mer på Brooks som det beskrivs här, vad vi ser är hur kommers och individualism slagit sönder kollektiv dvs olika system parat med vad Marx byggde på, löneslaveriet, som kan ses som att vårt beroende och trygghet snabbt kan slås sönder av marknadskrafter. Att prata välfärd apropå USA som Patrik gör är att bortse från de inkomstklyftor som skapats de senaste trettio åren, att 25 % räknas som fattiga, att många har två jobb. Om Patrik skulle ha rätt så skulle den utvecklingen ha lett till motsatsen av vad Brooks påpekar nämligen ökad solidaritet, moral och arbetsvilja. Det har det inte. Och varför skulle det göra det? Eliter har ju skott sig på andra i årtusenden, men när solidariteten i bygemenskapen slagits sönder eller krigen rasat så är det inte arbetsviljan som fått samhällen att resa sig.

    Min egen teori är ju att världen kännetecknas av nätverk av sociala system, inte hierarkiskt ordnade, med hierarkier inom system (funktionellt och organisatoriskt) och att det är där moral dvs värderingar skapas och upprätthålls och tjänar syfte att skapa ordning och hålla samman och blir rättesnören för individer och förs vidare mellan system och individer som något gemensamt, men att det inte finns universellt giltiga värden, även om det är bra att länder enats kring FNs deklaration om mänsklig värdighet.

    Så handlingens konsekvenser är ju den en väsentlig faktor när man bedömer handling. Vad nyttar det med godhet som skapar ondska? Samtidigt anser jag gott och on definieras som värden i system vid bedömning av en företeelse, gott i mening bra för oss och individer och ont dåligt. Jaga tror det är här någonstans Jordan går fel (men inte i den här videon och jag har bara sett två andra) då han, tror jag, utgår från någon psykoanalytiskt färgad bild av världen byggd på mänskliga egenskaper och att gott och ont är med där. Men jag vet inte, jag har inte läst honom.

    Gilla

  17. Lars skriver:

    Jag har jobbat i fleråriga projekt med tveksamt resultat, Jag lärde mig massor av vad som inte fungerar, men jag lärde mig inte hur man får det att fungera, för det krävdes genuint lyckade projekt både för självförtroende och lärande. Om SIDA misslyckats under årtionden så borde man väl idag efter trial and error vara hypereffektivt när man gjort alla misstag? Det är man inte, trots att mans satsar på sådant som har med värderingar att göra som demokratiutveckling mm. Man vet alltså inte hur man bär sig åt för att lyckas.

    Gilla

  18. A skriver:

    Lars. Förstår du inte att tex SIDA inte sysslar med det du tror. De har inte de förbehållslösa mål du tänker dig. De jobbar i en kontext. Därför blir det inte som du önskar.

    Mvh A

    Gilla

  19. olle reimers skriver:

    Jag tror att Patrik med lite hjälp av Brooks hittade den ömma punkten.

    Jordan Peterson tog upp frågestallningen i en intervju med Ivar Arpi nyligen. Hans tes var att man försöker hitta en väg att undvika livets olika smärtor. En lätt väg utan motgångar och prövningar.

    Var det inte så att när vi själva var tonåringar och började utsättas för allehanda problem önskade oss att det fanns en enklare väg. Verkligheten kom dock i vägen. Vi var tvungna att varje dag knfronteras med våra föräldrar för att få mat för att ha någonstans att sova. Vi killar var tvungna att ha kondomer om vi ville få utlopp för de känslorna medan tjejerna ständigt frunktade följderna av en graviditet.

    Livet hade helt enkelt ett antal förutsebara konsekvenser som vi på ett eller annat sätt måste vara beredda på och att hantera.

    Goda föräldrar inser detta och förbereder sina barn så gott det går. Har man själv kunnat åka på en räckmacka kanske det inte är lika lätt.

    Kanske det är just så det är. Det måste till en verklig katastrof i våra västliga och inte minst det svenska samhället för att vi ska få en ny generation som förbereder den nästa för livets prövningar.

    Vågen rullar på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.