Patrik Engellau

Det finns en vanlig föreställning som går ut på att Sverige haft en fantastiskt fin ekonomisk utveckling under ett antal år och att den fina utvecklingen är fortsatt stark. Men hur ser det ut i verkligheten?

Det finns inget enklare mått på ett lands ekonomiska utveckling är bruttonationalprodukt per capita. Ekonomifakta.se ger besked.

År 2007 var Sveriges BNP per capita 411 800 kronor. Motsvarande siffra för 2015 (i fasta priser) var 424 000 kronor. (Det kan vara intressant att veta att länder som Irland, Schweiz och Norge ligger 9, 21 respektive 31 procent högre än Sverige.)

På åtta år har BNP per capita alltså vuxit med 2,96 procent, vilket motsvarar 0,37 procent per år. 0,37 procent är så lite att det i praktiken är försumbart. Sverige har alltså i verkligheten stått och stampat under nästan tio år.

Nu är det klart att det är skillnad på folk och folk. De flesta har kanske fått det bättre för att de blivit äldre och fått höjd lön medan unga låginkomsttagare har fyllt på underifrån. Men om vi föreställer en genomsnittssvensk och jämför denne vid periodens början och vid periodens slut så tror jag man kan göra en betydelsefull observation. Värdet av vederbörandes produktion och konsumtion vid de båda tillfällena är ungefär oförändrat, men produktionens och konsumtionens sammansättning tror jag har ändrat sig en hel del. Vi producerar och konsumerar delvis andra slags varor och tjänster nu jämfört med tidigare.

Den offentliga sektorn har ökat från 50 procent av BNP till 52 procent vilket innebär att den obetydliga tillväxten i BNP per capita omhändertagits av det offentliga.

Framöver kommer det troligen att bli fortsatt stagnation när det gäller BNP per capita men kraftigare förändringar när det gäller produktionens och konsumtionens sammansättning vilket naturligtvis beror på migrationen. Det finns mig veterligen inga erkända och tillförlitliga beräkningar över de totala kostnaderna, så man får gissa. Asylmottagandet beräknas i år kosta runt 80 miljarder kronor. Skola, sjukvård, övriga välfärdstjänster och polisinsatser tillkommer. Vad kan det kosta? Ingen vet. Kanske så mycket att notan blir 100 miljarder jämnt. Om vi under några år fyller på med lika många migranter till blir det i så fall 200 miljarder kronor om året, vilket motsvarar omkring fem procent av BNP.

Är fem procent av BNP mycket eller litet att lägga ned på ett nationellt mobiliseringsprojekt av osäker nytta? Ni får slå ihjäl mig, men jag tycker detta projekt påminner lite om krig. Nationen sätter till alla klutar och organiserar sig för ett stort och märkvärdigt äventyr. Vi rustar inte för att ställa oss på krigsfot, utan på migrationsfot.

Jag hittade en utredning om hur många BNP-procent USA lagt ned på sina krig under perioden 1775 – 2010. Det var inalles 14 krig, varav bara tre kostade mer som BNP-andel det värsta krigsåret än (den av mig höftade kostnaden för) det svenska migrationsprojektet, nämligen inbördeskriget (11,3 procent), första världskriget (13,6 procent) samt andra världskriget (35,8 procent). Närmast oss kom Korea-kriget med 4,2 BNP-procent det dyraste krigsåret.