I gällande svensk språklag från 1 juli 2009 är huvudbeslutet att värna om svenska språket och den språkliga mångfalden i Sverige. Förutom svenskan har Sverige fem officiella minoritetsspråk; finska, tornedalsfinska (meänkieli), samiska, romani och jiddisch. Trots att språklagen inte ens är sju år föreslår jag en ändring som bättre reflekterar den värld vi lever i idag.

Globaliseringen fortskrider i snabb takt och de medborgare som har svenska som sitt huvudspråk minskar fortlöpande. Vidare är det ingen tvekan att engelskan tveklöst har blivit vår tids lingua franca och är mer eller mindre det helt dominerande språket i vetenskap, teknik och business liksom inofficiellt även i politik trots enorma satsningar på simultantolkning och översättning som exempelvis har infört inom EU. Byråkratin och kostnaden för detta är ytterst omfattande. Att använda mer än ett språk är inte heller något nytt för Sverige och redan under medeltiden var lågtyskan landets kommersiella språk och latinet var ända till slutet av 1700-talet det vetenskapliga språket.

Den stora andelen invandrare, inte minst de välutbildade och den yngre generationen, har också vid sidan av sitt modersmål engelskan som ett andraspråk. Utan detta skulle ett socialt umgänge mellan olika invandrargrupper och svensktalande vara nära nog en omöjlighet. Inte minst för välutbildade invandrare, som läkare, tandläkare och ingenjörer är det viktigt att dessa så snabbt som möjligt kan integreras och få ett arbete som motsvarar deras utbildning, vilken i flera avseenden numera är väl så god som den svenska. Det är helt klart att detta skulle underlättas om en engelska kunde användas i stället för svenska.

Mitt förslag är i korthet att Sverige borde ta ett radikalt beslut och göra engelskan till ett andra officiellt språk i Sverige. Det är sannolikt att ett liknande beslut förr eller senare kommer i andra europeiska länder för att underlätta både integration och internationellt utbyte, med det vore naturligt att Sverige med sin flair för internationaliseringen kunde ta ledningen. Det finns flera länder som håller sig med mer än ett officiellt språk vilket knappast har varit till nackdel. Kulturellt sett har Sverige redan anglifierats i mycket hög grad, vilket kan ses från utbudet av program i TV-kanalerna och den ökande andelen låneord. Slutligen skulle med engelskan som ett andra officiellt språk jämlikheten mellan svenskar och invandrare förbättras och integrationen påskyndas.

Med engelskan som ett andra officiellt språk skulle utbildningen och kunskapen i språket radikalt förbättras vilket skulle underlätta det vetenskapliga, tekniska och affärsmässiga utbytet och tveklöst innebära stora fördelar för Sverige inte minst i en globaliserad värld där tjänsteexport kommer att bli alltmer dominerande. Vidare skulle besparingar kunna göras inom förvaltningen då det inte längre skulle vara nödvändigt att översätta alla engelskspråkiga dokument till svenska, vilket de facto redan sker.

Säkert skulle många hävda att ett dylikt förslag på sikt skulle få negativa kulturella konsekvenser genom att svenskan i det långa loppet skulle dra det kortaste strået. Detta kan inte uteslutas men en sådan utveckling är ändå sannolikt oundviklig i en dynamisk globaliserad värld såvida man inte vidmakthåller svenskan med artificiella medel som man idag gör med isländskan och irländskan.

Avsikten med detta inlägg är inte att komma med ett utarbetat förslag eller en strategisk plan utan bara ställa frågan för en mer allmän debatt och börja vända sig vid tanken vid engelskan som ett andraspråk. Jag tror det är få som inför ett möjligt val anser att det är viktigare att behålla dagens minoritetsspråk än att inkludera engelskan mera officiellt i Sverige eftersom framtiden ändå får anses viktigare än det förflutna.

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland.  Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete   har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.