Patrik Engellau

Dan före dopparedan bjuder Svenska Dagbladet på en högtidsstund för älskare av riktigt avancerat skitprat, som är särskilt välkommet när det levereras av förstklassiga intellektuella charlataner.

Utbildningsminister Gustav Fridolin presenterar sin syn på hur krisen i skolan kommer att lösas. Minns ni hans gamla syn? Att han skulle greja skolan under de första hundra dagarna av sin ämbetsperiod? Det blev inte riktigt så. Det känns som om han förlåtit sig själv för den felbedömningen, det är ju lätt att vara naiv. Men nu har han förstått bättre. Skolkrisen kommer att lösas genom flyktingkrisen.

Svenska Dagbladet sammanfattar den så kallade utmaningen: ”Det svenska skolsystemet har länge förknippats med kunskapsras i Pisaprov och lärarbrist. Samtidigt visar SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) beräkning att ytterligare nära 6 000 lärare behövs för att säkra skolgången för de nyanlända eleverna”.

För visionären Fridolin, som ser längre och klarare än vi andra, är detta emellertid inget problem, utan själva lösningen.

– Jag skulle säga att på vissa sätt är det här ett nödvändigt uppvaknande för den svenska skolan, säger han. I och med att vi haft det här reformregnet bakom oss har man inte alltid kunnat se ett par år fram i tiden, och inte kunnat ta in hur antalet barn blir fler. Det här blir ett tillfälle när man gör det.

Förstår du? Nu när vi inte har en aning om hur många nya elever som kommer framöver så kan vi lättare se ett par år fram i tiden.

Men det är inte bara så att planeringen i skolan underlättas av att framtiden blir osäkrare. Det är också så att inmalningen av elever som inte talar svenska gör pedagogiken vassare:

– Du behöver samma specialpedagogiska verktyg oavsett om du ska möta nyanlända eller barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

När han förklarar så tydligt blir logiken bedövande stark. När skolan tar itu med nya problem löser den även de gamla. Man inser automatiskt skärpan i hans fortsatta plan. Eftersom många nyanlända tvingar fram specialpedagogiska verktyg – det ”nödvändiga uppvaknandet” – så missgynnas skolor utan nyanlända elever eftersom dessa skolor inte utsätts för det nödvändiga uppvaknandet. Därför ska kommuner tvingas ta emot migranter och åtgärder sättas in för en ”jämnare fördelning mellan skolorna”.

Gustav Fridolin lyfter det välartikulerade vanvettet till hittills okända nivåer. ”I sitt arbetsrum på utbildningsdepartementet bjuder Gustav Fridolin på pepparkakor”, rapporterar Svenska Dagbladet.

Den andre nytänkaren i samma tidning, en doktorand i statsvetenskap, är inte så känd men verkar lovande, kanske till och med ett möjligt fridolinämne.

Bara för att du ska förstå bakgrunden: Människor drivs av incitament som sönderfaller i två typer, nämligen morötter och piskor. Nu talar vi bara om piskor. Dessa sönderfaller i sin tur i två undergrupper, nämligen ekonomiska och moraliska. Ekonomiska piskor är till exempel att man måste jobba för att tjäna pengar och överleva. Moraliska piskor kan vara internaliserade dygder och pliktkänslor, men de kan också vara andra människors påtryckningar, typ ”ta dig i kragen” eller ”det är nyttigt för dig att jobba”.

I min värld är de moraliska piskorna betydelsefulla för att få folk att anstränga sig, särskilt om bidragssystemet åtminstone till viss del eliminerat de ekonomiska piskorna. Men nytänkaren förklarar att jag har fel: ”Aktuell forskning visar att fattiga människor dessutom skambeläggs och isoleras från sin omgivning. Stigmatiseringen av fattiga måste därför mot­arbetas aktivt”.

Det är till och med så, förklarar nytänkaren, att svensk arbetsmarknadspolitik kan vara kontraproduktiv i den mån fattiga och svaga människor ”förlorat sin värdighet efter att ha lyssnat på individualiserade förklaringar av hur deras fattigdom har uppstått”. Då hjälper det inte ens med utbildningssatsningar, för om den fattige tror sig ha ett eget ansvar kan han ”inte tillgodogöra sig utbildning i samma utsträckning”.

Den i Sverige annars så uppskattade arbetslinjen kan på så vis, i verkligheten, öka arbetslösheten: ”Det gäller i hög grad ledande politiker som under senare år försökt styra svensk arbetsmarknad genom att i svepande ordalag hänvisa till enskilda människors plikt att ta ett jobb. Upprätthållandet av sådana föreställningar i den politiska debatten löser inga fattigdomsproblem. Det skapar tvärtom nya”.

Om en farsa säger åt sonen att sluta lata sig och i stället söka ett arbete bör det liknas vid hatbrott: ”Diskriminerande föreställningar om fattiga människor måste därför bekämpas enligt samma principer som vi hanterar diskriminering baserad på kön, klass och etnicitet”.

De moraliska piskorna är ett av det civila samhällets verktyg för att disciplinera och därmed hjälpa människorna till att klara sig på egen hand. Det välfärdsindustriella komplexet upplever att det civila samhället missunnar komplexet dess klienter. Därför försöker komplexet smutskasta det civila samhällets metoder.