Mohamed Omar

I SVT:s teveprogram Agenda den 29 november uttalade sig Turkietkännaren Halil Karaveli, som är verksam vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, om EU:s nya uppgörelse med Turkiet. Den går ut på att turkarna ska vakta sin gräns så att inte migranter tar sig in i EU mot att vi ger dem pengar och återupptar samtal om EU-medlemskap.

”Det var ingen tillfällighet att de här flyktingströmmarna släpptes loss från Turkiet i somras”, konstaterade Karaveli. ”Det var heller ingen tillfällighet att det skedde samtidigt som Turkiet återstartade sitt krig mot kurderna. Nu låtsas man från EU att man ger pengar för att landet ska bevaka sina gränser, det är struntprat, Turkiet behöver inte hjälp av EU för att bevaka sina gränser.”

Karaveli har förstås helt rätt. Turkarna har resurserna som krävs för att bevaka sin gräns, men har valt att slarva för att pressa EU till eftergifter. Sådant beteende bör inte belönas. Karaveli använde ovanligt hårda ord när han sa att vi har ingått ett avtal med djävulen. Men Turkiets agerande kan inte beskrivas på något annat sätt än djävulskt. Om vi betalar turkarna så visar det att utpressning fungerar. Vad hindrar Turkiet för att göra om det? De stänger kranen nu, men öppnar den igen om de vill ha något mer av EU. Så kan vi inte ha det. EU måste själv kunna skydda sina gränser utan att behöva förlita sig på andra.

Några samtal om turkiskt EU-medlemskap bör inte förekomma. Turkiet kommer aldrig att bli medlem i EU och sådana samtal är bara slöseri med tid och ett spel för gallerierna. Vi har sett vad det inneburit att ha ett EU som gränsar till Turkiet: en strid ström av migranter från Mellanöstern och Afrika som desperat försöker ta sig till välfärden i väst. I Sverige talar regeringen om en ohållbar och akut situation och överväger att stänga Öresundsbron. Föreställ er ett EU som istället gränsar direkt till Syrien och Irak. Hur ska vi hantera det? Vem ska vi då betala för att vakta gränserna? Syrien och Iraks regeringar saknar ju kontroll över sina egna territorier.

Vi kan inte heller lita på att turkarna verkligen kommer att göra ett bra jobb som gränsvakter. De är ju medskyldiga till blodbadet och kaoset i Syrien genom att fungera som transitland för jihadister. De har sett mellan fingrarna medan tusentals fanatiska jihadister har kommit från hela världen för att strida för Al-Qaida, Islamiska staten och andra jihadistgrupper. Hur kan vi lita på att de inte låter en och annan jihadist komma in i EU? I uppgörelsen ingår dessutom ”visumliberalisering” för turkiska medborgare. Detta kan också underlätta för jihadister.

Från dag ett har Erdogan och hans islamistiska regering underblåst konflikten i grannlandet Syrien och stött jihadister som fördrivit och dödat kristna. Istället för att erkänna och be om ursäkt för folkmordet på armenierna under första världskriget hjälper han alltså till med att genomföra ett nytt.

EU ska ge 27 miljarder kronor till Turkiet. Av dessa står vi svenskar för 700 miljoner. Jag tycker inte att vi ska ge dem en enda krona. Om någon ska ha våra pengar så är det grekerna. De behöver ett betydligt bättre gränsskydd. Det är inte lätt att bevaka alla små öar. De bör också förses med bättre möjligheter att stoppa smugglarbåtar och bogsera tillbaka dem till den turkiska kusten. Detta kan hindra människor från att lämna en säker tillvaro i Turkiet – där fred råder – för att drunkna i Medelhavet.