Sverige har under 1900-talet genomgått en radikal förändring när det gäller synen på hur marknaden bäst bör organiseras. Konkurrenslagstiftningen har successivt förändrats, från en tidigare tämligen obekymrad inställning till karteller. Numera uppfattas karteller som ett av de allvarligaste hoten mot en effektivt fungerande ekonomi.
En av de största kartellerna som har upptäckts i Sverige gällde asfaltbranschen och handlade om otillåtet prissamarbete och marknadsdelning. Företagen i kartellen dömdes i två domstolar att sammanlagt betala 500 miljoner kronor i böter. Men beräkningar som har gjorts av OECD pekar på att vinsterna av den här typen av samarbeten i allmänhet vida överskrider kostnaderna i form av böter i de fall som upptäcks.
Karteller har två effekter: dels minskas utbudet (kvantiteten), dels höjs priset. Det som vi konsumenter mest oroar oss över är prishöjningar. Genom att konspirera kan näringsidkare trissa upp priset på ett sätt som redan Adam Smith beskrev i Nationernas välstånd (1776). Men nationalekonomerna bekymrar sig mindre om effekten på priset än på kvantiteten. En prishöjning är lika mycket till fördel för den ene som till nackdel för den andre, alltså ett nollsummespel. En minskad kvantitet innebär däremot att den samlade ekonomin presterar mindre än den skulle kunna göra, till nackdel för alla.
Det finns ett område där karteller inte bekämpas, nämligen arbetsmarknaden. Fackliga organisationer är nämligen en form av karteller, som har till syfte att höja priset på arbetskraft samtidigt som utbudet av arbetstillfällen minskar. Fördelarna för löntagarkollektivet har hittills ansetts väga över eventuella nackdelar, och stödet för denna form av karteller är därför starkt.
Utbudet av varor och tjänster kan också begränsas genom olika slag av regleringar. Under senare delen av 1900-talet har den ekonomiska politiken – under olika regeringar – innefattat regelreformering inom många sektorer av vår ekonomi. Politiken har ofta beskrivits eller uppfattats som ”avreglering”, trots att det har handlat om att ändra reglerna snarare än om att ta bort dem. Syftet har varit att öka utbudet på marknaden och öppna för en fungerande konkurrens. Under den här tiden har det funnits en stark opinion mot ”avregleringarna”, både motiverad och omotiverad. Regelreformering är en komplicerad historia eftersom man ofta rör sig på outforskad mark. Det kan många gånger krävas flera steg, med utvärderingar och modifiering av regleringens utformning, innan man hittar den modell som fungerar optimalt. Men mycket av kritiken har också varit osaklig och byggd på missuppfattningar när det gäller sambandet mellan uppmärksammade missförhållanden och de ändrade reglerna.
Olika utvärderingar har visat att regelreformeringar i många fall, men inte alla, har haft mycket goda effekter på ekonomins funktionssätt. Taxibranschen erbjuder exempel på både positiva och negativa effekter, och inte minst missuppfattningar. Efter omregleringen av taximarknaden uppmärksammades några fall där en taxiförare hade rånat sin kund, och många uppfattade det som exempel på ”misslyckad avreglering”. Men att man avskaffar en prisreglering har naturligtvis ingenting att göra med förekomsten av sådana brott. Den som minns tiden då man kunde sitta timmar i telefon och lyssna på ”taxi var god dröj”, eller en vinternatt stå i en kilometerlång kö utanför Stockholms Central för att vänta på en taxi har all anledning att uppskatta omregleringen. Men det finns också verkliga negativa omregleringseffekter. Det har förekommit att resenärer från Arlanda till Stockholm har krävts på tusentals kronor för en taxiresa som borde kosta omkring 500 kronor. Den som besöker en restaurang väntar inte till efter måltiden med att undersöka vad maten kostar. Men alla resenärer som kommer till Arlanda inser inte att man måste kontrollera priset innan man sätter sig i taxin. Det är en form av marknadsmisslyckande som ekonomer kallar asymmetrisk information – taxiföraren vet att han får ta vilket pris han vill men det vet inte alla resenärer. I sådana fall kan det krävas en modifiering av regleringen.
Två exempel på stora gynnsamma effekter för konsumenterna av en omreglering är telefonsamtal och flygresor. Båda dessa tjänster har som ett resultat av omregleringar blivit oerhört mycket billigare, i reala termer, än de var för ett halvsekel sedan. Särskilt stor har effekten blivit när det gäller utrikes samtal respektive flygresor.
Det finns ett område där regleringar fortfarande har en starkt dämpande effekt på utbudet och det är bostadsmarknaden. Liksom fallet är med arbetsmarknaden har fördelarna för i synnerhet hyresgästerna i form av låga hyror bedömts överväga nackdelarna med ett begränsat utbud av bostäder.
Sverige möter i dag problem som vi inte på samma sätt har ställts inför tidigare. Alltfler har svårt att komma in på arbetsmarknaden och hamnar i långtidsarbetslöshet. Det handlar dels om alla de unga som inte har lyckats ta sig fram till godkänt avgångsbetyg från gymnasieskolan. Det handlar också om de som kommit till Sverige med en rudimentär skolutbildning från sitt hemland med i bagaget. På bostadsområdet sker en stark omflyttning från glesbygd till tätort, och inte minst till storstadsområdena där ekonomin är stark och där nya arbetstillfällen lockar. Men den dysfunktionella bostadsmarknaden lägger sordin på den ekonomiska utvecklingen. Dynamiska sektorer av näringslivet ropar efter arbetskraft men bostadsbrist lägger hinder i vägen.
Ibland är det nödvändigt att lägga etablerade sanningar åt sidan och våga pröva nya vägar. Utbudsbegränsningarna på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden må ha tjänat oss väl i det förgångna. Men de problem vi ser i dag är allvarliga, och det kan motivera en kursändring.
Lennart Göranson är pensionär och har tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik bland annat vid Statens pris- och kartellnämnd och Konkurrensverket i olika befattningar, senast som ställföreträdande generaldirektör. Han har också varit Director for Competition vid EFTA Surveillance Authority i Bryssel och Head of Competition Policy Outreach vid OECD i Paris. Parallellt med jobb vid statliga myndigheter har han haft uppdrag som sekreterare och skrivande expert för en hel del SOU-utredningar. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Marknadsdomstolen.

