Osama Abdul Moshen blev världsberömd när en högerradikal Ungersk fotograf lade krokben för honom då han med sin son i famnen försökte ta sig över gränsen mellan Serbien och Ungern. Idag lever han i Spanien, där han sägs ha erbjudits arbete som fotbollstränare, medan hans son fick gå ut på planen tillsammans med Christian Ronaldo inför Real Madrids match mot Grenada.

Nyligen meddelade dock svensk alternativmedia att Osama av kurdiska myndigheter i Syrien anklagas för att vara såväl terrorist och folkrättsförbrytare. År 2004 påstås Osama varit delaktig i en massaker som den syriska regimen utförde mot den kurdiska befolkningen. Sedan inbördeskriget bröt ut 2011 ska Osama dock ha bytt sida, från Assads regim till den salafistiska terrorgruppen Al Nusra, en uppgift som även spritts av Facebooksidan ”This is Christian Syria”, med skärmdumpar från Facebook som bevis.

Hade alternativmediet i fråga varit Avpixlat eller Fria Tider hade jag nog knappast skrivit den här texten. Inte för att Avpixlat eller Fria Tider nödvändigtvis skulle vara medvetna lögnare, utan för att de av politiska skäl gärna utmålar migranter som terrorister, och därför i sin entusiasm kan tänkas snubbla i det källkritiska arbetet.

Men nu kom uppgiften i fråga från AktuelltFokus, en sida som befinner sig långt ut på vänsterkanten. AktuelltFokus drivs av den avhoppade nazisten Kim Fredriksson, numera vänsteraktivist, med det uttalade syftet att skapa ett vänsteralternativ till populära högersidor som Avpixlat och Fria Tider. Jag menar inte att AktuelltFokus har högre trovärdighet i allmänhet på grund av att de är vänster. Men de har högre trovärdighet i det här specifika fallet, då att de lär vara försiktiga med alla uppgifter som riskerar att gynna SD, samtidigt som de till skillnad från Mats Dagerlind eller Widar Nord sannolikt har källor nära den kurdiska myndigheten.

Svenska högerdebattörer reducerar gärna hela den svenska vänstern till en enda grundlurad halal-Hippie som man fritt kan banka i huvudet med den islamiska statens förbrytelser. Då missar man emellertid det solidaritetsarbete som pågår mellan den radikala vänstern och det kurdiska självstyret Rojava i norra Syrien, med ett flertal aktiva insamlingar till uppbyggnadsarbetet i Kobane, där kurdisk milis tillsammans med amerikanskt stridsflyg lyckades besegra IS under vintern.

I dag är ”Rehana”, en kvinnlig kurdisk soldat som gör segertecknet inför kameran under slaget om Kobane ett betydligt hetare t-shirt-tryck bland vänsteraktivister än den gamla homofoben Che Guevare, och när salafistiska moskéer utsätts för vandalism är exempelvis vänsteraktivister med kurdisk bakgrund mer sannolika gärningsmän än några sverigedemokratiska kommentarfältherrar. Den autonoma svenska vänstern avskyr kort sagt IS med en glöd som är en borgerlig ledarskribent främmande.

Nyligen har Osama förnekat dessa anklagelser, men alldeles oavsett Osamas bakgrund så finns det naturligtvis åtskilliga jihadister bland de hundratusentals som av olika skäl migrerar till Europa.

Det betyder inte att deras avsikt är att begå terrordåd. Tänker till exempel IS begå terrordåd i Europa vore den vettigaste allokeringen av resurser att skicka hem några av sina Europeiska medborgare. Där en syrisk IS-medlem måste ta sig över någon del av medelhavet, för att sedan lyckas forcera åtskilliga stängsel och gränspoliser på sin väg upp till en flyktingförläggning i Bollstabruk där han kommer sitta utan resurser och lokalkännedom, kan en Europeisk GTA-jihadist ta flyget direkt från Ankara till sitt hemland, där han dels känner till samhället väl, dels relativt enkelt kan komma över vapen och granater. Ett flertal terrorexperter, inklusive Magnus Ranstorp, delar denna analys. Uppgifter gör dessutom gällande att de utländska krigarna inte imponerat i det syriska inbördeskriget, utan mest använts i propagandasyften och som självmordsbombare. Man kan visserligen invända att hemvändande IS-medlemmar kommer ha säkerhetstjänstens ögon på sig, men de gäller ju de flesta terrorister under senare år, som bevisligen lyckades genomföra sina dåd trots säkerhetstjänsternas vakande ögon.

Så varför migrerar jihadister till Europa? De är naturligtvis på flykt från sina fiender. Från den syriska armén, från Hizbollah, från konkurrerande jihadistgrupper och från de kurdiska miliserna. Det finns gott om fiender i dagens Syrien, och ingen av dem visar någon större respekt för Genèvekonventionen. Inte ens de i väst så omtyckta kurdiska försvarsstyrkorna, som enligt ovan länkade och ganska trovärdiga artikel gjort sig skyldiga till såväl tortyr som etnisk rensning. Jag sympatiserar själv med kurderna, men inser att krig brutaliserar, och att de enda som ens gör försök att efterleva krigslagar är överlägsna parter, som kan ta hänsyn till sådant som internationell och inhemsk opinion då de inte kämpar för sin blotta överlevnad.

I dagens svenska nyhetsrapportering är de bilder vi serveras svarta eller vita, floder av blod eller rosa moln av fluff, beroende på om man får dem från Avpixlat eller Aftonbladet. Men migranterna är ingen homogen massa av blodtörstiga jihadister som vill sprida död i våra städer eller oskyldigt förtryckta entreprenörer som längtar efter liberal demokrati. De är allt möjligt, ibland i en och samma person.

Joseph Mengele, Adolf Eichmann och Klaus Barbie var också flyktingar. Som integrerades väl i sina nya samhällen.

Johannes Nilsson är författare och frilansskribent. Han debuterade 2002 med romanen Recension. Nilsson skriver regelbundet för Galago och Det Grymma Svärdet. Bloggar på https://schipperke97.wordpress.com/. Hör till den hemlösa vänstern.