Mohamed Omar

Islamiska staten (IS) har uppmanat sina anhängare i väst att gå till attack. Ett antal unga muslimer från den salafi-jihadistiska miljön har hörsammat uppmaningarna. Vi har till och med haft en halshuggning i Frankrike.

Salafismen är en rörelse inom sunnitisk islam som vill gå tillbaka till religionens två huvudkällor: Koranen och profeten Muhammeds exempel. Det innebär att man inte tar avstånd från teokrati, slaveri, kvinnoförtryck, tortyr och heligt krig. Jihadismen är försöket att förverkliga salafismens idéer genom väpnad kamp. Al-Qaida och Islamiska staten (IS) är salafi-jihadistiska terrorgrupper. De avskyr andra muslimer.

Taimour Abdulwahab som genomförde en självmordsattack mitt i julruschen i Stockholm 2010 kom från den salafi-jihadistiska miljön. Han hade kontakt med föregångaren till Islamiska staten i Irak. I sitt så kallade testamente uppgav han att han agerade för organisationens räkning, för att straffa svenskarna för Lars Vilks Muhammedteckningar.

För några dagar sedan gick Ayoub El-Khazzani, en 26-årig man av marockanskt ursprung, ombord på ett tåg i Frankrike. Han var beväpnad med kulspruta, pistol och flera knivar, samt ett stort förråd ammunition. Det hade kunnat gå riktigt illa om inte några semestrande amerikanska soldater befunnit sig i samma vagn. De upptäckte faran i tid och övermannade attentatsmannen. El-Khazzani hade tidigare varit vid fronten i Syrien.

Omkring tre hundra unga muslimer från den svenska, salafitiska miljön har rest till krigszonen i Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten eller Jabhat an-Nusra, den syriska grenen av Al-Qaida. Vi har faktiskt näst flest jihadister per capita i Europa. Det handlar inte om enstaka galningar. Fler svenska medborgare har anslutit sig till Islamiska staten än som tog värvning för SS under andra världskriget.

Det som har hänt i Frankrike kan hända här. Tidigare under sommaren skrev Mikael Skråmo, en salafitisk predikant från Göteborg som numera strider i Syrien, en uppmaning på Facebook till sina trosfränder som var kvar hemma att tillverka bomber för att döda ”otrogna” svenskar.

Inte undra på att det spekulerades på nätet om IKEA-morden var en jihadistisk attack. Sådana attacker har ju redan skett både här och i andra europeiska grannländer. Oron är befogad. Unga muslimer från Sverige fortsätter att resa till Irak och Syrien. Politikerna är villrådiga. Vårt rättsväsende saknar effektiva verktyg.

Den svenska staten fortsätter att finansiera salafitiska organisationer som kräver en strikt återgång till vad de uppfattar som den tidigaste och mest autentiska tolkningen islams huvudkällor: Koranen och profetens Muhammeds exempel. Dessa kanske inte förespråkar våld öppet, men är läromässigt överens med Al-Qaida och Islamiska staten i det mesta och bidrar därmed till att skapa den miljö varifrån dessa terrorgrupper kan rekrytera.

Vad händer när de svenska jihadisterna återvänder hem från slagfälten? Några är redan här. För dem är den väpnade kampen för teokratisk diktatur global. Den gudomliga lagen är ämnad att råda i Syrien liksom i Sverige.

En viktig slutsats vi kan dra av strömmen av unga, svenska muslimer som ansluter sig till salafi-jihadistiska grupper i Irak och Syrien är att vår integrationspolitik lider av allvarliga brister. Det finns många muslimer som trivs bra här och uppskattar vår demokrati, muslimer som inte anser att islams grundtexter ska tillämpas bokstavligt. Men det finns uppenbarligen också flera hundra svenska muslimer som inte känner sig som en del av den svenska gemenskapen, ja, som tvärtom vill förgöra oss.

En sak vi kan göra för att förbättra integrationen – och faktiskt borde ha gjort för länge sedan – är att sluta finansiera salafitiska organisationer med skattepengar.