Patrik Engellau

Det finns, som du kanske hört, en teori om att utsläpp av koldioxid från fossilt bränsle hotar att värma upp jorden på ett katastrofalt sätt och att mänskligheten därför bör göra allt för att stoppa förbränningen av olja och kol. Teorin brukar kallas AGW, Anthropogenic Global Warming, alltså människoframkallad global uppvärmning.

Det förefaller omöjligt att veta om denna teori är sann. Och då menar jag inte bara att detta är omöjligt för en lekman som jag, utan även för experterna. Jag har i någon mån försökt sätta mig in i saken, men det enda jag blivit alldeles säker på att varje tänkbar uppfattning har sin uppsättning experter, från dem som säger att uppvärmning sker och att detta är bra för mänskligheten via dem som säger att det sker men att det inte är så farligt till dem som säger att det kanske sker fast man inte säkert vet. Plus, naturligtvis, den statsunderstödda uppfattningen att det alltså är en katastrof på väg.

En del av experterna, framför allt alarmisterna, blir ohyggligt arga om man säger emot, eller ens ställer frågor kring, deras uppfattning.

Så hur ska en stackars medborgare förhålla sig? Jag har min egen lilla metod som säkert är otillförlitlig men i flera år har gett mig, som det känns, hygglig ledning. Jag kollar hur polernas istäcke utvecklas över året och över längre perioder och bestämmer därefter om jag ska oroa mig eller inte. Här är Sydpolen enligt https://sites.google.com/site/arcticseaicegraphs/:

Och här är Nordpolen:

Jag kan just nu inte se några skrämmande trender. Sydpolens istäcke är större än någonsin. Nordpolen ser också rätt okej ut för mina ögon. Jag vet att det finns hur många teorier som helst som förklarar att sådana här observationer är irrelevanta, till exempel att Sydpolens istäcke växer för att det blir varmare, varigenom nederbörden ökar och det därför finns mer material att göra is av. Enligt den teorin är den ökade ismängden förenlig med AGW. Men jag struntar i teorierna eftersom det verkar finnas hur många vetenskapligt bevisade men motsägelsefulla sanningar som helst. Jag kollar på isen.

Kring 2009 började det se pyrt ut för Nordpolen. Fram till 2012 gick septembernoteringarna stadigt nedåt, vilket framgår av diagrammet. Då togs det brösttoner vill jag lova. IPPC, FNs klimatpanel, varnade att istäcket skulle fortsätta att minska till en miljon kvadratkilometer – en femtedel av 2012 års septembersiffra – år 2050. Klimatexperten Al Gore bedömde det ”sannolikt att istäcket skulle understiga en miljon kvadratkilometer [redan] i september 2015” (http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2738653/Stunning-satellite-images-summer-ice-cap-thicker-covers-1-7million-square-kilometres-MORE-2-years-ago-despite-Al-Gore-s-prediction-ICE-FREE-now.html). Dagens Nyheters vetenskapsreporter Karin Bojs förklarade, som jag minns, att det var nästan alldeles säkert att det skulle gå åt pipan. Men det gjorde det inte. Efter 2012 började nordpolsisen öka igen.

Eftersom man uppenbarligen inte kan lita på experterna – inte på några experter – i den här frågan får man göra sina egna bedömningar. Jag tittar på pol-isen och har därigenom hittills lyckats hålla huvudet någorlunda kallt. Fast jag är övertygad om att metoden är ovetenskaplig.

En helt annan metod vore att studera jordens temperaturutveckling över tiden. Men inte ens där tycks man veta så himla säkert. Kolla själv på https://www.google.se/search?q=long+term+global+temperature+graph&rlz=1C1LENP_enSE631SE631&espv=2&biw=1366&bih=661&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=BTSeVdPpDeGaygPAjJKoCw&ved=0CCQQsAQ&dpr=1#imgrc=HYSePRUBKAe_vM%3A så får du se en meny av uppfattningar. Ibland är det väldigt svårt.