Vilken typ av beslut står rikspolitikerna inför? Tillåt mig föreslå två, för att illustrera vad det är frågan om för att öppna arbetsmarknaden för alla!

1. Gör alla över 18 år till egna företagare genom en hemsida som skattemyndigheten administrerar.

2. Låt var och en av våra 290 kommuner bestämma lokala nivåer i försörjningsstödet, det som tidigare kallades socialbidragen.

Hur gör man alla till företagare? Grundidén är att vem som helst kan anlita vem som helst för valfritt uppdrag. Fri förhandlingsrätt råder och man behöver bara komma överens. Det kan ske när och var som helst och den som anlitar någon behöver bara gå in på skatteverkets hemsida och där, när uppdraget är utfört inbetala det belopp man kommit överens om och den anlitade personens födelsenummer. Snabbt och smidigt drar skatteverket av moms, inkomstskatt och sociala avgifter och ett litet belopp (1 krona) för en försäkring gällande arbetsskydd. Det som bli kvar slussas vidare till den utförande företagarens bankkonto. Sedan sker inget mer.

En EU-medborgare eller invandrare blir företagare här genom att kontakta skatteverket och få ett interimistiskt födelsenummer för att sedan ta kontakt med en bank och få ett konto för utbetalning av den disponibla inkomsten som via skattemyndighetens hemsida flyter in efter varje slutfört jobb.

Överenskommen ersättning inklusive moms 100,00 Kronor

Skatteverket drar momsen 20,00 Kronor

Skatteverket drar 31,42 % i sociala avgifter av 80 kronor 19,13 Kronor

Skatteverket drar 32 % skatt av 80 – 19,13 kronor (Bruttoinkomsten) 19,48 Kronor

Skatteverket drar 1 krona i arbetsskadeförsäkring på varje transaktion 1,00 Kronor

Till företagarens konto i bank 40,39 Kronor

Det är således inga konstigheter utan precis som om den utförande personen vore anställd i ett privat företag idag. Skillnaden blir att alla över arton blir VD för sin egen person och får ta ett större ansvar för sin egen försörjning. Det innebär att alla som har en anställning inte påverkas på annat sätt än man på sin fritid kan jobba extra på ett smidigare sätt än idag.

Om varje hundralapp resulterar i en disponibel behållning på 40 kronor kommer förmodligen en person som lever på bidrag, exempelvis tryggt på kommunalt försörjningsstöd att känna det bekvämare att fortsätta med det, än att verka som företagare. Med ersättningen via skatteverket har också en socialsekreterare goda administrativa möjligheter att justera försörjningsstödet med hänsyn till vad personen tjänar varje månad. Alltså måste man först anpassa reglerna för försörjningsstödet.

Idag, efter sju år utan ekonomisk tillväxt, har bidragsregimerna i kommunerna tvingats bli mer stränga än tidigare men bidragskostnaderna växer ändå. Det beror på att den växande volymen arbetssökande invandrade svenskar som i många fall har en yrkesutbildning med sig ändå blir outsiders på den svenska arbetsmarknaden. Dessa kostnadsökningar tillsammans med att kommunerna styrs av rikspolitikerna att prioritera utbildning och barnomsorg sätter äldreomsorgen under stark kostnadspress. Under senaste sju år har de samlade medel som i våra 290 kommuner styrts till äldreomsorgen inte klarat att finansiera volym- och kostnadsökningarna där.

Uppsala kommun gick i mitten av 1970-talet ifrån Socialstyrelsens rekommendationer och justerade ner socialbidragsnormen obetydligt under lägsta lokala industriarbetarlön. Argumentet var att socialbidragen inte skulle ligga så högt att det pressade upp de lokala lönenivåerna så att företag i kommunen slogs ut. Företag och jobb i kommunen skulle slås ut av konkurrens från andra företag och inte av generösa bidragsregimer. Riksdagen beslutade omedelbart att det var olagligt. Socialstyrelsens normer skulle vara rikslikare. Så är det fortfarande.

Nu måste lokal bestämmanderätt över bidragsnivåerna återinföras igen men det räcker inte. Man måste även kunna justera ner bidragsnivåerna i försörjningsstödet så att den lokala arbetslösheten i varje kommun kan påverkas. Det gäller att de ekonomiska incitamenten får verka så att arbetssökande verkligen tar ansvar för sin egen försörjning.

Vilken politiker på riksplanet är idag inte företagsvänlig? Hand upp! Varför ska då bidragsnormerna vara så höga att de slår ut företag? Varför ska de lokalt i varje kommun vara så höga att personer hellre väjer att leva på bidrag än att gå ut och söka jobb? Det går att runda arbetsmarknadens problematik med insiders och outsiders genom en hemsida där alla är företagare och som skatteverket administrerar. För att detta ska fungera effektivt krävs att lokal bestämmanderätt över bidragsnivåerna återinförs. När tas dessa två nödvändiga steg för integration? När kompletteras industrisamhällets arbetsmarknad med de regler som behövs för det globaliserade kunskapssamhälle vi har idag?

Hans Jensevik är VD för Svensk Kommunrating sedan 1991. Dessförinnan Storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun.