Patrik Engellau

Liksom alla andra betydande svenska metropoler har Hamburgsund i Bohuslän nu för första gången fått tiggare. Utanför ICA Skutan, ringer min svägerska och berättar, sitter en ung romsk kvinna som ser ut som de brukar se ut.

Svägerskan kommer ut ur butiken med en rätt fullastad kundvagn, kör vagnen fram till sin bil och flyttar påsarna till bagageutrymmet. Då inträffar något märkvärdigt och nydanande. Tiggaren reser sig upp, hämtar kundvagnen, kör den in i butiken, placerar den på dess rätta plats i kön av kundvagnar och återtar sin position utanför affären.

Svägerskan blev alldeles paff och la för första gången i livet en summa i pappmuggen.

Bara fantasin sätter gränsen för vad som kan hända framöver om det här fortsätter. I amerikanska snabbköp finns ofta hjälpredor som står vid kassorna och hjälper kunderna att packa påsarna. Se där en värdig uppgift som kunde rendera tiggarna några extra kronor i pappmuggen av tacksamma medmänniskor. Eller om de övertrumfade amerikanerna genom att bära varorna ut till kundens bil?

Eller om man kunde ge den vid ICA-butiken stationerade tiggaren en köplista som romen plockade ihop medan man själv gjorde andra ärenden på stan? (Jag vet, knivig fråga vem som skulle lägga ut pengarna, skulle man våga lita på att tiggaren inte stack med förskottet? Men låtsas att man vågade det och inte blev besviken. Vi får också hoppaslåtsas att min och romens uppfattning om innebörden av begreppet 1 kg färskpotatis är densamma.)

Förresten, när tiggaren, som på det här sättet gradvis avancerar till företagare i tjänstebranschen, ändå handlar i ICA-butiken kan han väl också ta en tur förbi Systemet och köpa några lådor vin åt sin kund? (Om inte Systembolaget till följd av sin ingrodda antiziganism sätter käppar i hjulet för romers företagande.) Det står nog inte långt på förrän någon av dessa intelligenta och starka tjänsteföretagare även erbjuder hemleverans.

Du ser, det finns ingen gräns för hur mycket nytta romer kan göra. Nästa steg är att man får Dmitrijs telefonnummer och ringer in sin beställning. (Jag vet, språkfrågan är ett aber. I den bästa av alla världar lär sig Dmitrij tillräckligt med svenska för att ta sig fram.) Och du, Dmitrij, kan du vara hygglig och hämta mina lagade skor hos skomakaren också?

Till min förvåning kanske jag upptäcker att Dmitrij och hans fru Rosita, som jag vid det här laget också träffat, är jättehyggliga, hederliga och hjälpsamma människor. Rosita är en snitsare på trädgård och blommor, visar det sig, så jag släpper henne lös i rabatterna och hon får det att prunka.

Hur ska det här sluta? The sky is the limit. Jag hjälper dottern Singoalla med skolgången så att inte bara multiplikationstabellen, utan även Hallands floder, sitter som en smäck. Ambitiös flicka, snart läser hon astrofysik på Kungliga Tekniska Högskolan och får jobb på NASA med ansvar för Hubbleteleskopet. Sedan kommer hon tillbaka till Sverige, blir medlem i centerpartiet och kandiderar till partiets ordförandepost med chans att bli vald till nationens statsminister.

Allt detta för att Dmitrij kom på att han skulle göra lite nytta i stället för att bara vifta med pappmuggen och säga hej, hej.

Kom inte och säg att det inte skulle gå. Svårt kanske, men klart möjligt. Hur tror du det gick till när fattiga immigranter tog sig fram i USA?

Det var inte seklers nedärvd och ingrodd antiziganism som fick min svägerska att hoppa till av tacksamhet och öppna portmonnän. Det var häpen uppskattning över en liten men utvecklingsbar vilja att hjälpa till, kanske ett embryo till vilja att övergå till arbetslinjen. Det finns inget romförtryck som skulle motarbeta den övergången.

PS. Denna text föranleds dels av händelsen i sig, dels av att jag blivit tagen i örat av matematikprofessor Olle Häggström vid Chalmers för att jag inte begriper att det för romer bara finns tre försörjningsalternativ, nämligen tjuvnad, prostitution och tiggeri. Jag har lite annorlunda föreställningar om romers möjligheter än professorn, en annorlunda människosyn kanske.