Annika Borg
Under partiledardebatten i onsdags drog Stefan Löfven nazistkortet mot SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Det är inte första gången, men denna gång hade Löfven läst på. Han drog hela den förfärliga historien om SD:s rötter och ställde frågan varför Åkesson gick med i ett parti som då – när han gjorde det – hade uttalade nazister i sina led. Människor som odlade och spred föreställningar om den judiska världskonspirationen.
Löfvens fråga är berättigad och den tarvar ett svar. Men något sådant fick statsministern inte heller denna gång. Istället drog Åkesson, å sin sida, kortet med det rasbiologiska institutet och tvångssteriliseringarna, som socialdemokraterna upprättade och beslutade om.
Ur etisk synpunkt har man anledning att kraftfullt vända sig mot att dessa vidriga verkligheter regelmässigt utnyttjas som politisk retorik av S och SD. Att vi i riksdagen har ett parti med i närliggande tid nazistiska rötter är ohyggligt. Men att vid varje debatt lyssna till denna pajkastning eroderar snarare allvaret, än inskärper det.
Till partikongressen häromveckan hade S bjudit in en Hamas-sympatisör som gäst. Hamas vill förinta Israel och ser varje jude som ett legitimt mål för våld. Hur går det här ihop för Löfven? Är inte antisemitism och judehat alltid fel och förkastligt, oavsett varifrån det kommer?
DET GODA SAMHÄLLET 