Patrik Engellau

Som du kanske upptäckt har jag en käpphäst, nämligen att tänkande och politik i Sverige styrs av egenintressena hos ett organisationssystem som jag kallat det välfärdsindustriella komplexet i analogi med president Eisenhowers föreställningar om ett militärindustriellt komplex – som visserligen behövs, men måste hållas på mattan.

Häromdagen hade jag ett samtal med min lärde, rolige och alltid uppslagsrike vän Thomas Gür:

– Du har fel, sa Thomas som inte är någon försvarare av inlindade och fjäskiga formuleringar. Man kan inte ha en så förenklad bild av samhället. Verkligheten är mer komplicerad. Du ger intryck av du jobbar med någon sorts enkel konspirationsteori. Det vi snarare står inför är ett system där aktörerna handlar med full systemrationalitet men där systemet i sig inte är rationellt. Det är mera av en klassisk tragedi – alla gör vad de tror är bäst och lämpligast, men det hela går åt skogen i slutet ändå – som i Hamlet eller Kung Oidipus.

– Vänta, sa jag. Ja, verkligheten är oändligt komplicerad. Det är därför man måste göra sig en begriplig bild av den för att kunna tolka den och på så vis göra världen mer hanterlig. Teorier är med nödvändighet förenklingar. Frågan är inte om de är 100 procent sanna, frågan är om de hjälper oss människor att fatta. Ta Marx teori om en huvudmotsättning mellan arbetare och kapitalister.

– Det är ett bra exempel, sa Thomas. Marx hade fel. Man glömde till exempel de självägande – klassernas betydelse. Se hur det gick i Sovjetunionen, inte minst inom jordbruket där privata lotter som utgjorde två procent av allt jordbruk stod för 25 procent av all jordbruksproduktion. En korrupt teori la grunden till ett korrupt och feltänkt system där människor fick lida.

– Det är sant, erkände jag. Sovjetunionen blev inte bra. Men Marx tänkande la grunden för hela industrikapitalismens självförståelse: arbetare mot kapital, socialister mot borgerliga och så vidare.

– Det hjälps inte. Då och då bestämmer sig de mänskliga samhällena att sätta sin lit till felaktiga teorier, till exempel att solen snurrar kring jorden. Och så bygger man allt mer komplexa, men falska modeller med epicykler och epicyklers epicykler. Men bara för att folk unisont misstar sig betyder det inte att en osanning förvandlas till en sanning.

– Det hjälps inte heller. Vi måste ha något slags tillräckligt begriplig uppfattning om samhället för att kunna orientera oss. Om Marx kom tillbaka idag skulle han göra samma analys som jag och upptäcka det välfärdsindustriella komplexet.

– Bevare oss väl! sa Thomas.