Mohamed Omar

Sveriges Radio rapporterar den 25 februari att den västerländska försvarsalliansen Nato ska stoppa migranter som kommer med båtar från Turkiet till Grekland. Men rubriken ”Nato stoppar flyktingar på havet” är missvisande. Man får intrycket att alla som sitter i båtarna flyr från krig och förföljelse. Migranterna kommer från Turkiet som är ett säkert land.

”Människor som kommer från Turkiet och som räddas till havs kommer att föras tillbaka till Turkiet”, förklarar Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Det Nato kommer att göra är alltså att rädda människor i sjönöd och föra tillbaka dem till det säkra land, Turkiet, som de kom ifrån. Att istället föra dem till Grekland vore att uppmuntra de skrupellösa människosmugglarnas verksamhet. De tar ju stora belopp av hoppfulla migranter bara för att sätta dem på dåliga och överfulla båtar.

Nato-insatsen, om den genomförs i enlighet med planen, kommer att kunna hindra många människor från att drunkna i Medelhavet inte bara genom att rädda enskilda båtar i sjönöd utan också genom att göra smugglarnas verksamhet olönsam så att färre båtar lämnar Turkiet överhuvudtaget.

Men Alice Petrén på Sveriges Radio är oroad över att ”flyktingarnas” rätt att söka asyl sätts ur spel. För det första är det som sagt osakligt att beskriva alla migranter som flyktingar. För det andra befinner sig migranterna redan i säkerhet i Turkiet. Det är inte så att de flyr från en krigszon.

Om migranterna har andra skäl att vilja flytta till EU, skäl som inte har med att skyddsbehov att göra, så är det möjligt att söka visum vid respektive EU-lands ambassad i Turkiet och vid ett ja resa bekvämt med flyg. Petrén avslutar sin rapport med att konstatera att ”flyktingen” med denna nya ordning riskerar ”rätten att söka asyl”. Hon menar förstås möjligheten att via smugglare ta sig till EU. För asyl kan även sökas i länder utanför EU.

Allt fler börjar också inse att asylrätten som den är formulerad idag inte fungerar. Det är inte så att det plötsligt uppstår en ”flyktingkris” som vi hanterar och så är det över. Vi befinner oss i ett permanent kristillstånd så länge det råder ojämlika levnadsvillkor i världen och måste helt enkelt anpassa vår migrationspolitik efter den dystra insikten.

Hittills i år har över 100 000 asylsökare kommit till EU via Italien och Grekland. Det är tio gånger fler än motsvarande period rekordåret 2015.

Antalet migranter som vill ta sig till EU är i praktiken oändligt. Det vi faktiskt kan påverka effektivt är vår egen migrationspolitik så att den inte skadar EU-medborgarnas trygghet och välfärd och inte heller uppmanar farliga resor över Medelhavet, samtidigt som vi arbetar långsiktigt, tillsammans med andra rika länder, för att utveckla de fattiga länderna.