Patrik Engellau

Nu verkar vad som helst kunna hända. Fort går det och det tycks inte behövas någon diskussion och eftertanke innan politiken läggs om.

Den plötsligt upphävda asylrätten är ett exempel. Nyligen var den helig (och jag försvarade den själv rätt kraftfullt för bara en månad sedan i denna krönika). Beslutet om id-kontrollerna annullerade, vad jag kan förstå, asylrätten. Det hävdas att bara tjugo procent av migranterna visar upp id-handling vid asylansökan. Om man antar att de övriga åttio procenten saknar id-handlingar har beslutet om id-kontroller undantagit åtta av tio migranter från rätten att söka asyl i Sverige.

Det kan hända att det är bra att Sverige avskaffar asylrätten. Jag har inget emot att vårt land går emot olämpliga internationella traktater som vi av oförsiktighet undertecknat. Men jag gillar inte att det bara sker hux flux utan diskussion och utan noggrann beredning och i stället bara som en bieffekt av något annat.

Det här med att lag och avtal faktiskt gäller och inte bara kan sopas under mattan när de känns besvärande är ett av det demokratiska samhällets adelsmärken. Om beslutsfattarna struntar i regelverket är vi illa ute. Vad tänker de strunta i nästa gång?

Det underligaste av allt är kanske att det bara är en och annan av landets numera alltmer förskrämda flyktingentusiaster som verkar ha uppmärksammat att asylrätten upplösts. Det känns principlöst.

Det fanns en lucka i reglerna kring id-kontrollerna. Buss- och tågbolag samt färjerederier har uppdragits att genomföra kontrollerna. Men vad med taxi, medmänniskor som kör migranter i egen bil, fiskare som tar migranter i sin båt över Öresund? Det är mig veterligen inte reglerat. När det stiftas lagar tjofadderittan schlabang hinner man ju inte tänka på allt.

Och vad gör myndigheterna när de, hoppsan, upptäcker luckan? Gud hjälpe mig, men jag tycker det ser ut som om de låtsas att luckan inte finns. Då uppstår nämligen en hittepåförordning.

I Svenska Dagbladet förklarar en kammaråklagare i Malmö att han tolkar en dom från 2009 från Högsta domstolen på så vis att det nu ska anses brottsligt att göra det som hittills snarast varit praxis:

Om man tar ett normalfall: Någon hjälper en eller flera flyktingar över bron med egen bil, ingen ersättning har utgått. Då riskerar man, enligt [åklagaren]…, fängelsestraff på tre månader, oavsett om man är hemmahörande i Sverige eller annat land.

Må dä? I så fall ligger, vad jag kan förstå, svenska staten, enkannerligen Kustbevakningen, illa till. Kustbevakningen har nämligen i Medelhavet under lång tid i så fall ägnat sig åt en utstuderat skicklig och hänsynslös människosmuggling exempelvis genom att utstationera fartyget KBV 001 Poseidon just i syfte att underlätta för migranter utan tillstånd och visum att ta sig till Italien. Kustbevakningen till och med skryter om hanteringen på sin hemsida:

Under måndagen genomförde Kustbevakningens fartyg KBV 001 Poseidon sitt hittills största räddningsarbete i Medelhavet. Under tisdagen förs 665 räddade migranter till hamn i Italien.

Jag kan lätt föreställa mig Kustbevakningens undanflykter av innebörd att migranterna var nödställda och därför måste livräddas. Visst, men Kustbevakningen gjorde två saker: 1) livräddade nödlidande människor, vilket är berömvärt samt 2) olagligen smugglade dessa människor till Italien, vilket är ett förkastligt lagbrott. Kustbevakningen borde i stället ha återbördat migranter utan pass och visum till Libyen.

Det där var ett halvår sedan. Om Italien hade infört lag om id-kontroller analogt med den svenska så skulle Kustbevakningen i vilket fall bötfällts och kanske till och med frihetsberövats som det funnits lagar som kunde tolkas som kammaråklagaren i Malmö tycker de bör tolkas.

Vi trodde att Kustbevakningen var hjältar. Nu inser vi, i kraft av nya stämningar, att de snarare är brottslingar. Huj, vad det går undan.