Den moderna västerländska demokratin är troligen en avbild av den moderna marknadsekonomin som står på en massa ben varav jag vill framhäva tre. Det första benet är konkurrensen mellan producenterna. Konkurrensen handlar om att ge kunderna den bästa valutan för pengarna. Producenterna motsvaras inom demokratin av partierna. Partierna konkurrerar med varandra men inte om kundernas, som nu uppträder som väljare, pengar utan om deras röster.

Det andra benet är kundernas respektive väljarnas rätt att handplocka helt fritt bland de konkurrerande leverantörerna. Ingen obehörig påverkan tillåts. Om kunderna och väljarna otillbörligen kunde påverkas skulle konkurrensen mellan producenter och partier snedvridas. Framför allt är det viktigt att dessa leverantörer förhindras att begränsa konkurrensen genom att bilda konkurrenshämmande karteller eller oligopol.

Nyligen grundades Svenska Kulturstiftelsen, en stiftelse som vill uppmärksamma vår svenska kultur och bidra till en levande, samtida svensk kultur som kan bära oss in i framtiden.

Det är ett oerhört välkommet initiativ, då svensk kultur sedan länge generellt är mycket styvmoderligt behandlad av just de människor och organisationer som säger sig företräda den.

Ett talande exempel på det är museernas utspel om ”paradigmskifte”, som det skrevs om för några år sedan, då Västerbottens museums VD Ulrika Grubbström gjorde klart att det var dags att ”släppa 1800-talsbondgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser”.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA August Palm (1849-1922), kallad ”Mäster Palm”, var en socialistisk agitator som lade grunden till den svenska socialdemokratin då han den 6 november 1881 höll sitt tal i Malmö: ”Hvad vilja socialisterna?” (i hans manuskript står ”Hvad vil Sosial-Demokraterna?).

Den 27 december samma år höll han tal i Stockholm. Där ska han ha blivit bombarderad med snöbollar.

”Tänker du på samma sak som jag?”, stod det i ett mejl som jag för några år sedan fick från en gammal vän som är skribent på en av våra största redaktioner. Han syftade på en text av Flannery O´Connor (bilden), en katolsk författarinna från de amerikanska sydstaterna. Två år före hennes död 1964 publicerades en novell med den apokalyptiska titeln, The Lame Shall Enter First. Titeln är en biblisk hänvisning till vilka som får förtur till Paradiset. (En komplett novellsamling kan laddas ner här.)

En vanlig skidlärare vet att han har ungefär en timme på sig eftersom en timmes dyr skidlärartid är gränsen för vad folk kostar på sig om de vill förkovra sig i sporten. På en timme hinner skidläraren bara föreslå några enkla quick fixes, till exempel att inte vinkla handlederna utåt eftersom det ser fjortisaktigt ut. Basaktiviteten, sådant som viktbelastningen och positioneringen, hinns inte med.

Folk samlar på olika saker. Jag samlar på gamla barnböcker. Det är egentligen ganska otroligt hur mycket värde man kan få för så lite pengar. På loppis kan man för en ynka tia få en sagobok från början av 1900-talet full av underbara berättelser och vackra illustrationer.

Moderna barnböcker struntar jag i. För de är oftast dåligt illustrerade. Illustrationerna började bli sämre någon gång på 50-talet, sedan gick det bara utför.

Jag har dessutom användning för illustrationerna. Jag kan lägga ut dem på den sajt om svenska högtider som jag jobbar på: Festa svenskt året runt.

Jag pratade med en latinamerikan som hade bott i Sverige. När han åkte hiss sa de andra i hissen inget och de såg inte på honom. Om han besökte hälsocentralen sa de andra i väntrummet inget och de såg inte på honom. Då latinamerikanen tog promenader fick han ingen ögonkontakt med folk och de sa inget. Svenskarna gick runt i sin egen värld, likt zombier.

Jag skulle gärna vilja diskutera en sak med dig i förtroende. Det handlar om en gemensam bekant, nämligen det svenska folket. Jag vet inte hur väl du känner honom. Jag har känt honom mycket länge, barndomskamrat kan man väl säga, men ändå inte sådär intimt som en klasskamrat eller jobbarkompis. Men han har liksom alltid varit med mig och han har alltid varit schysst.

Skälet till att jag vill tala med dig om honom, svenska folket alltså, är att jag på senare tid, särskilt sedan coronat började, inte riktigt känner igen honom. Förut har han alltid varit en, som jag har tyckt, rätt balanserad, pålitlig och godmodig typ men… Kan jag tala öppet med dig? Du får inte tro att jag har något horn i sidan till honom, jag är bara orolig för honom. Tyck inte att jag överdriver nu. Det kanske jag gör, men det är inte av illvilja. Du förstår… ibland när jag ser vad han gör och hör vad han säger så undrar jag… om han kanske inte blivit lite besatt? Inte direkt tomtar på loftet utan mera som ett tillstånd av oberäknelighet och troligen någon sorts depression med starka tendenser till självskadebeteende.

De senaste uppgifterna från de nordiska migrationsmyndigheternas samtliga instanser har nu uppdaterats för hela 2020. De visar på att Sverige har beviljat asyl, inklusive kvotflyktingar, till mer än vad som övriga Norden har gjort tillsammans. Trots regeringens (läs: Morgan Johanssons) tal om att vi ligger på EU:s miniminivå och att vi har det lägsta inflödet av asylinvandrare på länge, visar statistiken på att Sverige år efter år står i en klass för sig själv när man jämför med hur våra nordiska grannländer hanterar invandringen.

Sverige har under 2020 beviljat positiva beslut till närmare 9 000 asylinvandrare och kvotflyktingar. Vi har samtidigt nästan lika många ”öppna ärenden” som ska behandlas. Detta kan jämföras med Danmarks 801 beviljade ärenden på samma område. Stapeldiagrammet ovan visar hur relationerna mellan våra grannländer ser ut.

I måndags (21/12 2020) stormade nedstängningsmotståndare stadshuset i Salem, huvudstad i delstaten Oregon i USA. Demonstranterna, varav flera var beväpnade, krävde ett slut på coronanedastängningen i delstaten.

Den 24/12 skrev Stan Pulliam, republikansk borgmästaren i staden Sandy, ett öppet brev till delstaten Oregons guvernör Kate Brown där han gav uttryck för det växande missnöjet med nedstängningen, som drabbat småföretagare hårt.

I boken Sverige och svenskarne eller från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige (1893) skildrar amerikanen amerikanen William W. Thomas Jr. (1839-1927) den svenska julen.

Författaren tituleras ”Amerikas förenta staters envoyé och extraordinarie och ministre plénipotentiaire i Sverige och Norge”.

Han var själv inte svenskättling, men hade stor kärlek till det svenska folket och dess historia och kultur. Han grundade en svensk koloni i norra Maine, New Sweden, år 1870.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Efter slaget vid Narva den 20 november 1700 gick Karl XII i vinterkvarter på slottet Lais i Livland (nuvarande Estland). De bodde i slottet och omgivande gårdar från december 1700 till mitten av maj efterföljande år, då förstärkningar från Sverige anlände. Några år efter att Karl XII lämnat byggnaderna, brändes de ner av ryska trupper.

Då och då förklarar eftertänksamma läsare för mig att de inte tror på min teori 1) om att Sverige styrs av a) en härskande klass som består av ett politikervälde vars affärsidé är att bygga ut välfärdssystemet och göra Sverige till en humanitär stormakt och sig själva till ett internationellt föredöme och b) av de hundratusentals funktionärer som administrerar politikernas välfärdssystem samt 2) att denna maktklick har anammat PK-ismen som ledande statsideologi eftersom detta tänkande gynnar klickens ambitioner.

Resonemanget är för listigt, har de eftertänksamma läsarna invänt. Det låter som en konspirationsteori. Det där med en härskande klass av yrkespolitiker och välfärdsbyråkrater kan möjligen stämma men hur var och en av dessa har kunnat räkna ut att det skulle gynna honom eller henne att måna om bögar och kräva nollutsläpp av koldioxid överstiger förståndet.

Varför berörs vi så starkt av julen? Varför har julen blivit vår mest betydelsefulla högtid? Räcker det med att säga att det är vår frälsares födelse som firas? Knappast. Många påminner i dessa dagar om att vårt svenska julfirande också har hedniska anor. Men det vore märkligt att tala om julen utan att nämna Kristi födelse. Den berättelsen gestaltar nämligen något mycket grundläggande. Och det handlar inte om några märkvärdigheter. Vi behöver inte leta bland böcker och lärdom för att förstå.

Julen är här, risgrynsgröten är färdig att avnjutas och Jansson står i ugnen och sprider väldoft. Hos oss är det traditionell svensk julmat som gäller, med skinka och dopp i grytan, rimmad oxtunga, köttbullar och prinskorv, Jansson och olika sorters sill. Och så grisfötter, förstås. Kokta och serverade som aladåb, precis på samma sätt som mamma gjorde och mormor före henne. Om jag måste välja en enda favorit bland det svenska julbordets alla delikatesser så är det just grisfötterna. Det är bland det godaste jag vet.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA År 1804 gjorde Ernst Moritz Arndt sin resa genom Sverige, vilken han skildrat i sitt omfattande arbete Reise durch Schweden (Resa genom Sverige år 1804). I reseskildringens tredje del, som utkom år 1806, ger han en skildring av julen i Sverige.

Ernst Moritz Arndt (1769-1860) var en tysk historiker, diktare och kompositör. Han föddes som svensk undersåte på ett gods i Garz på ön Rügen i svenska Pommern. Han studerade vid gymnasiet i Stralsund från 17 års ålder och fortsatte vid Greifswalds universitet och Jenas universitet med målet att bli präst, men blev istället docent i historia vid Greifswalds universitet 1803.

I motsats till vad många tror behöver vi mer av känslor i Sverige. Men inte vilka känslor som helst. Vi behöver stolthet, vi behöver svensk manlig stolthet. Om det funnes en riktig svensk manlig stolthet som på allvar satte sin prägel på samhället skulle vi inte ha några islamister innanför våra gränser som hotar vår säkerhet och utmanar vårt våldskapital. Nu behöver vi hitta tillbaka till vår stolthet. Vi behöver den mer än någonsin.

Efter att ha läst boken Gangsterparadiset – Så blev Sverige arena för gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd av Lasse Wierup, blev jag, trots den cyniker jag är, ordentligt omskakad.

Sverige har blivit ett europeiskt undantag där polisen står maktlös när unga män skjuter med automatvapen och tonårspojkar kastar handgranater. Socialtjänsten och skolan är chanslösa mot personer som inte vill samarbeta. Polisen är numerärt underlägsen i förhållande till de kriminella nätverken. Om polisen får någon yngling fälld dömer domstolen till någon typ av vårdform som ofta provats och misslyckats.

Många föreställer sig att samhällets dominerande uppfattningar dominerar för att de är sanna. Det känns som ett någorlunda rimligt fundament för funderingar kring samhället ty så är det i många fall. Den dominerande uppfattningen om avståndet från Stockholm till Göteborg är att sträckan utgör ungefär femtio mil.

Men så otvetydiga är inte alla samhällets dominerande uppfattningar. Många uppfattningar dominerar utan att vara empiriskt belagda. Under tidigare århundraden har det varit en dominerande uppfattning att Gud finns. En snarlik modern uppfattning är att det finns en allmän svensk Värdegrund enligt vilken alla människor har lika värde. Ytterligare en i vår tid dominerande uppfattning, särskilt i närheten av universitet och högskolor, är att västerlandet skapat sitt välstånd genom röveri, slavhandel och annan utsugning riktad mot världsdelar som bebotts av färgade människor.

I en artikel på sajten Spiked (22/12 2020) nämner journalisten Jo Bartosch flera exempel från året som gått som visar att ”det sunda förnuftet” håller på att segra över ”transdårskapen” (trans lunacy) i det så kallade ”TERF-kriget” (TERF är en engelsk akronym som står för ”trans-exclusionary radical feminist”).

Med ”transdårskap” menar artikelförfattaren åsikten att en människa kan byta kön genom att ”identifiera sig som” det andra könet.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 18 december 1708 erövrade svenskarna staden Gadjatj i Ukraina, som ryska trupper evakuerat och bränt ner, och slog läger där. Vintern mellan 1708 och 1709 var en av de värsta i Europas historia, och vinterkölden skördade många offer i både den svenska och den ryska armén.

Den 23 december 1708 bröt kungen upp från Gadjatj.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden: