Det är vanskligt med historiska paralleller eftersom historien aldrig upprepar sig. Eller också gör den det. Karl Marx hävdade att den upprepade sig först som tragedi, sedan som fars. Men jag tror inte på några upprepningar. Omständigheterna är alltid olika. Kanske hade Mark Twain mest rätt som påstås ha sagt att historien inte upprepar sig utan rimmar.
Fattigdom, där det förekommer, beror inte på att det produceras för lite utan för att folk inte vill dela med sig. Detta påstående går på tvärs emot vårt samhälles självuppfattning. Den gängse uppfattningen till att vi, åtminstone i Västeuropa, lever i ett allmänt, hyggligt välstånd är att produktionsapparaten och därmed bruttonationalprodukten per capita har utvecklats med sådan väldig kraft att det räcker till att försörja allt fler människor.
Idag skriver vi den 23 december och i morgon är det julafton. Som jag skrivit otaliga gånger förr: Jag älskar julen. Det är min absoluta favorithelg på hela året och min version av himmelriket är en evig jul hemma hos morfar med alla de nära och kära som gått ur tiden. Eller kanske ett rullande schema med jul, påsk och midsommar, när jag tänker efter. Jag älskar alla våra stora högtider och våra underbara traditioner – och traditioner är viktiga för de flesta av oss. Men inte för kulturmännen och kulturkvinnorna.
Läskedryckstillverkaren Coca-Cola hade efter George Floyd-kravallerna en kampanj som kallades ”be less white”. De anställda uppmanades att inte vara så vita av sig. De skulle vara mer som afro-amerikaner. Att ge de mestadels svarta anställda en bättre lön hade varit att föredra om de på allvar ville göra något åt ojämlikhet i det amerikanska samhället. Men det hade blivit dyrt, så en billig kampanj var att föredra för bolagsledningen. Naturligtvis var det bakomliggande syftet att kränga mer läsk. De tänkte att de skulle få ”goodwill”-poäng av konsumenterna som skulle dricka mer Coca-Cola. Sen kom Trump och man städade illa kvickt bort denna famösa kampanj.
I sina gömmor kan man hitta intressanta saker. För tio år sedan, närmare bestämt den 30 november till 12 december 2015, hölls det största världsledarmötet någonsin i Paris, det så kallade COP21. Det handlade om koldioxidutsläppen. Det gällande Kyotoprotokollet höll på att krascha eller på annat sätt löpa ut så det behövdes en vitamininjektion för att hålla liv i den internationella klimatapparaten. Då skrev jag nedanstående krönika som förutsäger det som sedermera blev uppenbart, således att Parisavtalet var feltänkt och troligen dödsdömt från början.
Ett kvinnoskelett som hittades på Englands sydkust presenterades av BBC som den ”första svarta brittiskan” och påstods ha afrikanskt ursprung, berättar Riks.
Nya DNA-analyser visar dock att hon var vit, med blont hår och blå ögon.
När man funderar över samhällenas konstruktion tornar svåra tolkningsproblem upp sig. Man frågar sig varför saker och ting är organiserade som de är. Till exempel diskuterade jag nyligen med en vän om pyramiderna i det hieroglyfiska Egypten byggdes för att tillfredsställa religiösa böjelser hos ett folk av bönder och stenarbetare eller om syftet var att ge legitimitet åt en härskande klass av präster. Igår pratade jag med min son om huruvida den svenska ungdomens tydligen tilltagande psykproblem beror på att de i sociala media hela tiden konfronteras med världsstjärnor och därför känner sig otillräckliga eller om ungdomarnas ångest i stället har att göra med att vi har utbildat för många barnpsykiatriker som uppmuntrar barns dåliga mående för att få fler offentligt finansierade terapiuppdrag.
I radions Dagens Ekos lördagsintervju den 13 december intervjuades Per Hidesten, VD för industriarbetsgivarna. Denna organisation representerar svensk basindustri såsom stålindustrin, gruvindustrin, skogsindustrin och byggbranschen. Här finns många verksamheter som har stor betydelse för landets försörjning. Intressant nog så får vi veta att dessa företag exporterar nästan allt som de producerar. Varför har vi inte också företag som tar hand om deras produktion i landet?
Igår, den nittonde december, skrev jag en krönika om hur vår tid har svårt att hitta bra straff för ungdomsbrottslingar, ofta med invandrarbakgrund, eftersom den enda lösning vårt samhälle kan komma på, nämligen fängelse, inte är socialt acceptabel när det gäller trettonåriga gängmördare. Bristen på acceptabla straff gör att vi i stället satsar på garanterat verkningslösa remedier såsom fler fritidsgårdar.
Häromdagen skrev jag ett inlägg om våldtäktsmannen Shakir Mahmoud Shakir, som dömdes till fyra års fängelse för att ha våldtagit en 100-årig kvinna, men som slapp utvisning. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Och det blev snabbt uppenbart att påfallande många människor verkar anse att det är betydligt värre att skriva en upprörd text om en våldtäkt än att begå själva brottet.
Om ni frågar mig är det just det som är problemet med Sverige.
Det är den tiden på året igen, när vi julstökar och pysslar och när vi gärna slår oss ner i soffan och ser på en stämningsfull – eller kanske actionfylld – julfilm. Här listar jag några av de bästa och mest njutbara filmerna som finns att streama i år. Först ut – en odödlig klassiker som jag tipsat om förut (men som tål att ses om och om igen…):
Så fort ett nytt mord begås, särskilt om ungdomar från utanförskapsområden (vilket är en omskrivning för ”med invandrarbakgrund”) är inblandade, så ropar en kör av socionomer och andra socialarbetare efter fler och tidigare insatser, mer samarbete med sådana som brandkåren, skolan och Sos och framför allt mer pengar.
Utifrån den av Alexander Bard och Göran Lambertz tankeväckande artikeln som publicerades i Aftonbladet den 5 maj, skulle jag vilja redovisa följande;
Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott och förskyller ett kännbart straff. I brottsbalken stadgas i normalfallet fängelse på minst tre år. Är brottet mindre grovt, blir straffet minst sex månaders fängelse.
Den frågan bör man ställa till de nämndemän som dömde Shakir Mahmoud Shakir till fyra års fängelse – och samtidigt såg till att han får stanna i Sverige, trots att han är irakisk medborgare. Han våldtog en 100-årig kvinna medan han arbetade i hemtjänsten i Stockholm men trots hennes ålder och utsatthet menar domstolen att våldtäkten inte var grov.
Enligt postmoderna pedagogiska teorier är kunskap inte så viktigt eftersom kunskap bara är fakta som man kan slå upp på internet om man vill veta något. Jag tror att sådana föreställningar är så skadliga som det bara går.
Bör det finnas gränser för yttrandefriheten? Bör den vara bunden till sanningen? Pontius Pilatus frågade en gång Jesus: ”Vad är sanning?” Det är en fråga som fortfarande är olöst idag. Vissa kanske säger att sanning är det vi alla kan enas om. När var det senast alla var överens om något? Konsensus verkar vara lika sällsynt som sunt förnuft.
Min inre sociologiske forskare sitter i inälvorna och känner vad som pågår. Han skiljer sig alltså i grunden för den yttre sociologen som läser tidningen och även på andra vis låter sig påverkas av samhällets allmänna hjärntvätt. Den inre medarbetaren kan inte frigöra sig från ett med tiden allt starkare intryck att vårt land lider svårt av en målmedvetet avancerande byråkrati samt att detta endast delvis är EU:s fel.
Samtidigt som RFSL säger sig jobba för en bättre och mer jämställd värld hoppar nu alltfler anställda av – på grund av mobbning inom organisationen.
Idag är det den 17 december och årsdagen av det som i min hemstad Karlskoga kallas Storsmällen i Björkborn. I år är det 85 år sedan den där decemberdagen 1940, då elva arbetare och brandmän omkom i en av de värsta arbetsplatsolyckorna i Sveriges historia.
För ett par dagar sedan grep tysk polis fem män som tros ha planerat en islamistisk terrorattack mot en julmarknad i Bayern. Någon dag senare begicks som bekant ett bestialiskt massmord på chanukka-firande judar i Sidney. Även i detta fall talar allt för att gärningsmännen var islamister med IS-kopplingar. Trots detta, och trots att islamistisk terror sedan decennier är ett välbekant fenomen i hela västvärlden, behandlas själva grundorsaken fortfarande som ”elefanten i rummet”, alltså något alla ser, men få vågar tala klarspråk om.
FBI har gripit fem propalestinier som har planerat samordnade terrordåd på flera platser i USA. Det skriver Riks.
Den tyske historikern Oswald Spengler (1880 – 1936; bilden), författare till klassikern Västerlandets undergång, är känd för att först i efterhand, sedan han redan skrivit sina böcker, besvära sig med att leta upp bekräftande fakta. Ibland ska han uppdragit åt sina studenter att gräva fram bevis.
Bildt menar att den skenande gängbrottsligheten som de öppna gränserna inneburit, med regelbundna skjut- och bombdåd, är en petitess. Och precis som Stefan Löfven såg han det inte komma.
Ett samhälle består av ett antal skrivna och oskrivna regler för hur den mänskliga samvaron ska gestalta sig, till exempel vad som gäller om man ingår äktenskap eller rånar en bank eller cyklar utan lyse i mörka natten. Alla dessa regler – även de oskrivna som till exempel att det skulle vara oartigt för män att ha annat än svarta skor efter klockan sex – ändras förstås över tiden, men under normala förhållanden endast långsamt och gradvis och efter moget övervägande.
Efter två år av en allt värre hets mot judar, med perverterad journalistik och en häpnadsväckande tillåtande syn på antisemitiska manifestationer, inleddes Chanukkah med ett bestialiskt terrordåd. Ett firande på Bondi Beach i Sydney, Australien, slutade med elva döda och minst 29 skadade.
Den globala intifadan, som här i Sverige hejats fram av medieälsklingar som Greta Thunberg och Magda Gad, har gått från ord till handling. Är ni nöjda nu?
Det måste ju finnas något annat än ukrainakriget att tänka på och därför ska jag nu, i serien ”svar på frågor du aldrig ställt”, förklara snabel-at, alltså @-tecknet.
Ordet folkmord används numera så ofta att det riskerar att förlora all juridisk betydelse. Gaza är det senaste exemplet: allmänheten har genom protester, rubriker i media och självutnämnda experter, bibringats uppfattningen att Internationella domstolen (ICJ) redan har dömt Israel. Det har den inte, vilket är viktigt att betona.
Idag är det Lucia – en av våra mest älskade traditioner. Idag ackompanjeras därför morgonkaffet av de underbara luciasångerna. För det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag upphör aldrig att beröras av Luciamorgonens magi.
Det finns två ofta sammanblandade teorier om hur byråkratier förhåller sig till sina budgetar. Det borde höra till skattebetalarnas allmänbildning att känna till dessa teorier.
Vi vandrade ner genom skogen mot klostret där den serbiske prinsen Stefan Lazarevićs (1377-1427) reliker ligger begravda. Tillsammans med Sigismund av Ungern grundade han den aristokratiska Drakens orden (627 år sedan den 12 december 1408) i syfte att skydda kristna intressen, i synnerhet mot Osmanska riket. Serbien är ett land som legat i centrum av otaliga historiska skeenden. Efter kommunismens fall och Jugoslaviens upplösning såg många av de öst- och centraleuropeiska folken väst som eftersträvansvärt. Man såg framför sig ett samhälle präglat av frihet, handel och företagsamhet. Ett flertal av dessa länder skulle söka sig mot EU. Attityden har dock förändrats.
DET GODA SAMHÄLLET 