När något så oväntat och obehagligt händer som att talibanerna på nio dagar övervinner västvärldens samlade militära krafter och västvärlden med svansen mellan benen flyr för sina liv från Afghanistan blir man nästan tvungen att reflektera. Hur kunde det gå så här? Och när man sedan reflekterat en stund kan man inte annat än undra om det hela inte var ödesbundet. I varje fall undrar jag det. Kunde utfallet ha blivit något annat?
Om mitt förakt för svensk public service.
”Fem förundersökningar om krigsbrott mot IS-återvändare har lagts ned, det uppger åklagare för Ekot (4/9 2021):
Sigge Strömberg (1885-1920) var en numera bortglömd författare, journalist och tidningsman. Jag hade inte vetat vem han var om jag inte hade hittat Pojkarnas julbok 1931 på loppis för 3 kr.
I den boken fanns Strömbergs berättelse ”Två tjuvpojkar på skollov”, fint illustrerad av Gustav Lannmark (1892-1959). På Wikipedia läser jag att Strömberg tillbringade en tid i Amerika och där tjänstgjorde på den svenskspråkiga tidningen Minneapolis Veckoblad 1904–1905.
Eftersom ländernas genomsnittliga intelligenskvot (IQ) varierar, förändrar den nuvarande storskaliga invandringen den genomsnittliga IQ:n i många länder (Rindermann 2018, avsnitt 10.3.5). Här sammanfattar vi en studie som betraktar detta fenomen i Sverige, Norge, Danmark och Finland.
Mottot för den här sajten är ”Här skapas samtidens självförståelse”. Att försöka förstå sin samtid är förstås ett högriskprojekt eftersom det finns hur många motsägelsefulla uppfattningar som helst och den som kommer med självsäkra svar lätt framstår som stollig. Ändå är ambitionen inte uppåt väggarna ty samtiden ändrar sig dag för dag och vi ser historien utvecklas i ultrarapid inför våra ögon. Såklart att man måste fundera över vad som utspelar sig även om ens observationer med tiden visar sig felaktiga.
Mitt utbyte av budskap med Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg (JG) ser ut så här:
HA den 5 juli 2020: God morgon, jämställdhet. Hur stämmer det med en ledningsgrupp om åtta personer varav samtliga är kvinnor? Skulle sätta värde på en förklaring.
I brist på egen utsänd reporter låter Aktuellt (31/8 2021) Expressens Magda Gad bre ut sig om talibanernas förträfflighet och gentlemannamässiga uppträdande i Kabul. När inslaget är slut säger Cecilia Gralde:
Brå:s rapport om ursprung och brottslighet förvånade inte mig det minsta. Rapporten visar att majoritet av alla brott begås av personer med icke-svensk bakgrund. Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.
Under den tid som följt efter Afghanistans kollaps har det blivit allt tydligare att det finns flyktingar som reser på semester till landet de flytt från. Det står dem naturligtvis fritt att resa vart de vill – men är de verkligen att betrakta som ”flyktingar” om de så lättvindigt kan återvända på semester till sitt hemland?
Om en minoritet vill styra över en majoritet krävs någon form av legitimitet, eller ursäkt. En sådan ursäkt kan vara den härskande klassens ”renare blod”, att den representerar en överlägsen ideologi eller har fått sina instruktioner direkt från Gud. Finns ingen typ av legitimitet blir styret instabilt och leder förr eller senare till bråk. Det visar all historisk erfarenhet.
För ungefär fyrtiofem år sedan hade jag förmånen att som Sida-anställd vikariera för någon annan Sida-anställd ett tag i New Delhi. Jag gillade och vämjdes av Indien. Jag gillade att bo några dagar på ett hotell i nedre Himalaya. Dit reste de som hade råd att anse hettan i Dehli outhärdlig. Man serverades early morning tea av en två meter lång sikh i vit uniform med rött skärp och röd turban klockan sex på morgonen.
För ett par veckor sedan blev jag uppringd av klimatreporter Erika Bjerström på SVT. Hon undrade vänligt om jag vill ställa upp på en intervju i aktuellt. Jag fick också ett SMS där Erika skriver:
Filmmusikalen ”Cinderella”, med den svenska titeln, ”Berättelsen om Askungen”, har premiär på streamingtjänsten Amazon Prime Video idag den 3 september.
”När får vi vårt första svenska förortskalifat?” undrade Maria Rashidi, ordförande i Kvinnors Rätt i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 17 juni 2015. ”Jag som har rymt från det religiösa tyranniet i Iran”, skrev hon, ”ser förskräckt på hur det i jämställdhetens bästa land samma typ av fundamentalism växer sig allt starkare och jag vet inte vart jag skall ta vägen nu ännu en gång.”
En vän till mig som är begåvad och erfaren nog att se klart är naturligtvis bekymrad över nationens framtid. Jag ser inget hopp någonstans, säger han. Det beror på att våra hjärnor är felprogrammerade.
Vad menar du? frågar jag.
Det räcker egentligen med ett enda ord för att du ska förstå, svarar han.
Vilket ord? undrar jag som inte förstår ett dugg.
Efter polismordet på Hisingen i Göteborg tillsätts nu en haverikommission. Men den ska inte fokusera på vad det är som gått snett i svensk brottsbekämpning – utan på varför myndigheterna inte lyssnat på den misstänkte mördarens mamma när hon bad om hjälp.
Svarta nationalister (black nationalists) sprider nu åsikten att vikingarna i själva verket var svarta. Mr. Imhotep är en afroamerikansk svart nationalist och förespråkare för ”svart makt” (black power).
Efter ett antal så kallade swish-rån av barn i Växjö i helgen säger sig polisen stå utan ledtrådar – något som skapar en viss irritation hos många twittare.
För några år sedan (6/1 2018) pratade jag med Soheila Fors på min podd TANKAR FRÅN FRAMTIDEN. Hon kommer från den kurdiska delen av Iran. Hon har upplevt både hedersförtryck och islamisk fundamentalism. Men hon har överlevt båda. Idag är Soheila kristen.
Jag skriver mycket om SVT:s och SR:s politiska aktivism eftersom det är något som stör mig. Vår public service är som en megafon för MP/S-regeringen. Vänstersympatierna lyser alltid igenom. Men har det alltid varit så?
Brottsförebyggande rådet har som bekant nyligen kommit fram till att utlandsfödda från vissa ursprungsländer är mer kriminella än inrikes födda av inrikes födda föräldrar och att den mest brottsbelastade av alla undersökta grupper i Sverige är inrikes födda till utrikes födda föräldrar. Sedan ägnar sig Brå åt ett tjugotal sidor i Rapport 2021:9 åt att fundera över vad detta kan bero på och kommer fram till att det inte finns någon ”enkel förklaring till överrisker för brott” och att det behövs ”fortsatt forskning”. (Har man någonsin sett en offentlig utredning inom det sociala avslutas på annat sätt än med begäran om mer forskning?)
I en ny video på sin YouTube-kanal berättar den engelske fantasyförfattaren Dan Davis om ”vikingar” under Nordens bronsålder (mellan år 1700 och 500 f Kr.).
Annie Lööf varnade i sitt sommartal för farorna med politiker som försöker tysta journalister och medier. Nu hånas hon på Twitter.
Klimataktivisterna i Extinction Rebellion fortsätter att agera på ett sätt som orsakar problem för Londons invånare. I söndags blockerade de Tower Bridge, och hindrade därmed människor från att ta sig över floden.
Muhammed är den siste profeten. Det kommer ingen profet efter honom. Det betyder att vi inte kommer att få ta emot någon ny uppenbarelse, inget nytt budskap från Gud till människorna. Vad kan vi dra för slutsats av det? Jo, att Muhammeds uppenbarelse är nog. Gud har sagt allt som är värt att säga. Koranen innehåller allt vi behöver veta. Det behövs inga fler heliga böcker.
Ett av de kanske mest anmärkningsvärda beslut som tagits i Sverige är beslutet om hantering av kärnavfall. Detta har åter dykt upp i de senaste dagarnas debatt. Den extremt långa lagringstiden är baserad på halveringstiden hos de radioaktiva nukleider som finns i avfallet och fått till följd att lagringen skall garanteras vara säker för en tidsperiod på 100 000 år! Man kunde lika gärna krävt en garanti på en miljon eller 100 miljoner år eftersom det även efter denna mycket längre tid fortfarande kommer att finnas mätbar radioaktivitet i avfallet.
Jag har gjort en observation vars sanningshalt är osäker men som känns viktig om den faktiskt skulle vara sann. Det handlar om en av mig påstådd avgörande skillnad mellan vad staten gjorde för hundra år sedan och nu.
Min första yogaelev var en fet pojke från Saudiarabien. Jag hade precis blivit utexaminerad från Sivananda Yoga Vedanta Forest Academy, med titeln Yoga Siromani (grundskollärare på yogaspråk) och unnade mig några veckors behandling på en välrenommerad hälsoklinik i södra Indien.
När jag som barn på 60-talet tittade på TV så handlade det om Humle och Dumle, bärgningen av regalskeppet Vasa och via Aktuellt mordet på JF Kennedy. Vilket var skrämmande nog.
När jag gick på högstadiet ville jag vara med på de arabisktalandes hemspråksundervisning. Jag ville ta denna möjlighet att lära mig ett språk som intresserade mig – gratis. Jag dök upp den första lektionen, men läraren gjorde snabbt klart för mig att jag inte fick vara med.
