När jag var sex år började jag i första klass i Sofia folkskola på Söder i Stockholm. På den tiden var Söder inte fashionabelt utan i huvudsak en arbetarstadsdel där en del människor hade utedass på gården och knappt rinnande vatten inomhus. Sofia folkskola var byggd för sådana förhållanden. Där fanns en badavdelning med simbassäng och ett tjugotal minibadkar där skoleleverna tvingades tvätta sig en gång i veckan vare sig de hade badmöjligheter i hemmet eller inte. Det var bara att lyda. Staten var välvillig och barsk.

Jag brukar vara den förste att skylla onda saker på politikernas dumma idéer och vanstyre. Men ibland slår det mig att mina och andras anklagelser mot politikerväldet kanske är orättvisa eftersom de utgår från att politikerna har personliga förmågor en bra bit över genomsnittet när det gäller sådant som intelligens, handlingskraft, beslutsamhet och de övriga krafter som behövs för ett gott ledarskap.

Det har kommit en rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet som förklarar att sex procent av svenska folket är klimatförnekare. Jag borde nog ha satt det där ordet inom anföringstecken för att tydliggöra att jag själv inte skulle använda det eftersom det är ett förolämpande ord som någon, jag själv till exempel, skulle kunna blir kränkt av.

En av samtidens viktigaste diskussionspunkter är hur stort inflytande globalismen har över världshändelserna. Frågan är för det mesta för allmän för en seriös diskussion men när jag upptäcker ett konkret fall i The Wall Street Journal kan jag inte låta bli att stjäla och återge.

Jag läser morgontidningarna, i det här fallet Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att det är trevligt med papperssjok vid frukostbordet och för att jag får ett hum om vad som händer i min omvärld. Dessutom ger tidningar på och framför allt mellan raderna indikationer om officiella känslolägen (enligt teorin att journalisterna artikulerar rådande ideologi ungefär som statskyrkans präster sedan Gustav Vasa talat maktens språk till allmogen).

Jag är mer radikal än många vilket betyder att mina instinkter manar mig att söka sanningar och lösningar djupare bland rötterna. Tyvärr är detta en ganska opraktisk läggning eftersom de flesta problem är sådana som de ser ut på ytan och därför inte kräver några utgrävningar.

De flesta jag träffar verkar vara överens med mig om att det finns något besvärande grundfel i Sverige och att framtiden ser besvärlig ut. Men jag är ganska säker på att det finns olika uppfattningar om hur grundfelet är beskaffat. Många har större förtröstan på det svenska systemet eller den etablerade ordningen än vad jag har. I min radikalism tror jag att en del rötter måste rivas ut.