Vi, Nixare, erbjuder dig den demokratiska verktygslådan som kan rätta upp Sverige! Vi erbjuder dig ett demokratiskt tekniksprång! I en ny skapad verklighet erbjuds du nya möjligheter! Intresserad? Vi har grejerna! Du bestämmer!
En granne (som tyvärr inte längre finns bland oss) jobbade under flera decennier på Statens Järnvägar, där han haft ansvar för de små, små detaljerna. Som att bromssystemen finjusterades, att alla skruvar var åtdragna, att personal skickades på utbildning, att det fanns perfekta säkerhetsrutiner vid koppling av tågset och såna saker. Han hade till och med åstadkommit några mindre tekniska innovationer, som bidrog till att den svenska tågflottan fungerade likt ett vältrimmat urverk. De sista femton åren av sitt liv såg han dock sitt livsverk raseras. Varje gång han talade med tidigare arbetskamrater grämde han sig över hur underhållet eftersattes, hur det slarvades och fuskades med det ena och det andra. Kort sagt, en av de män som byggde landet och såg det förfalla.
Covidpandemin har åtminstone haft den fördelen med sig att den uppmärksammat många människor på tillvarons osäkerheter. Innan viruset slog till i början av 2020 hade den epidemiologiska världsexpertisen planerat att till stor del lita till människans förmåga att skapa egen immunitet för att mota viruset i grind. Det måste ha varit den tanken som låg bakom den svenska covidstrategin trots att de ansvariga inte vågade uttala ordet flockimmunitet men som ändå troligen lät sig styras av hoppet att flockimmuniteten skulle inträda.
Statsministern höll en pressträff den 28 april. Detta skedde – såsom framgått i media – efter det att ”mammor, barn och kriminella gängmedlemmar” deltagit i kravaller på flera orter i Sverige och skadat poliser genom att kasta tunga stenbumlingar på dem. Poliserna drog sig tillbaka på polisledningars order. Statsministern som är statens främsta representant uttalade på pressträffen att samhället är för svagt och att samhället ska trycka tillbaka våldet.
De politiska aktivisterna på Ekot, alltså de så kallade reportrarna, står på de svaga socialbidragstagarnas sida och kämpar för deras överlevnad. Ekots tydliga politiska mål är att socialbidraget ögonblickligen ska höjas så fort inflationen stiger. Allt annat vore upprörande och fel, förstår man.
I en krönika (25/5 2022) kommenterar den amerikanske libertarienske politikern Ron Paul kriget i Ukraina:
”War is a racket, wrote US Maj. General Smedley Butler in 1935. He explained: “A racket is best described, I believe, as something that is not what it seems to the majority of the people. Only a small ‘inside’ group knows what it is about. It is conducted for the benefit of the very few, at the expense of the very many. Out of war a few people make huge fortunes.”
Precis som förväntat så har Sveriges ledarskribenter gått igång ordentligt på de upplopp som orsakades av lättkränkta muslimer som inte kan acceptera den lagstadgade yttrandefriheten. Men det är inte de demokratifientliga stenkastarna de går igång på – utan yttrandefriheten. Flera skribenter med ”rätt” värdegrund, liksom den mycket märkliga stiftelsen Expo, sällar sig nu till islamister och andra som föredrar hädelselagar framför frihet. En av dem är Expressens Lars Lindström, som nu rasar som aldrig förr mot den lag som tillåter oss att inte bara tycka vad vi vill utan även uttrycka det.
Glädjande nog finns helt motsatta åsikter representerade bland läsarna av den här bloggen. Det märker man på kommentarerna. Just nu handlar det förstås om kriget i Ukraina. Kan man med hedern i behåll säga något till Putins försvar eller åtminstone försöka skapa något slags förståelse för hans bevekelsegrunder eller kan man inte det?
Med dagens sinnesstämningar är det bäst att låta bli av samma skäl som det år 2015 var säkrast att inte varna för massinvandringens besvärliga konsekvenser – eller ens använda ett ord som ”massinvandring” – om man ville slippa bli kallad nazist, fascist eller brunråtta. Den som försöker rättfärdiga Putin väcker idag liknande fasa.
I Godmorgon världen, som också i många andra avseenden blivit en högmässa för de utvalda, de troende, uppträdde Göran Rosenberg senast i full andlig ornat. Hans uppdrag var att tala de otrogna till rätta.
Jag läser på SVT att staten nu sätter nu in ett av sina främsta vapen mot koranupplopsmakarna: socialtjänsten. Det kan låta som att jag är ironisk. Det är jag inte.
Många invandrare i Sverige, särskilt muslimer, är livrädda för socialtjänsten.
Det är inte särskilt längesen som Socialdemokraterna förlöjligade människor som oroade sig över det eskalerande våldet i samhället. Med hjälp av kriminologer som Jerzy Sarnecki och andra medlöpare med rätt partibok och rätt hittepå-värdegrund lyckades de dessutom få de stora medierna att gå deras ärenden. Hur ofta har vi inte sett reportage och artiklar där budskapet är att kriminalitet och våld minskat över tid? Man kan inte räkna dem alla.
Jag har haft intrycket att de ekonomiska sanktioner som Ryssland under USA:s ledning utsatts för har varit kraftfulla verktyg som gjort stor skada på den ryska ekonomin. En kunnig läsare har anfört ett antal kommentarer som kanske inte motsäger mina föreställningar men ställer dem i ett intressant kontrasterande perspektiv.
En första observation gäller sammansättningen av den grupp länder som sanktionerar Ryssland. På bilden ovan är Ryssland markerat i blått, sanktionerande EU-länder i mörkgrönt och övriga sanktionerande länder i ljusare grönt.
Idag tänker många på första maj som arbetarrörelsens dag, men dagen är betydligt äldre än arbetarrörelsen.
Det som idag kallas för arbetarrörelsen har förresten föga med arbetare att göra. Det är i stället en rörelse som satt massinvandring och mångkulturalism före svenska arbetares intressen.
Om jag hade något återstående hopp om den svenska skolan så upplöstes det igår under kaskader av hånflabb blandade med ögonblick av djupaste beundran över att Skolverket nu tycks ha nått svamlets absoluta höjdpunkt. Jag kan inte minnas någon liknande upplevelse i livet. Den fick mig att tänka på Kelvin, den absoluta nollpunkten för temperaturen, minus 273,15 grader Celsius. Kvinnan på bilden med oranscha glasögon och heltatuerad högerarm, en lektor i pedagogik vid namn Anette (klicka här för att se videon), lyckades tala i 45 minuter och 41 sekunder utan att någon gång säga något begripligt. Jo, en gång sa hon en sak i vilken man med lite god vilja kunde intolka en mening men då var det å andra sidan fel.
Efter två år av digitala 1 maj-firanden är det nu åter dags för våra styrande socialdemokratiska politiker att ge sig ut och demonstrera i marschtakt med röda fanor vajande i vinden. Mot vad? Det kan man sannerligen fråga sig. Hela charaden med de röda fanorna och ”upp till kamp” är en noggrant arrangerad manifestation för att bevara illusionen av att Socialdemokraterna är en arbetarrörelse som slår underifrån. För folket mot överheten – på de utsattas sida. I själva verket utgör Socialdemokraterna själva det moderna Sveriges överhet, på många sätt betydligt mer maktfullkomlig än de styrande som arbetarrörelsen en gång revolterade mot.
Genom åren har jag varit upptagen, tvingad att vara upptagen av Ryssland, eftersom dess ledare hittar på så många hyss. Ett tag tänkte jag lära mig språket. Tyvärr blev det inte av. Turligt nog har min fru använt pandemin till att lära sig ryska. Hon rapporterar från ryska dissidenters inlägg på nätet, främst YouTube. På nätet avslöjas de stora skillnaderna mellan unga och äldre. De unga tar inte information från de officiella TV-kanalerna, de tror inte på Putin och de är emot kriget mot Ukraina, även om de inte vågar använda ordet krig.
Jag är förmäten nog att anse att den svenska samhällsdebatten för det mesta är förutsägbar, tråkig och naiv. De flesta debattartiklar i de fina tidningarna handlar om att någon viss avdelning av det välfärdsindustriella komplexet eller dess mångtusenfaldiga undervegetation av statsfinansierade NGO:er har upptäckt att de behöver påfyllning av mer statsfinansiering om inte jorden ska förintas eller någon särskild människogrupp kränkas eller någon skalbagge hotas.
Vill man få en bredare inblick i vad som händer i vårt samhälle i dag så kan man med förtroende vända sig till SVT:s nyhetsrapportering.
Deras kunniga reportrar besitter en sällsynt förmåga att beskriva samhällsproblem och deras orsaker på ett logiskt och lättfattligt sätt.
Frida Stranne, en forskare i amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik, som ofta intervjuats i SVT, fördömer i Aftonbladet Putins invasion av Ukraina men skriver också om hur ensidig och svartvit medierapporteringen och diskussionen om kriget i Ukraina är, inte minst i svenska media.
Jag vet inte om framtidens svenskar kommer att tacka Rasmus Paludan för att han brände koraner i Sverige, men ett skäl att göra det är att han i elfte timmen uppmärksammar oss på ett stort samhällsproblem. Nej, jag tänker inte på rasismen, islamismen eller ens de 100 skadade poliserna. Jag tänker på hur Sverige mer än något annat västland, låter känslor diktera rättsskipningen. Danmark må ha producerat politiker som Mogens Glistrup och Rasmus Paludan, men de avskaffade blasfemilagarna 2017. Sverige, med världens liberalaste feministregering, är på väg att återinföra dem 2022.
Media och kriminologer har under några årtionden tjatat hål i huvudet på oss om att den grova gängkriminaliteten i utsatta områden beror på ”socioekonomiska faktorer”.
Alltså att de unga killar som väljer brottets bana har ”dragits in i” denna verksamhet. Helt utan att föräldrarna eller de själva haft något som helst ansvar för vad som skett. Allt är det omgivande ondskefulla och rasistiska svenska samhällets fel.
Miljontals nya idéer uppstår troligen varje dag. Turligt nog blir det för det mesta inget av dem vilket oftast beror på att de är dåliga och någon gång på att ingen tar hand om dem. Idéer är nämligen ännu hjälplösare än människobarn när de föds. Långsiktig intensivvård måste omedelbart sättas in om de ska överleva, det vet var och en som fått en bra idé och sedan glömt bort den efter tio minuter. Kraven från idéer med ambitionen att bli något stort är fullkomligt överväldigande.
Centerledaren Annie Lööf vill se minskade möjligheter att kritisera islam under ramadan. Det innebär alltså att Centerpartiet nu föreslår särskilda lagar för muslimer, som inskränker yttrandefriheten för övriga medborgare i Sverige.
Många har kallat upploppen i våra mångkulturberikade områden ”påskupplopp”. Jag tycker det är en märklig benämning då upploppsmakarna är muslimer som inte firar påsk.
Enligt deras kalender ägde upploppen rum i den heliga månaden ramadan. Att Rasmus Paludan skulle skända Koranen under ramadan var förstås extra upprörande.
Så var det dags igen. Ett gäng fjortisar i olika åldrar orsakade enorma trafikstörningar i Stockholms innerstad när de olagligen ockuperade det offentliga rummet och limmade fast sig i korsningen Sveavägen-Kungsgatan. Var och en som någonsin åkt där i rusningstrafik vet att det är enorma köer redan i normala fall och att man inte åker där om man inte har anledning. Det är knappast så att bilisterna är ute och nöjesåker – det handlar tvärtom om människor som jobbar och drar sitt strå till stacken och som, på grund av en flock aktivister, fick en ännu längre och mer tidskrävande väg hem.
Den stora frågan är inte om Liljevalchs nya konsthall är en vacker eller ful byggnad ty det går inte att svara på. Den stora frågan är vad folk tycker, ty det gör de. Närmare bestämt tycker nästan alla att huset är skitfult. Och det är inte bara konstnärligt obildade människor som jag som ryser vid åsynen av det nya muséet. Organisationen Arkitektupproret, som består av kulturellt förfinade människor, gav huset Kasper Kalkon-priset som Sveriges fulaste nyproduktion.
Efter uppståndelsen kring Ebba Busch avslöjar nu Mats Skogkär på Bulletin att SVT klippte och klistrade i de uttalanden som KD-ledaren gjorde i den uppmärksammade lördagsintervjun. Man hade klippt ihop två delar av intervjun och tagit bort det stycke där KD-ledaren redogör för när och varför hon anser att polisen borde ha skjutit skarpt. Detta är vad Ebba Busch sa – egentligen:
Det morras en del, och med rätta, mot slöseriet och ineffektiviteten i den svenska offentliga sektorn som numera tar nästan precis halva bruttonationalprodukten. Och morret kommer just därifrån det enligt samhällsanalysen bör komma, nämligen från företagarvärlden. Ett exempel är ett relativt nystartat projekt – Kommissionen för skattenytta – som är något så märkvärdig som ett privat medborgarinitiativ av en företagare, nämligen förre Scania-chefen Leif Östling.
Dessutom kommer regelbundet, som sig bör, klagomål och förbättringsförslag från företagarorganisationen Svenskt Näringsliv, till exempel rapporten Reformer för en bättre fungerande välfärd ganska nyligen.
blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus
och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför
tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll
och flugorna står stilla på väggarna och tänker
Historikern, författaren och Sverigekännaren Mikael Jalving jämför i sin senaste krönika i Jyllands-Posten påskkravallerna i Sveriges ”utanförskapsområden” med den palestinska intifadan.
DET GODA SAMHÄLLET 