Moderaterna vill utreda ett förbud mot islamiska slöjor i förskola och grundskola, vilket föranlett Jan Guillou att uttala sig om ämnet.

I en kolumn i Aftonbladet den 1 september 2019, ”Ett moderat slöjförbud vore avsett att klämma åt muslimer i allmänhet”, påstår Guillou att detta plagg inte är föreskrivet i Koranen:

Först något om bakgrunden. Föreställningen att kvinnor måste skyla sig på olika sätt inför mäns blickar är uråldrig i Mellanöstern och fanns långt före islams uppkomst. Tanken att särskilt kvinnors hår är syndigt och obönhörligen framkallar männens ohejdbara sexuella lustar fanns redan i persisk religion och inom judendomen. Koranen är alltså inte källan till sådana idéer. Koranen föreskriver slöja lika lite som exempelvis kvinnlig omskärelse.

Tidigare i augusti tilldelades klimatprofeten Greta Thunberg utmärkelsen ”The game changer of the year” – årets nyskapare – av det brittiska herrmagasinet Gentleman’s Quarterly. Priset skapades för Greta och hon är den första som får det.

Greta äras också genom att få pryda magasinets omslag. På bilden ser hon sträng ut, pekar mot betraktaren med en dömande gest stirrar med kall blick. På hennes svarta kavaj står skrivet ”Can you hear me?”

Efter mordet på en ung mamma i Malmö vill justitieminister Morgan Johansson vill låta tuff och bestämd. Men jag är tveksam till om hans ord har någon verklig betydelse. ”Vilka fega och avskyvärda odjur som ger sig på en nybliven mamma”, skrev han på Twitter.

Jaha, vad hände med alla människors lika värde? Nu är tydligen vissa inte ens människor. Nej, inte ens djur utan ”odjur”.

I början av 2017 gick ett rykte om att Donald Trump tagit bort bysten av Martin Luther King Jr. från Vita huset. Nu hade vänstern fått sitt bevis för den nye presidentens vit makt-agenda! Men ryktet visade sig vara fake news som spreds av Time Magazine.

Trump var sedan noga med att betyga sin vördnad för den svarte medborgarrättshjälten i en tweet: ”Jag firar Martin Luther King-dagen och allt det fantastiska han stod för”, skrev han.

I många år höll jag stånd mot manga, japanska tecknade serier. Jag byggde upp en mental försvarsmur som höll den ute. Men när min son häromdagen bad mig titta på den animerade mangaserien Attack on Titan, då uppstod en spricka i muren. Jag vet inte om jag numera kan titulera mig manga-fan – jag har bara sett några avsnitt av en serie på YouTube – men jag gör inte motstånd längre. Jag är tvärtom välvillig och intresserad. Murar har förresten stor betydelse i handlingen i Attack on Titan. Murarna skyddar mänskligheten mot människoätande jättar.

De ensamkommande, vilka är det? Jag har hittat en blogg som heter ”Apostaten”, en apostat är en avfälling, i detta fall från islam. Skribenten presenterar sig som Emran Mohammedi. Han skriver att han kommer från Afghanistan, men växte upp i Iran.

Emran vill stanna i Sverige eftersom livet är, som han uttrycker det, ”tufft” i Iran. Han menar dessutom att det skulle vara farligt för honom att återvända eftersom han är ex-muslim. I ett blogginlägg från den 19 juli vill Emran visa att hans avfall är äkta genom att bränna en Koran. Han spelade även in en video:

Folkutbyte är ett kontroversiellt ord idag. Utanför etablissemangsmedierna stöter man på kritiker av dagens invandringspolitik som menar att vi i vår tid upplever ett folkutbyte, det vill säga att ”gammelsvenskarna” blir färre och så småningom kommer att bytas ut mot ”nysvenskarna”. Jag tänker inte diskutera denna uppfattning här, utan tänkte i stället passa på att säga något om ett folkutbyte som skett långt tidigare i vår historia.

De indoeuropeiska språken talas i dag av cirka 3 miljarder modersmålstalare, vilket gör den till den största språkfamiljen.

Konspirationsteorier är ett ämne som väcker känslor, minst sagt. Den 18 juli skrev Richard Sörman om teorin om en grupp mäktiga som ligger bakom krig, massinvandring, klimathysteri med mera i syfte att upprätta en global diktatur, även benämnd New World Order. Sörman avfärdade denna teori, som han benämnde teorin om ”globalistmaffian”, som snömos. Jag kan inte annat än att instämma: detta prat är ofta ett utslag av intellektuell lathet.

I kommentarerna under Sörmans artikel dominerade dock de konspirationstroende.

Igår den 19 juli skrev en krönika här på Det Goda Samhället i vilken jag spekulerade om inte det arabiska ordet ”eid” kunde ha ett latinskt ursprung. I den romerska kalendern kallades månadens mittdag ”idus”.

Ordet ”idus” är mest känt eftersom Julius Caesar år 44 f.Kr. mördades i mitten av månaden mars, den 15:e mars eller ”Idus Martii”.

I Shakespeares pjäs från 1601 varnas Caesar av en spåman med orden ”Beware of the Ides of March!” eller i Hagbergs översättning ”Tag dig i akt för Idus Martii!”

Varför skriva om ett mord som ägde rum i mitten av mars i mitten av juli? Jo, för alldeles nyligen så firade jag en väns födelsedag. Jag skulle säga några ord på kalaset. I detta syfte tog jag reda på vilken dag han var född – en tisdag.

Min vän föddes alltså på en tisdag, på guden Tyrs dag, i månaden juli. I Nordisk familjebok beskrivs Tyr som den asagud ”som är djärfvast och modigast och råder mycket för seger i strider”. Romarna kallade tisdag ”dies Martis”, Mars dag, efter krigsguden Mars.

I den tredje säsongen av Netflix teveserie Stranger Things går mycket av mystiken förlorad. Det känns som om serien går från att vara en pastisch av 80-talsfilmer till att bli en knasig parodi. Men den är fortfarande okej underhållning, särskilt för oss 80-talsnostalgiker.

Den första säsongen, som släpptes 2016 utspelades under julen, den andra säsongen under halloween och den tredje under den amerikanska nationaldagen den 4 juli. Det har hunnit bli 1985 i den lilla staden Hawkins i Indiana och ett nytt köpcentrum har öppnat: Starcourt Mall.

I romanen Maj: en kärlek 1998 skildrar Jan Myrdal den stormande passionen mellan sitt 24-årige alter ego och den sex år yngre Maj. Det är 1950-tal och huvudpersonen blir rådd att läsa Alfred Kämpes bok Svenska allmogens frihetsstrider. Den har jag, svarar han.

Han håller själv på att skriva en bok och ringer Maj för att dela med sig av sina tankar. ”Men hur går det med det viktiga?” frågar Maj. ”Har du skaffat en ordentlig bostad ännu?” Det hade han inte.

I en artikel tidskriften Folket i Bild/Kulturfront nr 21/1974 nämner Myrdal Alfred Kämpes bok igen. Han skriver att ”vi”, det vill säga arbetarrörelsen som han ser sig som en del av, har en annan litterär tradition.

Kulturkriget pågår. I det här inlägget ska jag berätta om ännu ett kulturellt uttryck som kapats av de politiskt korrekta – pk-isterna.

Serien Archie skapades 1941 av Bob Montana och Vic Bloom som en humorserie om livet på high school. Den rödhåriga killen Archie, som på svenska fick namnet Acke, spelar fotboll (amerikansk) och har svårt och bestämma om han ska välja den blonda Betty eller den mörka Veronica. Betty är helylle och pålitlig medan Veronica är mer av den ”farliga” typen. Archie är en hygglig kille, normal på alla sätt och vis, men klantar ofta till det. Han är the all-american teen.

Nu är det sommarlov. För vissa betyder det sol och bad och annat kul. För andra betyder det knark och gäng och annat dåligt. Skolorna är stängda, barnen är ute och hänger hela dagarna – och nätterna – och riskerar att dras in i den gängkriminalitet som frodas i våra mångkulturella utanförskapsområden.

För dem som bor i ett område som Gottsunda i Uppsala handlar inte semester bara om att koppla av och ha trevligt. Det handlar om att komma bort från ”orten” och rädda sina barn från den destruktiva miljön i hemmakvarteret. Men alla har inte råd.

I Första Samuelsboken, kapitel 17, skildras striden mellan den unge hjälten David och filistéernas kämpe, jätten Goliat – ”han var sex alnar och ett kvarter lång”. David dödar Goliat genom att slunga en sten mot hans panna.

Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.

Efter ett antal våldsamma händelser i den värmländska staden Kil reste journalisten Joakim Lamotte dit för att rapportera. Dagen innan han kom dit hade en 69-årig kvinna mördats av ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn” vid namn Ahmad Nazari. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan 2017, men befann sig trots det i Sverige.

I Lamottes videoreportage får man en bild av hur vanligt folk tänker om situationen. Han pratar med både unga och gamla.

Óscar Alberto Martinez Ramirez från El Salvador drunknade tillsammans med sin tvååriga dotter Valéria när de försökte ta sig över floden Rio Grande, och över gränsen till USA. Bilden av de två drunknade har spridits av mainstreammedia – sannolikt i hopp om att påverka attityderna till invandring.

En oerhört tragisk händelse:

”Han korsade först floden med flickan och lämnade henne på den amerikanska sidan. Därefter vände han tillbaka för att hämta sin fru, men då klev flickan ner i vattnet efter honom. När han simmade tillbaka för att rädda henne fångades båda två av strömmen”, säger den mexikanska journalisten Julie Le Duc som tog bilden till The Guardian.

Idag den 28 juni 1709 led vi ett våra största nederlag någonsin. Vid Poltava gick det svenska storväldet under. Den fruktade hären som hade ansetts oövervinnlig, som gått fram med sitt stridsrop ”Friskt, bussar, gån på uti Herrans namn!”, hade slagits i spillror.

Jag skriver vårt nederlag. För vi utgör ett vi med de döda, de som lever och de som ska födas. Det sägs ibland att nationalkänslan är något nytt, något som uppfunnits på 1800-talet. Men det stämmer inte. När man läser karolinernas egna ord i brev och dagböcker ser man att de uppfattade sig som svenskar. De uppfattade sig som en särskild nation skild från andra nationer. Det fanns ett vi.

I en tidigare krönika skrev jag om min förfader karolinen Jon Hansson Råbock, en jämtländsk dragon som deltog i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge hösten 1718. Dessa karoliner är kända under namnet ”Armfeldts karoliner” efter generallöjtnant Carl Gustaf Armfeldt som ledde invasionsarmén. Den mest kända händelsen under detta olyckliga fälttåg är den så kallade ”dödsmarschen” då den svenska armén, efter kungens död vid Fredrikstens fästning den 30 november, ska tåga tillbaka till Sverige. På nyåret går man över Tydalsfjällen i Trøndelag. Det blir storm och mer än fyra tusen karoliner fryser ihjäl på fjället.

Det var vid midsommartiden som är som Nils Dackes uppror i Småland började. I sin historia skriver Vilhelm Moberg:

”Och i maj månad 1542 omtalas Nils Dacke återigen i källorna: han har omkring sig samlat en friskara, som kommer fram ur skogen till bygden och börjar ett nytt gerillakrig. Någon dag omkring den 20 juni – ’strax före Sankt Johannes tid’ – har den utsett Voxtorps fogdegård som sitt mål: Dacke överfaller gården i spetsen för sina män. Aktionen kan betraktas som en motsvarighet till Engelbrekts angrepp på Borganäs fogdenäste vid samma årstid 108 år tidigare: den andra stora fejden i Sveriges historia var därmed inledd.”