Vi får inte lägre utsläpp eller mindre klyftor med de miljöpartistiska insatserna i politiken. Vi får något helt annat.

MP var och är fortfarande genomsyrat av idéer om postmodern identitetspolitik. Här ryms kulturellt självhat i kombination med den uppfattning om egen godhet som Åsa Romson gav uttryck för när hon såg sig runt i tunnelbanevagnen och konstaterade att alla som åkte där var svenskar. Underförstått att varje invandrare som kommer hit ”försvenskas” och tar till sig en svensk, fin och modern samhällssyn.

Det är ganska många år sedan jag upptäckte och började läsa DGS. Nya spännande artiklar om det som den officiella media undvek eller var informellt strängt förbjuden att tala om genom åsiktskorridoren.

Jag har naturligtvis ryckts med i kommentarerna och blommat ut i den nyvunna yttrandefrihetens möjligheter. Det var en skön känsla att inte vara ensam. Det fanns fler som man kunde läsa om och byta tankar med.

Det blev så upprymmande att jag själv skrev några egna tankar om samhällsutvecklingen utifrån mitt enkla invandrarperspektiv.

Utfallet av handelsförhandlingarna mellan USA och Kina blev – inte oväntat – att parterna inte kom överens. Kina vägrade till slut att ge USA de garantier, det vill säga mekanismer för att beivra brott mot överenskommelser, som USA begärt. Istället bad Kina USA att lita på att överenskomna regler skulle hållas.

Mot bakgrund av Kinas tidigare ständiga och stora brott mot reglerna för internationell handel (stöld av intellektuell egendom; tvång att överlämna tekniska hemligheter om företag startar verksamhet i Kina;

”Den Tyska Blicken” är ett begrepp med bakgrund i Tyskland under 30-talet. Den innebar att man snabbt såg sig omkring innan man sa något de styrande kunde ogilla och som kunde uppfattas av främmande avlyssnare – angivare fanns det gott om.

Angiveri har ju länge varit förknippat med diktaturer och polisstater, kanske särskilt DDR, och väl tillhört det förflutna. Men nu har det åter vaknat till liv i 2010-talets Sverige.

Jan Björklund, Liberalernas partiledare, hävdade i sitt vårtal i helgen att ”nationalismen som politisk rörelse är livsfarlig. Det är det som gång på gång i Europas historia lett till katastrofer” (Expressen 11/5). Vad han kanske borde lägga till är att det också är nationalismen som vid flera tillfällen räddat länder och kanske Europa från ”katastrofer”. Hur Björklund tänker framgår inte. Om vi håller oss till Europa under de senaste hundra åren så kan man undra hur han ser på Finlands försvar av sin självständighet mot Sovjet 1939 och på Englands kamp mot Nazi-Tyskland 1939-45.

Stig Fölhammar ställde nyligen frågan på dessa sidor. Krav på enhetlig, centralt styrd politik har splittrat Europa. Migrantkrisen och kommissionens krav på omfördelning av migranter splittrar väst och öst medan eurokrisen och kommissionens krav på ytterligare transfereringar splittrar nord och syd.

Lissabonfördraget skulle fastställa tydliga gränser för EU:s befogenheter och stärka subsidiaritetskontrollen. Kontrollen av subsidiaritetsprincipens tillämpning gavs till nationella parlament.

Det är nu bara ett par veckor kvar till valet och förvirringen sprider sig. Vem tusan skall man rösta på? Sedan såväl SD, V och MP svängt och vill att Sverige skall stanna kvar i gemenskapen, så är det väl bara att rösta på något av de åtta riksdagspartierna om man är EU-positiv.

Men om man är EU-negativ och vill att Sverige skall lämna unionen – hur gör man då? Skall man bara bli soffliggare eller skall man välja något av de småpartier, som ännu inte kommit in i riksdagen? Om inga EU-kritiker går och röstar, så kommer ju valresultatet visa att alla i Sverige är positiva.

Detta är den centrala frågan som bör ställas till dem som kandiderar till det Europaparlamentet.

Carl Bildt skrev 1991 en bok med titeln Hallänning, svensk, europé. Jag läste den inte då och heller inte senare, men jag gillade och gillar fortfarande titeln. Den alluderar nämligen på den så kallade subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen, som är en av de principer som ligger till grund för hur den Europeiska unionen (EU) skall organiseras.

Statsradion, där ett flertal av journalisterna sympatiserar med miljöpartiet och vänsterpartiet, rapporterar att S, C och V vill tvinga EU-parlamentet att besluta om ett ”klimatnödläge”, eller ”klimatundantagstillstånd”.

Det finns ingen anledning att vara förvånad. Det är tydligt att de strömningar som kräver klimatdiktatur växer sig allt starkare. Filosofen Torbjörn Tännsjö som aldrig har dolt sina sympatier för kommunismen och miljöpartiets EU-kandidat Pär Holmgren hör till de öppna diktaturförespråkarna.

Allah är vårt mål, Profeten är vår ledare, Koranen är vår lag, jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.

Den döde mannen är profeten och valspråket är Det Muslimska Brödraskapets (MB). Med tanke på Trumps utspel om att terrorklassa MB och den kritik som vänsterliberalerna lär komma med så bör vi erinra oss MBs och andra islamisters syften, planer och strategier.

Ett välkänt trick att sprida kunskap om något nytt – som en ny bilmodell – är att låta det nya synas väldigt tydligt i sammanhang som vanligen inte förknippas med reklam eller PR. En klassiker är Bondfilmernas BMW-bilar. Metoden kallas för produktplacering. En av vår tids främsta produktplaceringar heter Greta. Den stackas barnarbetaren får agera draghjälp åt och verktyg för de cyniska människor som vill tjäna pengar på det föregivna klimathotet.

Förtroendet för svensk polis som institution är fortsatt högt, i den meningen att svenska poliser inte tar mutor, springer brottslingars ärenden eller sätter dit oskyldiga. Detta är givetvis mycket positivt och länder all heder till landets individuella polismän och kvinnor. Däremot är polisens kapacitet att skydda vanliga medborgare i vardagen mer tveksam, medan den politiska viljan alltmer tydligt verkar rotera kring brottslingarnas bästa.

De nya regler som i tävlingssammanhang sannolikt införs för transpersoner (individer som känner sig tillhöra det motsatta könet) kommer att få ett stort genomslag under nästa olympiad. Den internationella olympiska kommittén har av sin rådgivande underkommitté i frågan rekommenderats godkänna att en manlig transperson inte behöver ha genomgått några kirurgiska förändringar för att delta som kvinna. Det räcker med att hans testosteronnivå ligger under en viss nivå under ett år före tävlingen.

2018 och 2019 har varit tragiska år i London, och inte enbart på grund av de politiska turerna runt Brexit. 135 mord registrerades under 2018, där de mest rapporterade ingick i den knivmordsepidemi som har fortsatt med över tjugo nya attacker under 2019, den senaste rapporterad den nionde april.

Nyligen uttalade sig den svenska kriminologen Jerzy Sarnecki om knivmorden i London, som Bitte Assarmo diskuterade här i DGS.  Sarneckis inlägg tycks gå ut på att våldet minskat rent allmänt i västvärlden och det bara är för att vi inte vana vid våld som vi reagerar starkt när vi hör om blodiga händelser.  

Moderaternas ungdomsförbund föreslog nyligen att anslaget till den statliga mediesektorn (de medier som ofta benämns ”public service”) borde halveras.

En större diskussion om statens engagemang i mediesektorn bör förhoppningsvis ingå i moderaternas idépolitiska programarbete. Efter förra årets haveri med beslutet att bevilja den dysfunktionella statliga mediekoncernen 54 miljarder skattekronor under sex år märks tydliga ångervibrationer i de konservativa leden. Nu öppnas faktiskt ett fönster för att i grunden reformera statsmediesystemet.

Själv har jag ett drygt halvsekellångt politiskt intresse bakom mig. Jag började följa de politiska debatterna i elva-, tolvårsåldern när familjen skaffade TV året 1957. Jag minns debatten mellan Högerns Jarl Hjalmarsson och Kommunisternas Hilding Hagberg. Och Bertil Ohlins intellektuellt skarpa attacker på Tage Erlander. Efter de första formativa åren har jag fortsatt följa rikspolitiken och dess ”utveckling” och förändring. Jag har på senare år alltmer funderat över vad bildning är och hur det är beställt med våra makthavares (rikspolitiker, myndighetschefer och storföretagsledare) kunskaper och bildning. Jag tycker mig också ha sett en förändring av de personligheter som blir politiker och som tilldelas de högsta posterna inom rikspolitiken.

Dagens barn och ungdomar mår allt sämre. Folkhälsomyndigheten konstaterar att unga med psykosomatiska problem, som söker vård, och som får diverse därtill relaterad medicinering fördubblats sedan 80-talet. Varför är det så?

Statliga experter har lagt pannan i djupa veck och presenterade nyligen en rad tänkbara orsaker. Dessa inkluderar osäkerhet inför framtidens arbetsmarknad, ökade socioekonomiska skillnader, och försämrad skola (där friskolereformen och skolpengssystemet lite luddigt dyker upp under rubriken ”Skolan fungerar sämre”).

”Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det.”

Statsministerns egna ord vid S-kongressen häromveckan. Löfven har tydligen börjat hålla med oss ”islamofober” och ”rasister” och helt utan egenartade förbehåll av typ socio-ekonomiska orsaker eller vitt patriarkalt förtryck. Löven lägger inte skulden på vår sekulära och jämställda kultur eller på män i allmänhet.

Någon gång på 1980-talets slut deltog jag i en konferens i Schweiz om ett fenomen som idag kallas penningtvätt. Världen rörde sig långsamt mot ett kontantlöst samhälle och det förelåg ett behov av att bekämpa fri rörlighet av kriminella pengar. Själva fenomenet var inte lika hett som idag men dock besvärande och ökande. Den frågeställning som konferensen hade att ta ställning till var hur det internationella banksystemet med alltmera sofistikerade betalningssystem skulle ställa sig till ökande krav från politiker på att banker skulle ta på sig en polisiär roll som kontrollant av att överförda medel inte hade åtkommits genom brottslig verksamhet.

Rubriken kräver en förklaring. Hoppas att detta inte blir alltför tungt.

Vi börjar med S:t Denis och den stora och berömda basilika som hyser prominenta kungagravar av från bourboner, merovinger och medicier. Louis XVI och Marie Antoinette är begravda i basilikan.

Under min och hustruns många resor i Frankrike och studierna av gotiska katedraler och romanska basilikor besökte vi också S.t Denis. Men det var på 1960/70-talet och före det stora muslimska övertagandet. Mer om det längre fram.

I Patrik Engellaus framställning från söndagen den 24 mars höjdes svenskarnas moral till skyarna: ”Svenskarna hade spärrar mot att utnyttja systemet. De ville inte ’ligga det allmänna till last’”, skrev han.

Jag vill hävda att detta är ett alltför enkelt sätt att betrakta frågan, och samtidigt vill jag hävda att om inte svenskarnas moral eller kulturella värderingar hade odlats fram, då hade svenskarna varit som vilken annan folkgrupp som helst. Det har nämligen funnits kontroller i alla de svenska bidragssystemen utom i barnbidraget, som var naturligt självkontrollerande, tills några klåfingriga politiker började att se andra bidragsmottagare än mödrarna som hade framfött barnen.

Massmedia och därtill hörande kulturpersoner och politiker driver en hejdlös kampanj för att mana fram den rätta oron inför det stora klimathotet. Det uppfordrande budskapet är:

1.Vi är på väg mot en klimatkatastrof på grund av utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och det går fortare än någonsin.

2.Trots att läget är extremt hotfullt så finns det hopp. Med radikala ingrepp så kan utsläppen hejdas och katastrofen begränsas.