Enslingen Anders, 82 år, dog dagen efter att han skjutsats hem från sjukhuset, den fjärde juli 2019. Han dog i sin säng i sin ensamhet, i sitt nedgångna föräldrahem ute på landet.
Anders är ett påhittat namn för att skydda hans identitet. Han var morbror till en vän.

I början av juli ringde han min vän och berättade att han var på den mellanstora stadens sjukhus. Han hade fått bältros som kan göra väldigt ont. Denna åkomma drabbar ofta äldre då immunförsvaret är svagare. Virus från barndomens vattkoppor får kraft att blomma ut.

Att hantera osäkerhet är en fundamental uppgift inom en rad områden. Vetenskap, politik, journalistisk, ekonomi, företagande – ja inom nästan allt som människor företar sig.

Vetenskapens stora framgång har berott på dess överlägsna sätt att hantera osäkerhet. Inget som inte kan anses synnerligen säkert får antas utan att utredas noga. Och, viktigast, de osäkerheter som ändå alltid återstår måste redovisas mycket noga.

De förutspår att jordens undergång kommer att drabba oss imorgon och ropar på radikala förändringar. Deras tankar, som förr var marginaliserade, har koloniserat de västerländska samhällena. Porträtt av en annalkande totalitarism.

Forumet i Davos, den 25 januari 2019. Med fast och nästan grym blick och ett litet, tjurigt ansikte omgärdat av två blonda flätor läxade 16-åriga Greta Thunberg upp världens storföretagare och politiska ledare.

1967

”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.

I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället, som mor nu befriat från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi utan lov klämt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.

Föreningsfriheten eller organisationsfriheten är rätten för svenska medborgare att bilda och tillhöra organisationer utan statsmakternas eller andra aktörers ingripande vilket kallas positiv organisationsfrihet. Denna frihet inbegriper också rätten att stå utanför organisationer, det vill säga negativ organisationsfrihet. I Sverige skyddas föreningsfriheten i Regeringsformens andra kapitel:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad … föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.

I en snärtig och tankeväckande kommentar till Liberalernas ledarval skriver signaturen CrispyKreem på Flashback:

Enligt vänstern består gräddan av vitmakt-rörelsen av en svart folkpartistisk kvinna från Burundi (Nyamko), en svensk-kurdisk nationalekonom (Tino), en ensamkommande från Iran (Hanif) samt en moderattjej född i Rumänien (Alice). Den enda antirasistiska motkraft som skyddar minoriteter från de här fascisternas stöveltramp är blonda och blåögda Anders Lindberg, Jonna Sima och Daniel Swedin, nu efter att den likaledes blonde, blåögde och pursvenske Ullenhag röstats bort till förmån för Sabuni….

Som libertarian förväntar man sig ofta, att motståndet mot Politisk Korrekthet (PK) avseende något område skulle vara hårdare än det är. Man frågar sig då: Varför finns så många andliga vindflöjlar? Varför föraktar inte människor kravet, att man ska anpassa sina åsikter och sitt språk till vad PK kräver? Ja, genom socialdemokratins massindoktrinering av svenskarna på många sätt sedan 50-talet och det då nya TV-mediets slagkraft ökade likformigheten gällande åsikter i Sverige. Efter murens och Sovjetunionens fall har PK – utan att möta starkt borgerligt motstånd – kunnat växa sig stark. Och då de flesta människor numera tror, att de ska ha åsikter om allt, och det lättaste sättet då naturligtvis är att överta de åsikter man möter hos media och vänner, har genomslaget för PK blivit stort.

Säga vad man vill om det moderna svenska samhället, men naiviteten angående tron på människans inneboende goda natur är genomgående i alla politiska reformer och dagordningar. Nu ska till exempel FN:s barnkonvention bli lag första januari 2020 i Sverige. Barn ska hädanefter anses som egna individer med egna rättigheter. Som alltid kommer detta att följas upp med utbildning inom kommuner, landsting och statliga myndigheter för att lagen ska implementeras på ett rätt sätt. En konkret förändring blir att barnkonventionen kan användas i domstolar vid exempelvis vårdnadstvister. Så långt så bra.

Sjukvårdens kostnadskris pågår med oförminskad styrka. Samtidigt har alla tidningsdebatter varit plågsamt förutsägbara. Det har varit avsändarnas egenintressen som dikterat innehållet. Inte omtanken om sjukvårdens systemdefekter.

Men under de senaste veckorna har det väckts nytt liv i debatten. För en tid sedan utkom i bokform en intressant analys av hur sjukvården sedan mitten av 1900-talet påtvingats helt artfrämmande och kontraproduktiva ledningsfilosofier.

I Adventskyrkorna i Nyhyttan och Örebro kunde man 25 – 26 maj träffa filmteamet bakom ”Barfota Rop”, en film om ”Roparrörelsen”.

”Den handlar,” enligt presentationen, ”om modet hos barn och unga som stod upp för att skapa förändring”.” Barn, unga och olärda får en ingivelse från Gud att börja ropa ut till förändring och hela samhällen förändras.”

”Vaaars ä Hans”, teaterviskade hustrun och gav mig mobilen. ”Hej, Hans här. Hur är det i Storuman kommun?” Tyst ett bra tag och därefter, ”Jag flyttade från Storuman till Danderyd för 15 år sedan”. – ”Jaha, då har du några år kvar till femtio!”, var mitt svar.

Det stämde också och Storuman (som jag kallar honom från och med nu) hade flyttat från Storuman i efterdyningarna av statsminister Perssons stora utjämningsreform mellan våra 290 kommuner gällande skatteintäkter och kostnader under 1900-talet sista år. I sin nuvarande form började allt detta 1996.

Nej, Socialdemokraterna lyckades inte heller i EU-valet stoppa Sverigedemokraterna, trots att detta parti var Socialdemokraternas huvudmotståndare och Stefan Löfven lade nästan allt sitt krut på Jimmie Åkessons pastorat i den heta och delvis också infekterade valrörelsen. Undra på att Daniel Suhonen, mannen bakom Reformisterna – en S-förening som vill driva partiet åt vänster – är förtvivlad och ser framför sig gravöl för statsministern i nästa valvaka (Aftonbladet 31/5).

I följande punkter beskriver skribenten Sten Trolle hur han skulle vilja att Sverige förbättrades:

Utbildning
Ett primärt mål skall vara att alla i Sverige födda barn vid fem års ålder skall tala ren svenska med svensk satsmelodi. Detta är en entré till det svenska samhället. Vissa skolor är mer framgångsrika än andra. Andra länder har också framgångsrika skolor. Dessa skolor har något att lära ut. Se nedan om Tillväxt och kunskap.

Johan Rockström, klimatexperten, agronomen och professorn i miljövetenskap, har stort inflytande över svensk klimatpolitik. Det gör att man måste ta det han säger och skriver på allvar.

Ett exempel på hans allvar kom till uttryck i en artikel i Veckans Affärer nyligen. Där refereras en studie som Rockström varit med i och som syftar till att ”få bukt med klimatet”.

Svensk klimatdebatt gör stort nummer av flygets bidrag till klimatförändringen. Det är därför Miljöpartiet propsat på och fått till en flygskatt som ska fördyra och därmed minska flygandet. Det är därför som flygandet skuldbeläggs. Du måste bidra till att rädda planeten genom att låta bli att flyga mer än då det är oundgängligt. Semesterflyg: Nej!

Mot den bakgrunden läste jag med stigande häpnad om sektorsfördelade globala utsläpp av växthusgaser i senaste numret av The Economist:

”Snowflakes” är i USA beteckningen på en del unga människor som på grund av sin skolgång/utbildning saknar nämnvärd kontakt med verkligheten. De tjänar inga pengar, bor kanske hemma, är politiskt till vänster och självfallet politiskt korrekta. De saknar livserfarenhet och är ofta påverkade av sina lärare, vilka i humanistiska och samhällsämnen ofta är radikala.

Ett demokratiskt system fungerar endast om den förlorande sidan i ett val accepterar valutslaget. Detta är något så självklart att det knappast diskuteras. Men det borde det.

Jag anser att det är en absolut och ovillkorlig mänsklig rättighet att få ha, och även att få framföra, en avvikande uppfattning. Detta är en av grunderna för hela det demokratiska systemet. På denna rättighet är den västerländska civilisationen byggd. Olika länder kan därefter utforma olika slags representationsformer och vart land väljer så sin modell.

Vi får inte lägre utsläpp eller mindre klyftor med de miljöpartistiska insatserna i politiken. Vi får något helt annat.

MP var och är fortfarande genomsyrat av idéer om postmodern identitetspolitik. Här ryms kulturellt självhat i kombination med den uppfattning om egen godhet som Åsa Romson gav uttryck för när hon såg sig runt i tunnelbanevagnen och konstaterade att alla som åkte där var svenskar. Underförstått att varje invandrare som kommer hit ”försvenskas” och tar till sig en svensk, fin och modern samhällssyn.

Det är ganska många år sedan jag upptäckte och började läsa DGS. Nya spännande artiklar om det som den officiella media undvek eller var informellt strängt förbjuden att tala om genom åsiktskorridoren.

Jag har naturligtvis ryckts med i kommentarerna och blommat ut i den nyvunna yttrandefrihetens möjligheter. Det var en skön känsla att inte vara ensam. Det fanns fler som man kunde läsa om och byta tankar med.

Det blev så upprymmande att jag själv skrev några egna tankar om samhällsutvecklingen utifrån mitt enkla invandrarperspektiv.

Utfallet av handelsförhandlingarna mellan USA och Kina blev – inte oväntat – att parterna inte kom överens. Kina vägrade till slut att ge USA de garantier, det vill säga mekanismer för att beivra brott mot överenskommelser, som USA begärt. Istället bad Kina USA att lita på att överenskomna regler skulle hållas.

Mot bakgrund av Kinas tidigare ständiga och stora brott mot reglerna för internationell handel (stöld av intellektuell egendom; tvång att överlämna tekniska hemligheter om företag startar verksamhet i Kina;

”Den Tyska Blicken” är ett begrepp med bakgrund i Tyskland under 30-talet. Den innebar att man snabbt såg sig omkring innan man sa något de styrande kunde ogilla och som kunde uppfattas av främmande avlyssnare – angivare fanns det gott om.

Angiveri har ju länge varit förknippat med diktaturer och polisstater, kanske särskilt DDR, och väl tillhört det förflutna. Men nu har det åter vaknat till liv i 2010-talets Sverige.

Jan Björklund, Liberalernas partiledare, hävdade i sitt vårtal i helgen att ”nationalismen som politisk rörelse är livsfarlig. Det är det som gång på gång i Europas historia lett till katastrofer” (Expressen 11/5). Vad han kanske borde lägga till är att det också är nationalismen som vid flera tillfällen räddat länder och kanske Europa från ”katastrofer”. Hur Björklund tänker framgår inte. Om vi håller oss till Europa under de senaste hundra åren så kan man undra hur han ser på Finlands försvar av sin självständighet mot Sovjet 1939 och på Englands kamp mot Nazi-Tyskland 1939-45.

Stig Fölhammar ställde nyligen frågan på dessa sidor. Krav på enhetlig, centralt styrd politik har splittrat Europa. Migrantkrisen och kommissionens krav på omfördelning av migranter splittrar väst och öst medan eurokrisen och kommissionens krav på ytterligare transfereringar splittrar nord och syd.

Lissabonfördraget skulle fastställa tydliga gränser för EU:s befogenheter och stärka subsidiaritetskontrollen. Kontrollen av subsidiaritetsprincipens tillämpning gavs till nationella parlament.

Det är nu bara ett par veckor kvar till valet och förvirringen sprider sig. Vem tusan skall man rösta på? Sedan såväl SD, V och MP svängt och vill att Sverige skall stanna kvar i gemenskapen, så är det väl bara att rösta på något av de åtta riksdagspartierna om man är EU-positiv.

Men om man är EU-negativ och vill att Sverige skall lämna unionen – hur gör man då? Skall man bara bli soffliggare eller skall man välja något av de småpartier, som ännu inte kommit in i riksdagen? Om inga EU-kritiker går och röstar, så kommer ju valresultatet visa att alla i Sverige är positiva.