Mona Iréne Schultz är 63 år, mor och farmor. Natten till den 2 november drabbades hennes son och hans familj av ett av de bombdåd som skakar Sverige på närmast daglig basis. Trött på det hon kallar strutsbeteendet i Sverige skrev hon dagen efter dådet ett öppet brev till Stefan Löfven och regeringen på sin Facebooksida. Nu publicerar vi det även på Det Goda Samhället.
I morse blev jag väckt av ett telefonsamtal, som om det vore sig riktigt illa kunde inneburit en ofantlig tragedi.
Richard Sörmans artikel här på Det Goda Samhället (30/10) om att vara konservativ och höger men ändå god, kan ifrågasättas som strategi för att åstadkomma önskade förändringar på det politiska området. Att kunna blidka och förlåta dem med motstående uppfattningar vilka nu till äventyrs börjar känna förändringarnas vindar blåsa är en strategi som, såvitt jag känner till, aldrig har lyckats tidigare i historien. Altruism är en vacker tanke men har aldrig varit framgångsrik utan ett balanserande element av krav på dem vilka omfattas av denna altruism.
Godhetsproklamationer och tolkningsföreträde har alltid varit ett mycket tydligt signum för vänstern, liberaler, med flera då de skoningslöst stigmatiserat sina meningsmotståndare, denna indoktrinering från vänster har trängt så långt in i det svenska folkets medvetande att vi nu står inför ett paradigmskifte som inte ger utrymme för snällhet och altruism. Vi behöver mer polarisation.
Paula Ternström har sett Dramatens uppsättning av Fedra/Hippolytos. Den svenska version om Hippolytosmyten som nu skrivits utifrån tre äldre förlagor är utsökt i sin allvarliga högstämdhet. Men uppsättningen lyckas inte förvalta textens skönhet. Det är uppfriskande att Dramaten tar ut svängarna med experimentell teater, men den könsöverskridande rollbesättningen förvirrar och känns mest malplacerad.
Jag längtar språket. Jag längtar orden som renar mig. Jag längtar bort från det fula, det ytliga och banala. Åh Gud! Ge mig texter jag kan växa i som människa.
Även i USA hoppas man mycket på vindkraftens ersättande förmåga. Men vill man ha stabil och jämn elförsörjning ligger inte vindkraft högst upp på listan. Ett exempel är delstaten New York.
I New York finns 28 vindkraftsanläggningar som tillsammans har en installerad kapacitet på cirka 2 000 megawatt. Ungefär lika stor kapacitet (runt 2 080 megawatt) har kärnkraftverksanläggningen vid Indian Point, ungefär fem mil norr om New York City. I kärnkraftens fall är det 95 till 98 procent av den installerade kapaciteten som används. Det bör kunna klassas som pålitligt, det vill säga att man vet att Indian Point alltid levererar omkring 2 000 megawatt. Hur är det med vindkraften?
Klimatkrisen hotar hela vår civilisation, är budskapet från klimataktivister, medier och politiker. Svenska tonåringen Greta Thunberg reser land och rike kring för att kräva bot och bättring, barn strejkar från skolan och i storstäder som London hindrar aktivister arbetarklassen från att åka kollektivt till jobbet – allt för klimatet. De som höjer ett varningens finger för alarmismen avfärdas som ”klimatförnekare”. Men eko-pessimismen är inte ny. Historien är full av profetior om en undergång som aldrig blev verklighet.
I december 2018 gick zoologen och författaren David Attenborough ut och varnade för att vår civilisations undergång, och utrotningen av en stor del av djurarter och växtlighet, är nära förestående.
Michael Diamant från Arkitekturupproret skriver att vi behöver bygga vackert och harmoniskt igen. Modernismen inom arkitekturen måste utmanas och helst bli till en parentes i historien. I Sverige kan vi bygga vidare på den sista traditionalistiska arkitekturstil vi hade innan de fyrkantiga lådorna tog över nämligen den nordiska klassicismen eller ”Swedish grace”. Husen kommer inte att bli dyrare att bygga men desto mer uppskattade av dem som ska bo där.
Många som har tröttnat på lådliknande nybyggen hittar nu till Arkitekturupproret. Föreningen vänder sig mot den eskalerande förfulningen av våra svenska städer som skett från 1960-talet och framåt. Arkitekturupproret vill se ett mer traditionsinspirerat byggande och de undersökningar som gjorts om människors preferenser pekar på att en stor majoritet föredrar traditionell arkitektur. I övriga Europa och i Nordamerika har det börjat byggas traditionsinspirerat i stor skala även om det i sin helhet alltjämt utgör en marginell del av all nyproduktion. Ett konkret problem är att det finns för få utbildade klassiska arkitekter.
James Garrabrant, översättare och författare, funderar över skapelsen av det nya Sverige. Utan ursprung och historia, och dessutom utan gränser, blir landet ett ingenmansland: ett land för alla, men ett hem för ingen. Vilka kommer vilja bo i denna abstrakta skapelse?
När skapades det nya Sverige? På sextiotalet som följd av studentupproren, på sjuttiotalet som följd av regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, på nittiotalet när Luciabeslutet upphävdes.
Grundfrågan är vad det egentligen innebär att vara en man. Vilka är då de manliga egenskaper, som anses olämpliga i begreppet maskulinitet? Ja, de omfattar självklart främst våldsbenägenhet och otyglad fysisk aggression, våldsamma psykologiska angrepp och hån mot motståndare eller andra kopplat till bristande medkänsla och så vidare. Men bland annat sådant beteende tillhör ju det, som män redan tidigare fördömde och skilde ut från lämpligt manligt beteende, samtidigt som man hyllade maskuliniteten i sig.
Årets höst är den tidigaste på 40 år. Alla landets SMHI-stationer hade den tredje oktober fått meteorologisk höst vilket definieras som under 10 plusgrader medeltemperatur fem dygn i rad. Delar av fjällvärlden hade meteorologisk vinter. Det är ovanligt tidigt med under noll grader medeltemperatur minst fem dygn i rad.
Även andra länders vädertjänster har de senaste åren rapporterat ovanlig kyla. Trondheim har nu fått sin kallaste höst på 58 år. Finland hade en ovanligt kall julimånad, och maj 2017 var exceptionellt kall särskilt i norra Finland. Vintern 2017 var extremt kall i Polen och på flera andra håll i Europa.
Malin Kim går på Historiska museet och blir grundligt irriterad på den politiska uppfostran museet ägnar sig åt. Hon undanber sig ideologiska pekpinnar och förundras över att museerna inte förstår att politiseringen förtar deras trovärdighet. Dock bör vi inte sluta besöka våra museer: Ingen ska ta ifrån oss vårt kulturarv.
Det är en solig dag nu i oktober 2019 när jag tar tåget till Stockholm. Egentligen är det en sådan klar och vacker dag som man bör tillbringa utomhus, men jag har andra planer. Jag ser fram emot att under några timmar få försvinna in i den flykt från vardagen som bara ett välsorterat museum kan skänka: Jag ska till Historiska museet och det är många år sedan jag var där. Förväntningarna är högt ställda.
Malin Kim skriver om svenska runstenar. Under flera århundraden var man likgiltig inför runstenarnas kulturhistoriska värde. Man tog ned dem och använde dem som byggnadsstenar. Låt oss själva inte bli lika oaktsamma. Mycket av det vår kultur och vårt samhälle vilar på är betydligt skörare än de stadiga stenar som ofta ändå lyckats överleva tidens tand. Vi måste odla vårt kulturarv och hålla det levande.
Runorna är en fängslande del av vårt kulturarv. De uppstod i de germanska delarna av Europa århundradena efter Kristi födelse och fick sin största utbredning i Skandinavien. Sverige är det runrikaste landet av alla. Omkring 2800 runstenar och runhällar finns spridda innanför landets gränser, med den högsta koncentrationen i Mälardalen. De har förkunnat sina budskap genom århundraden och utgör en oskattbar källa till kunskap om vår historia. Runalfabetet är våra förfäders första skriftspråk och runstenarna våra äldsta bevarade originaldokument på svenska.
Häromdagen bevittnade jag en spöklik, skrämmande syn – jag såg en dödskult fira en offentlig ceremoni. Männen och kvinnorna hade samlats utanför King’s Cross-stationen där de formade en cirkel. De vaggade fram och tillbaka och mässade entonigt medan de predikade om domedagen och höll upp plakat av den helveteseld de tror ska sluka mänskligheten inom kort. De krävde bot och bättring och ett slut på konsumtion, flygresor och köttätande.
Jesper Strömbäck, huvudsekreterare och kanslichef för Framtidskommissionen, uttalade sig i oktober 2012: Både historiskt och i nutid har invandringen berikat och utvecklat det svenska samhället, såväl ekonomiskt som kulturellt och socialt, och i en allt mer globaliserad värld kan den fortsatta invandringen vara en viktig resurs. Samtidigt står Sverige inför utmaningar när det gäller att förbättra integrationen, ta till vara allas kompetens och göra Sverige till ett land där alla har så likvärdiga livschanser som möjligt.
Ordet priviligierad kan användas i både positiva och negativa sammanhang. I positiva kan det gälla, att individen känner en tacksamhet mot livet för något han eller hon upplever eller är. Men vanligare är att det användes på ett negativt sätt. Den franska revolutionen 1789 var delvis en protest mot det privilegium adelsmän och präster – till skillnad från borgare och bönder – hade i form av att inte behöva betala skatt.
Vårt land är rikt på uråldriga budskap i sten. Under tusentals år har bilder och textslingor arbetats in i bergytor och klippblock. Få delar av vårt kulturarv har så mycket att berätta om vår tidiga historia som det som knackats, huggits och karvats in i gnejs och granit. Idag skriver Malin Kim om våra hällristningar och om glädjen i att ägna en solig söndag åt att ta på plats försöka uttolka våra förfäders budskap till eftervärlden.
I det område som idag är Sverige började befolkningen göra hällristningar för 7000 år sedan. Rikligast är de i landets södra delar, men de förekommer ända upp i de norrländska landskapen. Totalt har Sverige över 10 000 kända hällristningslokaler och än idag upptäcks nya.
Som jag tidigare berättat här på DGS pågår det envetet – varje fredag – en strejk för klimatet i Uppsala. I fredags (20 september) hann jag inte undan utan blev upphunnen av en energisk strejkare som ville dela ut material och ”prata en stund om hotet”.
OK, tänkte jag, låt honom berätta så ska vi efteråt se om han är mottaglig för fakta eller om han är helt immun.
Vid 72 års ålder är fallenheten större att blicka bakåt i tiden än framåt. Sikten är större bakåt än framåt, för på mitt måttband i livet finns högst 20 framtida cm kvar. Nu har jag insett att sanningen varken är svart eller vit, utan grå och att vi endast är produkter av rådande tidsålder. Detta är min historia:
1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
Malin Kim, läkare från Västergötland, skriver om svenska värderingar. Vi behöver hålla fast vid de värden, den kultur som tidigare gjort oss framgångsrika. Sverige behöver bygga på det som gjort Sverige starkt. Ibland har problemet varit att i grunden goda värderingar inte har praktiserats med måtta. Ordning och reda är inte möjligt om man ger sig själv för mycket att hålla reda på.
Man ser skillnaderna i sitt eget beteende: man betalar nu mycket oftare med kort än med kontanter. Någon gång har man observerat kunder, som vill betala kontant men nekats det. Samtidigt glömmer vi kanske, att det finns viktiga skäl att överväga, om det som händer i Sverige beträffande kontanter är bra. Konsekvenserna är faktiskt så allvarliga, att frågan om vi vill ha ett kontantlöst samhälle är angelägen. Låt oss därför titta på argumenten för och emot.
Argumenten för kontantlöshet gäller oftast hur lätt det är att betala med kort eller Swish, hur praktiskt det är, att det sparar tid för en själv och andra som väntar i kassakön. Och kontantlösheten påstås minska kostnaderna.
Baklås verkar vara en bra beskrivning. Enligt tyska IWR (Internationalen Wirtschaftsforums Regenerative Energien, Ekonomiskt forum för förnybara energikällor) har intresset att lämna anbud för nya vindkraftsprojekt i Tyskland ”sjunkit till det lägsta någonsin”.
Ett av skälen till den märkbara minskningen är att den tyska vindkraftsindustrin sedan två år tillbaka inte alls får statliga subventioner i samma utsträckning som förr, och eftersom vindkraften ekonomiskt inte står på egna ben är givetvis intresset från företagarhåll därför svalt.
Arvid Nikolausson, 25 år, från Alvesta skriver att det mångkulturella experimentet är dömt att misslyckas. Vi människor söker oss nämligen till dem vi känner en naturlig samhörighet med. Om vi inte känner igen oss i varandra blir det svårare att upprätthålla tillit och samverkan. Svensk identitet och kultur utgör en utmärkt grund för naturliga kopplingar mellan människor, men också till historia och framtid. Unga svenskar måste våga ifrågasätta vänsterns stigmatisering av konservatism och nationalism.
Under de senaste decennierna har trygghet och gemenskap fått stryka ordentligt på foten i Sverige. Vi har istället tvångsintegrerats in i ett samhälle många vare sig bett om eller känner någon entusiasm inför, ett samhälle som inte vilar på en kulturell men på en global gemenskap där nationer, kulturer, och värderingar är mer eller mindre universella.
Att fulstämpla betyder att använda ett nedsättande epitet, som till exempel rasistisk, när man beskriver en politik eller en politiker som man inte gillar. Det görs ofta inom SVT, vilket rimmar illa med företagets egna påstående att man idkar kvalitetsjournalistik. Det kan handla om oskyldiga saker som att karakterisera partier som populistiska men det kan också övergå till direkta förtalsstämplingar som att någon är främlingsfientlig. Fulstämpling är ingenting som SVT ska syssla med. Avtalet med staten kräver politisk neutralitet.
Paula Ternström, som sitter som ersättare för Liberalerna i Region Stockholms kulturnämnd, ifrågasätter rimligheten i att svenska skattepengar går till organisationer som främjar särart och segregation. I två års tid försökte hon göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) för att få se hur de pengar de fick användes, men några företrädare för SMFR var aldrig anträffbara. 1970-talets ”minoritetspolitik” är ohållbar i 2019 års Sverige.
Upphör med bidragsfinansieringen av etniska och religiösa organisationer! Genom att ösa skattepengar över religiösa samfund uppmuntras invandrade grupper att utmana våra gemensamma normer. Vi ska helga den grundlagsfästa föreningsfriheten, men religiösa organisationer borde kunna finansiera sin verksamhet med medlemsavgifter.
Michael Diamant skriver att en svensk renässans bör inbegripa en renässans för en vacker svensk arkitektur. Om vi överger modernism och postmodernism och bygger vackra miljöer i svensk tradition kommer båda nya och gamla svenskar lättare identifiera sig med svensk kultur. Asociala beteenden motverkas också om människor slipper bo i själlösa miljöer. Vägen framåt går via en renässans för det som varit.
Att svensk samtid och framtid har många utmaningar är bekant för de flesta. Den enskilt viktigaste frågan är hur ett Sverige bestående av allt mer disparata etniska grupper ska kunna hålla ihop på ett sätt som bidrar till en positiv samhällsutveckling. På sikt består rimligtvis den enda lösningen på problemet i en ökad identifikation med Sverige och svensk kultur.
Det nya fenomenet BLEXIT (Black EXIT från det demokratiska partiet) i USA har inspirerat medlemmar i en annan traditionell väljargrupp, den judiska, vilken också alltid röstat på demokraterna i särskilt hög utsträckning. Nära fyra av fem judar röstade demokratiskt under kongressvalet 2018. Judarna har dock inte alls samma skäl som afroamerikanerna att byta parti. I nordstaterna bor de senare ofta i stora städer med ibland dåliga bostäder och offentliga tjänster av låg kvalitet och som sedan minst femtio år styrts och misskötts av demokratiska politiker. Inte minst av det skälet är det logiskt, om svarta prövade att rösta på republikanerna. Men Trump, som 2016 ändå lyckades bättre än någon republikan på senare tid, nådde inte ens upp till 10 procent av den folkgruppen.
Samhället drabbas allt oftare av negativa konsekvenser till följd av olaglig verksamhet. Landets ledande partier har påkallat behovet av särskilda insatser av typ ”avhopparverksamhet” och exitprogram för så kallade gängkriminella. Socialstyrelsen nu tagit fram riktlinjer och praktiska tips för genomförandet av sådana insatser.
Från regeringshåll har förtydligats att samhällets svar på olaglig verksamhet primärt ska vara utbildning och arbete. Detta betyder per definition att problemet inte handlar om kriminalitet, utan om arbetslöshet som förekommer gruppvis.
Det Goda Samhället inleder sin artikelserie om en förhoppningsvis kommande svensk renässans med en text av Mira Aksoy om kläder och stil. Äldre tiders fattiga människor på den svenska landsbygden var ofta stiligare klädda än vad många välbemedlade människor är i Sverige 2019. Obryddheten, likgiltigheten, bristen på stolthet syns inte bara i vår politik men också i hur vi klär oss. En ny svensk självmedvetenhet bör innefatta en renässans för en stilfullare klädsel. Det spelar roll hur vi ser ut.
Som läsare av Helsingborgs Dagblad har jag då och då, säkert tycker du alltför ofta, mailat information och synpunkter till dig med den fåfänga ambitionen att öppna dina ögon.
Det jag främst har reagerat mot är ledarredaktionens tystnad inför de mycket förutsägbara konsekvenserna av EU:s största invandring. En politik som gjort allt fel: för många ankommande med för lågt humankapital och alltför avvikande värderingar samt ett kravlöst mottagande. Borde inte en seriös ledarsida belysa sådant? Politikernas beslut har uppenbarligen haft ditt gillande. Att man inte skall ta emot fler än man klarar av saknar tydligen ni liberaler förståelse för.
Kommuninvest grundades 1986 av nio kommuner och landstinget i Örebro län. Bakgrunden var att små kommuner inte hade tillgång till så attraktiva lånevillkor på den internationella penningmarknaden som de största kommunerna kunde få. Förfarandet blev att upphandla större lån gemensamt och för att säkra kreditvärdigheten fanns två förutsättningar, dels att en kommun lånade hälften av sitt lånebehov i svensk bank och där blev kreditvärderade och andra hälften genom Kommuninvest, dels ingick en solidarisk borgen för Kommuninvests hela upplåning. I ett extra avtal, det så kallade regressavtalet, förband sig kommunerna att efter ett eventuellt fallissemang se till att konkursskulderna omfördelades mellan borgenärerna så att varje kommun enbart behövde betala sin faktiska del av skulden till Kommuninvests konkursbo.
Om du vill ha en ram i vilken du kan placera in dina egna och andras iakttagelser av utvecklingen i Sverige, så föreslår jag här en enkel modell. Den strider inte mot delförklaringar av något slag. Modellen är halvt systemteknisk, halvt intuitiv. Den betraktar systemet Sverige från ovan, likt en vädersatellit, men du kan zooma ner till individ- och familjenivå eller mellannivåer och se samma kraftspel. Med ett uppifrånperspektiv behöver vi inte spekulera om de olika aktörernas medvetenhet, drivkrafter och mål.
