Birro, bild 2

Marcus Birro

Maktlös…

Ibland känns tillvaron som ett enda ösregn. Jag brukar älska det där iskalla regnet i nacken. Det brukar väcka skallen. Men allt som hänt sedan förra hösten står fortfarande slarvigt lutat mot mitt hjärta här inne så det krävs så lite för att hela högen ska börja vingla igen. Mer hat, fler hot. Inga jobb.

Men i veckan hade vi en liten tillställning med anledning av mina nya bok “Fyra årstider” och jag blev både glad och överraskad över att så många dök upp. För det handlade om så väldigt mycket mer än bara en samling i en vacker byggnad med bubbel och snittar. Att komma på en release för min bok är, som läget ser ut, ett ställningstagande, en aktiv solidaritetshandling.

Att Sverige blir alltmer polariserat är nog alla ense om. Den politiska debatten på höger-vänsterskalan i riksdagen har imploderat. Nu förs en pseudodebatt framför potemkinkulisser, och bakom är det tomt – förutom SD och en del ängsliga allianspolitiker som piper till ibland.

Ett oväldigt och välfungerande rättsväsen utgör en grundläggande grundbult i DET GODA SAMHÄLLET. Fallet Julian Assange kan med fog adderas till listan över fall där det svenska rättsväsendet gravt fallerat i sin funktion. Detaljerna av detta fall är välkända, men behöver ändå upprepas.

Kommer du ihåg när du stötte på SD för första gången? För mig var det under Almedalsveckan 2002. Jag hade toktröttnat på skoldebatten och bestämde mig för att helt solokvist göra något åt situationen. Under våren hade jag nämligen varit på en riksdagsdebatt om mobbning och fick en politisk uppenbarelse. Här skulle det minsann göras något åt saken.

Mycket har sagts om de s.k. tiggarna som sitter vid landets affärer. Många tycker synd om dessa människor. Andra kallar dem namn, sparkar och slår dem. Men alla verkar vara lamslagna över vad som verkligen kan göras. Politikerna ojar sig och, även om en majoritet av allmänheten är för ett förbud av tiggeri, säger att så kan vi inte göra. Men inga riktiga lösningar tas upp, inga förutom att skicka problemet till EU och tiggarnas hemland.

Birro, bild 2

Marcus Birro

Ovanför mitt skrivbord i min lilla lägenhet här i Stockholm hänger den vackraste tavlan jag känner.

Det är Dan Andersson-priset som jag tilldelades 2007. Motiveringen förpliktigar onekligen: “För att han med mörk kraft och stingande vrede, men även med känslighet och humor använder ordet i sin motståndskamp mot likriktning, oförståelse och kulturell förflackning – han är en ung självlärd språkkonstnär som idag med självklarhet går de stigar Dan Andersson en gång vandrade”.

När jag tilldelades priset visste få vem jag var. På flera sätt är jag tillbaka där jag var då.

När SD häromdagen fick 25,2 procent i Yougov och nästan lika höga resultat i flera andra opinionsundersökningar från mindre erkända institut blev det en väldig diskussion om metoder. Man menade att de inte var tillförlitliga. En av dem som gick längst var SR:s Fredrik Furtenbach, som i Ekot ägnade flera minuter åt att bara tala om otillförlitligheten i Yougov:s mätningar. Han talade om ”ordentliga nävar salt”, och gick så långt som att säga att ”siffrorna skall man inte sätta någon tilltro till”.

Detta är i praktiken att förklara mätningen värdelös. Detta är också i linje med SR:s och SVT:s riktlinjer, som normalt sett inte nyhetsbevakar dessa institut.

Birro, bild 2

Marcus Birro

Den 19 augusti publicerade fem präster i Svenska kyrkan en debattartikel i Dagens Nyheter: ”Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner”. Marcus Birro, kristen poet och debattör, svarar.

När kristen tro inte är kristen längre, vad är den då? En kyrkas främsta mål bör väl ändå vara att föra ut evangeliet till människor och människor till evangeliet? Eller har jag missat något?

Vi kristna hör ihop. Jag tror de flesta kristna sympatiserar med den tanken. Vi älskar att kalla varandra för syskon, för bröder och systrar. Men när det gäller att solidarisera oss med kristna som förföljs, våldtas, mördas, halshuggs, fördrivs och etiskt rensas ut händer plötsligt något.

Då är det är inte längre VI kristna som drabbas utan DE kristna. Är inte det märkligt?

Varje cirkus har en clown. I Norrköping heter han Per Almgren (PA). Enligt uppgifter på nätet är PA civilingenjör, född 1943 med stort engagemang i samhällsfrågor och medlem i miljöpartiet (MP). På PA:s agenda står bland annat att Norrköping behöver en egen valuta och nu senast att ”Vi behöver en ny ekonomi”. Idén i den senaste debattartikeln är att det behövs en garanterad ”medborgarlön” och en del annat, som nog inte står i överensstämmelse med vare sig grundlagen, egendomsskyddet eller Sveriges internationella åtaganden.

Sverige har länge varit ett invandringsland med perioder av arbetskraftsinvandring. De senaste åren har invandringen haft en delvis annan karaktär: flyktingar med senare anhöriginvandring, från länder med främmande språk och kultur.

SD:s framgångar verkar inte klinga av, skandaler till trots. Från etablerat politiskt håll och även från många journalisters och samhällsdebattörers sida framstår partiets framgångssaga som obegriplig. Men är den verkligen det? Följande resonemang i Lars Hässlers artikel fångar enligt min mening pudelns kärna:

Häromdagen framkom att den judiske artisten Matisyahu portas från den spanska reggae-festivalen Rototom Sunsplash efter att ha vägrat skriva på ett erkännande av en palestinsk stat, ett krav den anti-israeliska BDS-rörelsen lyckats få in på festivalen. Detta är bara ett av flera exempel på hur en antisionistisk rörelse försöker isolera Israel från övriga västvärlden. BDS står för ”boycott”, ”divestment” och ”sanctions”.

Birro, bild 2

Marcus Birro

Låt oss till att börja med slå fast att Sverigedemokraterna vuxit sig väldigt starka och stora på kort tid. Om de är Sveriges största, Sveriges näst största eller tredje största parti spelar i sammanhanget och just i år inte särskilt stor roll.

Vad är det som lockar ett antal unga att strida med islamistiska extremistorganisationer i Syrien och Irak och andra konfliktområden i världen?

Artisten Adam Tensta var arg för att Louise Andersson Bodin, som uttryckt sig rasistiskt på sin YouTube-kanal, fått en programinbjudan av TV4. När han själv var inbjuden till samma tevekanals studio för att prata om sin nya skiva demonstrerade han genom att helt enkelt kliva upp och gå därifrån. En protest mot rasismen och vad han såg som TV4:s rasistiska medlöperi.

Min första ledarskapsutbildning fick jag vid fjälljägarskolan i Arvidsjaur. Det är många år sedan, men den sitter i. En chef skall vara ett föredöme och inte kräva mer av truppen än han själv kan utföra. Truppen skall vårdas, inte utnyttjas för chefens egna syftens skull. Jag tänker ofta på dessa lärdomar, när dagens politiska beslutsfattare visar brist på ledarskap.

Idag är det 70 år sedan Japan kapitulerade i andra världskriget. Många minns USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki. 250 000 människor dog och ett nytt fruktansvärt vapen hade introducerats.

Mycket – ofta mycket upphetsat och därför dumt – sägs om dagens invandring. Det finns enklare och mer övertygande sätt att fundera på saken än att rubricera allt som sägs som ”rasism”, eller helt enkelt förbjuda vissa synpunkter att framföras.

Jag är genuint intresserad av dina tankar, Andreas Schleicher*. Vad tycker du om oss svenskar? Egentligen? Tycker du synd om oss? Är du rent av förbluffad över att vi befinner oss i en skolkris? Vi i fina Sverige? Eller visste du att det skulle hända? Har du kanske väntat på det? Länge? Har du kanske försökt varna oss? Länge?

Hur kommer det sig att de sju DÖ-partierna gång efter gång gör självmål? Och hur kommer det sig att dess politiker hela tiden riskerar sina höga arvoden, fria resor, livstidspensioner och utrymme i media? Och hur kommer det sig att de serverar den fråga som oroar medborgarna mest, nämligen invandrarproblematiken, till det parti som de i bästa fall föraktar, i sämsta fall hatar?

Att Sverige är på ett sluttande plan mot en okänd avgrund är ett faktum. Ett fåtal svenska debattörer försöker sig på att halvöppet/halvdolt visa på de problem som samhället har hamnat i.

Thomasgur1

Thomas Gür

För några dagar sedan skrev jag i FB-uppdatering om ett återkommande mönster i hur smutskastning och drev ser ut i sociala medier.

Flatheten hos svenska politiker och myndigheter är också i tiggerifrågan helt följdriktig men ändå obegriplig.

Att växthusgaser som vattenånga, koldioxid och metan absorberar värmestrålning från jorden och härigenom värmer upp den lägre atmosfären har varit känt sedan mitten av 1800-talet och är inget som fysiker och meteorologer ifrågasätter.

En vacker vårdag (ja – det har funnits enstaka sådana i år) deltog jag i en konferens. Ni vet hur det är. Under pauserna sitter folk i solen småpratar om allt möjligt skit. Så gjorde jag också med en annan ungersk veterinär.

Jag gillar människor som jobbar och gör rätt för sig på marknaden.

För drygt 25 år sedan flydde jag kommunismen och hamnade genom tillfälligheter i Sverige. Jag togs väl emot och under åren har jag utvecklat en äkta kärlekskänsla mot mina barns nya ”moderland”.

Ship to Gaza för en ensidig linje i förhållande till Israels blockad av Gaza. Detta riskerar att göra mer skada än nytta då man genom sitt ställningstagande bortser från väsentliga aspekter. Genom ett totalt fördömande av Israel ökar klyftan till framtida dialog och undergräver även Sveriges roll som en trovärdig röst i debatten.