På nationaldagen tog statsminister Stefan Löfven tillfället i akt att informera medborgarna om att det var väldigt lite som var bättre förr. Vad vi i själva verket ska fira är hur mycket bättre allt är nu, jämfört med den tid då en fjärdedel av befolkningen valde att emigrera på grund av fattigdom, svält och orättvisor.

Ur den aspekten har Löfven rätt. Samtidigt är det ett försåtligt budskap han kommer med. När man tar del av vad han säger kan man, om man inte vet bättre, få uppfattningen att alla som ifrågasätter dagens Sverige vill vrida klockan tillbaka till tiden före allmän rösträtt. Men så är det naturligtvis inte.

Med Liberalerna på fallrepet efter riksdagsvalet och det katastrofala EU-valet är det dags för partiet att byta ledning. Erik Ullenhag, tidigare integrationsminister i alliansregeringen, är en av aspiranterna till partiledarposten. Och han vet minsann hur han ska rädda partiet. Hans slagord är snäll.

Det låter som ett skämt men det är det inte. Erik Ullenhag vill göra Sverige ”snällare”.

Nu ska jag skriva om något som är mycket känsligt, och som ofta orsakar ett intensivt trollande på sociala medier. Jag ska skriva om de destruktiva kvinnorna och om deras olämplighet på höga poster i samhället.

Eftersom jag själv är kvinna är jag helt och hållet för ett jämställt samhälle. Det är också så jag själv blev uppfostrad av mina föräldrar som, trots att de var födda på 1920-talet och aldrig hade hört talas om genusvetenskap, var mycket väl medvetna om att män och kvinnor är lika mycket värda.

När jag var i London för några år sedan passade jag på att besöka den katolska kyrkogården, Saint Patrick’s Cemetery. Den ligger i Leytonstone, Hackney i östra London och det tar ett bra tag med tunnelbanan från citykärnan. Men det är det värt för gravar kan ha mycket att berätta. Och på katolska kyrkogården i London finns ett par gravar som kan berätta om två mycket speciella människoöden som, var för sig och på olika sätt, kom att få stor betydelse för flera viktiga reformer i det engelska samhället.

Ända sedan jag först började skriva om fattigpensionärernas situation har jag fått utstå brunstämpling och svartmålning från människor som gärna åberopar en fin och god värdegrund – faktiskt stundvis även från fromma bröder och systrar inom kyrkan.

Varför det är fult att värna de äldre är för mig obegripligt, eftersom jag har vuxit upp med ett samhällskontrakt som slår fast att den som arbetar och betalar skatt under sitt liv också ska kunna förlita sig på att han eller hon får ta del av välfärden på ålderns höst.

När moderaten Anders Ågren hade ställt en interpellation om våldsbejakande islamism i Umeå ville kommunstyrelsens ordförande, S-märkte Hans Lindberg, inte ta avstånd från islamismen. Varför? För att han ”inte vill ställa grupp mot grupp”. Det skriver Nyheter i Västerbotten.

Så sent som i mars i år uppmärksammades S i Umeå nationellt, då företrädare förnekat förekomsten av hedersförtryck. De gick så långt att de, i allians med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, kallade sina meningsmotståndare islamofober.

Ett av den senaste tidens mest dryftade samtalsämnen är politikernas krav på hårdare straff för brott mot politiker och deras närstående. Och justitieminister Morgan Johansson skräder inte orden när han argumenterar för förslaget:

– Den som angriper en förtroendevald angriper inte bara den här personen, utan också demokratins funktionssätt, säger han i en intervju i Ekot.

För några år sedan sade en av mina äldsta och, trodde jag, bästa vänner upp bekantskapen med mig. När jag frågade varför förklarade hon att jag hade fått så ”konstiga värderingar”.

Jag har fortfarande inte förstått vad hon menade. Jag förstår nämligen inte på vilket sätt jag ändrat mina värderingar. Jag tror fortfarande på en rättvis och jämlik fördelningspolitik och på ordning och reda i migrationspolitiken. Jag tror på medborgerliga rättigheter och på ett system där skattekronorna kommer till gagn för allmänheten. Och jag tror på samhällskontraktet.

Och så var det då klart, det svenska valresultatet i EU-valet. Och även om Miljöpartiets Maria Ferm, med uppenbart bristande mattekunskaper, lyckades med konststycket att vända ett tapp på 3.8 procentenheter till en jätteseger, så var det i alla fall uppenbart för alla andra att Miljöpartiet inte längre har väljarnas förtroende.

Med tanke på hur MP, i regeringsställning, fattat beslut efter beslut som väljarna är öppet kritiska mot är det naturligtvis inte särskilt förvånande. Men partiets representanter är lika tårögt glada ändå.

Första gången jag besökte Stockholm var jag sex, sju år. Jag kom hit med mamma och pappa och vi bodde några nätter på ett pensionat på Kungsholmen. Pensionatet drevs av en äldre dam, och mina föräldrar kände henne väl, eftersom de hade bott där under sina Stockholmsbesök sedan de träffades i slutet av 1940-talet. Det var en vacker stadsvåning med högt i tak, spegeldörrar och utsikt över Tegelbacken.

”Ska en 12-åring ha en jacka som kostar 7 000 kronor är en fråga man kan ställa sig. Ju dyrare föremål och ju större skillnader det finns i samhället, desto större incitament finns det så klart att råna. Det är ett lackmuspapper på hur samhället ser ut. ”

Så säger polisen Hampus Johannesson i en intervju i tidningen Mitti, med anledning av den markanta ökningen av personrån mot barn och ungdomar.

I den tid som är vår frodas nyorden som aldrig förr. Och det är inte särskilt konstigt Det krävs hela tiden nya ord och uttryck för att normalisera fenomen som i grunden ter sig absurda och extrema för medborgarna. Ta detta med klimatångest och flygskam, till exempel. Om tillräckligt många medier upprepar orden tillräckligt många gånger så börjar folk snart fundera på om det är onormalt att inte lida av detta – och vem vill vara onormal?

Snart är det EU-val och inför detta går självaste MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut och förmanar oss svennebananer att ”hålla huvudet kallt”. Den onde ryssen pumpar nämligen ut fejk news här i väst – ofta via det likaledes suspekta USA – för att vi ska luras att tro att det finns problem i vårt välfärdssamhälle.

”Det finns en pågående generell kampanj där främmande makt försöker få oss att ändra uppfattning om vårt land”, säger myndighetens enhetschef Mikael Tofvesson i en intervju i Aftonbladet och han förklarar också att ”Ju närmare valet vi kommer, desto större är risken att man försöker sprida rena lögner”.

Jag minns fortfarande när Botkyrka kommun, söder om Stockholm, lade sig till med sin slogan ”Långt ifrån lagom” någon gång i början av 2000-talet. Den fräsiga texten illustrerades, i alla fall i början, med en bild på en clown vars röda näsa syntes lång väg på in- och utfarterna.

Redan då insåg jag hur fantastiskt fint Botkyrka kommun anser att det är att vara just ”långt ifrån lagom” och, givetvis, hur oerhört politiskt korrekt det var redan då. Botkyrka var ju inte heller först med antilagom-vurmen; lagom har länge varit ett av de fulaste ord som överhuvudtaget finns i svenska språket.

Läser just i en australiensisk webbtidning att hundratals skolelever nu tagit sig för att storma kontoren hos folkvalda politiker. För klimatets skull, naturligtvis, för som vi alla vet så kan klimatet inte vänta. Greta Thunberg manar till panik och världens unga hakar på. Och nu börjar paniken göra dem aggressiva och oberäkneliga.

Själv får jag vibbar av Flugornas herre när jag läser om dessa horder av ungar som skippar skolan, väller ut på gator och torg, och nu också bryter sig in på arbetsplatser som de ogillar. Ni som läst den vet vad den handlar om – för er som händelsevis missat denna briljanta roman av den brittiske författaren och Nobelpristagaren William Golding kan jag berätta att den handlar om en grupp skolelever som blir strandsatta på en öde ö utan någon vuxen att ty sig till.

Att ha hund är trevligt på många sätt. Dels för att de är allmänt trevliga och kärleksfulla förstås, men också för att man kommer ut på promenader varje dag. Och hundpromenader innebär inte bara frisk luft och motion utan också dagliga möten med människor.

Här i ”orten” finns alla sorter. Gamla och unga, infödda och utlandsfödda, skötsamma och inte fullt så skötsamma. Vi har också vårt eget original som av barnen brukar kallas ”Jesustanten” eftersom hon i decennier berättat för alla hon möter att hon har sett Jesus.

När jag flyttade från Karlskoga till Stockholm i mitten av 1980-talet, 22 år gammal, var jag dödstrött på livet i den lilla bruksstaden. Efter gymnasiet, och efter att ha gjort ett antal månader vid löpande bandet i sprängämnesfabriken, kände jag att det var dags att vidga vyerna. Jag flyttade först till miljonprogramsområdet Brandbergen, döpt av den lokala folkhumorn till Promillehill, och därefter till Bandhagen där jag fortfarande bor. Men banden till Karlskoga har jag aldrig släppt. Faktum är att de blivit allt starkare med åren.

Har du någon gång undrat varför det i Sverige finns en sådan enorm välvilja när det gäller de IS-terrorister som nu är på väg till Sverige efter avbrutet värv? I så fall är du långtifrån ensam, och det är inte bara vi här hemma i ankdammen som funderar över det. När jag berättar för mina vänner utomlands om hur Sverige förbereder sig på att ta emot IS-terroristerna – eller IS-återvändarna som nu tycks vara det vedertagna ordet – tar de sig för pannan.

När en partiledare för ett av riksdagspartierna kränker hälften av landets befolkning genom att använda deras kön och hudfärg som ett skällsord inser man att något är riktigt sjukt i det svenska samhället, se denna tweet.

Annie Lööf är inte den första politikern i Sverige att spy infantilt och omotiverat hat över just vita män. Hon lär inte vara den sista heller, eftersom hatet mot de vita männen numera är i det närmaste obligatoriskt för dem som vistas i de politiska finrummen och på de stora massmediala plattformarna.

Det är nu tio år sedan Socialdemokrater för tro och solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen, gav ut sitt vänsterkristna manifest. Det klubbades under kongressen 2009. Drygt ett år senare, lagom till valet 2010, gavs ett liknande manifest för muslimska socialdemokrater ut. Men hoppsan – de skilde sig åt rejält på åtminstone en punkt.

När de troende socialdemokraterna gav ut Manifest för en kristen vänster” klargjorde man att man strävade efter en värld utan över- och underordning, det vill säga ”utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning…”

De ska arbeta för ökad trygghet i tunnelbanan. Men ungdomsvärdar från Lugna gatan har själva begått brott under sin anställningstid. 22 av 79 uppfyllde inte kravet på straffrihet eller begått brott under sin anställning, visar en internrapport från Region Stockholm.

Ungdomsvärdarna kommer från stiftelsen Fryshuset och har funnit på plats i tunnelbanan sedan tidigt 2000-tal, för att skapa trygghet i kollektivtrafiken. Men hur fungerar det i praktiken?

När min son var en liten knatte lärde jag känna en kvinna som hade en son som var ungefär jämngammal med min. Egentligen hade vi nog inte särskilt mycket gemensamt, men eftersom barnen lekte mycket tillsammans så hängde vi med av bara farten. Det är en del av att vara småbarnsförälder, helt enkelt, att man ibland väljer umgänge efter barnens måttstockar, och vi två blev vänner.

Ända sedan medeltiden har den 30 april varit en populär dag för firande. Traditionen är katolsk och har sitt ursprung i Tyskland och det är den heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som står i centrum.

Valborg föddes omkring 710 och dog 779. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Med henne följde hennes bröder Willibald och Winibald (både sedermera helgonförklarade).

Helg är Netflixtid. I alla fall för en medelålders dam som jag, som lämnat det där med kroglivet bakom mig, och i alla fall om jag kan hitta något jag gillar. Men det blir allt svårare, helt enkelt eftersom utbudet blir allt sämre. Och det beror delvis på Bechdeltestet.

Jag vet att jag sticker ut hakan nu för Bechdeltestet är något av ett evangelium för filmskapare idag, inte minst i Sverige. Ända sedan 2013 har flera av landets biografer använt sig av kvalitetsmärkningen A-märkt, som är ett slags konsumentupplysning baserat på detta test.

Nyligen blev jag påmind om en text jag skrev i en av landets kristna tidningar för några år sedan. Den handlade om nationaldagen, eller rättare sagt om politikers och mediepersoners uppfattning om nationaldagen. Men den skulle lika gärna kunna appliceras på vilken högtid som helst som, av vissa, kallas ”svensk” för se, svenskt är ingenting utom möjligen barbariet som en upphöjd politiker en gång uttryckte det.

Som vi tidigare berättat om på Det Goda Samhället har professor Sara Johnsdotter vid Malmö universitet gjort en studie om könsstympning och kommit fram till att samhällets insatser skadar unga flickor. Vem är då denna Sara Johnsdotter, och hur har hon tidigare profilerat sig i frågan om könsstympning?

Redan i Sara Johnsdotters avhandling från 2002 är könsstympning ett centralt tema. Hon ifrågasätter ordvalet, som hon menar kan skada självbilden för dem som blivit utsatta för det, och strävar efter att neutralisera begreppet. Själv använder hon hellre ordet ”omskärelse”.

För lite sedan publicerade Det Goda Samhället en artikel om de tiggande romerna, de så kallade EU-migranterna. Eftersom vi i Sverige ofta intar den allmänna attityden att romerna är offer, vare sig de är här frivilligt eller hitlockade av en liga och vare sig de är ligaledare eller traffickingslavar, kan det kanske vara intressant att ta del av hur Katolska kyrkan närmat sig fenomenet med de tiggande romerna.