Gästskribent Dennis Andersson: Istället för klarhet, förvirring…

I en interpellationsdebatt i riksdagen förra veckan mellan inrikesminister Ygeman och Sten Bergheden (M) visades med all önskvärd tydlighet att regeringen synbarligen inte är medveten om var den egentligen står i frågan. EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv är ett förslag som inte ens träffar laduväggen, vilket också remissrundan tydligt påpekat samt så luddigt skrivet att ingen egentligen vet om vad man skall lagstifta. Även inrikesminister Ygeman fann förslaget ett hastverk men började sedan säga emot sig själv. Låt oss analysera inrikesministerns ståndpunkter.

Vid frågan från om hur inrikesministern definierar ett farligt vapen gav denne svaret det har hög kapacitet, hög utgångshastighet, stort magasin och kan laddas om snabbt. (Är inte alla vapen i fel händer farliga?)

Fortsätt läsa →

Trubbig kritik mot danskt förslag om att asylsökare ska bidra till sitt eget uppehälle

Mohamed Omar

Det danska förslaget om att asylsökare i mån av förmåga ska stå för sin egen försörjning har föranlett viss kritik. Kritikerna tycks mena att de danska skattebetarna ska försörja även de asylsökare som har egna medel.

Fredagen den 15 januari publicerade Svenska Dagbladet en intervju med Internationella migrationsorganisationens chef William Swing under rubriken: ”Vass kritik mot danskt flyktingförslag”.

Trots rubriken visar sig kritiken vara mera trubbig än vass. ”Ett mycket olyckligt förslag. Detta är människor som flyr och har lämnat allt bakom sig”, säger Swing till SvD. Men de som har lämnat allt bakom sig drabbas ju av inte förslaget! Det är bara de som har egna medel, kontanter och värdesaker som överstiger 10 000 kronor, som förväntas bidra till sin egen försörjning. Dessutom vet inte Swing om alla som söker asyl i Danmark är flyktingar. Det är ju det som prövas i asylprocessen. Eftersom Danmark inte gränsar till någon diktatur eller något land i krig är det dock osannolikt att de tar emot några verkliga flyktingar. Behöver någon verkligen fly från Tyskland?

Fortsätt läsa →

Sverige verkar leva farligt

Patrik Engellau

Jag vet knappt något om Polen, men det här senaste bråket mellan Polen och EU verkar alltför intressant för att inte ägnas åtminstone några timmars studium.

Bakgrunden är att ett nytt parti – Lag och Rättvisa (PiS) – tog över regeringsmakten efter val i oktober 2015. Det förekommer trovärdiga påståenden om att PiS ska ha likheter med Viktor Orbans Fidesz-parti; åtminstone ska partiledarna från respektive land nyligen ha haft ett längre möte för att stämma av sina planer.

Den polske partiledarens – Jarosław Kaczyński – uppfattning verkar vara ungefär att Polen inte blev av med tillräckligt många kommunister bara för att landet blev av med kommunismen och att det därför blir nödvändigt att tillfälligt vidta några skarpa åtgärder för att lösa problemet med den kvarvarande vänstervridningen. Det är särskilt två åtgärder som har väckt ont blod.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Gerhard Miksche: David Engels – PÅ VÄG MOT IMPERIET – EUs kris och den romerska republikens fall

På bland annat denna blogg har invasionen av utomeuropeiska migranter jämförts med de händelser, som i slutändan ledde till det västromerska rikets fall. Germanska stammars övergång över Rhen vintern 407 har därvid tillmätts avgörande betydelse. Invasionen hade föregåtts av en lång tid av förfall, avbruten av perioder av temporär återhämtning under handlingskraftiga kejsares styre.

David Engels, professor vid Université Libre de Bruxelles och expert på romersk historia, berör inte dessa sentida händelser. För honom gick det gamla Rom, det etniska romarnas rike, i verkligheten under flera århundraden tidigare. Boken kom ut 2014 som en uppdaterad tysk upplaga[1] av den ursprungliga franska versionen[2] från 2013.

Fortsätt läsa →

Moralisera är fult, spränga gränser är fint

Nils Lundgren

Jag inser att jag är på väg att bli en riktig grinig geront. Det hjälper inte att vara häruppe i Edsåsdalen och träna för Vasaloppet. Både hjärnan och hjärtat hålls säkert yngre tack vare detta, men min grundsyn på vår offentliga kultur blir ändå alltmera den grinige gerontens. Jag irriteras alltmer över politiker och intellektuella som börjar sina inlägg med uttryck som ”Nånstans kan jag tycka att …” Detta är ju helt löjligt! Jag vill veta vad den pompöse debattören faktiskt tycker här och nu, inte vad hen kan tänka sig att tycka någon annanstans.

Det vimlar av uttryck i debatten som får passera oemotsagda, trots att de egentligen är orimliga. Det sägs att vi inte får generalisera och moralisera, men att det är fint att tänja eller spränga gränser, att bryta tabun och strunta i konventioner. Och alla dessa uttryck är gamla och väletablerade. Det är jag som förändras och alltmer känner att det är nog nu. Det är som om jag omedvetet har trott att sådana där utslag av billig kulturradikalism dör bort med tiden och nu börjar inse att det är en fåfäng förhoppning. Jag börjar ana att det alltid kommer att finnas bluffmakare som inte kan formulera djupa tankar och inte kan kämpa med svåra bedömningar. De får nöja sig med matta applåder från olika societeter som ändå tycker att ”épater la bourgeoisie” är rätt och nästan litet modigt. Eller modigt? Det är i alla fall ett slags visitkort som meddelar att ”vi” hör ihop och skiljer oss från ”dem”.

Fortsätt läsa →

Lite om handslag och multikultur

Patrik Engellau

Ett välkänt faktum är att svenska värderingar internationellt sett är extrema (gå till World Values Survey och klicka på ”kulturkartan” nere till höger). Vi är extremt ”rationella och sekulära” snarare än ”traditionella” samtidigt som vi är extremt inriktade på ”självförverkligande” till skillnad från att vara ”överlevnadsorienterade”.

Av kartan framgår att det finns en del andra kulturer som är extrema åt andra hållet. Marocko, Yemen, Irak, Palestina och Jordanien nämns vid namn. Jag skulle tro att Syrien, Afghanistan och Somalia platsar i den ligan även om det inte framgår av kartan.

Slutsatsen är att Sverige och de länder varifrån dagens migranter kommer är så kulturellt olika som det bara går. Det tål att tänka på. Jag tror inte riksdagen gjorde det när den bestämde att Sverige skulle vara multikulturellt. Tanken att den extremt annorlunda svenska kulturen ska införliva alla andra världskulturer är egentligen alldeles bisarr – särskilt som vi svenskar är så stolta över våra kulturella särdrag, till exempel vår kvinnosyn och vår uppfattning om människovärde och fred.

Fortsätt läsa →

Ordet måste bli människa – en viskning i statsministerns öra

Bert Stålhammar

Sommaren före millennieskiftet var jag med som ledare för en dagkoloni för barn som sällan kom ut på landet. Ansvarig för kolonin var Rotaryklubbarna i staden. Allt var mycket välordnat och de flesta av barnen kom från de utanförskapsområden som alla städer numera tycks ha.

Efter lunch samlades ett antal invandrarflickor i min grupp runt en kamrat som grät hejdlöst. Förmiddagen hade innehållit aktiviteter som simning, paddling, segling och fiske och stämningen var minst sagt på topp. Jag försökte få reda på varför en av flickorna grät så förtvivlat. Då berättade några av hennes kompisar att hon skulle följa med sina föräldrar till sitt hemland under sommarlovet för att giftas bort med en kusin som var mellan 50 och 60 år. Själv skulle hon nu börja på högstadiet och var således tretton år.

Fortsätt läsa →

Varför blir vi arga på Wallström?

Patrik Engellau

Hela internet verkar surra av upprörda kommentarer över att utrikesminister Margot Wallström fått en hyreslägenhet på 89 kvadratmeter i centrala Stockholm av fackförbundet Kommunal.

Jag tycker inte det är så mycket att hänga upp sig på. Fundera på vad Wallström tjänat på denna vänlighet från Kommunals sida. Centralt belägna hyresrätter lär kosta 10 000 kronor per kvadratmeter eller 100 000 per rum, men det är för förstahandskontrakt. Wallström fick bara låna våningen.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Olle Wästberg: Att utreda demokrati

Under drygt ett och ett halvt år har jag på regeringens uppdrag (utsedd av Alliansen och fått fortsätta under den nuvarande) utrett demokratin i Sverige. Utredningen – på sammanlagt 1 400 sidor – överlämnas idag till demokratiministern. Den kommer att leda till betydande besvikelse.

Det är nämligen bara en liten skärva av demokratin jag haft i uppdrag att utreda.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Johannes Nilsson: Muslimer, män eller kriminella? En hypotes om vissa invandrares grova brottslighet

Sedan nyårshelgens attacker mot framförallt kvinnor i Köln och andra europeiska städer har diskussionen om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, i synnerhet när det gäller sexualbrott, diskuterats i tusentals kommentarfält. Av det lilla jag orkat läsa står diskussionen fortfarande och stampar på samma gamla punkt, där – i grova drag – högern ser kultur som den viktigaste förklaringen medan vänstern hänvisar till socioekonomiska orsaker.

Jag tänker inte fördjupa mig i denna låsta debatt, utan nöjer mig med att konstatera att både kulturella och socioekonomiska orsaker förmodligen utgör delförklaringar till fenomenet.

En viktig detalj som debatten tenderar missa är dock att invandrarna inte utgör ett representativt urval av befolkningen i sina ursprungsländer. En del har visserligen uppmärksammat problematiken i att en stor del av den senaste tidens invandrare är unga män, vilket ökar överrepresentationen då gruppen ”unga män” är mer brottsaktiva än andra. Övervikten för just unga män bland migranterna beror förstås på att gruppen är mer kapabel och benägen att bege sig på den riskabla resan till Europa.

Fortsätt läsa →

Två svåra ord

Patrik Engellau

Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.

Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).

Så frågar du en god vän vad ”man” ska göra åt saken (alltså skolan eller motsvarande). Här kommer två typer av svar från din vän (om du valt skolan):

Fortsätt läsa →

När jag misslyckades med att rädda Sveriges skolor

Patrik Engellau

För nästan fem år sedan läste jag om PISA-studierna och blev varse hur illa det är ställt med den svenska skolan. Beskäftig och ambitiös som jag alltid har varit bestämde jag mig för att göra något åt saken. Men vad?

När jag studerat frågan och pratat med ett antal sakinsatta och kloka människor insåg jag:

att den enskilt viktigaste faktorn för att komma till rätta med problemen är lärarkåren; har man bara tillräckligt med kunniga och energiska lärare så löser det sig samt
att man borde inrätta den självklara ordningen att särskilt skickliga lärare – för det finns några på nästan alla skolor – hjälper sina kolleger att bli bättre (det är en självklar ordning eftersom det är så det går till på de flesta arbetsplatser utom, numera, på skolorna).

Fortsätt läsa →

Jobbar norska journalistförbundet också för Putin?

Mohamed Omar

Efter att Dagens Nyheter avslöjats med att mörklägga de omfattande sexövergreppen på festivalen We are Stockholm hade det mest hedervärda varit att be om ursäkt. Men någon ursäkt kom inte. I stället kom DN:s vänner med en bisarr konspirationsteori som gick ut på att kritikerna jobbade åt Putin. DN kunde inte ha fel. Självaste chefredaktören Peter Wolodarski gav teorin sitt stöd.

Det var alternativmediesajten Nyheter Idag som först kom med avslöjandet. Man kunde då skjuta budbäraren. Det var ju bara sådana där troll och hatare som krälar runt i nätets kloaker. Men nu har norska journalistförbundets tidning bekräftat Nyheter Idags uppgifter i artikeln: ”Overgrep mot unge jenter – halvt års taushet i svenske medier” (13/1).

Tidningen Journalisten har själva intervjuat den polis och den psykolog som försökte tipsa DN förra året. Ja, DN mörkade verkligen. Jobbar det norska journalistförbundet också åt Putin?

Fortsätt läsa →

Nya instruktioner från tavaritj Bortnikov

Thomas Gür

Kära kvalhemliga[1] dagbok,

Idag kom nya instruktioner från tavaritj Bortnikov. Över den säkra servern som GIA håller i Ulaanbaatar och som routas över Groznyj. Meddelandet löd: ”Dra den grönskande näsapan över tajgans tunga trapp.”

När jag avkodat meddelandet blev jag litet förvånad. Nu vill man att vi inriktar destabiliseringsåtgärderna mot Danderyds Nyheter – jag tror att det måste ha fallit bort något i översättningen… men när jag förde ihop tidningens begynnelsebokstäver blev det tydligare med vilket mål som avsågs.

Fortsätt läsa →

En möjlig solskenshistoria

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag en text där jag ondgjorde mig över att gästerna på asylboenden sitter och har tråkigt i stället för att göra nyttiga saker såsom att lära sig svenska.

Jag blev genast kontaktad av en eldsjäl i Åre kommun, som förklarade att där, minsann, hade det startats språkundervisning på det lokala asylboenden, som med ungefär 630 boende ska vara Sveriges största. Kul, sa jag, själv ska jag till Åre för att åka skidor till nyår, får jag komma och titta?

Fortsätt läsa →

Gästskribent Daniel Claesson: Politiken måste sluta vara så rädd för media

Politikerna vågar inte ta kontroversiella beslut av rädsla för medias reaktion. Följden har blivit passivitet och senfärdighet, minskat förtroende och sämre beslut.

Ansvaret för utvecklingen ligger hos politikerna själva. De trodde att de funnit en smitväg för att slippa hamna i medias klor. I själva verket lämnade de över makten. Det är hög tid att den återtas.

Fortsätt läsa →

Nej, könet är inte den gemensamma nämnaren

Bitte Assarmo

Attityden hos pojkar och män måste ändras. Det säger statsminister Stefan Löfven i ljuset av vad som skett inte bara i Köln utan även i Sverige – och inte bara under nyårsnatten utan långt dessförinnan – då mängder av flickor och kvinnor utsatts för organiserade sexuella övergrepp av horder av män.

Statsministern har en poäng, för hur gärna vi än vill förneka det så finns det fortfarande män i Sverige som har en unken kvinnosyn, och som begår övergrepp, våldtar och mördar kvinnor. Men kulturellt sett har vi trots det kommit betydligt längre än de flesta andra länder i världen. Bara det faktum att män och kvinnor är lika inför lagen är en stark indikation på jämställdhet – i många av världens länder har kvinnor en lägre ställning juridiskt sett. Decennier av jämställdhetsarbete har också gett resultat i de viktiga jämställdhetsområdena föräldraledighet och vård av barn. 1995 tog kvinnorna ut 90 procent av föräldradagarna – idag tar kvinnorna ut 75 procent och männen 25. Även vabbandet har börjat utjämnas mellan könen. Kvinnorna tar fortfarande ut merparten av vab-dagarna med idag 63 procent av dagarna jämfört med 68 procent i mitten av 1990-talet.

Fortsätt läsa →

Om Den Goda Rösträtten

Krister Thelin

Inom kort kommer Demokratiutredningen att lämna sitt betänkande. Men dess ordförande Olle Wästberg har redan aviserat att ett förslag är att sänka rösträttsåldern i lokala val till 16 år. Han avslöjade, att han inledningsvis varit tvärt emot men låtit sig övertygas under utredningens gång, bland annat med hänsyn till att Norge har denna gräns och att forskningen visat, att åldern är väl vald för att lotsa unga in i ett ökat engagemang till båtnad för valdeltagandet – och därmed demokratin. Förslaget har redan blivit hårt kritiserat och kommer att säkert att diskuteras framöver. Låt mig bidra med några synpunkter.

Fortsätt läsa →

Skäll lagom på polisen

Patrik Engellau

Jodå, det verkar som om polisen mörkat information om övergrepp och våldtäkter som genomförts exempelvis av ensamkommande flyktingbarn under några år vid ungdomsfestivalen We Are Sthlm i Kungsträdgården. Dagens Nyheter slår sig för bröstet och tar åt sig äran av att nu i januari 2016 ha avslöjat polisens missgrepp i augusti 2015: ”DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned”.

Att just Dagens Nyheter skryter upp sig är extra skenheligt eftersom just Dagens Nyheter fick tips redan omedelbart efter festivalen av en polis och en psykolog som själva iakttagit övergreppen (enligt denna åtminstone till synes vederhäftiga artikel). Dagens Nyheter besvärade sig då i augusti emellertid inte med att ens undersöka saken eftersom tidningen bedömde att det handlade om ”SD-fabrikationer eller SD-falsarier”.

Journalisternas plötsliga upprördhet över att polisen undvikit att rapportera av hänsyn till förövarnas etnicitet ger dålig smak i munnen. Som om just detta beteende inte varit gängse praxis i det officiella Sverige, däri inbegripet media!

Fortsätt läsa →

Gästskribent Ronie Berggren: Vänstern har fel: Islamisk terrorism utgör ett hot mot Sverige

Den 11 september 2001 blev USA och hela Västvärlden attackerade av militanta islamister. De attackerade oss primärt på teologiska grunder.

Det har vänstern ända från början haft svårt att acceptera. Redan den 13 september 2001, sa den socialdemokratiska statsvetaren Mona Abou-Jeib på SVT:s program Mosaik om attacken:

… ingen ställer sig frågan om varför har det här skett. Det finns ju så mycket hat ute i världen. Det finns ju så många som är marginaliserade, förtryckta – har liksom ingen makt. Det är ju därför detta har skett. Jag önskar att man i större utsträckning kunde diskutera varför har det här skett istället för att hitta den här klara fienden.

Inom den akademiska vänstern har författare som Noam Chomsky förankrat teorin om att världens orättvisor ytterst beror på europeisk kolonialism och amerikansk ”imperialism”. Och Mona Abou-Jeib var snabb med att placera 9/11-attacken i just denna kontext.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Nils Börje Tallroth: Några bekymmer avseende Sverige

Riksdagen beslutade 1975 enhälligt att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle, följt av ett beslut 1997 att hela samhället ska baseras på mångfald i betydelsen multietnicitet.[i] Dessa beslut – de mest avgörande i Sveriges historia sedan Olof Skötkonung för över 1000 år sedan bestämde att Sverige skulle bli kristet – togs utan föregående debatt.

Några empiriska studier av erfarenheter av multikulturella/multietniska samhällen föregick inte besluten. Tysklands förbundskansler Merkel medgav 2010 att mångkulturen ”misslyckats fullständigt”.[ii] Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes dåvarande president Sarkozy gjorde strax därefter liknande uttalanden.

Fortsätt läsa →

Peter Wolodarski kommer ut som foliehatt

Mohamed Omar

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har slutligen kommit ut som foliehatt. Vi är några stycken som redan misstänkt att allt inte står rätt till efter att DN gång efter annan blivit påkommen med att ljuga, vilseleda och mörka. Senast mörkade tidningen omfattande sexövergrepp på festivalen We are Stockholm i augusti förra året, vilket avslöjades av alternativmediesajten Nyheter Idag den 9 januari.

Avslöjandet gjorde förstås Dagens Nyheter-folket både arga och nervösa. En som gick över gränsen i sin nervositet är journalisten Isobel Hadley-Kamptz. På Twitter framförde hon teorin att kritiken mot DN är en konspiration iscensatt av Rysslands president Vladimir Putin för att öka allmänhetens misstro mot de svenska etablissemangsmedierna.

Fortsätt läsa →

En mjuk stat

Patrik Engellau

Jag har som sagt jobbat en hel del med u-landsbistånd. En av de välvilliga och bärande tankarna bakom den verksamheten är att vi, som kommer från de rika i-länderna, vet något som de fattiga u-länderna, enkannerligen deras politiska ledning, inte vet eller har lust att fatta.

Nobelpristagaren i ekonomi Gunnar Myrdal publicerade år 1970 en bok som heter Politiskt manifest om världsfattigdomen där han drar slutsatser av decenniers forskning om underutvecklingen och dess orsaker. Han pekar på företeelsen ”den mjuka staten”, ett begrepp som han själv myntat. Den mjuka staten är nyckfull, korrupt och opålitlig, inte nödvändigtvis för att dess ledare skulle vara ondskefulla, utan för att staten inte har verktyg att genomdriva sin vilja (om den har någon) och uppfylla sina löften (som den dock inte underlåter att avge). Myrdal hävdar att sådana länder måste genomföra radikala reformer – till exempel jordreformer och krafttag mot korruptionen – för att ha en chans att få fart på utvecklingen.

Fortsätt läsa →

Vad är felet med svenska politiska partier (apropå vad åtskilliga kommentatorer redan sagt)?

Patrik Engellau

Varje regim som vill värna om sin legitimitet – vare sig den är demokratisk eller ej – måste ha vittförgrenade känselspröt som informerar den om stämningar i folkdjupet och i alla fall i någon mån låta sina åtgärder påverkas av starka uppfattningar hos dem vars arbete i sista hand finansierar regimen.

Denna angelägna kontakt mellan å ena sidan regimen och makten och å den andra det arbetande folket har organiserats på olika sätt i olika samhällen.

Ibland, som under l´ancien régime i Frankrike, har den inte organiserats alls och då gick det som det gick.

Fortsätt läsa →

Kan sexattackerna i Köln ses som ett exempel på lyckad integration?

Mohamed Omar

Nyårsaftonen i Köln präglades av massövergrepp mot kvinnor. Mobbar av framför allt arabiska män från Nordafrika och Mellanöstern sextrakasserade och rånade tyskor. Hittills har 31 misstänkta gärningsmän identifierats, varav 18 uppges vara asylsökare. Justitieminister Heiko Maas har meddelat att dessa kan straffas med utvisning.

Sextrakasserier i denna skala är ovanliga i Europa. Tyskar och andra européer är chockade. Men beteendet är inte alls ovanligt i arabvärlden, i de länder varifrån asylsökarna kommer. I dessa länder i Nordafrika och Mellanöstern råder en helt annan kvinnosyn än i Europa. Det betyder inte att alla män i dessa länder är svin. Absolut inte.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Mikke Schirén: Om det här inte är en åsiktskorridor, är det där då inte en spade?

Ibland kan man behöva revidera sina åsikter. När begreppet åsiktskorridor började användas frekvent så var jag extremt skeptisk till det och dess existens. Jag hade svårt att se att en sådan existerade, vi har ju yttrandefrihet, så hur kan vi ha en åsiktskorridor? Jag har fått revidera det. Vi har en åsiktskorridor, eller kanske vi kan se det som flera beroende på sammanhang – socialt accepterade åsikter är olika beroende på i vilket sammanhang de yttras. Problemet med korridoren är när den blir för trång, och när vi har ett debattklimat där debatter mer liknar en pöbel som drar från debatt till debatt för att nedgöra motståndare, oftast utan riktiga sakargument eller analys. Den som ska offras har helt enkelt tyckt fel, tänkt fel.

Att en mer eller mindre namnlös massa får bestämma vad som är rätt att uttrycka eller inte är ett demokratiproblem som blir allt större ju större del av åsikterna på nätet sprids genom sociala nätverk inom egna grupper. De är ju inte så att åsikterna stannar i de sociala medierna – utan de sociala medierna fungerar snarare som spin-doctors som förmedlar vad som får tyckas eller inte till andra lager.

Fortsätt läsa →

Bör det finnas gränser för människans godhet?

Patrik Engellau

Jag tror hela debatten om invandringen och sverigedemokraterna och hur en hygglig medborgare bör förhålla sig till dessa företeelser är felkonstruerad. I själva verket är den ingen debatt, utan en kampanj som går ut på att alla de som skulle vilja ha en riktig debatt bör skämmas eftersom 1) de flyktingar och andra som vill komma hit har det besvärligt och därför bör åtnjuta en näst intill obegränsad rätt till stöd och omsorg och 2) att de som har en annan uppfattning är sverigedemokrater i garderoben vilket är skämmigt med tanke på 3) att sverigedemokraterna dels slåss med järnrör, dels pratar om nation och folk vilket även Hitler gjorde varför de är fascister och rasister.

En seriös debatt skulle endast syssla med 1) eftersom 2) och 3) bara handlar om smutskastning, vilket kan vara en nog så nyttig och underhållande hantering inom politiken, men knappast är till hjälp när en osäker och reflekterande människa försöker skapa sig en hållbar uppfattning i en etisk fråga.

Fortsätt läsa →

Moderera idealen – eller se dem gå under

Ilan Sadé

I slutet av 90-talet, när jag var verksam i Centerpartiets Ungdomsförbund och även börjat nosa på studentförbundet (då CHF; nu Centerstudenter), fanns det en märkbar nyfikenhet bland de unga inför kommunitära tänkare från andra sidan Atlanten. De kommunitära – från engelskans communitarians – var en grupp filosofer och samhällsvetare vilka under 1980- och 1990-talet reste invändningar mot sina liberala universitetskollegors läror. Vad liberalerna missar, menade kommunitärerna, är betydelsen av mänsklig gemenskap (eng. community) som faktor i allt från moralfilosofiska teoribyggen till det praktiska livet. Denna inställning blev en gemensam hållpunkt för en i övrigt tämligen spretig grupp tänkare, bestående av bland andra Alisdair MacIntyre och Charles Taylor.

Fortsätt läsa →

ÄR DU JOURNALIST, ELLER?

Ulf Larsson

En narrativ är uppbyggd av olika komponenter, där de enskilda orden förstås spelar en central roll eftersom ord både har betydelse och signalerar olika värderingar. I fråga om den massmediala migrationsdiskursen så kännetecknas den lite förenklat av två narrativer – den om den goda respektive onda flyktingen/migranten.

I den här krönikan tänkte jag uppehålla mig lite vid bruket av verbet tvinga. Bakgrunden är en helt ovetenskaplig hypotes om att detta verb ofta används i syfte att konstruera den goda narrativen. En dagsfärsk nyhetsartikel får illustrera det här.

Fortsätt läsa →

Statens roll

Patrik Engellau

Den svensk-tjeckiske filmkritikern och kulturdebattören Hynek Pallas skrev nyligen en krånglig och upprörd men likafullt klargörande artikel i Svenska Dagbladet.

Det krångliga är att han förfäktar att viss tolerans är bra, till exempel tolerans mot romer, medan viss tolerans är dålig, till exempel tolerans mot sverigedemokrater. Det har jag svårt att begripa.

Fortsätt läsa →

Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.