I år firades halloween i Saudiarabien på det moderna, amerikanska sättet. Unga saudier gick omkring och stojade på gatorna utklädda till monster, häxor, zombier och vampyrer.
Händelsen har lett till glada miner i västvärlden, där man ser det som ett tecken på sekularisering och västernisering. I islamvärlden har dock bilderna av halloweenfirandet upprört många. Man ser det som hädelse och ett uttryck för moraliskt förfall.
En grupp klimataktivister som blockerade trafiken i Berlin kan ha orsakat en kvinnas död, då de hindrade räddningstjänsten från att ta sig fram.
Michael Shellenberger (bilden) är en amerikansk författare och tänkare som jag gillar vilket troligen beror på att han tänker ungefär som jag. Men filterbubblor är inte bara behagliga ty när man ser sig själv i någon annan kan det vara som att gå runt bland skrattspeglarna på Gröna Lund: man kan bli varse en parodisk nidbild av sig själv. Så kände jag när jag läste Shellenbergers i och för sig briljanta analys om varför elitfigurer som Greta Thunberg hatar kapitalismen. Det handlar bara om pengar och positioner, säger Shellenberger.
Gustav Adolfsdagen den 6 november är en viktig högtid i studentstaden Uppsala. Studenterna går i procession ned för Carolinabacken till Odinslund där den stupade kungen hyllas med sång. I Odinslund står en obelisk rest av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten, för att hedra Gustav Adolf. Studentkören Allmänna sången Luthers psalm Vår Gud är oss en väldig borg och Heidenstams Sverigesång: ”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden!”
Lotta Gröning (bilden) är historiker och i egenskap av journalist troligen en av landets mest uppskattade författare. Nu har hon skrivit en bok om socialdemokratins historia som heter Från folkhem till Facebook. Jag hinner inte läsa mer än tjugosju sidor förrän det levereras information som är så uppseendeväckande att jag lämnar övriga sysslor åt sidan för att genast berätta för dig vad hon säger.
”Polisens oro för sexåriga barn som stökar på torget”. Det är rubriken på en Premium-artikel i Expressen 22 oktober 2022. Det handlar om Eslöv i Skåne. ”Det här är ett reportage om småstaden där sömnigheten byttes till otrygghet.”
Eslöv är en kommun i Skåne med drygt 35 000 invånare. Centralorten Eslöv hade 2018 cirka 19 500. (Wikipedia)
Många tycker säkert att jag är perverst intresserad av PK-ismen, till exempel vad den är, hur den uppstod, hur den sprider sig, vem som artikulerar den, om det lurar några ekonomiska incitament i bakgrunden, om den har framtiden för sig och så vidare. Till dem som eventuellt tycker så vill jag säga att idéer styr världen och att det är oförsiktigt att inte ägna sig åt att begripa idéer som periodvis vuxit sig starka, exempelvis doktriner som kristendomen, kommunismen och nu senast PK-ismen eller, som läran heter i USA, wokismen.
Det händer inte sällan att man på nätet snubblar över memer med en figur som har stort, rufsigt hår och säger något knasigt om utomjordingar. Mannen med det stora håret heter Giorgio A. Tsoukalos och bilderna som används i memerna kommer från History Channels teveserie Ancient Aliens, som började sändas i april 2010. Tsoukalos förklarar i stort sett allt som är knepigt med ”det var utomjordingar”. Hur kunde man bygga pyramiderna? Svar: utomjordingar. Beviset: de tre pyramiderna i Gaza matchar på något sätt stjärnbilden Orions bälte, vilket betyder att det var därifrån byggarna kom.
Under de senaste åren har oändligt många av de beskäftiga påståenden som politiker, ofta med hjälp av journalistkåren, förklarat för sanning visat sig vara rena fantasierna. Invandringen har inte räddat vare sig välfärden eller pensionerna, fusket bland de ensamkommande barnen var utbrett, gruppvåldtäkter begås i större utsträckning av män från våldskulturer och islamistiska moralpoliser har delar av förorterna i sitt våld. Allt det där som för inte särskilt längesen medförde naziststämpling är idag vedertagna sanningar som ingen förnekar, även om vissa ännu inte är helt bekväma med att uttala dem högt.
Det har, åtminstone för mig, blivit allt svårare att ta ställning i kampen mellan Ukraina och Ryssland. När Ryssland i februari anföll var det lätt. Som representant för en moralisk stormakt kunde jag inte annat än känna vedervilja mot den otäcka och odemokratiska björnen som utan godtagbara skäl gav sig på det svaga och hedervärda Ukraina som enligt allas bedömning skulle krossas på några dagar.
Nu händer det vi varnat våra politiska motståndare för. Likt tusentals framrusande bufflar på savannen intar nu horder av SD-tjänsteman regeringskansliet. Ett maktövertagande som den nytillträdda regeringen underkastat sig under tvång. Aldrig i svensk nutidshistoria har Sverige drabbats av någon liknande katastrof som närmast kan beskrivas som en statskupp. Detta är oerhört och kommer drabba Sverige hårt på område efter område.
Jag har haft turen att få växa upp med en rad äldre människor omkring mig. Morfar förstås, som var född 1886 och hade fyllt 76 redan när jag föddes, men också min moster, mina morbröder och vänner och kollegor till mamma och pappa. Bara en sån där sak som att få följa med mamma på symöten var en upplevelse.
En vän som kanske är ännu mer nördigt marxistisk än jag själv ställde en fråga på vilken jag inte hade något omedelbart svar. Men vi stötte och blötte saken en stund och kom fram till ett synsätt som känns åtminstone preliminärt hållbart. Frågan var om PK-ismen är ett produktionssätt eller bara en ideologi. Vi kom fram till att den faktiskt kan betraktas om ett produktionssätt, om än rätt dåligt, vilket faktiskt är ett fantasieggande perspektiv för en nörd.
I mitten av 1800-talet började den månghundraåriga ”Lilla istiden” äntligen ta slut. Vi har sedan dess haft en måttlig global uppvärmning på cirka 1,1 grader. En stor del av detta är en naturlig återhämtning från Lilla istidens köldperiod.
På 1860-talet dog folk i Sverige av en riktig klimatkris, precis som Elsa Widding sa i sitt mångbesjungna jungfrutal i Riksdagen. Missväxtåren 1867—1869 blev den sista svåra svältepisoden i Sveriges historia, då tusentals människor dog.
På måndagmorgonen den 5 april 1976 kom den plikttrogne 27-årige brevbäraren Bosse Jansson inte till sitt arbete vid Postkontor 4 på Södermalm i Stockholm. Drygt 11 år senare dödförklarades han. Men hans öde har aldrig upphört att fascinera. Än i dag fortsätter spekulationerna om vad som hände den rödhåriga albansktalande och särpräglade vänsteraktivisten. Börja gärna med första avsnittet här.
Jag betalar omkring åtta tusen kronor om året i kyrkoavgift till Svenska kyrkan. När jag erkänner detta för vänner som redan för länge sedan lyssnat till sitt förnuft och utträtt ur samfundet så ser de medlidande och nedlåtande på mig. Va! Är jag fortfarande kvar i kyrkan? Är jag inte klok? Om jag tror på Gud och behöver några medtroende att sjunga psalmer med så kan jag väl ansluta mig till någon hederlig frikyrka? Vad är det för fel med Livets Ord?
Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.
Iranier i allmänhet tycker inte om att sammanblandas med araber och är noga med att påpeka att de är indoeuropéer och har ett annat språk och en annan kultur. Det här intresserar mig, dels eftersom min far kom från Iran, och dels för att jag som muslim under många år, med kontakter med både sunniter och shiiter, araber och perser, stötte på dessa attityder och motsättningar i olika sammanhang.
Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare i Advokatsamfundet och känd för att ha krävt att andra ska göra avkall på sin välfärd, har uttryckt sin besvikelse över att Sverige lägger sig på EU:s miniminivå när det gäller invandring och asylpolitik. Nu får den privilegierade flyktingaktivisten skarp kritik på sociala medier.
Under några somrar in på mitten av sjuttiotalet arbetade jag som sommarvikarierande brevbärare vid Posten på Folkungagatan på Södermalm. Det var upp i ottan och två pass per dag, under vilka man bar ut sin post med en läderväska med en rem över axeln i det fasta distrikt som man blivit tilldelad. Det var en tid utan portkoder och långt ifrån alla hus hade hiss. Men man blev stark i benen och slutade tidigt. Postkontor 4 hade rykte om sig att vara ”vänstervridet”. Vänstervindarna blåste, inte bara över Södermalm utan genom hela landet, särskilt bland ungdomen, de som stod på tröskeln till den väntande, orättvisa kapitalistiska vuxenvärlden. Det fanns brevbärare som bytte ut Postens logga i form av ett signalhorn krönt av en ovanliggande kungakrona mot ett FNL-märke, och stoltserade med detta inför sina chefer: ”Det här är vår uniform.”
Såväl Jimmie Åkesson som Ulf Kristersson har lovat – eller åtminstone ställt i utsikt – att regeringen ska åstadkomma ett paradigmskifte. Senast en likartad utfästelse gjordes var av Bildt-regeringen i början av nittiotalet fast det då hette ”systemskifte”. Systemskiftet var nog ungefär lika efterlängtat som dagens paradigmskifte, det vill säga starkt av några men inte alls av andra.
”På Klara K-dagen 2022 samlas nytänkare, experter och makthavare för att tillsammans höja blicken och ta ut kompassriktningen mot en hållbar framtid. På scenen träffar vi framåtlutade näringslivsprofiler, nyfikna forskare, modiga aktivister och hängivna samhällsskulptörer.”
Pressmeddelandet kom från en DGS-läsare och det fångade genast min uppmärksamhet. Det var faktiskt längesen jag såg så många floskler inbäddade i ett par ynka meningar och eftersom jag dittills varit helt ovetande om Klara K blev jag förstås tvungen att ta reda på vad detta är för fantastiskt framstående (och framåtlutad?) organisation.
Utlandsbiståndet som går via staten har diskuterats en del i årets valrörelse eftersom Moderaterna och Sverigedemokraterna har velat minska det. De som opponerat sig mot det har valt att med näbbar och klor försvara det så kallade enprocentsmålet.
I vid pass tio år har jag utan påtaglig framgång – jag får säga som Martin Ljung: jag räknar inte med att bli berömd i min livstid, men det kommer väl andra tider – försökt presentera en ny tolkning av de grundläggande sociologiska förändringar som pågår i Sverige (och i de flesta andra västländer). Det handlar om att den gamla förkastningslinje – ”huvudmotsättning” för att tala med Marx – som skiljer de politiskt avgörande samhällsgrupperna åt inte längre går mellan socialistiska arbetare och liberala eller konservativa borgare. I stället går den viktigaste samhälleliga skiljelinjen mellan å ena sidan politikerväldet och välfärdsapparatens anställda med tillhörande klienter, å den andra de som med sina skatter försörjer det dominerande skiktet. De förras ideologi är PK-ismen, de senares det sunda förnuftet. Jag kallar den förra gruppen för systemtjänarna (hjälp mig gärna att hitta på ett bättre ord!) och den senare för medelklassen.
Eftersom första november är Alla helgons dag, så är 31 oktober kallas Alla helgons afton eller Allhelgonaafton, på engelska All Hallows’ Eve eller Halloween. På samma sätt som vi kallar dagen före juldagen den 25 december för julafton, dagen före Valborgsmässodagen för Valborgsmässoafton och dagen före nyårsdagen för nyårsafton.
I Sverige flyttades år 1772 Alla helgons dag till den första söndagen i november. Sedan vid den svenska helgdagsreformen 1953 flyttades den till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Heliga Birgitta skriver att man ska fasta på allhelgonaafton… Varken bus eller godis, alltså. Hur som helst har vi svenskar firat Alla helgons dag den 1 november i omkring 700 år, så du gör inte fel om du fortsätter den traditionen. Man kan fira båda dagarna, den gamla och den nya.
På 48nde gatan i New York ligger Svenska kyrkan. Har du varit där? Det är en underbar plats. Efter en dag eller två när du blivit trött av intensiteten, folkvimlet, ljudnivån med mera så kan du vila dina trötta fötter och ditt brusande huvud genom att skönt sjunka ned i det lugna och fridfulla biblioteket, dricka en kopp kaffe med en härlig kanelbulle och bläddra i en svensk dagstidning.
Den första paragrafen i regeringsformen fastställer att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Närmare bestämt bygger folkstyrelsen på ”fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”.
Antje Jackeléns tid som ärkebiskop lider mot sitt slut och efter åtta år av smekningar medhårs från medierna har Upsala Nya Tidning publicerat en intervju som är långt ifrån de vanliga hyllningsreportagen. Här avslöjar sig Antje Jackelén som en alldeles osedvanligt egenkär och maktfullkomlig individ. Men inte bara i själva intervjun – utan än mer i det mejl hon själv skrev till tidningen och där hon uttryckte sitt missnöje med den färdiga intervjun. Ett mejl som alla nu kan läsa eftersom det har begärts ut som en öppen handling och finns på kyrkligdokumentation.nu.
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) har nyligen haft fräckheten att i Riksdagen kritisera den så kallade klimatkrisen, att det saknas vetenskapligt stöd för det så kallade ”klimatnödläget”. För detta har hon blivit starkt kritiserad, bland andra av riksdagsledamoten Markus Selin (S) som arrogant försökt förlöjliga henne. Han hävdar dessutom att han skäms över henne. Dessutom har Klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson kritiserat den nya borgerliga regering för att bland annat vilja minska inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel (som fördyrar priset med flera kronor/liter). Anne Lagercrantz, divisionschef på SVT Nyheter, är förvånad över att en riksdagsledamot ifrågasätter den vetenskapliga grunden för medias klimatbevakning.
Förre partiledaren för KD, Alf Svensson, låter oss ta del av sina fromma visheter genom sina synpunkter på den nya inriktningen inom kriminalpolitiken. Presenterade i Ekot 26/10 .
Svensson är oroad. Man måste vara väldigt observant nu, så att man inte trampar ner rättssäkerheten, anser Svensson. Det är viktigt att det inte blir för stark betoning på straff och repression. Istället bör politiken satsa på förebyggande åtgärder, fortsätter Svensson. Vilket alltså gjorts sedan mitten av 1980-talet, med starkt negativt resultat, min anmärkning.
DET GODA SAMHÄLLET 