Den senaste konflikten mellan USA och Iran  har åter aktualiserat frågan hur man skall förhålla sig till länder med helt andra religiösa, kulturella  och sociala förhållanden.  Att USA och Iran inte kan förstå varandra är en eufemism. Endast en tillnärmelsevis obotlig naiv idealist  tror  att USA och Västvärlden kan omvandla  den muslimska världen  till att omfatta västvärldens värderingar. En amerikansk president existerar bara i 4-8 år sedan kommer en annan med inte sällan andra uppfattningar. Det är bara att jämföra de två senaste seniora inkubenterna.  Den muslimska världen är  till skillnad närmast evig och ändras i grunden inte alls. I flera avseenden gäller liknande för  judendomen. Det enda förnuftiga råd man kan  ge är att begränsa alla kontakter  och alla beroenden till ett minimum med den muslimska världen. 

På grund av  en orealistisk politik  under främst de senaste decennierna  har sannolikt Europa redan passerat sin tipping point. Det är därför högst troligt att Europa  i stigande grad kommer att drabbas av olösbara sociala och ekonomiska konflikter som mycket väl kan innebära att världsdelen går under i sin nuvarande form.  Enkom baserat på tillgänglig och förväntad befolkningsstatistik förväntas islam  bli den dominerande sociala och religiösa livsformen och de olika länderna kan i varierande  takt kollapsa på liknande sätt som till exempel Libanon.

Slutligen är det en extra belastning för Europa att förhållande till Ryssland har urartat. Ryssland är ändå  trots alla konflikter och krig  med Västeuropa ett land med europeisk kultur som på alla sätt står Europa betydligt närmare än den muslimska världen. Att ändra på dagens förödande relation till Ryssland borde på alla sätt omvärderas genom att snarast få slut på Ukrainakriget vilket  inte bara är förödande för  Ryssland och Ukraina utan också för Europa. Att tro på en ändring här är lika  hoppfullt som att ropa efter vatten i en öken. Sverige och Norden kanske tillsammans med Tyskland ta initiativ till en mer meningsfull relation med Ryssland. Dagens situation är faktiskt sämre än under det kalla kriget. Är det verkligen befogat?