HENRIC ANKARCRONA: Försvarets upprustning

Det fanns en tid då politikerna ansåg att staten var en skicklig företagsägare och i den rollen kunde ha uppgifter som hanterades bättre än av privata intressen. Hotell-och restauranter (SARA), detaljhandel i form av apoteksmonopol och grossistverksamhet i Vin- och spritcentralen är exempel. Dit hörde också Investeringsbanken och PK-banken och Bilprovningen. Alla är nu avvecklade eller sålda eller konkurrensutsatta.

Det finns idag fortfarande ett antal företag där staten är delägare eller äger allt. Sveaskog och bolåneinstitutet SBAB ingår. Jag har valt att koncentrera mig på Telia, Vattenfall och LKAB. Hur har det gått? Är staten en bra ägare?

Telia börsintroducerades för ca 25 år sedan till kursen 85 kr. Börskursen idag är under 50 kr/aktie och avkastningen sedan introduktionen minus drygt 40 %. Börsen i form av OMX30 är upp med ca 290 % under samma period. Infrastrukturdelen skulle med lätthet kunna avskiljas för att renodla verksamheten men det har inte skett.

Vattenfall har haft en ännu sämre utveckling.

Katastrofförvärvet av det nederländska NUON kostade sannolikt över 100 miljarder kronor. Brunkolet i Tyskland blev en förlustaffär till en kostnad av ett betydande antal miljarder kronor. Ingen har kunnat förklara varför ett statligt företag med ansvar för viktiga delar av Sveriges energiförsörjning skulle ägna sig åt affärer i utlandet.

LKAB började sin verksamhet kring år 1890 och har sedan dess brutit ca två miljarder ton malm. Nya uppskattningar anger befintliga malmreserver till 7,2 miljarder ton så det finns en framtid. Bolaget har ingen central roll i samhällsekonomin förutom som exportör, vilket genererar avkastning till den statliga ägaren. Den säkerhetspolitiska aspekten behöver begrundas men den är säkerligen hanterbar.

Det finns internationella jämförelser och min gissning är att en försäljning till privata intressen skulle ge väsentligt mer än de 300 miljarder som enligt riksdagsbeslut ska satsas på försvaret de kommande åren.

Slutsatsen blir: rusta upp försvaret och undvik lånefinansiering genom att sälja det statliga LKAB. Det är hur enkelt som helst om bara viljan finns. Men vilken politiker vågar ens väcka frågan?

BILD: Malmberget omkring år 1900.

Henric Ankarcrona