Jag har just sett starten på Vasaloppet och slås, som alltid, av det mäktiga i ett motionslopp som bär en så enastående tradition och lockar så många, både svenskar och utlänningar, till Dalarna denna den första söndagen i mars.

Traditionsenligt får åkarna, såväl som publik och tv-tittare, avnjuta kulning alldeles före start. Ljuvligt vackert – men något som också påminner mig om Den Stora Kulturförnekelsen.

”En trevlig tradition, det där med lite kulning en minut före start”, sa kommentator Jacob Hård.

Och det har han alldeles rätt i. Men när Den Stora Kulturförnekelsen startade på allvar för sisådär 15-16 år sen (när svenska folket valde in Sverigedemokraterna i riksdagen) var kulning en av de traditioner som hånades mest.

Nu hade den förstått på gått länge. Jag kan, ärligt talat, inte påminna mig en tid när inte begreppet ”osvensk” hyllades. Men när folket började få nog, när Sverigedemokraterna lockade allt fler väljare, växlade det kulturförnekande hydet upp.

Författaren Katarina Mazetti var en av dem som vände ut och in på sig själv för att hitta de mest nedsättande uttrycken om denna vackra och säregna tradition. När hon 2013, i en numera ökänd krönika som publicerades i Ica-kuriren, skulle förklara för svenskarna att svenskar inte har någon etnicitet, någon kultur eller några traditioner att värna, tog hon upp just kulningen som exempel på det löjeväckande och meningslösa i det vi kallar svenskt:

”Den enda rent svenska folkmusiken är väl näverlur och kohorn, och att kula eller köla – det vill säga ett sångsätt som går ut på att med gäll röst vråla hem korna.”

Att en tidning med självrespekt överhuvudtaget får för sig att publicera en text som dels innehåller tusen och ett faktafel, dels degraderar något så vackert som kulning till ”gäll röst” som används för att ”vråla hem korna” är rent bedrövligt. Men så var det och så är det fortfarande. Det är jättefint att slå ner på det svenska, ju mer hånfullt desto bättre.

Vi blir ständigt överösta med pekpinnar från beskäftiga skribenter som Mazetti, som ska tala om för oss att vi är ingenting. Vi är egentligen bara barbarer i själ och hjärta, som en viss dumdryg statsminister uttryckte det.

Det där vet ni redan, och jag ska inte påminna mer om dessa historielösa korkskallar. För vi vet bättre. Vi vet vilka vi är, var vi kommer ifrån, vilka traditioner som är våra och vad våra förfäder åstadkommit. Vi behöver ingen högfärdig självutnämnd ”elit” som tror att deras förakt för svensk kultur gör dem till överlägsna tänkare.

Så njut av denna första söndag i mars, oavsett om du ser på Vasaloppet eller gör något annat trevligt.

Bild: Mora-Nisse kör Vasaloppet 1943 (Wikimedia Commons)