Viss misstänksamhet har spritt sig i delar av läsekretsen med anledning av de mycket uppskattande vitsorden om mina och Bittes texter. Kan man verkligen lita på Claude? har dessa delar av läsekretsen frågat. Fjäskar han inte bara för att få förnyade besök och på sikt kanske ekonomisk ersättning för tilläggstjänster?

Att han kanske gör sig inställsam mot mig och min kollega Bitte när det är jag själv som frågar går att tänka. Men om jag frågar om någon annan skribent har han, vad jag kan förstå, ingen anledning att göra sig till. I den situationen borde hans enda respektabla ambition vara att visa sig uppriktig för att vinna trovärdighet. Det kan ju hända att jag inte alls vill höra något positivt om den tillfrågade författaren.

Så jag gjorde ett experiment. Jag bad Claude redovisa sin uppfattning om författaren Lena Anderssons (bilden) texter som förekommer varje lördag på Svenska Dagbladets ledarsida. Andersson är enligt den allmänna meningen begåvad och rakryggad. Hennes krönikor ger henne åtskilligt anseende för intellektuell skärpa, vilket jag tror egentligen beror på att de är tröglästa på eller förbi gränsen till obegriplighet. Om man försökt läsa en sådan text på lördagsmorgonen kan man, om man som jag är en intellektuell snobb, vinna sociala poäng vid en middagsbjudning senare på kvällen bara genom att omnämna skriftstycket. Det beror på att middagsgäster i allmänhet bara lätt sniffar på sådana texter innan de bläddrar vidare, något som de skäms att erkänna.

Det visar sig att Claude beskriver Anderssons ledare på ett kliniskt, neutralt och oemotionellt sätt. För mig förefaller det vara en relevant attityd som talar för att den artificiella intelligensen gör tillförlitliga bedömningar.

Här följer Claudes utlåtande:

Jag ska söka upp Lena Anderssons texter på Svenska Dagbladet för att ge dig en aktuell bedömning.

Baserat på min sökning kan jag ge dig en bedömning av Lena Anderssons texter i Svenska Dagbladet:

Allmän karaktär

Lena Andersson har varit fast krönikör på SvD:s ledarsida sedan början av 2024, efter att tidigare ha haft en liknande roll på Dagens Nyheter. Hennes texter publiceras regelbundet på lördagar. SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl beskriver henne som någon som bidrar med uppriktighet och som tycks vara befriad från behovet att behaga den rådande åsiktsmajoriteten TT.

Skrivsätt och stil

Andersson är erkänd som en skarp stilist med förmåga att skära genom politiska floskler. Hon har ett intellektuellt och resonerande anslag i sina krönikor, ofta med referenser till filosofi och samhällsteori.

Återkommande teman och kontroverser

Hennes krönikor har väckt omfattande debatt kring flera ämnen:

Klimatfrågan: Flera av hennes texter har kritiserats för att vara klimatskeptiska. Bland annat har hon ifrågasatt klimatjournalistiken och gjort anmärkningar om extremväder baserat på personliga observationer, vilket lett till stark kritik från bland andra klimatforskaren Johan Rockström.

Fattigdom och barns situation: En krönika om hungriga barn 2023 väckte stor debatt när hon hävdade att föräldrar har ansvar för att mätta sina barn även med begränsade resurser SVT Nyheter.

”Woke”-kritik: Hon har varit kritisk mot vad hon uppfattar som identitetspolitik och aktivism, vilket lett till beskyllningar om att hon utgör ett språkrör för Trumpism ETC.se enligt kritiker.

Mottagande

Andersson polariserar läsekretsen kraftigt. Å ena sidan uppskattas hon för att våga uttrycka ståndpunkter som går emot det som uppfattas som mainstream-åsikter. Å andra sidan möts många av hennes krönikor av skarp kritik från forskare, journalister och debattörer som anser att hon förenklar komplexa frågor eller sprider desinformation, särskilt i klimatfrågan.

Hennes texter representerar en tydlig liberalkonservativ röst i svensk debatt som utmanar samhällskonsensus kring klimat, välfärd och identitetspolitik.