Kommunism, marxism och socialism är begrepp som refererar till historiska händelser och kan därför alltid ursäktas. Förutsättningarna var kanske inte de rätta. Tidsandan var ”si eller så” och därför lyckades det inte just den gången. Men när alla pusselbitarna faller på plats kommer det mänskliga lyckoriket att infinna sig.

Stefan Torssell kommer runt problemet genom att istället tala om ”vänstermänniskor”. Dessa vänstermänniskor lider av en psykologisk störning som gör att de aldrig i själ och hjärta lämnat puberteten, och därför går genom livet som frustrerade högstadieelever. Ett närmast övertydligt exempel på det är när vänsterledaren Nooshi Dadgostars beskriver sitt riksdagsarbete på TicTok.

Det förklarar också de snabba kasten som kännetecknar vänstern. Ena stunden älskar man arbetare, för att i nästa ögonblick avfärda dem som SD-rasister. En gång var homosexuella uttryck för borgerlig dekadens, men nu är HBTQ högsta mode. För inte så länge sen föraktades ”trasproletariatet”, det vill säga människor som varken producerar något mervärde eller tar hand om sig själva. Idag är just den kategorin vänsterns närmaste vänner. Ena sekunden avskyr man allt som har med religion att göra, för att i nästa ögonblick ställa sig på samma sida som islam.

För att hålla ihop denna spretiga ideologi behöver vänstern kraftfulla ledare, och hittar man inga inom sina egna led lierar man sig med andra. Svenska vänstern har under 1900-talet lierat sig med storheter som Mao Zedong, Hitler och Stalin – enligt Chat GPT historiens tre största folkmördare. På plats nummer fyra kommer Pol Pot, också han hyllad i vissa vänsterkretsar. Under 2000-talet har man rört sig i riktning mot Mohammed, som inte heller var främmande för folkmord.

Så här långt låter det som att vänstern skulle vara en liten fanatisk sekt, ungefär som församlingen i Knutby. En exklusiv samling av idioter, våldsromantiker och uppenbart omogna individer. Eller för att återknyta till Stefan Torssell; människor som aldrig blivit vuxna.

Men det är något som inte stämmer. Jag känner massor av ”vänstermänniskor” som är trevliga, intelligenta och ansvarstagande på alla möjliga sätt. Ingen av dem skulle med vett och vilja ta en kalashnikov under armen och massakrera sina medmänniskor. Så länge man undviker att gå in på politiska spörsmål, resonerar de rationellt, tar hand om sina familjer och verkar styras mer av kärlek än av hat. Så hur kan det komma sig att de är vänster?

Det finns inom vänstern en faktor X – som är så oemotståndlig att den får vuxna, synbart vettiga personer att blunda för nästan vilka grymheter och absurditeter som helst – och det är ”befrielse från skuld”. Det finns i västvärlden ett ”existentiellt” motiv att vara vänster.

Även kristendomen befriar människan från skuld, men på ett mer raffinerat sätt. Här träder Gud in på scenen och offrar sin egen son, för att alla som tror på honom ska få sin skuld kvitterad. Symbolen för detta offer bärs runt halsen av kristna runt hela världen.

Vänstern har funnit ett snabbspår till befrielse, genom att konsekvens lägga skulden på någon annan. Vad som än går fel i världen, i samhället eller i livet, så är det aldrig ditt eget fel. Ansvaret ligger utanför dig själv och att finna den skyldige och straffa honom är politikens kortsiktiga mål. Det långsiktiga målet är allas lycka och det klasslösa samhället (men vi hoppar över det tills vidare).

Kristna behöver sin Gud och vänstern behöver sina syndabockar. Traditionellt har man kastat skulden på kapitalisterna, borgarna, aktieägarna, företagarna eller kort och gott etablissemanget. Men i takt med att vänstern tar över allt fler av samhällets institutioner och dess anhängare blivit mer välbeställda och skaffat sig både aktier och borgerliga vanor, blir det svårare att identifiera syndabockarna.

Lyckligtvis finns en syndabock som alltid går att ta till, och som fortfarande ger den där härliga känslan av skuldbefrielse. Judarna! Den spirande antisemitismen i vänsterkretsar beror inte på att judarna blivit ondare (om de nu någonsin varit det) utan på att vänstersympatisörerna själva inte längre är fattiga, förtryckta, utsugna eller ens maktlösa. Så vem ska man skylla på?

En annan fördel med att vara antisemit är att man får två miljarder muslimer på sin sida, plus en religion som kanske kommer att styra Europa i framtiden. Det gäller att stå på rätt sida om historien, som en känd socialdemokrat sa.