Vi går mot slutet av 2025 och jag kan inte säga att jag sörjer året som gått. Det har varit ett riktigt uselt år, med få ljuspunkter. Och vad värre är: Det kan mycket väl visa sig att 2026 blir ännu mörkare.

2025 var året då våra stora mediehus helt övergav den journalistiska integriteten. Då antidemokratiska krafter började utmålas som goda – då de som står upp för alla länders rätt att försvara sitt folk utpekades som onda. Judar, och andra som anser att judarna har rätt till sitt eget land, etiketteras som nazister. Islamister, som skriker efter ”global intifada” och som sörjer Hitlers fall, omskrivs som människorättskämpar.

I varje stad med den självutplånande iver som blivit karakteristisk för Sverige har islamister marscherat dagligen och stundligen, med flaggor, antisemitiska slagord och aggressiv framtoning. I huvudstaden har de, i samråd med en polismyndighet som ödmjukt lämnat ifrån sig våldsmonopolet, fått makt nog att ändra innerstadens busslinjer under 6 timmar varje lördag för vad som verkar vara evärdlig tid.

Polisen, å sin sida, har fokuserat på att förhålla sig så passiv som möjligt. Vare sig terrorvurmarna attackerat folkvalda eller vanliga medborgare har poliserna stått stadigt bredbent på sin plats, lojala mot demonstranterna. Om någon vanlig skötsam medborgare dristat sig till att höja huvudet och vägra slå ner blicken har dock polisen snabbt agerat och föst bort det oönskade inslaget i gatubilden.

Greta Thunberg tog steget fullt ut och exponerade sig som en fullkomligt vettlös judehatare. Först genom sin medverkan i den så kallade ”frihetsflottilj” som finansieras av Hamas – därefter när hon, kort efter det värsta terrordådet mot judar sedan 2023, uppmanade sina följare att eskalera den globala intifadan.

Vänsterextrema ETC lyfte fram Tara Saleh – islamisten som tillbringat åratal på sociala medier med att uttrycka hat och hot mot den svenska demokratin och hets mot svenska folket – som en missförstådd förebild. Svenskar, som inte förmår uppskatta hennes hat, blir med samma bristande logik till främlingsfientliga rasister.

SVT:s Samir Abu Eid radikaliserades allt mer. Till slut kunde han inte hålla igen längre utan förklarade, med emfas och tårfyllda ögon, för SVT-tittarna att Hamas enda önskan i världen är att skapa fred.

Klimatvandaler, som saboterar allt från kulturella intressen till vanliga människors möjlighet att ta sig till sina jobb, har frikänts i domstolar med motiveringen att de agerat mot ett ”överhängande hot” från klimatnödläget. Strax före jul fick vi en extra julklapp från rättsväsendet när en utländsk medborgare slapp utvisning efter att ha våldtagit en 100-årig kvinna eftersom brottet inte var ”grovt”.

Det är lättare att byta juridiskt kön än att deklarera. Om du bara byter namn från Robin till Wilma och sätter lite mascara på fransarna kan du, efter att ha våldtagit och mördat en riktig kvinna, tillbringa din strafftid tillsammans kvinnor. Fantastiska framtidsutsikter för den som verkligen vill göra kvinnor illa!

500 journalister skrev under ett upprop mot Israel. Flera av dem är anställda på public service. Inga problem, tyckte Ekots chef Klas Wolf-Watz och avslöjade därmed att han anser att det är opartiskt att vara partisk – om man tar parti för en terrororganisation.

Magda Gad, som initierade uppropet, gick också ut och förklarade att hon minsann skulle spara namnen på de som inte skrev under. Bra att använda längre fram, när islamisterna segrat får man anta. Och så skulle hon starta en egen tidning också, Mad World. Eller var det Gad World? Ingen större skillnad.

Alla tidningar skrev spaltmeter om detta fantastiska nya medie ända tills folk började hoppa av innan de ens börjat. Då skrevs det inget mer.

Ekot använde sig av Hamasanhängare som ”journalister”. Vi fick nu svart på vitt på att en Hamasentusiast som drar på sig en pressväst snabbt släpps in i de svenska finrummen.

När Ekot till sist insåg att det var för uppenbart, det de sysslade med, släppte de sin omhuldade ”journalist”. De formulerade det visserligen som att de helt enkelt hade missat att göra research men det tror jag inte ett ögonblick på. Här handlar det istället om att köra så det ryker till dess sanningen inte längre går att dölja.

Värdegrundsbaneret Aftonbladet blev påkommet med samma journalistiska haveri. De valde dock att behålla sin terroristvurmare. Om någon protesterar för mycket drar Anders Lindberg och Jonna Sima igång smutskastningskampanjer deluxe eller ber Expo redogöra för varför Aftonbladets kritiker är demokratifarliga.

Expo har för övrigt haft fullt upp 2025. Samtidigt som islamofascister marscherat på gator och torg, attackerat och följt efter folkvalda politiker och gjort det offentliga rummet till en tummelplats för terrorhyllningar, har Expo lagt den kollektiva vänsterpannan i djup veck för att hitta nazister.

Till slut kunde de, med hjälp av sina oändliga resurser, leta fram ondsinta styrketräningsklubbar med patriotiska förtecken. Man förstår lättnaden, när de insåg att de kunde avhandla detta enorma samhällsproblem istället för att ta upp det öppna, råa judehatet på våra gator.

Har 2025 varit höjden av eftergivenhet mot de mörka krafter som tagit över medierna och det offentliga rummet? Eller är detta bara en början på något ännu värre?

Det finns motkrafter. Allt fler fria medier – allt fler röster som höjs och från flera olika politiska läger. Starka kvinnor och män som står upp mot den ynkedom som håller på att förgöra Sverige. Ni vet vilka ni är!

Men räcker det när de stora makthavarna inom mediebranschen lutar sig mot identitetsvänstern och mot islamismen? Räcker det när myndigheterna ser på gärningsmän som lika skyddsvärda som sina offer, ibland mer skyddsvärda? Räcker det när polisen uttrycker lojalitet mot terrorvurmare och fnyser åt hederligt folk?

Jag vet ärligt talat inte. Men jag hoppas. Och vi behöver uppmuntran inför det ödesdigra valåret 2026 så om du, kära läsare, kommer på något som vi faktiskt kan glädjas åt – skriv gärna i kommentarsfältet!

Jag önskar er – trots allt – ett gott nytt år.

Bild: Skärmdump Youtube (Epoch Times)