Ovanstående graf om världsekonomins tillstånd 2025, baserat på prognoser från IMF:s senaste ”World Economic Outlook”, visar jordens största ekonomier som BNP.

Som framgår är USA:s klart störst, med 30 trillion dollar (hädanefter bara T), följd av Kinas knappt 20 T. Vad som är intressant är att Kina har drygt 4 gånger större befolkning än USA – 1,4 miljarder mot USA:s 340 miljoner – men trots det bara 2/3 av USA ekonomi. Men vad siffrorna inte visar är att Kinas befolkning minskar på ett, för landet, katastrofalt sätt, till 800 miljoner på några generationer (enligt vissa demografer), vilket är en 40 % minskning.

Anledningen är framför allt ett barns-politiken som Kina drev fram till några år sedan. USA, å andra sidan, förväntas växa till drygt 400 miljoner inom några decennier, främst beroende på en yngre befolkning och inflyttning från framför allt spansktalande Syd- och Centralamerika men även från Asien. Detta innebär att Kina ”bara” kommer att ha dubbelt så stor befolkning som USA i framtiden.

Kina brottas även med strukturella problem, framför allt inom fastighetsbranschen där flera stora fastighetsbolag är nära konkurs och bärs upp av centralregeringen. Vidare har även provinserna, typ delstaterna, stora problem då en stor del av deras intäkter genererades från försäljning av mark till fastighetsexploatörer som nu inte vågar investera i fler bostäder. Slutsatsen blir att Kina inte kommer att gå om USA beträffande BNP på mycket lång tid, om någonsin.

Den amerikanska ekonomin har faktiskt vuxit med nästan 70 % under det senaste kvartsseklet, justerat för inflation. På årsbasis var den genomsnittliga tillväxttakten 2,1 %, den tredje snabbaste i dagens tio största ekonomier.

Vad om är förvånansvärt är att USA:s ekonomi på 30 T är större än Kinas (20 T), Tysklands (5 T) och Japans (4,3 T) ekonomi tillsammans, och med en BNP som förväntas öka med 2 % i år.

På tredje plats i BNP-ligan ligger förvånansvärt Tyskland, med drygt 85 miljoner invånare och en BNP på 5 T (förr var det Japan). Men Tyskland har enorma strukturella problem. Man har lagt ner alla atomdrivna kraftverk, och minskat, eller helt avslutat, import av rysk gas som försörjde en stor del av den tyska bil- och kemiska industrin med relativt billig energi. Vidare möter den tyska bilindustrin stark konkurrens av importerade kinesiska elbilar samtidigt som EU-Bryssel förbjudit produktionen av fossilbilar efter 2035, något som Kommissionen visserligen nyligen backat från.

Dessutom sitter den europeiska bilindustrin i en svår sits. Den, framför allt den tyska och italienska bilindustrin, har satsat hårt på den enorma kinesiska marknaden vilket innebär att eventuella strafftullar på kinesiska elbilar in till EU då kan drabba den europeiska bilförsäljningen i Kina med motsvarande strafftullar. Man sitter således på två stolar, båda lika obekväma. Tysklands BNP förväntas inte öka nämnvärt, bara 0,2 % i år, och kommer troligtvis snart att bli omsprungen av Indien och Japan.

Japan, med 125 miljoner invånare, ligger på 4: plats i BNP rankingen med 4,3 T. Det är anmärkningsvärt med tanke på att landet under 1980-talet gick om USA – som då hade drygt två gånger så stor befolkning – sett till BNP. Skälet var en enorm fastighetsbubbla som gjorde att japanska företagsledare greps av hybris och köpte upp fastigheter i New York och studios i Hollywood (minns boken ”Japan as Number One”). Men bubblan sprack och landet sjönk mer till 3:e största ekonomi, en plats Japan höll tills nyligen (och i framtiden till kanske 5:e plats).

Som jämförelse förväntas Indiens ekonomi växa med 6,6 % per år, vilket är bland de snabbaste takterna i världens största ekonomier. Indien har idag jordens största befolkning med nästan 1,5 miljarder och dess befolkning, till skillnad mot Kinas, är yngre. För att ge perspektiv har Indien vuxit mer än tre gånger så snabbt under de senaste 25 åren, vilket har hjälpt till att öka dess BNP till 4,1 T. Snart förväntas Indien gå om Japan och bli den fjärde största ekonomin och i förlängningen den tredje största.

I jämförelse har många europeiska länder haft en genomsnittlig tillväxt på mindre än 2 % under de senaste 25 åren. Italien, världens åttonde största ekonomin, har i genomsnitt bara haft 0,4 % BNP-tillväxt, medan det i Frankrike varit 1,2 %. Och Ryssland, med en befolkning på 145 miljoner, har en ekonomi (2,5 T) som är lika stor som Italiens (2,5 T), med 60 miljoner invånare, trots att Ryssland har mer än dubbelt så stor befolkning. En elak amerikansk senator kallade Ryssland för ”en bensinstation med atomvapen” och Ryssland producerar nästan ingenting som Väst vill köpa, förutom gas och olja.

Brasilien, med drygt 210 miljoner invånare och vars BNP 2,3 T är störst i Latinamerika, är mindre än Italiens med 2,5 T med en befolkning på 60 miljoner.

Det paradoxala är att lägger man ihop hela Europas (inte Ryssland) BNP blir siffran hela 25 T, det vill säga större än kinas 20 T. Detta innebär att Europa sammanlagt har världens näst största ekonomi, vilket dock inte motsvaras i politiskt eller militärt inflytande. Om Europa kunde ”get its act together” skulle vårt inflytande i världen vara betydligt större än det är idag. Men vi européer har krigat mot varande i tusentals år och har fortfarande stora meningsskiljaktigheter mellan oss, framför allt mellan Väst- respektive Östeuropa.

Framtiden ser inte bra ut för Europa, vi föraktas av Kina och överges av USA. Medan USA uppfinner och Kina kopierar (framgångsrikt) så reglerar Europa. Vi har för liten marknad, trots den så kallade ”gemensamma marknaden”, för få stora företag, för stor invandring av utomeuropeiska personer, för stor satsning på den så kallade gröna omställningen och för liten planerbard och pålitlig energiproduktion.

Europa kommer (troligtvis) att stå som förlorare i det nu alltmer ökande tull- och handelskrigen mellan USA, Kina och Europa.

Time will tell.